onsdag 26 november 2014

Ny(eller nygammal) roll för Ryssland?

En ny, eller kanske nygammal värld, träder fram. Hur som helst, de riktmärken som har gällt under några årtionden håller på att bli överflödiga, gammalmodiga, felvisande, eller vad man vill.

Här talar ryske utrikesministern Lavrov på en konferens. Hela talet finns här. Bland annat kommer han in på de kristna i Mellersta östern och Nordafrika (MENA) och hur de behandlas i dessa länder och hur Europa reagerar på det.
State, public and civilisational structures are actually disintegrating in the MENA region. The destructive energy released in the process can scorch states that are located far beyond this region. Terrorists (including the Islamic State) are claiming a national status. Moreover, they are already beginning to create quasi-governmental bodies there that engage in the administrative work.

On this backdrop, minorities, including Christians, are banished. In Europe, these issues are deemed not politically correct. They are ashamed when we invite them to do something about it together at the OSCE. They wonder why would we focus specifically on Christians? How is that special? The OSCE has held a series of events dedicated to keeping memories about the Holocaust and its victims alive. A few years ago, the OSCE started holding events against Islamophobia. We will be offering an analysis of the processes leading to Christianophobia.

On 4-5 December, OSCE ministerial meetings will be held in Basel, where we will present this proposal. The majority of EU member states elude this topic, because they are ashamed to talk about it. Just as they were ashamed to include in what was then the EU constitution drafted by Valery Giscard d'Estaing a phrase that Europe has Christian roots.

If you don’t remember or respect your own roots and traditions, how would you respect the traditions and values of other people? This is straightforward logic. Comparing what’s happening now in the Middle East to a period of religious wars in Europe, Israeli political scientist Avineri said that the current turmoil is unlikely to end with what the West means when it says “democratic reforms.”
Han har vissa poänger här. "Väst" (mest bestående av USA samt Israel, med EU som uppbackning) har inte ställt upp för de stora kristna grupperna i det gamla kristna kärnlandet. Snarare tvärtom. Nu har vi alltså en ny situation, där Ryssland kan nita västeuropeerna för deras undfallenhet eller mer eller mindre öppna samarbete med de grupper som angriper de kristna. Tänker "väst" svara på det, och hur i så fall? Nya sanktioner kanske, för att dölja sin egen ynkedom? - Undrar om Lavrov tänker sig en ny version av Rysslands roll som någon sorts skyddsmakt för kristna i Mellanöstern?

Att pyssla med självskadliga ekonomiska sanktioner är inte så smart, särskilt inte som en ny depression befaras. Nu är väl ryska björnen inte så oberörd som på teckningen, men härdiga ryssar är nog tåligare än västeuropeer om det blir hårda tider.

Mer om 'den nya världen'. På sin blogg listar Pål Steigan en del val som hållits nyligen. Det finns ett par viktiga tendenser: valdeltagandet sjunker, och på flera håll har partier som är kritiska mot EU och regeringarnas nedskärningspolitik fått stort stöd. Kort sagt så är en växande del av väljarna trötta på de etablerade partierna. I ett par länder (Spanien och Grekland) är partier som kallar sig vänster på stark frammarsch, annars är det mer av nationalism och invandringsmotstånd. Men bakom detta verkar dölja sig ett missnöje som kräver social rättvisa, med opinioner som står till vänster vad det gäller ekonomi, fördelning och liknande, men till höger i etiska frågor. En del av de här partierna och deras ledare har uttryckt mer eller mindre positiv uppskattning för Ryssland och Putin som politiker. Undrar om Ryssland tänker sig någon sorts (åtminstone moralisk) ledarroll där också?

Ja, det är frågan vem som är isolerad egentligen?

1 kommentar:

martin sa...

Lavrov försöker omdefiniera nationalstatens roll upplever jag det som. I den globaliserade världen har nationalstaten ett desperat behov att att återuppfinna sin relevans. Det verkar bara finnas nyanser av brunt att välja på när det gäller nationalstatens framtida relevans.

Antingen rysslands idé om att nationalstaten skall vara en global beskyddare av vissa kulturella, religiösa och etniska gruppers intressen. Eller den amerikanska idén att man skall vara beskyddare av en viss politisk form av regering, vissa "värderingar", deras relevans för regeringen är mycket vid och gör vilken knepig politisk grupp som helst jämställd med en folkgrupp. Så när det gäller nationens framtid, så kan du välja vilken färg du vill, så länge den färgen är brun.