Rådde köptvång?

Det finns ett inlägg på Steigans blogg som handlar om den afrikanska slavhandeln. Intressant. Araber jagade slavar i Afrika långt innan européerna började, och afrikanska folk förslavade varandra. För den som har lite allmänna historiekunskaper är detta inget nytt, inte heller att nordafrikaner fångade slavar i Europa och att alla de gamla imperierna byggde på slaveri.

Det var inte bara att fånga in människor och lasta dem på ett skepp för vidare befordran Amerika. När européer anlade stationer för anskaffning av slavar i exempelvis dagens Ghana var de länge beroende av lokala härskare för ens att få tag på några. Det var ett problem bland annat för danskarna som hade ett fort där. Vissa folk var inte så pigga på att sälja, andra var mer villiga. Om de senare låg under i den lokala maktkampen gick det trögt med affärerna.

Om man tittar i högerforum på nätet är det inte ovanligt att denna trafik, som alltså var igång långt innan européer forslade de första svarta slavarna över Atlanten, tas som ett argument för att ursäkta den transatlantiska slavhandeln. Men fungerar denna ursäkt? Har jag rätt att skattefuska därför att "alla andra skattefuskar ju"? Har jag rätt att smuggla för att "alla andra tar ju in några extra flaskor"? Är det inte min egen moral det handlar om, inte "alla andra"?

Enda hållbara ursäkten för européernas slavhandel skulle vara att det rådde någon sorts köptvång. "Köp hundra fräscha slavar, annars ...!" Men det fanns ju inget köptvång. Därmed kan handeln knappast försvaras. Möjligen kan man hänvisa till "tidsandan". Eller till ekonomiska lönsamhetsbehov. Slaveriet blev ju en produktiv faktor i triangelhandeln mellan Europa, Afrika och Amerika. Men annars inte försvarbart.

Kapitalism, rasism - samband?

Klotter på Söder mälarstrand i Stockholm

Är det riktigt att "kapitalism skapar rasism"? Jag har inget bra svar på frågan, men påståendet måste betyda att kapitalismen uppstod först och rasismen senare. (Och, det bör tilläggas: för att frågan skall vara meningsfull måste vi ha bra definitioner på 'kapitalism' och 'rasism'.) Skulle exempelvis den transatlantiska slavhandeln ha uppstått i en kapitalistisk situation, inte under feodalism som man skulle kunna tro? Var slavstaterna i USA inte senfeodala utan snarare råkapitalistiska?

Här är en tips på en podd från tidskriften Clarté där bland annat dessa frågor diskuteras. Enligt presentationen: "I detta avsnitt av ClartéPodden föreläser Benny Andersson om historieforskningen om kapitalismens framväxt." Intressant. Går vi med på att England var kapitalistiskt redan på 1500-talet?

Och till slut ett lästips (på norska) om Tyskland.  Är Sahra Wagenknecht månne den ledare av god kaliber som den europeiska vänstern väntar på (eller åtminstone borde vänta på)?

Gnäll, gnäll, gnäll ... eller "Musik, det är fult det"

Men för böfvelen, sluta gnälla!

Jag lyssnar mycket på klassisk musik, och därmed mycket på Sveriges Radio P2. Somligt gillar jag, somligt är krångligare, men är det för jobbigt går det ofta bra att via datorn hitta alternativ hos P2 Klassiskt. Den senare finns alltså på nätet och är oftast utan prat. Det är visserligen tråkigt när musiken bara mal på utan något trevligt och gärna informativt mellanprat, men det kan också ha sina fördelar ...

Jag undrar om det finns någon sorts instruktion till P2-pratarna att så fort det handlar om musik från Sovjet och före detta östblocket skall det gnällas. Det spelar ingen roll hur många utmärkelser och priser kompositörer och artister fick, de måste ändå på något sätt beskrivas som förtryckta och 'regimmotståndare'. Och när de fick kritik så var det naturligtvis ett fruktansvärt övergrepp, även om det handlade om att de producerade mer eller mindre skräp. (En tidigare kommentar till detta här.) (Och en känd kritik från Pravda, "Kaos i stället för musik", finns här i engelsk version.)

