Tekniken, människan och samhällsomvälvningarna

Jag lovade halvhjärtat att komma igen med kommentarer till artiklarna av bloggaren The Saker som jag översatte för en tid sedan (här är den första, här den andra), där det frågades hur det står till med kommunismens utsikter att leva vidare. Min första väldigt korta kommentar kom här. Nu börjar jag utveckla tankarna i längre format. Den här gången blev det väldigt långt. Jag kommer nog inte att nämna The Saker själv så mycket, men vi kan säga att jag med grund i klassisk marxism hävdar att det är i de mest utvecklade staterna, där kapitalismen håller på att köra huvudet i väggen, som utsikterna för systemskifte är som bäst. Och det verkar inte vara hans synpunkt.

Det är bättre att samarbeta än att slåss

Klipp från en understreckar i SvD som frågar "Är vi tillräckligt smarta för artificiell intelligens?"

Vi har idag lyckats ta fram mjukvara som kan utföra en mängd olika uppgifter bättre än människor: schack, vissa medicinska bedömningar, bilkörning – allt detta kan idag utföras med hjälp av specialiserade tillämpningar av artificiell intelligens. Samtidigt är denna intelligens låst till sina uppgifter. En mjukvara som kör bil kan inte automatiskt spela schack, och vice versa. Jakten på en generell artificiell intelligens är jakten på en mer mänsklig intelligens som också förmår skifta mellan olika uppgiftsdomäner. Det är egentligen ett artificiellt, hypersnabbt lärande – en intelligens i rörelse.

Anta nu att vi lyckas med detta – vad skulle det betyda, och vilka frågor måste vi då besvara? Tegmark [svensk-amerikansk kosmolog som forskar i artificiell intelligens] menar att denna diskussion inte bara är intressant utan helt enkelt nödvändig för oss att ta tag i. Den förändring som en sådan teknisk landvinning skulle innebära är så omvälvande att den kräver att vi tänker om på alla möjliga olika områden: ekonomi, politik, juridik, forskning, medicin – de flesta av samhällets beståndsdelar förändras i grunden när, eller om, detta sker.

Frågan är inte ny. Insikten att ny teknologi kan påverka hela samhället har funnits i över 150 år. När Marshall McLuhan skrev Media i början av 1960-talet frågade han: vad gör teknologin med oss? Varje tekniskt framsteg, från en enkel pinne att förlänga armen till telefonen att förlänga hörseln, och allt däremellan från stenyxor till tryckpressar och datamaskiner, påverkar det mänskliga psyket och samhället. Han menade att vi måste vara medvetna om konsekvenserna och inte bara tanklöst dras med i de nya möjligheter som det elektroniska samhället skapar när elektriska kommunikationssystem förenar vårt enskilda centrala nervsystem till ett globalt sammanhållet system - "den globala byn".

Och naturligtvis var Marx ute ännu tidigare med förståelsen att samhällets produktiva grundval slår igenom på alla nivåer. 1847 skrev han i Filosofins elände:

De sociala förhållandena är intimt förknippade med produktivkrafterna. I och med förvärvandet av nya produktivkrafter förändrar människorna sitt produktionssätt och med förändringen av produktionssättet, av sättet att vinna sitt livsuppehälle, förändrar de alla sina samhälleliga förhållanden. Handkvarnen ger ett samhälle med feodalherrar, ångkvarnen ett med industrikapitalister.

Om jag föregår ett resonemang som jag kanske kommer med längre fram så skulle eventuellt den sista meningen kunna kompletteras sålunda:

Handkvarnen ger ett samhälle med feodalherrar, ångkvarnen ett med industrikapitalister, den elektrifierade datorstyrda kvarnen kommunism.

- Usch, kallt om magen att stå här och försöka fånga lax! Kan ingen uppfinna en app så man kan sitta på stranden med mobilen och försöka få firrarna att hoppa upp där i stället?

1859 kom Marx igen, i förordet till Till kritiken av den politiska ekonomin. Det är ett stycke som varje person som vågar kalla sig socialist bör känna till.

I sitt livs samhälleliga produktion träder människorna i bestämda, nödvändiga, av deras vilja oberoende förhållanden, produktionsförhållanden, som motsvarar en bestämd utvecklingsgrad av deras materiella produktivkrafter. Summan av dessa produktionsförhållanden bildar samhällets ekonomiska struktur, den reella bas, på vilken en juridisk och politisk överbyggnad reser sig och vilken motsvaras av bestämda former av det samhälleliga medvetandet.

Det materiella livets produktionssätt är bestämmande för den sociala, politiska och andliga livsprocessen överhuvudtaget. Det är inte människornas medvetande som bestämmer deras vara utan tvärtom deras samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande.

