Billig konflikt

(Från dagens Aftonlöv)

Dags för byte av marionetter?

I första upplagan av John Lapidus' bok Sverige 2017, som jag bland annat skrivit om här, antogs en numera bortglömd person vid namn Juholt vara Sveriges statsminister under revolutionsåret 2017. Nu lär det vara en ny upplaga av boken på gång, men statsministern heter nu Löfvén i stället. 'Skit de'samma' kanske somliga tycker.

Detta är dock i romanens fantasivärld. I den riktiga världen händer också saker som möjligen ökar chanserna för den där Löfvén. Han fick ju hyllningar från borgerligheten när den socialdemokratiska skuggvärlden kuppat bort Juholt utan att de 108.000 medlemmarna i partiet tillfrågats. Misstänkt mycket hyllningar. Det antyder att härskande kretsar i Sverige har fått nog och drar i tåtar här och där för att ändra sakernas tillstånd. Normalt bryr jag mig inte om ledarna i Dagens Dumheter, men i den här skåpar man ut delar av den borgerliga privatiserings- och utförsäljningspolitiken i Stockholm å det vådligaste, och skriver till och med att det är bra att vänsterpartiet polisanmält eländet. Dessutom kommer det mer och mer kritik mot hur nuvarande statsministern sköter sig. Något har hänt. Tecken i tiden. Förtrollningen bruten. Kejsaren är naken. Det räcker inte med att skåda ut över landet med sorgsna sälögon och beslutsamt inte göra någonting längre.

Detta är naturligtvis bara spekulation, men den konspiratoriskt lagde ser givetvis ett mönster: den härskande kapitalistklassen ser en enorm kris framför sig, folkresningar hotar på många håll i Europa och kanske till och med i Sverige, och det gäller att backa undan och inte vara för utmanande. När man talar om 'utmanande' så har det ju skett så mycket rent idiotiska saker att det går att backa rätt långt utan att kapitalisterna som klass bör känna sig särskilt hotad. Vissa saker, som kaoset inom exempelvis järnvägarna, är ju dessutom ett problem även för kapitalister i behov av transportkapacitet. Och vill kapitalisterna att deras återstående arbetskraft skall störas i sitt engagemang för arbetet för att de oroar sig för skolornas förfall eller vården för gamla föräldrar?

Så ... i stället för den allt klumpigare och förvirrade Alliansregeringen som inte gör ett bra jobb som marionetter i kapitalets tjänst, in med mer slipade men minst lika lydiga socialdemokrater! Det nyliberala tramset måste begränsas eftersom det är skadligt för kapitalismens affärer. Så misstänker jag att resonemanget går. Frågan är om den där rörelsen som Lapidus skissar på i Sverige 2017 kommer att utveckla sig och sätta stopp för hela spektaklet? Kommer den att klippa av trådarna som håller marionetternas sprattlande igång?

Löpsedlar och länk till bilder om Ockupera Stockholm

Dessa två löpsedlar visar det fina med den fria pressen: uppfattningarna kan bryta sig mot varandra. Sedan får läsaren själv bestämma sig för om han/hon vill ägna sig åt hårda domslut eller att Håkan J i grunden är en schysst kille.

Om du vill titta på bilder från Occupy Stockholm - Ockupera Stockholm - så har jag lagt upp dem på min Stockholmsblogg, närmare bestämt här. Tyckte de mer hör hemma där, som en lokal begivenhet fast global. Stockholm - en plats mitt i världen!

Början på världsrevolutionen?

Paradigm-skifte på Wall Street och annorstädes?

Sålunda talade den slovenske filosofen Zizek för någon dag sedan på Wall Street, utskrivet på kampanjens hemsida.

They tell you we are dreamers. The true dreamers are those who think things can go on indefinitely the way they are. We are not dreamers. We are awakening from a dream which is tuning into a nightmare. We are not destroying anything. We are only witnessing how the system is destroying itself. We all know the classic scenes from cartoons. The cart reaches a precipice. But it goes on walking. Ignoring the fact that there is nothing beneath. Only when it looks down and notices it, it falls down. This is what we are doing here. We are telling the guys there on Wall Street – Hey, look down!