Jag vet inte var frasen "musik, det är fult det" verkligen kommer ifrån. Har sett olika hänvisningar, till gamle finansministern Gunnar Sträng, till en gruvarbetare i Kiruna, kanske till någon valsverksarbetare i Oxelösund också. Bakgrundshistorien är att det till invigningen av någonting spelades ett nykomponerat verk som lät förjäkligt. Om det gällde Oxelösund så var det Karl-Birger Blomdahls Forma ferritonans från 1961. Stålverksbuller från symfoniorkester är sällan njutbart. Modernism via orkester kan vara rent plågsam.

Det är intressant att borgerliga propagandister och media har svårt att försvara den klassiska borgerliga kulturen när det gäller Sovjet. För var det inte just den som Sovjetstaten lyfte fram, ibland förgylld med en del proletär fernissa, men likväl borgerlig? Klassisk musik, klassisk balett och opera, måleri i gammal borgerlig klassisk stil - det  var vad 'regimen' körde ut till folket. Klagomålen kanske har att göra med att de borgerliga kritikerna själva tillhörde det 'avant-garde' som gör dygd av (och ibland en del pengar på) att angripa den borgerliga konsten? Framåt mot nya skandaler! (Ett resonemang om hur detta 'avant-garde' ständigt försöker 'provocera' och 'riva gränser' finns i Kritik av den negativa uppbyggligheten av Stjernfelt och Thomsen, intressant även om boken inte handlar om sovjetkonsten utan provokationerna här i väst).

Idealisk borgerlig kulturkonsument?

Nå, åter till ämnet. Det gnälls, klagas och utropas orimligheter. För några dagar sedan var det ett program om den gamle judehataren Richard Wagner. Programledaren frågade om man kan spela Wagner och Verdi idag eftersom Hitler gillade Wagner och Stalin uppskattade Verdi. Löjligt! Varför inte säga att Stalin hade bättre musiksmak än Hitler?

En annan skojare på radion fick näranog mentalt tarmvred för någon vecka sedan: kunde han verkligen sända en inspelning av något klassiskt verk när inspelningen var gjord i DDR på 1980-talet? (Jag minns inte om han klarade av detta svåra problem.)

En lämplig motfråga till den där tomten vore vilka länder och tider som godkänns enligt honom. Jag tycker det är trevligt att lyssna till Händel. Men vänta nu: Händel gjorde succé i England under den tid när engelska skepp pilade runt i triangeln som gjorde en del människor rika och ödelade andras liv. Industrivaror från England till Afrika, slavar från Afrika till Västindien och Amerika, och kolonialprodukterna som slavarna arbetade med skickades till Europa. Betydligt värre än något som hände i DDR. Men det skall tydligen inte störa lyssnandet till Händel. Och, handen på hjärtat, kan man inte mycket väl lyssna på Edward Elgars musik från förra sekelskiftet utan att be om ursäkt för de engelska koncentrationslägren i Sydafrika (de värsta, tills tyskarna kom igång ordentligt ungefär fyrtio år senare)?

Förresten: Svenskt järn var utmärkt till att göra kedjor att hålla slavarna fångna. Och vilken annan anledning än slavhandel fanns det till att Sverige tiggde sig till en ö i Västindien under Gustav III:s tid? - Kan vi lyssna på dåtida svenskar som Bellman eller Kraus med tanke på vad som hände på detta, och att kungen var diktator på hemmaplan?

Men åter till utgångspunkten och en sorts sammanfattning: eller kanske en eventuell läsare kan fundera ut sammanfattningen själv?

(Detta är inlägg nr. 4000 på denna blogg.)

Dum anti-rasism?