På ett visst stadium av sin utveckling råkar samhällets materiella produktivkrafter i motsättning till de rådande produktionsförhållandena, eller, vad som bara är ett juridiskt uttryck för detta, med de egendomsförhållanden, inom vilka dessa produktivkrafter hittills rört sig. Från att ha varit utvecklingsformer för produktivkrafterna förvandlas dessa förhållanden till fjättrar för desamma. Då inträder en period av social revolution.

Med förändrandet av den ekonomiska grundvalen genomgår hela den oerhörda överbyggnaden en mer eller mindre snabb omvälvning. Då man betraktar sådana omvälvningar måste man ständigt skilja mellan den materiella omvälvningen i de ekonomiska produktionsbetingelserna, vilken kan naturvetenskapligt exakt konstateras, och de juridiska, politiska, religiösa, konstnärliga eller filosofiska, kort sagt ideologiska former, i vilka människorna blir medvetna om denna konflikt och utkämpar den.

Lika litet som man bedömer en individ efter det, som han tänker om sig själv, lika litet kan man bedöma en sådan omvälvningsepok efter dess medvetande. Man måste tvärtom förklara detta medvetande ur det materiella livets motsägelser, ur den konflikt som råder mellan de samhälleliga produktivkrafterna och produktionsförhållandena.

En samhällsformation går aldrig under, innan alla produktivkrafter utvecklats för vilka den har tillräckligt spelrum, och nya, högre produktionsförhållanden uppträder aldrig, förrän deras materiella existensbetingelser mognat i det gamla samhällets eget sköte. Därför ställer sig mänskligheten alltid blott sådana uppgifter, som den kan lösa, ty närmare betraktat skall det ständigt visa sig, att själva uppgiften endast uppkommer, där de materiella betingelserna för dess lösande redan är förhanden eller åtminstone befinner sig i processen av sitt vardande.

I stora drag kan asiatiskt, antikt, feodalt och modernt borgerligt produktionssätt betecknas som progressiva epoker av den ekonomiska samhällsformationen. De borgerliga produktionsförhållandena är den samhälleliga produktionsprocessens sista antagonistiska form, antagonistisk inte i betydelsen av individuell antagonism utan en antagonism, som uppkommer ur individernas samhälleliga levnadsbetingelser, men de produktivkrafter, som utvecklas i det borgerliga samhällets sköte, skapar samtidigt de materiella betingelserna för lösandet av denna antagonism. Med denna samhällsformation slutar därför det mänskliga samhällets förhistoria.

Här finns underlag för hur många och långa diskussioner som helst, åtminstone om man anser att de grundläggande idéerna är giltiga. Man skulle kunna ta det näst sista stycket, konkretisera en del, och förklara varför utvecklingen från Ryska revolutionen och fram till Sovjets avveckling såg ut som den gjorde.

Men man skulle också kunna försöka spana framåt och lägga in den existerande vetenskapligt-tekniska revolutionen (som ju innefattar datorer och artificiell intelligens) i modellen och se hur den jagar systemet över dess nuvarande gränser genom att driva fram nya "bestämda former av det samhälleliga medvetandet". Hur detta medvetande ser ut är en annan historia. Även om nya teknikers genombrott framtvingar samhällelig omorganisering kan de nya formerna bli väldigt olika. Man kan ju hoppas på en frihetsrevolution, men det kan bli betydligt otäckare varianter också.

Lästips: för rätt många år sedan skrev jag en bloggpost med streckkod och morotspåse i huvudrollen. Den behandlar litegrann om tekniken bakom planekonomi, oavsett samhällssystem. Samt visa på hur morgondagens möjligen kommunistiska samhälle baseras på de "materiella existensbetingelser [som] mognat i det gamla samhällets eget sköte".

Vad teknikutvecklingen kan göra för oss - om vi vill

Här är det den kinesiske storkapitalisten Jack Ma som pratar på ett sätt som våra svenska partiföreträdare inte vågar göra:

Jack Ma predicts in 20-30 years, many will only work 4 hours a day and 3-4 days a week #MachineIntelligence https://t.co/Eh7GCH6AgL pic.twitter.com/1VHP1EfLrA

— China Xinhua News (@XHNews) 26 maj 2017

För att säga som det är: de svenska parti-partisterna har inga visioner kvar. De ser inte ens möjligheterna när dessa ramlar ned framför deras näsor.

Det har varit glest med uppdateringar på bloggen på senaste tiden. Men jag kan meddela att här är det nu sommar. Det kan vara en anledning.

Vad vet man om framtiden egentligen?

