Hen var förvånad

Talade idag med en tvättäkta proletär (Metall) som utan anmaning nämnde hur många tiggare hen passerat på morgonen. Dessutom nämnde hen att alla som hen pratat med nyligen uttryckt bekymmer över invandringen. (Jag tänkte inte på att be om en precisering, men jag misstänker att tiggarna ingår i samlingsbegreppet 'invandrare' här.) Hen var förvånad över att detta problem tas upp bland 'vanligt folk', men inte bland politikerna.

Jo, jag såg också ett antal bylten utmed väggarna (sovplatser, tiggeristationer) när jag gick från tunnelbanan över Sergels torg och ner mot Hamngatan. Man skulle kunna tro att området håller på att förvandlas till ett läger för uteliggare. Kan inte dessa människor inhysas i Rosenbad eller andra ställen där de kommer närmare beslutande politiker?

Tidsbild

Långholmsgatan, Söder, Stockholm, torsdag kväll

Försvara välfärden - avvisa tiggeriet!

För en tid sedan gick jag förbi en tiggerska som satt på golvet i en tunnelbanestation. Bredvid henne stod en grupp som jag antar var dagbarn utan att ta någon särskild notis om henne. Jag tänkte, att om inget görs kommer tiggare som sitter överallt att bli lika naturligt för de här barnen som mobiltelefoner.

Försvara välfärden - avvisa tiggeriet!

Det är slutklämmen på ett inlägg av vänsterveteranen Stefan Lindgren, som i sin tur försvarar vad Bo Rothstein tidigare skrivit och fått en massa skäll för. Men accepterande av tiggeri i stor skala blir ytterligare ett moment och argument i nedmonterandet av välfärdssamhället. Tiggeri blir välgörenhet, och ju mer välgörenheten breder ut sig desto starkare blir argumenten för ytterligare nedskärningar i välfärdssystemen. Varför ha generell välfärd om folk själva kan tigga ihop till vad de behöver? Vill vi ha det så? Man skulle nästan kunna tro att en del som kallar sig vänster tycker så. Eller att de tänker jäkligt kortsiktigt och vägrar se konsekvenser på längre sikt.

Skall den ynklige, kanske vanföre (såg en sådan utanför NK på Hamngatan för någon vecka sedan) tiggaren bli ett naturligt inslag på gatorna i framtidens Sverige? Var det så EU-entusiasterna tänkte sig framtiden i 'det gränslösa Europa'? Kan vi se fram mot slagsmål mellan svenska och utländska tiggare om de bästa platserna?

'Storinrykk' av tiggare i Norge

För den som tror att en ökande mängd tiggare på gatorna bara är ett svenskt problem kan jag upplysa om att norska tidningen Klassekampen har en stor artikel om hur det ser ut på norska sidan av vår halvö. Det har varit en kraftig ökning de senaste åren. Någonstans mellan 1000 och 2000 i Oslo, och företeelsen har spritt sig över landet till småstäderna och ända längst upp i norr:

Utenlandske tiggere sprer seg til stadig mindre byer i Norge. Langt flere har i år overvintret og etter påske forventer norsk politi storinnrykk

Som vanligt är buden motsatta vad det gäller organisering, vidhängande kriminalitet och andra otrevligheter. Kan man inte förslagsvis ändå säga att medan Europa dras ner i den nyliberala avloppsbrunnen försöker en del hålla sig flytande till vilket pris som helst? Jag antar att väldigt få personer finner det nöjsamt att sitta på en gata i Skandinavien i kalla vintern och försöka få ihop några kronor varje dag.

Förbjuden fattigdom

Det finns problem som är på väg ut, men sedan på något mystiskt sätt vänder i dörren och smiter in igen. När jag var ung byggdes det mesta av det gamla fattigsverige bort. Det var gyllene tider och de flesta kurvor verkade peka uppåt. Slummen föll för rivningsmanskapets attacker (tyvärr revs en del som inte var slum också, men allt skulle ju bli nytt och fint). Visst fanns det tiggare och uteliggare, men inte i någon större skala: någon "gubbe" som tiggde "en spänn till en fika" eller så. Många människor hade det visserligen ännu knapert, men framtiden utlovade förbättringar.

Så inträffade 90-tals krisen och 00-krisen, Sverige gick med i EU, och här har vi tiggarna igen. Nu på nya arenor förvisso, som pendeltågen här i Stockholm. Och jag tycker själv att det är obehagligt, men ...

En moderat politiker i Malmö vill förbjuda tiggare i stan. Det står lite om det (och om andra moderata stilblommor) på Erik Bergs blogg, för övrigt. Tidigt på 1840-talet skrev Karl Marx ungefär att i det borgerliga samhället så börjar man med att erkänna att fattigdomen finns - varpå man kriminaliserar den. För 100 år sedan fanns det en lag om "försvarslöshet" i Sverige. Den innebar att luffare och andra som inte hade ordnad försörjning kunde kastas i fängelse. Med den utveckling (eller avveckling kanske?) som politiken för närvarande genomgår skulle det inte förvåna mig om något politiskt geni kommer fram med en ny version av försvarslöshetslagen. Brutalitet verkar sälja dessa dagar.