Är det här en bra affisch, från anti-slaverirörelsen under tidigt 1800-tal?

"Är jag inte en människa och broder?" frågar den stackars kedjeslaven. En normalt tänkande person tänker väl att det är en rimlig fråga som det inte borde vara något problem att svara 'ja' på. Men vänta nu, när jag hörde det här så blir det inte så lätt längre. Eller är det helt enkelt bara dumt? Ajabaja, inte komma här och se slaven som människa och broder när du inte själv är slav!

Slaveriet och den västeuropeiska rikedomens grundvalar

Nog är det mesta på Twitter strunt, men ibland kan det komma intressanta tips, som till den här artikeln hos Nyhetsbanken om vad en del personer i Storbritannien tjänade på slaveriets upphävande. De stackars slavägarna måste ju kompenseras när slavarna släpptes fria, och fick därmed en oherrans massa pengar. På det viset grundlades förmögenheter som existerar än idag. Först blev somliga rika på slavarnas arbete, och sedan ännu rikare när staten skulle kompensera för frigivningen. Slavarna själva fick givetvis ingenting.

Artikeln handlar mest om forskning om de engelska slavägarna, men Skandinavien kommer in i sammanhanget: "Danmark sålde kanoner till slavskeppen och Sverige sålde tackjärn i format som passade att smida till bojor." Vi kan tillägga att både Sverige och Danmark försökte sig på slavhandel i Afrika och båda länderna hade öar med slavarbetare i Västindien (fast Danmark var större än Sverige i båda sammanhangen).

Här är ett citat från mig själv, från bloggen 2007 vid ett tillfälle när slaveriet diskuterades i Dagens Nyheter och även de svenska insatser kom på tal:

Svenska järnbruk tillverkade en särskild sorts stångjärn som användes i den afrikanska handeln för att europeerna skulle kunna byta till sig slavar. Att svenskt järn medvetet levererades till slavhandlarna handlar om ett dåd nästan i samma klass som om svenska företag hade sålt gas till nazisternas utrotningsläger. Inte lika avskyvärt - men inte långt ifrån. - Alternativt kan man med dåtidens ögon se det som normal affärsverksamhet, med försäljning till en legal näringsgren. Motargument är att om Tyskland vunnit Andra världskriget hade eventuell gasförsäljning varit helt legal och godkänd ... . Hur hanterar man den här moralfrågan?

Här citerar jag mig själv igen, nu från 2009:

Så vi var med i den stora plundringen av Afrikas mänskliga resurser till förmån för plantagerna och gruvorna i Amerika. Men även gruvorna och järnbruken i Sverige profiterade på slavhandeln, för det var svenskt järn i slavarnas kedjor! Slavarna producerade eftertraktade kolonialvaror som socker, kaffe och bomull som transporterades till Europa. En del varor såldes till afrikaner som betalning för slavar, och på det sättet skapades den stora triangeln av varor mellan Europa, Afrika och Amerika, och där skapades rikedomarna som grundlade den europeiska kapitalismen och det elände som tryckte ner Afrika i skiten.

Cape Coast i Ghana, slavfortet som svenskarna började bygga 1654.

Mycket av slavarbetet gick till att producera rörsocker. Sockersuget ledde till rikedomar och mänskliga katastrofer - samt dåliga tänder får man anta. Amerika och Afrika drabbades av elände, Europa fick rikedomen, samt så småningom att det dåliga uppförandet i kolonierna togs hem och nådde fulländningen under Andra världskriget. Värt priset?

Den romantiska södern?

En del människor har konstiga ideer om att det skulle vara något romantiskt med USA:s sydstater före inbördeskriget. Och att kriget i sig skulle ha något med rebeller att göra. Nåväl, här är ett foto från tidigt 1860-tal som nyligen återfunnits. Den ene pojken heter John och hans prislapp fanns också kvar. De var slavar. Ett av målen för rebellerna (i den mån de begrep vad de höll på med) var att bevara och breda ut slaveriet över större områden. Vad är det för romantiskt med det? Mer detaljer om fotot här.