DN publicerar ett debattinlägg om 'Sakernas internet'. Det gäller att hänga med tycker författarna, för nu rusar tåget med ny fantastisk teknik iväg, möjligheterna är enorma och konkurrensens vassa armbågar måste vässas! (Riktigt så uttrycker de sig inte, men det verkar åt det hållet i alla fall.) Nåväl, alla möjliga tekniska prylar kopplas upp och kopplas samman via finurlig elektronik, med eller utan människor inblandade, och då får vi ett internet för 'sakerna'. (Har för mig att sådana idéer var i svang redan på nittiotalet när nätet knappt kommit igång, med tänkande kylskåp och liknande - då blev det ingen hit men man kanske var för tidigt ute?) (Och här en intressant bloggpost som kommenterar debattinlägget.)

Redan i dag har vi kopplat upp många miljarder enheter. Alla våra mobiler är uppkopplade. Snart kommer våra bilar att vara uppkopplade. Elmätarna i våra hus är uppkopplade. Alla våra spelkonsoler är uppkopplade. Alla enheter i en fabrik, inklusive verktyg, kommer att vara uppkopplade så att vi alltid vet var och i vilket tillstånd saker befinner sig. Posten följer alla paket genom transportsystemet. Sensorer läser av vattenkvaliteten på våra badplatser. Alla parkeringsplatser i en stad är uppkopplade. Bullernivån på de stora gatorna i Stockholm mäts. Vi vet till och med hur mycket choklad, läsk och chips som finns i automaten på pendeltågs­stationen och kan fylla på när det behövs.

Kan det tänkas att människor med medicinska problem kommer att bära en elektronisk manick (kanske liknande ett armbandsur) som dessutom skickar ut en blockeringssignal ifall de försöker köpa hälsofarliga produkter ur den där automaten? Uppkopplingen gäller ju även mätning av medicinska data, vilket kan vara intressant exempelvis för folk diabetes. Annars är ju det där med uppkopplade fabriksenheter intressant när man diskuterar planekonomi och översikt över vad som produceras hur och när och i vilka kvantiteter. Det blir CAD/CAM drivet till max. (Computer Aided Design/Computer Aided Manufacturing).

För några dagar sedan fick jag syn på en annan artikel som också behandlade framtiden. Hade man satt normalsvensk kvällstidningsrubrik på den kunde det ha varit i stil med 'Svenske Nick varnar för mänsklighetens undergång'. Där är tonen alltså mindre positiv än i den först nämnda artikeln. Det finns rejäla hot,en del av dem är inbyggda i nya tekniker som används mer och mer.- 'Svenske Nick' heter för övrigt Bostrom (Boström) och är direktör för Future of Humanity Institute i Oxford.

Vad Nick B. och forskarna i Oxford är oroliga för är att ny teknologi blir 'som ett dödligt vapen i händerna på ett barn'. Av intresse för just den här bloggposten är varningarna för oavsedda följder av alltmer utvecklad maskinintelligens. Hur kommer 'artificiell intelligens' att samverka med yttervärlden? Kommer den att fatta om den uppträder skadligt? Det får man väga mot att denna konstgjorda intelligens blir (eller kanske i viss mån redan är) ett kraftfullt redskap inom industri, medicin, jordbruk eller hantering av ekonomin.

I debattartikeln i DN ser man problem men inriktar sig på möjligheterna. Hos oxfordgänget är det andra sidan som dominerar. Vem har rätt, vem har den bästa kristallkulan? - Eller om man nöjer sig med att i Keynes' anda säga att det är bättre att ha ungefär rätt än att ha exakt fel (var det inte så han uttryckte sig?). En som kanske får 'ungefär rätt' är Marshall McLuhan som skrev om elektronikens inverkan på människan redan i början av sextiotalet, när datamaskinerna ännu var stora som hus. Han förutsåg att när människorna alltmer knyts samman i globala elektroniska nätverk betyder det att delar av vårt centrala nervsystem kommer att hamna utanför oss själva. Det kan bli en mycket krisartad upplevelse för individer och samhällen. Kanske vi ser det redan idag om vi betraktar världen? Alla som går omkring med en liten låda i handflatan och tittar på den stup i kvarten ...?

Och bakom McLuhan finns ju Marx som pekade på hur människorna skapar sitt liv på olika tekniska nivåer, och hur det skapandet slår igenom hur hela samhällsstrukturen ser ut. Gubbarna hade 'ungefär rätt', men hur framtiden verkligen kommer att se ut ... tja, vi får väl vänta och se. Tekniskt paradis, totalkrasch, eller något annat?

