Visar inlägg med etikett Sapfo. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sapfo. Visa alla inlägg

lördag 13 september 2014

Tänk om man hittar Aristoteles bibliotek!

Detta har inget i med följande inlägg att göra, tror jag

Är det Alexander den stores grav som hittats i Amfipolis i norra Grekland? Vi har inget svar på det ännu och arkeologerna gräver - och var det inte så att Alexander begravdes i Egypten?

Nåja, någon har fått en övermåttan stor grav på 300-talet före vår tideräkning, det kan vara någon med anknytning till Alexanders familj ... eller någon annan. Spekulationer har förekommit om att det kunde röra sig om Aristoteles, men jag har inte sett några tyngre argument för detta. Det är klart, han var ju en av historiens största filosofer och forskare, grundläggare av ett otal vetenskaper, men var det skäl nog till en jättegrav värdig en storpamp?

Men det vore ju väldigt roligt om det var Aristoteles, begravd med sitt bibliotek. Tänk om arkeologerna kunde plocka fram bokrullar i mängder med alla hans kända och okända verk i originalversion, och skrifter av andra filosofer och författare från det antika Grekland. Ibland kända in i vår tid men kanske bara i fragment, eller av upphovsmän/kvinnor som idag är helt bortglömda. Ta den klassiska poetissan Sapho - namnet är känt, det finns ett fåtal dikter av henne kvar helt eller i fragment, men om man kunde få fram en hel bok med kompletta dikter! Eller om vi tar Platons dialoger: äktheten för några av dem är omtvistade, kanske Aristoteles bibliotek innehöll de verkliga dialogerna. För att inte tala om skrifter av mindre kände filosofer, som de utskällda sofisterna, eller de tidiga joniska naturfilosoferna eller tänkare i den pythagoreiska skolan.

Ja, detta är ju en dröm som knappast lär uppfyllas, men drömma är väl tillåtet ändå!

fredag 26 februari 2010

Rikedom och/eller dygd


Välstånd utan dygd är ingen ofarlig granne
men en blandning av båda är höjden av lycka

Sålunda skaldade den grekiska poetissan Sapfo för över 2500 år sedan. Och har hon inte rätt? Folk blir ju inte automatiskt snällare för att de är rika. En del tar ju snarare rikedomen som ursäkt för att bli elakare och överfalla mindre bemedlade grannar. "Vår livsstil är inte förhandlingsbar" kan USA:s president kväka om. Och därmed är det bomber i stället för böcker, mord i stället för medikamenter, som USA skickar till världens fattiga. Med en sådan "vän" behöver man inga fiender, den dygd som finns i USA finns åtminstone inte hos dess härskande elit. Och inte hos den härskande eliten i Sverige heller.

Men om det är så, att grunderna till ett moraliskt uppträdande faktiskt är hårdkodat i oss människor som artvarelse, då ligger dessa elaka herrskap illa till. Dygden kommer att besegra odygden, välståndet kommer att fördelas rättvist. Här är ett rasande angrepp från Indien mot deras egna härskare. Om inte eliten skyddades av poliser och militär skulle de ... :

... lynchas till döds av de stora lidande, förödmjukade, plundrade, förföljda, åsidosatta massorna. De stora rikedomar som samlats av dessa förtryckare, hundratusentals mijöner rupier skickade till utländska banker, deras palatslika byggnader och lyxiga livsstil medan tre fjärdedelar av befolkningen tvingas att leva på bara tjugo rupier per dag skulle knappast väcka sympati om medlemmarna av denna klubb av plågoandar lynchades av Jordens fördrivna och fördömda.

Det här låter ju inte som icke-våld och Gandhi precis, men har Indien någon gång varit särskilt icke-våldsamt?

Det kanske till och med är så att det vi kan kalla "dygd", alltså ett moraliskt uppträdande människor emellan, finns i vår biologiska grundval, och att den odygd som vissa härskare (och en del andra människor) uppvisar är en dålig kulturell fernissa som smetats på av några tusen år av klassamhälle.

Marx hade kläm på det. Kapitalisten är personifierat kapital, skrev han. När kapitalisten var elak så var det för att han var en funktion av sitt kapital, inte därför att han som människa i sig var elak. Därmed kan man ta som en allvarligt menad hypotes av avskaffande av klassamhället kan göra människor snällare mot varandra. När det inte finns någon överklass som hatar och samtidigt är rädd för underklassen borde samhället i stort bli trevligare att leva i.