Vi var med också!

När jag ögnar igenom nyheterna från HuffPo ser jag att Obama skall åka till Ghana och besöka en utskeppningsstation från slavhandelstiden. Cape Coast. Låter bekant tycker jag, är det inte ...? Jodå, här står det:

The Cape Coast Castle was the main point of departure for many slaves captured from the hinterlands and sold to slave merchants who transported them to America.

The building was started by Swedes in 1654 and completed by the British after they captured the castle and transformed it into the capital of their colonial administration of then 'Gold Coast' - now Ghana.

Jag kursiverade det intressanta stycket. Jodå, i mitten av 1600-talet misslyckades Sverige såväl med kolonin i Delaware som kolonin, eller snarare handelsstationen med inriktning på slavar, i Guldkusten (nuvarande Ghana). Vi blev utslagna av starkare konkurrenter, engelsmän och holländare. Danskarna lyckades hålla sig kvar längre i Afrika och Västindien, men Sverige hade i alla fall en västindisk ö (inklusive slavar) under nästan hundra år: Saint Barthelemy.

Så vi var med i den stora plundringen av Afrikas mänskliga resurser till förmån för plantagerna och gruvorna i Amerika. Men även gruvorna och järnbruken i Sverige profiterade på slavhandeln, för det var svenskt järn i slavarnas kedjor! Slavarna producerade eftertraktade kolonialvaror som socker, kaffe och bomull som transporterades till Europa. En del varor såldes till afrikaner som betalning för slavar, och på det sättet skapades den stora triangeln av varor mellan Europa, Afrika och Amerika, och där skapades rikedomarna som grundlade den europeiska kapitalismen och det elände som tryckte ner Afrika i skiten.

Och Sverige var med. Fast det vill man kanske inte tala så högt om numera.


Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Filosofi, musik, zebrafinkar, Anders_S skriver Finansfamiljerna och makthavarna under 40, Johan Frick skriver Polisen är mördare, Kaj Raving skriver Samma kapitalister här som där, Jinge skriver Är ungdomarna nöjda med Vanja och LO?, Tuss skriver Tyvärr, Kjöller, vi har ingen medborgarlön ännu

Lönearbete - slaveri

Marcus Tullius Cicero, 106 - 43 före vår tideräkning

Jag håller just på att läsa om det antika Rom och stötte på följande citat från politikern, advokaten, talaren och skribenten Cicero:

Ovärdig och usel är utkomsten hos alla lönearbetare som betalas för sin arbetskraft, inte sin konstfärdighet; ty hos dessa är själva lönen det som binder dem vid slaveriet.

Ja, handarbete, köpenskap och annan praktisk verksamhet, vare sig i slaveri eller mot betalning, var ingenting som den romerska överklassen höll högt.

Rätt är nog att lönearbetare i allmänhet inte har fått ut mycket för sitt slit. De har kunnat hålla sig själva och en familj vid liv, men inte mycket mer. I västerlandet har det varit en parentes på några hundra år där lönearbetarna i industriländerna kunnat höja sin standard en bra bit över existensminimum, men det är frågan om inte processen nu backar igen mot mer "normala" förhållande. Och eftersom lönen verkligen binder folk vid slaveriet sitter de där med skägget i brevlådan och undrar hur de skall komma loss - kanske med vinst på spel & dobbel kanske? För inom lönearbetets system finns inga flyktvägar.


Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Kritiskt i Nepal, andread0ria skriver Arton tusen jesusfreaks, Marlene Olsson skriver Höger & vänster…är en fattig hungrig, är en rik mätt?, salkavalka skriver GÄVLEBESÖK OCH FÖRSTA MAJ I STOCKHOLM, slutstadium skriver Hitta rätt, kimmuller skriver Mitt första maj-firande (med foton)

Svenskarna och slaveriet

Är det en tillfällighet att slaveri åter kommit på tapeten? Ingenting "bara händer", det finns alltid orsaker. För några dagar sedan sades i ett radioprogram att den företeelse som kallas "trafficking" lika gärna kunde kallas slaveri. I svenska Wikipedia står det för övrigt:

Människohandel, ibland kallat trafficking ... är förflyttning av fattiga människor under slavliknande förhållanden till vad som mer eller mindre är tvångsarbete, ofta till hushållsarbete eller fabriker ...

Vad som bör tilläggas är att denna moderna form av slaveri sällan är laglig, även om den tolereras i områden där myndigheterna är svaga eller korrumperade. Det gamla slaveriet var ju i högsta grad lagligt och integrerat i samhällsekonomin. Men med tanke på att mycket gammalt skit vällt upp under senare år kan man undra om inte någon snart kommer att slå på trumman och propagera för att slaveri bara är bra och nyttigt. Den här typen av kriminalitet, maskerad som affärsverksamhet, är förmodligen svår att stå emot i ett samhälle där just affärsverksamhet antas stå över allt annat. Den kan ju erbjuda sina tjänster till konkurrenskraftiga priser.

Debatten som brutit ut i Dagens Nyheter efter att turbo-historikern Dick Harrison skrivit några volymer om slaveriets historia är intressant ur flera synpunkter. Han vill skyffla över en hel del av ansvaret på afrikanerna själva för den transatlantiska slavhandeln, och det väcker givetvis opposition. Den som är bekant med historien har hela tiden känt till att det fanns intern slavhandel i Afrika och att araberna hämtade svarta slavar där. Det är ingen nyhet annat än för de oinformerade. Men med "upptäckten" av Amerika och den transatlantiska slavhandeln förvärrades läget enormt, på ett sätt som ännu skapar problem på båda sidor av Atlanten.

Man kan givetvis fråga hur mycket av Harrisons ståndpunkt som är resultat av kritisk forskning och hur mycket som är "tidsanda" där det gäller att befria de vita europeerna för åtminstone en del av ansvaret för sina egna handlingar. För det är ju inget tvivel om att det dystra minnet av slaveriet solkar ned dem som tjänade på det, främst de uppåtgående nationerna i västra Europa och Nordamerika. Historien är ett slagfält, och nu gäller det att försöka få bort vissa besvärande företeelser från den fria företagsamhetens stolta krönika!

Några intressanta punkter som jag uppfattar det med ledning av DN-artiklarna:

Vad diskuteras och varför? För rätt många år sedan publicerade Dagens Nyheter en artikel om det svenska järnets betydelse för slavhandeln, och det framgick att de inblandade i Sverige mycket väl visste att svenskt järn användes i slavhandeln på 1700-talet. Det blev så vitt jag vet inga reaktioner. Här kan vi jämföra med den första stora artikeln om steriliseringar i Sverige som DN tryckte - den försvann i tystnaden tills det blev politiskt matnyttigt att ta fram den igen och vrida till det hela till ett angrepp på välfärdssamhället. Men nu kommer hela historien om det svenska slavjärnet upp till ytan igen, i en artikel av Jan Lönn i DN idag. (Jag har inte hittat den i webb-upplagan.) Men varför? För att Harrison gått för långt just i den här frågan och klantat till det? För att Harrison är illa omtyckt på olika håll och av olika andra skäl, och det här är ett sätt att ge honom en snyting? - Jag vet inte.

Näringslivets skuld. Svenska järnbruk tillverkade en särskild sorts stångjärn som användes i den afrikanska handeln för att europeerna skulle kunna byta till sig slavar. Att svenskt järn medvetet levererades till slavhandlarna handlar om ett dåd nästan i samma klass som om svenska företag hade sålt gas till nazisternas utrotningsläger. Inte lika avskyvärt - men inte långt ifrån. - Alternativt kan man med dåtidens ögon se det som normal affärsverksamhet, med försäljning till en legal näringsgren. Motargument är att om Tyskland vunnit Andra världskriget hade eventuell gasförsäljning varit helt legal och godkänd ... . Hur hanterar man den här moralfrågan?