Förarlöst

En skeppssimulator vid Fraunhofercentrum för marin logistik CML i Hamburg gör det redan i dag möjligt att styra stora fraktfartyg automatiskt med autopilot, kameror och gps-stöd.

Fartyg kan köras utan besättning. Redarna vill inte ens betala för lågavlönade asiater om det blir billigare utan besättningar. Samma möjlighet att köra utan besättning gäller för flygplan och tåg, självstyrande bilar kommer. Transportsektorn kommer inte att tömmas på folk, men behovet av arbetskraft minskar. Hur länge dröjer det innan taxibilar blir förarlösa, för att ta ett exempel? Eller lastbilar?

Framtiden för den bemannade handelsflottan?

Med andra ord rullar den tekniska revolutionen vidare.

Det är OK att datorn tar ditt jobb!

Dator- och robotrevolutionen som löfte eller ett hot? Här är en kille som heter Federico Pistono som pratar om ämnet och gör reklam för en bok.

Jag tror inte han framför en enda tanke som är särskilt originell, men det gör inget. En marxist skulle lägga till klasskampen eftersom det knappast lär vara möjligt att uppnå de fina målen utan kamp, men i övrigt är innehållet OK ur marxistisk synvinkel tror jag.

Den teknologiska revolution som nyss börjat i samhällets bas kommer att tvinga fram enorma förändringar i hur vi lever våra liv. Det behöver inte vara till det sämre under förutsättning att vi tar tillvara möjligheterna och anpassar våra liv till vad den här planeten orkar med.

Att en kille som Pistono föreläser om detta inför en medelklasspublik i Wien kanske isolerat är en obetydlig händelse. Men när detta sker på många ställen, och den här sortens tänkande blir allt vanligare, kan något intressant hända: Som Marx påpekat är de dominerande tankarna den härskande klassens tänkande. Men när de dominerande tankarna bryter ihop inför en förändrad verklighet kan andra ideer bli dominerande och göra att samhällets överbyggnad (politik, lagar, kultur etc.) förändras. Det är i en sådan situation, när kampen mellan olika tankeskolor blir akut, som  den härskande klassen kan vältas överända.

Frågan är vad som händer sedan. På många håll är nog härskarna beredda till extrema åtgärder för att behålla makten, men hur länge kan de hålla emot om samhällets grundvalar bara glider iväg under deras fötter utan att de kan göra något? Den tekniska revolutionen kan användas för att slå ner folk (och ta deras tråkiga arbeten ifrån dem), men den kan också innebära att mänskligheten för första gången får möjligheten att befria sig från kroppsligt och själsligt nedbrytande arbeten och bli ... ja, vadå? Riktiga människor kanske, vad det nu kan innebära.

Systembyte och den fria viljan?

(När våren tränger på minskar lusten att skriva. Som tur var finns det gamla opublicerade inlägg att slänga ut i cyberrymden - som det här.)

Jag råkade få syn på en artikel i Flamman där en gammal vänsterpartist hävdar att det är reformism som gäller för partiet om det vill nå framgångar. Folket, inklusive vänsterfolket, vill ha förändringar och förbättringar, men inte ett nytt samhällssystem, hävdar han.

Och det vore ju enkelt om bara önskningarna gällde, men vad händer om nuvarande system (vilket verkar ganska klart) är i allt sämre skick alltmedan nya företeelser växer fram inne i systemet - och dessa företeelser gör systemförändring såväl möjlig som nödvändig? I synnerhet nödvändig, om vi vill leva vidare på en hygglig nivå.

Om det stämmer med tvingande nödvändigheter blir önskningarna tämligen värdelösa. Verkligheten kommer att höra av sig, obevekligt, och tala om vad som gäller. (Det finns ju ett alternativ i form av sammanbrott orsakat av att flertalet vägrar göra nödvändiga ändringar vilket kan medföra katastrof för mänskligheten, men det vill jag helst inte tänka på.)

Hm, det här är saker att tänka allvarligt på ...

Var finns problemet egentligen då för vänsterpartiet och andra som vill verka vara vänster? Kanske att man helt enkelt struntar i att peka på hållbara visioner baserade på teknik och vetenskap som finns redan idag, och som vi vet snart kommer att vara oerhört mycket mer avancerad. - Det är klart, pride-paraden är väl roligare ...


(Lite tillägg i efterhand: en artikel om att 3D-skrivare kan användas för att skapa en bas på Månen. Och en färsk artikel om biologisk 3D-teknik som väl bara är i början men som skulle kunna producera ersättningsorgan för människor i framtiden.)

Bra tekniker - dålig chef (ibland). Långsammare teknisk utveckling?

