Transportalternativ

Det där stora fartyget, Östanvik av Slite, är på väg ut ur Liljeholmsviken och skall snart passera under Essingeleden. Om en stund blir det vänstersväng och leden ner mot Södertälje, ut på Östersjön och över till Gotland. Det är en av de två fartygen som tar råmaterial till Cementas fabrik i Liljeholmen. Uppe på Essingeleden ses flera stora lastbilar. Fartygen som går mellan Gotland och Stockholm ersätter många tusen lastbilslass. Värt att tänka på.

Förarlöst

En skeppssimulator vid Fraunhofercentrum för marin logistik CML i Hamburg gör det redan i dag möjligt att styra stora fraktfartyg automatiskt med autopilot, kameror och gps-stöd.

Fartyg kan köras utan besättning. Redarna vill inte ens betala för lågavlönade asiater om det blir billigare utan besättningar. Samma möjlighet att köra utan besättning gäller för flygplan och tåg, självstyrande bilar kommer. Transportsektorn kommer inte att tömmas på folk, men behovet av arbetskraft minskar. Hur länge dröjer det innan taxibilar blir förarlösa, för att ta ett exempel? Eller lastbilar?

Framtiden för den bemannade handelsflottan?

Med andra ord rullar den tekniska revolutionen vidare.

Biobränsle på väg på vatten

När jag tog en morgonpromenad runt Årstaviken och passerade Hammarbyslussen var det här fartyget på väg in. Listervik heter det, och enligt texten på skeppets sida är det Biobränsle på väg som levereras. Klicka upp bilden i större format syns det nog bättre.

I bakgrunden syns norra Hammarbyhamnens bostadshus och en flytande restaurang i form av ett smaklöst "vikingaskepp" (som dessutom har drakhuvudena uppe vilket vikingarna nog inte hade när de gick i land).

Jag har skrivit några poster tidigare om sjöfart och hamnar i Stockholm tidigare, och jag antar att ämnet fortfar att vara aktuellt. En lastbåt kan ersätta tusentals lastbilslass och sjötransporter bör vara ett utmärkt sätt för städer som Stockholm att ta in stora varumängder centralt i staden. Men det kräver att inte varenda gammal hamn och kaj lusas ner av bostadsrätter för folk som "måste" bo nära vattnet.

Alternativt kräver det att folk faktiskt tolererar att ha arbetsplatser i form av hamnanläggningar i närheten av sina bostäder. Stockholm har alltid varit en hamnstad - är det någon slags pinsamhet som måste döljas för att inte "medelklassen" skall känna sig besvärad? Dessutom antar jag att en modern godshantering kan göras betydligt mindre bullrande och skräpig än gamla tiders lastning och lossning.

Kajer och hamnar eller förslumning?

Skräpiga båtar i Årstaviken

Jag har tidigare skrivit att det är viktigt att bevara Stockholm som en levande sjöfartsstad. Kajerna skall leva, hamnarna skall utnyttjas som hamnar och inte bara som exploateringsobjekt för att bygga bostäder åt den övre medelklassen, övriga stränder skall vårdas och vara som en prydnad för Mälardrottningen. Angående den sista synpunkten vill jag klaga på hotande förslumning som då och då kommer, nämligen i form av gamla båtar med risigt utseende. Här är två stycken som jag plåtade i förmiddags nedanför Tantoområdet i Årstaviken. Förut låg där en risig skorv, nu verkar det vara två. Endera dan kanske det är tre om staden inte säger stopp. Jag har svårt att se att de här skulle vara några prydnader för Årstaviken. Finns det någon anledning att bevara dem borde de köras iväg till något varv någonstans och snyggas till. Annars kan man misstänka att de endera dan sjunker och börjar spilla ut olja. Sådant har ju hänt förr.

Stora båtar på Stockholms ström

Stockholms ström ...

Här är båtar seglats eller rotts sedan urminnes tider. Stockholm är fortfarande mycket av en hamnstad, även om avindustrialisering och yuppiefierad ockupation av vissa området sopat bort mycket av den äkta hamnprägeln. Jag har skrivit lite om det vid några tidigare tillfällen, bland annat här och här .

Jag har sett foton från 1800-talet när Strömmen var full av stora segelfartyg. I morse kunde man få tillbaka åtminstone litegrann av den känslan längs Stadsgården och Skeppsbron där jag och många andra människor tittade på alla stora fina fartyg. "En skog av master" kunde man säga. Ankaret här bredvid tillhör Sörlandet från Norge. Där fanns också norske Christian Radich som jag minns från en fantastisk 50-talsfilm, "Windjammer". Jättestor bild, cinemaskop, jag såg den på Vinterpalatset vid Norra Bantorget. Eller ännu större fartyg, som ryssarnas Sedov och Krusenstern. Problemet med att fotografera de där bjässarna är ungefär samma som om man försöker plåta ett berg: antingen tar man en bild på nära håll och får bara med några detaljer, eller också tar man bilden på håll och då ser allt bara smått och gyttrigt ut.

Los mexicanos var igång när jag kom. Fullt med folk i riggen, och sjöng gjorde de också. Full show! Som tur var var vädret bra. Det hade väl inte varit lika kul, ens för en härdad gammal beckbyxa, att stå däruppe om det hade regnat lika mycket som på fredagskvällen. Cuauhtémoc heter deras fartyg ... inget ställe för en som har utvecklat sinne för svindel! Annars hette aztekernas siste härskare just Cuauhtémoc (dödad av spanjorerna 1526).

Stockholm - sjöfartsstaden

När jag var liten kom pråmarna fortfarande in med sand och sten till Söder Mälarstrand utifrån Mälaröarna. Nu är det snarare "tjänstesektorn" som styr längs en lång bit av kajen: Vandrarhemmet "Mälaren" och flera hotellbåtar, samt en del båtar som verkar innehålla kontor.

Stockholm är verkligen en stad på vattnet, en stad för båtar. Då återstår frågan: vilka båtar, vilka verksamheter? Skall kajerna inne vid stadskärnan fyllas av flytande hotell, nöjeslokaler och kontor, eller vill vi ha tillbaka något som påminner om den tid när skärgårdsskutorna lade till vid Strandvägen med sina laster av fisk, ved och annat nyttigt? Kan vilka ruskiga vrak som helst ligga här, eller skall någon sorts skönhetsråd få gå in och rensa bort skamfläckarna? Skall båtarna till Finland och Baltikum släppas in nästan i Stockholms centrum, eller skall vi ha en hamn för den trafiken längre ut? Kan man tänka sig att en spännande blandning av vattnens skönheter och ruffiga gamla skorvar kan samsas vid våra kajer och gör det hela till en livfull miljö?

Och borde inte båttrafik i SL:s regi byggas ut starkt mellan olika delar av staden, och dessutom ges sådana villkor att det för många blir billigare att ta båten i stället för bilen?

Jag har nyss fått boken Sjöfartsstaden Stockholm och kommer att studera den med intresse. Den är utgiven av Samfundet S:t Erik ( www.samfundetsterik.se ) som ger ut böcker som är intressanta för oss stockholmare.