Harrisons försyndelser. Harrison själv får sig några rejäla smällar av Lönn, med anklagelser som är allvarliga för en historiker. Harrison sägs bara ha tagit hänsyn till den forskning som stödjer hans egna synpunkter. Han har visserligen en diger käll- och litteraturförteckning men :

... den ger mer ett intryck av att vara avskriven ur en bibliotekskatalog än att vara litteratur han verkligen konsulterat för sitt snabbskrivna verk där faktafel är legio.

Att hävda att en forskare citerar verk han inte läst och dessutom har svårt att få fram rätt fakta är allvarligt. Och ordet "snabbskrivna" ger bilden av en författare som hafsar sig igenom sitt material.


Lönns slutkläm kan ses som en maning till ... ja, kanske Forum för Levande Historia? (nej, jag skämtade bara):

SVERIGES DELTAGANDE I den gemensamma europeiska slavhandelsekonomin var inte perifert. Men tystnaden har varit stor. Ingen svensk skolbok omnämner att Sverige varit en slavhandlarnation. I den nationella myten ingår att Sverige stod utanför både slavhandel och kolonialism. Men genom den internationella uppmärksamheten kring slavhandelns avskaffande under 2007 och kraven på erkännande och uppgörelse med en mörk tid av deltagande i Afrikas förintelse håller verkligheten på att hinna ifatt oss. En svensk ursäkt är på plats. Ansvaret för individerna som var involverade i orätterna är för länge sedan passerat men ansvaret för institutionerna som deltog i form av myndigheter och stat består.

Jag tvivlar på att det blir något. Business is business. Jag undrar om någon svensk bolagshövding inom järn- och stålbranschen är redo att känna någon skuld för vad föregångarna hade för sig för 200 år sedan. I och för sig, det har inte jag heller.

Kanske jämförande studier mellan de nordiska länderna kan ge oss en bättre förståelse för vår roll under den mörka slavepoken? Danmark var framgångsrikare som innehavare av slavfort i Afrika och plantageöar i Västindien som drevs med slavarbetskraft. Men var Sverige värre än Danmark enligt något mått? - Hur är det med Norge? Jag tittade i Ibsens Peer Gynt och där påstod sig Peer ha drivit slavhandel till Carolina. Om norrmän var slavhandlare i litteraturen kanske det fanns några som gjorde samma sak i verkligheten också?

Mer om klotter

I föregående inlägg skällde jag på dagens meningslösa obegripliga klotter. En klotterapostel försökte jämföra med 70-talets gatuaffischer om antikapitalism och antiimperialism som var lika olovliga som dagens klotter. Jag råkar ha några klotterbilder som jag tog just på 70-talet. Inte är dessa budskap särskilt obegripliga, under förutsättning att man har en del faktakunskaper? Men inte gör de stadsbilden prydligare heller? - Hur som helst, det följande kan inte avfärdas som meningslöst kladd!

Modskravallerna på Hötorget var 1965, ett av dessa ungdomsupplopp som hemsökt Stockholm varje årtionde ända sedan Götgatskravallerna på 40-talet.

Klotter vid Tegelbacken. Formellt fel. Lönearbete är inte lika med slaveri. Vilken slav som helst torde kunna upplysa om vissa skillnader.

Lite dåligt formulerat, men förmodligen är det en hyllning till ETA som i mitten av 70-talet ännu var en befrielserörelse. Spanjoren Franco, segraren i det spanska inbördeskriget, var en av de kvarlevande fascistiska diktatorerna efter Andra världskriget.

Garrotering var en osympatisk avrättningsmetod (finns det någon sympatisk, förresten?) som just Francoregimen använde.