Ärligt talat, mycket av den vetenskapliga forskningen går ut på att tala om saker många redan vet - fast kanske presentera det hela på ett mer vetenskapligt sätt (vad det nu kan betyda).

Att bra tekniker/ingenjörer inte automatiskt är bra chefer är en sak som diskuterades för årtionden sedan. Bland annat hände det på det stora bolaget där jag arbetade. En bra tekniker som befordrades till chef kunde ju faktiskt bli förstörd som tekniker och dessutom ödeläggande just som chef. Det krävs ju vissa egenskaper till teknik och till chefande, och det finns inget som säger att den som är bra på det ena automatiskt är bra på det andra. Men i den urtid när jag började arbeta hängde löner och befattning ihop på det viset att om man ville ge en tekniker en bra lönehöjning så måste det ske genom befordran inom organisationen. Senare var det något snille som kom på att man kunde inrätta expertbefattningar som gav högre lön men inte innehöll något chefande. Innan dess hade man nog dock hunnit förstöra en hel del goda förmågor, både bland olämpliga chefer och deras underställda.

Hur som helst, DN refererar idag till en undersökning gjort i Linköping (referat finns här) som handlar ungefär om vad jag beskrivit ovan. Ingenjörsstudenter med dåligt utvecklad empati (de har svårt att begripa folk omkring sig) riskerar att bli dåliga chefer, samtidigt som det är just civilingenjörer som åker upp på ledande befattningar. Jag undrar om de senaste årtiondenas alltmer florerande individualism har gjort detta problem värre? Om såväl chefer som underställda är frihetsälskande individualistermed stora program för självförverkligande samt med klara svårigheter att anpassa sig till en grupp kan det ju bli knepigt.

En glädjande sak är i alla fall att vårdstuderande har bättre utvecklad empati än dessa ingenjörs-klumpedunsar. Bra att veta ifall man skulle behöva vård någon gång!

Bilden har väl inte så mycket med den här bloggposten i övrigt att göra. Den tycks visa att om man är under ytan så kan man behöva en hjälpande puff för att komma upp till ytan (tror jag).

När vi är inne på tekniska områden, varför inte en norsk läsövning? Eli Esbati skriver i norska Dagsavisen om att det inte blir några mer rymdprojekt av typ "människa vandrar på månen". Det har kapitalismen själv sett till. I stället för stora offentliga projekt i stil med rymdprogrammen öses medlem ut i spekulationskapitalets härjningar. Esbati baserar sig på antropologen David Graeber (som jag bara läst kortare inlägg av, men som verkar intressant). Den tekniska utvecklingen stannar av, profitkvoten har en fallande tendens - Esbati nämner inte Marx, men nog är detta väldigt mycket i linje med Marx' teorier om vad som händer i kapitalismens slutskede. Systemet klibbar gradvis ihop, fungerar allt sämre, staten blir en allt mindre och klenare aktör (utom vad det gäller krigföring i Tredje världen). Kapitalisterna vill göra om hela samhället efter sin egen avbild - och det fungerar inget vidare.

Nå, den tekniska utvecklingen har ju inte direkt stannat av, men man kan åtminstone ställa frågan om den kunde gå snabbare och inriktas på nyttigare saker.

Nöd och kris befaras i Europa - Röda korset förbereder sig

"Är detta vår framtid i staden?" frågas det på det här affischen för en konferens som hölls i Stockholm för en del år sedan. Rätt skräpigt verkar det, men åtminstone flaggan ser fin ut.

En kortfattad notis i Svenskan meddelar att internationella rödakors-kommittén varnar varnar för nöd och uppror i Europa på grund av krisen. Jag antog att det är främst södra Europa som avses. Hittade inget i Röda Korsets (svenska och ICRC) hemsidor, däremot en artikel i danska Berlingske som ger mer underlag. Antalet fattiga ökar, nöden ökar, Röda Korset hjälper ett par miljoner spanjorer, medan dess lokala organisation i Grekland håller på att gå under. RK:s talesman befarar uppror i Nordafrikansk stil - de egyptiska upproren handlade ju mer om mat på bordet än demokrati. RK förbereder sig ... Jag antar att regeringarnas "åtstramningar" fortsätter, eländet tilltar.

[Tillägg: nu har det kommit en mer utförlig version i Svenskan för er som har svårt med danska!]

