Gnäll, gnäll, gnäll ... eller "Musik, det är fult det"

Men för böfvelen, sluta gnälla!

Jag lyssnar mycket på klassisk musik, och därmed mycket på Sveriges Radio P2. Somligt gillar jag, somligt är krångligare, men är det för jobbigt går det ofta bra att via datorn hitta alternativ hos P2 Klassiskt. Den senare finns alltså på nätet och är oftast utan prat. Det är visserligen tråkigt när musiken bara mal på utan något trevligt och gärna informativt mellanprat, men det kan också ha sina fördelar ...

Jag undrar om det finns någon sorts instruktion till P2-pratarna att så fort det handlar om musik från Sovjet och före detta östblocket skall det gnällas. Det spelar ingen roll hur många utmärkelser och priser kompositörer och artister fick, de måste ändå på något sätt beskrivas som förtryckta och 'regimmotståndare'. Och när de fick kritik så var det naturligtvis ett fruktansvärt övergrepp, även om det handlade om att de producerade mer eller mindre skräp. (En tidigare kommentar till detta här.) (Och en känd kritik från Pravda, "Kaos i stället för musik", finns här i engelsk version.)

Jag vet inte var frasen "musik, det är fult det" verkligen kommer ifrån. Har sett olika hänvisningar, till gamle finansministern Gunnar Sträng, till en gruvarbetare i Kiruna, kanske till någon valsverksarbetare i Oxelösund också. Bakgrundshistorien är att det till invigningen av någonting spelades ett nykomponerat verk som lät förjäkligt. Om det gällde Oxelösund så var det Karl-Birger Blomdahls Forma ferritonans från 1961. Stålverksbuller från symfoniorkester är sällan njutbart. Modernism via orkester kan vara rent plågsam.

Det är intressant att borgerliga propagandister och media har svårt att försvara den klassiska borgerliga kulturen när det gäller Sovjet. För var det inte just den som Sovjetstaten lyfte fram, ibland förgylld med en del proletär fernissa, men likväl borgerlig? Klassisk musik, klassisk balett och opera, måleri i gammal borgerlig klassisk stil - det  var vad 'regimen' körde ut till folket. Klagomålen kanske har att göra med att de borgerliga kritikerna själva tillhörde det 'avant-garde' som gör dygd av (och ibland en del pengar på) att angripa den borgerliga konsten? Framåt mot nya skandaler! (Ett resonemang om hur detta 'avant-garde' ständigt försöker 'provocera' och 'riva gränser' finns i Kritik av den negativa uppbyggligheten av Stjernfelt och Thomsen, intressant även om boken inte handlar om sovjetkonsten utan provokationerna här i väst).

Idealisk borgerlig kulturkonsument?

Nå, åter till ämnet. Det gnälls, klagas och utropas orimligheter. För några dagar sedan var det ett program om den gamle judehataren Richard Wagner. Programledaren frågade om man kan spela Wagner och Verdi idag eftersom Hitler gillade Wagner och Stalin uppskattade Verdi. Löjligt! Varför inte säga att Stalin hade bättre musiksmak än Hitler?

En annan skojare på radion fick näranog mentalt tarmvred för någon vecka sedan: kunde han verkligen sända en inspelning av något klassiskt verk när inspelningen var gjord i DDR på 1980-talet? (Jag minns inte om han klarade av detta svåra problem.)

En lämplig motfråga till den där tomten vore vilka länder och tider som godkänns enligt honom. Jag tycker det är trevligt att lyssna till Händel. Men vänta nu: Händel gjorde succé i England under den tid när engelska skepp pilade runt i triangeln som gjorde en del människor rika och ödelade andras liv. Industrivaror från England till Afrika, slavar från Afrika till Västindien och Amerika, och kolonialprodukterna som slavarna arbetade med skickades till Europa. Betydligt värre än något som hände i DDR. Men det skall tydligen inte störa lyssnandet till Händel. Och, handen på hjärtat, kan man inte mycket väl lyssna på Edward Elgars musik från förra sekelskiftet utan att be om ursäkt för de engelska koncentrationslägren i Sydafrika (de värsta, tills tyskarna kom igång ordentligt ungefär fyrtio år senare)?

Förresten: Svenskt järn var utmärkt till att göra kedjor att hålla slavarna fångna. Och vilken annan anledning än slavhandel fanns det till att Sverige tiggde sig till en ö i Västindien under Gustav III:s tid? - Kan vi lyssna på dåtida svenskar som Bellman eller Kraus med tanke på vad som hände på detta, och att kungen var diktator på hemmaplan?

Men åter till utgångspunkten och en sorts sammanfattning: eller kanske en eventuell läsare kan fundera ut sammanfattningen själv?

(Detta är inlägg nr. 4000 på denna blogg.)

Antisemitiska missfoster - och semitiska

Fritz Nietzsche - ingen riktig hit ur antisemitisk synvinkel

Jag läser vidare i det manuskript av Nietzsche som bör ha bidragit till att nassarna aldrig kunde lansera honom som stor tysk filosof. På tal om några kulturtyskar som Nietzsche tyckte drog ner Richard Wagner i dyn genom att förvandla honom till ... gissa vad? Jo tysk ... på tal om dessa figurer och Wagner kan man läsa:

Inget missfoster saknas bland dem, inte ens antisemiten. - Stackars Wagner! Vad hade han råkat in i! - Om han åtminstone farit in bland svinen! Men in bland tyskar! ...

Man kan undra om en del så kallade semiter har fullständigt tappat huvudet på senaste tiden. Anklagelser om antisemitism haglar åt alla håll och kanter, ordet "antisemitism" har vid det här laget blivit i stort sett innehållslöst och bara ett försök att tysta all kritik mot Israels banditpolitik. Den som bombar tättbefolkade och avskurna områden med bland de värsta vapnen som finns idag måste använda ett högt och fräckt röstläge för att få kritiken att riktas åt annat håll. När till och med högt uppsatta politiker i Vita huset skälls som "självhatande judar" (alla vet att Vita huset inte gör ett skvatt för att få stopp på annat än möjligen de mest extrema utslagen av Israels politik) visar det bara att de värsta extremisterna har makten i Israel. Möjligen kan detta vara ett tecken - att det är mörkast strax före gryningen - att de sionistiska terroristerna har gått för långt och kraschen är nära.

Klicka på bilden så kanske det framgår bättre att det är en rönn full av röda bär som står bakom de fina blomsteruppställningarna utanför högskolan i Flemingsberg!

Det var upprop till kursen i filosofi idag. När man har inhämtat alla kunskaper där kanske den här meningen klottrad på Flemingsbergs station inte har någon mening längre? Jag lär återkomma med fler filosofiska reflexioner.

Tidigare inlägg om Nietzsche:
1
2
3
4