Nu är det eländigt i Sverige. Det vedervärdiga socialdemokratiska partiet vrider sig i självförvållade plågor.

Det är inte en partiledare som står och svajar just nu, utan ett helt parti som är i gungning. För det handlar som sagt inte bara om Håkan Juholt.
Det handlar om Socialdemokraternas hundra tusen medlemmar. De som tar politik på stort allvar, som går på stadsdelsmöten, sitter i byggnadsnämnder och kokar kaffe till torgmötena. De som tar av sin fritid för att jobba för ökad rättvisa.

Man kan väl lika gärna säga att det är hundra tusen medlemmar som saknar ryggrad (och av vilket en del förmodligen själva ägnar sig åt mer eller mindre korrupta aktiviteter) och som inte hållit måttet. Det är deras fel att det är Juholts bostadsbidrag som står överst på dagordningen, inte den enorma kris som nu sköljer fram över världen - kriser som innehåller såväl fruktansvärda faror som enorma möjligheter. De har inte hållit efter ledningen utan låtit den segla iväg.

Detta är inte världsrevolutionen som pågår nu, men vi ser en samling av kriser och folkligt motstånd som kan leda fram till väldigt stora förändringar ganska snart. Då gör de pinsamma socialdemokraterna bort sig igen och låter ledarklickarna jönsa omkring! Jaja, jag vet att de har media emot sig och är påpassade, men det faktum att man är påpassad är inte ett argument för att uppföra sig illa. Och även om man inte är påpassad så är det inget argument för att uppträda respektlöst och svekfullt mot partimedlemmar och sympatistörer, och alla de som verkligen behöver ett starkt politiskt stöd. SAP gör sig helt enkelt obehövligt i kampen för ett anständigt samhälle.

Lena Sommestad som det ofta är värt att lyssna till skriver om hur oron tilltar:

Klyftorna ökar. Tilliten minskar.
Så darrar också Sverige i en tid, när Europa går mot social och politisk kris.

Finansminister Anders Borg har tvärsäkert styrt Sverige mot ojämlikhet och social konflikt, till synes klok som en uggla. Borg är samtidigt höken i Europa, där han hejar på sina kolleger att spara mer, och ännu mer. Var ska detta sluta?
Europas finansministrar kan allt om effektiva marknader och smarta incitament. Men de tycks inte ha lärt mycket av den ekonomiska historien, eller av sociologin och psykologin. Varken människor eller samhällen tål vilka incitament som helst. En dag brister väven.

Tyvärr kan inte Europas finansministrar regler och metoder för en fungerande nationalekonomi.

I Marx' tradition kan man säga att inget konstigt egentligen sker, det är samhällets produktiva bas som har kommit i konflikt med ägandeförhållandena och den ideologiska överbyggnaden. I varje klassamhälle är den härskande klassens tankar de dominerande tankarna, men det finns ju andra tankar också. När samhällets funktioner råkar i olag och härskarna blir osäkra tränger de andra tankarna sig fram. Till och med en del gynnare inom den härskande klassen börjar inse att Marx hade en del att komma med (och kanske de funderar över hur de skall kunna hoppa över till ett nytt vinnande lag vid rätt tillfälle!).


Nåja, protestvågen mot storkapitalet verkar bli väldigt utspridd över vår Jord. Saxade den här annonsen från Nemokrati:

Men den 15 oktober har du möjlighet att göra din röst hörd,
Demonstrationer för demokrati kommer att äga rum iStockholm på Sergels torg 12:00-18:00 och i Göteborg, på Järntorget kl 13:00-17:00  samt i många andra svenska städer, och naturligtvis även, i Europa och resten av världen.

Dags för falluckan?