I Berlingske ser jag en annan artikel, där statsminister Helle Thorning-Schmidt säger att tillväxt-eran är slut. Några danska ekonomer håller i varierande grad med, och påpekar bland annat att förhållandena en tid efter Andra världskriget var unika: det gällde teknologiska genombrott och omflyttningar av folk till produktiva näringsgrenar. Sedan är de oeniga om huruvida det nu är tvärstopp eller om någon sorts tillväxt ändå kommer att fortsätta. Här talar vi om mer djupgående processer i hur samhället förändras, men exempelvis den teknologiska omvandlingen och resursfrågan hänger samman med den akuta krisen. De är komponenter i samma samhällssystem, de driver systemet mot allt besvärligare kriser. Samtidigt finns ju de verktyg som kan ta oss ur krisen inne i systemet, redo att användas.

Tvärstopp eller mjukare landning, det är en fråga. En annan är hur olika grupper kommer att reagera på kris och försämrade möjligheter. Jag har haft den här saken uppe på bloggen tidigare. Europeer som har det rätt bra och tror att de får det bättre upptäcker att de åker utför igen och blir desperata. Underklassens permanenta kris fortsätter. Det kan bli explosivt. (Senaste större inlägget kanske var det här, när Occupy-rörelsen drog igång. Här är ett tidigare, mer inriktat på England. Ibland har jag skrivit om den upprörda "medelklassen" och dess roll, exempelvis här.)

Jag skrev att de verktyg som kan ta oss ur krisen redan finns i systemet. Det är en klassisk utsaga enligt Marx och Engels. Vi har vetenskap och teknik nog för att ta oss runt hörnet. Mer kommer hela tiden. Men det verkar hela vänstern - vilken etikett man än uppträder under - ge blanka fan i!

Ingen propaganda för socialismen?

Det här får bli näst sista inlägget (tror jag) som har som inspiration broschyren vars framsida ser ut så här:

Senast föregående inlägg här 

En märklig sak i broschyren är påståendet att KP:s ledning tagit beslut om att inte propagera för socialism i Proletären. Och det kanske är så. Det skulle passa in i bilden av KP som på väg att bli ett allmänvänster-parti med inte mer än reformistiska ambitioner.

Själv har jag vid några tillfällen från denna blogg-plattform försökt hävda att den tekniska utvecklingen  ger oss allt starkare möjligheter att byta samhällssystem (se den här bloggposten), men har vi sett något sådant i Proletären? - Jag minns bara att det för bortåt ett årtionde sedan var en kille som fick skriva på baksidan av tidningen och där med hjälp av hänvisningar till McDonalds datasystem ville påvisa att socialismen är möjlig. Jag tyckte det var bra och intressant, men någon uppföljning har vi inte sett.

Kan det vara så att man anser att det är hopplöst att göra propaganda för en av grundbultarna i den politiska teori som grundlades av Marx och Engels, och att det är en uppgivenhet som delas av större delen av de filurer som kallar sig vänster? - I Aftonlövet uppmanade Katrine Kielos häromdagen det gamla arbetarpartiet att förstå att det är en ny våg på gång i den industriella revolutionen, och att den kommer att få återverkningar som svenska politiker inte verkar vara beredda på. Hur många ropande röster i öknen behövs innan det blir till en samlad stämma som hörs?

Historiens slut?

Ibland stöter man på det konstiga påståendet att Marx och Engels (eller marxismen) skulle ha någon slags apokalyptisk inställning: i och med den segerrika revolutionen mot kapitalismen skulle historien ta slut. Revolutionen är slutmålet, efter det finns ingenting. Det är precis tvärtom. Nedanstående citat kommer från en längre text som jag publicerat tidigare, och den är i sin tur ett citat härifrån. Sålunda skrev Marx 1859:

De borgerliga produktionsförhållandena är den samhälleliga produktionsprocessens sista antagonistiska form, antagonistisk inte i betydelsen av individuell antagonism utan en antagonism, som uppkommer ur individernas samhälleliga levnadsbetingelser, men de produktivkrafter, som utvecklas i det borgerliga samhällets sköte, skapar samtidigt de materiella betingelserna för lösandet av denna antagonism. Med denna samhällsformation slutar därför det mänskliga samhällets förhistoria.

Vad är det som tar slut? Historien? - Nej, det är förhistorien som tar slut, historien kan börja och den bygger på vetenskap och teknik som växer fram inom det kapitalistiska samhället. Men för den parasitära klass som går under kan det ju se ut som om historien tagit slut - vilket är riktigt just för den eftersom den inte behövs längre. Men för mänskligheten i stort börjar ett nytt stort äventyr.

(Man får väl göra tillägget: framtiden är ljus under förutsättning att inte en desperat kämpande kapitalistklass slår undan benen för oss alla. Framtiden är inte garanterad.)

