En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
Ibland undrar man vad som bekymrar folk ... och hur man sätter rubriker. Säljaren av den främlingsfientliga korven verkar för övrigt, av namnet att döma, vara turk.
Den postmoderna antirasismen som vi hämtat från allt sånts källa, USA. Det är bekvämt för samhället att syssla med språk, då kan man vara antirasist utan att bemöda sig med en förändring av samhället som helhet. Noterade när jag bodde i USA att personer som var mycket noga med att beskriva folk som "African american gentleman", kunde uttrycka sant rasistiska tankar utan att någon för den skull avslöjade dem som rasister. Att reducera rasismen till språk är att bagetellisera den. Jag har hört mycket grov rasism klädd i ett antirasistiskt språk, språkförändringen resulterade bara i att gömma rasismen som kom ur rasistens mun.
Men ändå, hade det rört sig om "Niggerkorv", då hade vi kanske inte skrivit här, eller?
Men det kränkningsfria samhället blir en statlig intervention i väldigt många interpersonliga relationer, vilket inte käns som en särskilt vettig verksamhet. Blir väldigt styrt.
Martin har rätt, det hade varit svårare att göra sig lustig över svarta som protesterat mot korven "niggerkorv"!
Man ska naturligtvis inte reducera "allt" till språkliga frågor, men språket och orden är väldigt viktiga. De associationer som orden väcker skapar till stor del vår bild av verkligheten.
Hannu, ja, jag må bagatellisera språkets betydelse. Men jag menar att vi kan styra institutionernas språkbruk och det är dem vi skall styra. Men är en korvmoj en sådan institution som skall styras i sitt språkbruk?
Sedan filosofin och grundkursen i "intentionstolkning" som ingår i såna kurser, så blir språkets betydelse reducerad. Man kan med mycket grova rasistiska termer uttrycka antirasistiska tankar. Faktum är att det har gjorts av människor som började med antirasism i materiell mening, för längesedan innan man reducerade den till språk.
Jag jobbar på Synskadades Riksförbund, gemenligen kallat Blindstryret. Där är man ytterst frågande till statens alias socialstyrelsens beslut att ändra den officiella beteckningen gravt synskadad till "blindhet". Blind är man väl för fan om man inte ser ett jävla dugg, som man säger här; gravt synskadad kan man vara och ändå ha ledsyn.
Så allt som sker när staten går in och ändrar i språket är att det uppstår förvirring. Å ena sidan uppstår ett expertspråk, å andra sidan det folkliga språket, och skillnaden mellan dom blir större och större.
Det berättas att när den spanska renässanslärde Antonio de Nebrija bad kung Ferdinand "el católico" att stadfästa hans spanska grammatik svarade kungen: "Så tyrann är jag väl inte att jag lägger mig i hur folk pratar". Han brukade annars inte dra sig för att bränna folk på bål om de hade förgripliga uppfattningar om Marias jungfrudom och liknande.
PS Martin. Jag håller förstås helt med dig. Det politiska läget är nu sådant att det anses värre att säga att en förort är förslummad än att den faktiskt är det (Per Wirtén i Arena). Säger man att det är så sänker man nämligen statusen hos dem som bor där. Och statusen är viktigare än de faktiska nackdelar som finns i stadsdelen där de bor. Statusen kan nämligen, tror Wirtén och hans likar, förändras genom prat bland de intellektuella, medan faktiska nackdelar kräver investeringar för att göra något åt.
Så har vi hamnat i ett läge bra likt det sena 1800-talet: medelklassen har blivit pryd.
Jag brukar ju prata om "institutionell socialkonstruktivism", detta är vad man försöker sig på. Det är väldigt i ropet. Att använda det i fallet rasism är ett sätt med vilken man kan få "frihetliga" att acceptera ökade befogenheter för den institutionella socialkonstruktivismen. Med samhällets institutioner skall pöbeln fostras och det anser jag vara bedrövligt, eftersom det underordnar individen institutionen.
Men institutioner som stater, storföretag, tidningar och massa andra av våra samhällsinstitutioner skall givetvis inte slänga sig med stötande etiketter. Så för mig handlar detta bara om gränsdragning, skall korvmojen betraktas som en sådan institutionen som skall lyda under en så drakonisk diktatur att den inte får uttrycka sig hur som helst? Det finns ingen hejd på de diktatoriska medel som medborgarna kan och skall nyttja för att tukta institutionerna. De skall vara överordnade institutionerna.
Själv bekymrar jag mig inte ett jota för korvnamn. Günters har serverat mig goda korvar många gånger när det inte funnits tid att äta på lunch på krog.
14 kommentarer:
Såg att korvkiosken även hade "Stockholmare" på menyn. Hur känns det?
Det känns FRUKTANSVÄRT! Jag saknar ORD!
För att inte tala om sjömansbiff och skomakarlåda. Det är kränkande att hänga ut yrkesgrupper så där tycker jag.