Borde inte till och med stryktåliga (till självplågeriets gräns och däröver) socialdemokrater tycka att "nu får det för h-e vara nog, nu ska vi ha ledare som man kan ha förtroende för"! Från min horisont är det svårt att ha fullständigt förtroende för någon i det där gänget, men det finns bättre och sämre. Varför inte satsa på ett rejält fruntimmer med foträta skor (antar jag) och faktiskt rimliga tankar om ett och annat, med erfarenheter från annat än tillvaron som politisk broiler och med förmåga att kunna uttrycka sig - och därmed entusiasmera många och förmodligen skrämma skiten ur en del politiskt skumrask? In med Lena Sommestad alltså, och Håkan Juholt genom falluckan. Gärna i sällskap med Waidelich och några till.

Just nu håller jag på att läsa boken Sverige 2017 där Håkan Juholt antas vara statsminister (det kommer nog en recension på bloggen den dag boken officiellt släpps). Det här kanske blir lite jobbigt för författaren, men det kanske kan behövas en ny upplaga där åtminstone namnet Juholt byts mot något annat.

Förlagsreklam - Sverige 2017

Jag har fått ett par mejl som handlar om en bok som inte kommit ut ännu. Kan det vara vänsterprofilen på min blogg som gör att jag fått dem, om någon annan har fått samma post så var god räck upp handen!

Sverige 2017 skall boken heta, författare John Lapidus (förlaget här och författarens hemsida här). Lite klipp från reklamen:

Året är 2017 och Håkan Juholt är statsminister. I Tyskland vill den nystartade Rörelsen införa ett samhällssystem som frigör tid och minskar kapitalets makt över människor och miljö. Nu föds samma tanke även i Sverige. Folk samlas i tusental på gator och torg. En utmaning för hela Europa men också för socialdemokraten Anders Bergman som känner trycket från avhoppade partikamrater och pressas av kommunisten Mia Lundström när deras vägar åter möts.

Nej, nej, inte Juholt, eller ... ja, det är klart, känner han och hans gäng sig hotade kanske de vänder kappan efter vinden och försöker verka progressiva. Och tänker den kapitalistiska världskrisen vänta till 2017 med att utlösa våldsamma motreaktioner och kanske ett stort systemsammanbrott?

Att bara skriva en bok och släppa ut den - det fungerar inte längre. I förlagsmeddelande nummer två får en av romanfigurerna skriva en debattartikel som redan nu publiceras. På det sättet bygger man upp historien antar jag. Själva debattartikeln känns lite suddig tycker jag, men kan man ställa så hårda krav på exakthet hos framtiden när vi inte är där ännu? Själv brukar jag tjata om den tekniskt-vetenskapliga revolutionen då och då, och 2017 har den jagat oss ännu närmare de förhållanden som gör upprättande av en socialistisk planekonomi inte bara möjlig utan helt nödvändig. Där hade det kanske kunnat utvecklas litegrann.

Kommer ut i början av november, men  framsidan finns redan

Detta verkar intressant i sina huvuddrag om man dömer av förhandsinformationen från förlaget. Vi lever i en tid som - kanske - kommer att få uppleva ett jätteskred i världspolitiken. Det behövs diskussioner om det här på alla möjliga plan, och skönlitteraturen är ett av flera verktyg att behandla, undersöka och försöka förklara vad som händer med samhället. En bra roman kanske kan fungera som en modell att experimentera med: man stoppar in olika uppslag i manuskriptet, noterar hur de verkar uppträda i förhållande till varandra, och så kan man kanske dra slutsatser av det. Problemet kan ju vara att få romanen att se ut som just en roman, och inte som en avhandling i sociologi, Men sådant klarar väl en bra författare av!

När även relativt välmående tjommar i de rikare delarna av Europa känner av krisen, och av kapitalets krav att folket skall betala allt mer till enprocent-eliten, kanske det verkligen exploderar i rättens krater! Fattiglappar kan man klämma åt, men var försiktig med den bortskämda "medelklassen"!

... och varför "minska kapitalets makt över människor och miljö" när det verkar vettigare att sopa bort hela detta hopskrumpnade och sjuka system? I stället för hundraprocentig tortyr av människor och miljö skall det bara vara femtioprocentig sådan, eller?