Inget märkvärdigt, men vardagligt och viktigt

Det här är en bild som jag hade på bloggen för drygt två år sedan, klippt från SL:s hemsida. Här kommer ett par bilder jag tagit själv de senaste dagarna:

Nu har tekniken med QR-kod (står för Quick Response - snabbsvar) utvecklats en bit till. Man kan inte bara få information om bussarna i närheten av hållplatsen där man står och väntar. Med hjälp av de där koderna och mobiltelefonen kan man numera få filmer uppspelade i mobilen. Och det finns en massa andra tillämpningar där QR-kod kan användas, och de blir fler och fler.

Det är naturligtvis inget märkligt för den som kan det här. En utveckling av tekniken att distribuera reklam, eller vilka rörliga bilder som helst. Svårare än så är det inte. (Tekniskt begriper jag inte hur det fungerar, men det är en annan historia.) Men är det inte i själva verket pusselbitar i en mycket större och oerhört viktigare bild - en som man bör lägga märke till?

I dag, efter mer än ett sekel av elektroteknik, har vi sträckt ut själva det centrala nervsystemet till att famna hela jorden, Vi nalkas nu raskt slutfasen i människornas utbyggning av sig själva, när medvetandet själv kan fås att fungera på teknisk väg, och då själva den skapande kunskapsprocessen kommer att vidgas kollektivt och sammanhållande till hela mänskligheten ... (Media, 1964)

Ett citat från Marshall McLuhan, den kanadensiske professorn som tänkte djupt om kommunikation och det elektroniska samhällets betydelse redan i början av 1960-talet. Det här är en process som pågått sedan förmänniskornas tid: då sträckte apmänniskan sig utanför sig själv genom att använda en pinne att gräva i marken efter ätbarheter. Idag handlar det om att våra hjärnor sträcks alltmer utanför oss själva (min till din, genom att du läser och funderar något om vad jag skriver, exempelvis). Andra bilden ovan visar att någon har gjort en våldsfilm med en massa halvtaskiga skådisar och försöker påverka folk att se den genom att distribuera förhandstittar. För några år sedan hade det varit märkligt, nu är det vardag.

Varför intressera sig för vardagens teknik och möjligheter? - Ett skäl är att dessa också påverkar framtiden redan idag. Det finns ett begrepp som kallas 'spårberoende'. Man ger sig iväg åt ett håll, och efter ett tag är man fast på den vägen. Det blir svårt och kostsamt att byta spår. (Det moderna samhällets bilberoende är kanske ett bra exempel, eller byggen av kärnkraftverk. - Det går att bryta sig loss, men då krävs förmodligen hotfulla kriser för att tvinga igenom beslut om det.)

Men just detta vardagliga spår bör intressera människor som önskar radikala förändringar i samhället. Vill man påverka vägvalet bör man veta hur vägen ser ut. För när man vill peka på att förändringar inte bara är önskvärda utan möjliga, då är det inte framtidens tänkbara teknik man skall peka på, utan den teknik som faktiskt finns idag. Den påverkar alltfler aspekter av våra liv, den är hotfull men den är också löftesgivande.

Se gärna också det här om QR som jag skrev tidigare i år, när fenomenet beskrevs i Konsum Stockholms nyhetsblad. Och så naturligtvis mitt klassiska inlägg om morotspåsen, streckkoden och socialismen!

Varför är detta så ointressant för de flesta som kallar sig socialister och liknande i Sverige, medan några värdelösa ryskor får dem att gå i spinn? Länkar till den såväl den oredigerade som redigerade versionen av spektaklet i kyrkan finns på den här bloggen, som annars ofta har intressant information om Syrien.

En automat - betyder det något?

Den här varuautomaten fotograferade jag vid Gullmarsplan för några dagar sedan. Jag fick syn på den där gula dosan och undrade vad det handlade om - själv handlar jag aldrig i automater, men man kan ju vara nyfiken i alla fall. Nåväl, för den som vill köpa något går det bra att dra sina konto/kreditkort där, eller man kan använda telefonen för att kommunicera med automaten.

"Än sen då?" kanske någon säger. "Det är ett sätt att köpa choklad och sånt bara." Och snävt tänkt är det ju rätt. Men om vi tänker bredare... . Jag vet inte hur systemet fungerar, men man kan ju gissa: någon köper en grej via kort eller telefon och det sker uppdateringar i ett eller flera ekonomisystem någonstans så att betalning kan ske. Några ettor och nollor flyttas från ett konto till ett annat. Personen äter upp chokladkakan och så tror vi att historien är slut.

Men vi är inte färdiga ännu. Förmodligen skickas uppgifter via datanät till någon instans som är ansvarig för logistiken också, och när så är lämpligt kommer det en signal från datorprogrammet om att automaten måste fyllas på med nya varor. I det läget får vi göra ett av de sällsynta mänskliga ingripandena här: någon får komma med nya varor och fylla på i facken.