Wallenbergare tycker jag är helt ok.
Tycker inte wallenbergare smakade något vidare ... inte ens när jag försökte göra dem själv!
Det är symboliskt, Björn!
Erinrar mig klassikern:
- Är du grek?
- Vafan sejjer do, er jak kräk,va? Nej, jak er inte kräk, jak er tyrk.
Allés hat ein ende när der Wurst höst zwei. Fritt översatt allt har ett slut men korven har två.
Eldorado
Den postmoderna antirasismen som vi hämtat från allt sånts källa, USA. Det är bekvämt för samhället att syssla med språk, då kan man vara antirasist utan att bemöda sig med en förändring av samhället som helhet. Noterade när jag bodde i USA att personer som var mycket noga med att beskriva folk som "African american gentleman", kunde uttrycka sant rasistiska tankar utan att någon för den skull avslöjade dem som rasister. Att reducera rasismen till språk är att bagetellisera den. Jag har hört mycket grov rasism klädd i ett antirasistiskt språk, språkförändringen resulterade bara i att gömma rasismen som kom ur rasistens mun.
Men ändå, hade det rört sig om "Niggerkorv", då hade vi kanske inte skrivit här, eller?
Men det kränkningsfria samhället blir en statlig intervention i väldigt många interpersonliga relationer, vilket inte käns som en särskilt vettig verksamhet. Blir väldigt styrt.
Martin har rätt, det hade varit svårare att göra sig lustig över svarta som protesterat mot korven "niggerkorv"!
Man ska naturligtvis inte reducera "allt" till språkliga frågor, men språket och orden är väldigt viktiga. De associationer som orden väcker skapar till stor del vår bild av verkligheten.
Hannu,
ja, jag må bagatellisera språkets betydelse. Men jag menar att vi kan styra institutionernas språkbruk och det är dem vi skall styra. Men är en korvmoj en sådan institution som skall styras i sitt språkbruk?
Sedan filosofin och grundkursen i "intentionstolkning" som ingår i såna kurser, så blir språkets betydelse reducerad. Man kan med mycket grova rasistiska termer uttrycka antirasistiska tankar. Faktum är att det har gjorts av människor som började med antirasism i materiell mening, för längesedan innan man reducerade den till språk.
Jag jobbar på Synskadades Riksförbund, gemenligen kallat Blindstryret. Där är man ytterst frågande till statens alias socialstyrelsens beslut att ändra den officiella beteckningen gravt synskadad till "blindhet". Blind är man väl för fan om man inte ser ett jävla dugg, som man säger här; gravt synskadad kan man vara och ändå ha ledsyn.
Så allt som sker när staten går in och ändrar i språket är att det uppstår förvirring. Å ena sidan uppstår ett expertspråk, å andra sidan det folkliga språket, och skillnaden mellan dom blir större och större.
Det berättas att när den spanska renässanslärde Antonio de Nebrija bad kung Ferdinand "el católico" att stadfästa hans spanska grammatik svarade kungen: "Så tyrann är jag väl inte att jag lägger mig i hur folk pratar". Han brukade annars inte dra sig för att bränna folk på bål om de hade förgripliga uppfattningar om Marias jungfrudom och liknande.
Men en sådan tyrann är alltså dagens statsmakt.
PS Martin. Jag håller förstås helt med dig. Det politiska läget är nu sådant att det anses värre att säga att en förort är förslummad än att den faktiskt är det (Per Wirtén i Arena). Säger man att det är så sänker man nämligen statusen hos dem som bor där. Och statusen är viktigare än de faktiska nackdelar som finns i stadsdelen där de bor. Statusen kan nämligen, tror Wirtén och hans likar, förändras genom prat bland de intellektuella, medan faktiska nackdelar kräver investeringar för att göra något åt.
Så har vi hamnat i ett läge bra likt det sena 1800-talet: medelklassen har blivit pryd.
Jag brukar ju prata om "institutionell socialkonstruktivism", detta är vad man försöker sig på. Det är väldigt i ropet. Att använda det i fallet rasism är ett sätt med vilken man kan få "frihetliga" att acceptera ökade befogenheter för den institutionella socialkonstruktivismen. Med samhällets institutioner skall pöbeln fostras och det anser jag vara bedrövligt, eftersom det underordnar individen institutionen.
Men institutioner som stater, storföretag, tidningar och massa andra av våra samhällsinstitutioner skall givetvis inte slänga sig med stötande etiketter. Så för mig handlar detta bara om gränsdragning, skall korvmojen betraktas som en sådan institutionen som skall lyda under en så drakonisk diktatur att den inte får uttrycka sig hur som helst? Det finns ingen hejd på de diktatoriska medel som medborgarna kan och skall nyttja för att tukta institutionerna. De skall vara överordnade institutionerna.
Själv bekymrar jag mig inte ett jota för korvnamn. Günters har serverat mig goda korvar många gånger när det inte funnits tid att äta på lunch på krog.
Skicka en kommentar