Kan man inte tänka sig att det snarare är destinationen
efter att du dör som är den verkligt intressanta? Alla som bekymrar sig över det eviga livet och själens frälsning måste ta den frågan på högsta allvar - och resten får ha det roligt så länge det går att ha roligt i detta liv! Risken finns ju att man hamnar i Eslöv.
3 kommentarer:
Eslöv? Åh, fy fan, bara den risken innebär att hoppet om evigt liv måste hållas vid liv.
Fast fakta är att vi efter döden kommer att känna igen oss, nämligen exakt hur det var före födseln.
Så enkelt är det!
Terry Pratchett förklarade det i en av Discworld-böckerna med att det du tror på kommer hända efter döden kommer ochså att hända (har man ingen syn på efterlivet alls förångas själen). Vilket om det nu är sant kräver en uttömmande fantasi för att inte evigheten skall vara torftig, det finns ju annars massvis med detaljer man lätt kan förbise (palmkantade stränder med fri bar men utan värme t.ex.).
Jaha, då gäller det först och främst att inte tänka på Eslöv. Och som vi väl lär oss från grekiska myter är risken väldigt stor att något går på tok om vi önskar oss något från gudar, så det där alternativet med förångande låter faktiskt som det lugnaste!
Skicka en kommentar