Men lagret som skickar påfyllnaden måste själv ha påfyllnad, och därför torde det finnas datorer som meddelar en grossist eller självaste fabriken om att det måste fram nya leveranser. Fabriken kan vara i Sverige men lika gärna utomlands, men det spelar ingen roll - datorerna kan spruta ut beställningar, orderbekräftelser, leveransdokument, tulldokument etc. i önskade mängder utan att blanda in människor. Fabriken måste i sin tur lägga beställningar till olika underleverantörer. Eftersom datorerna kan prata direkt med varandra behövs inte så mycket papper på transaktionerna, uppgifterna ligger i dataminnen (förhoppningsvis ordentligt säkra och säkerhetskopierade). Teoretiskt kan hela produktionsprocessen vara styrd av datorer, naturligtvis inklusive maskinerna i chokladkakefabriken.

Om det nu var en chokladkaka som såldes så skulle man faktiskt kunna tänka sig en serie dataoperationer som går från den där automaten vid Gullmarsplan och ända ner till en by i Ghana där man odlar kakaon som är själva grunden för produkten. Den slutar vid en underårig överutnyttjad kakaoplockare som, utan att veta om det, är sammankopplad via globala elektroniska nätverk till en chokladkakeätare i trakterna av Gullmarsplan i Stockholm. Transaktionerna sker med ljusets hastighet och detta bär med sig oerhörda revolutionära omvälvningar. För att citera Marshall McLuhan:

Den elektriska hastigheten fordrar organisk strukturering av hela den globala ekonomin, i lika hög grad som den gryende mekaniseringen i det tryckta ordets och det förbättrade vägnätets form ledde till att man allmänt antog den nationella enhetens princip. ... När nu den elektriska hastigheten styr det industriella och sociala livet, blir explosioner i form av kraschartade kriser någonting fullt normalt.

Det är detta som gör en byte av samhällssystem både möjlig och nödvändig. Men berätta det för en vänsterpartist, och du riskerar att möta en person som med uppspärrade förvirrade ögon kvider: "Men jag är ju humanist ..." Urrrk!

Qr - "snabbsvarskoden"

Den tekniska basen bestämmer i hög grad hur hela samhället organiseras. Man behöver inte vara marxist för att förstå det (men det underlättar). Nu knakar det gamla samhället i sömmarna, det kanske behövs en rejäl renovering. Betyder det att man skall sitta och vänta på nya knepiga teknologier som skall hjälpa oss att byta samhälle, eller ... ? Det är klart att man kan prata om de nya möjligheterna som kvantdatorn kommer att ge (när den nu kommer i fungerande skick, vilket verkar ta tid ...), men jag tror det är onödigt att vänta på sciencefiction-teknik. Titta i stället på hur vardagstekniken ser ut idag, och vilka möjligheter den ger!

Sedan något år har pixlade kvadrater dykt upp snart sagt överallt. Qr-koden är här. Qr står för "quick respons" och det är just snabbheten som är själva syftet. 

Bilden finns i Konsum Stockholms medlemstidning nr 4 för i år. Jag har saxat en del i texten också

På sextiotalet revolutionerade streckkoden kassaarbetet. [Anmärkning från Björnbrum: läs gärna mitt gamla inlägg om streckkodens betydelse!] Qr-koden är inget annat än en streckkod, skillnaden är att den kan förmedla cirka en A4-sida text, det vill säga mycket mer information än de tretton siffrorna i den vanligaste streckkoden på varan i butiken.

I dag räknar man med att cirka 40 procent av mobilanvändarna har en smartphone. Drygt två miljoner har uppskattningsvis sålts i Sverige. Qr-koden skannas av med kameran med hjälp av en app som laddas ner i mobilen. Telefonen laddar ner informationen som är kopplad till koden. [Ny anmärkning från Björnbrum: Nämnde detta i samband med Storstockholms Lokaltrafik för några år sedan.] Det kan vara en länk till en film, en bild eller text som laddas upp direkt. Egentligen är det inte annorlunda än att ladda ner och klicka på en länk i telefonen eller datorn, men man kan göra det nästan var man än är.

Vissa tekniknaivister tror att det råder en exakt relation mellan teknik och samhälle. Om en viss teknik finns så vet vi automatiskt hur samhället kommer att se ut. Jag tänker på personer som trodde att ett antal bloggare och twittrare skulle kunna avgöra hur 'den arabiska våren' skulle utvecklas, utan hänsyn till hur samhällena runt de ganska få datamänniskorna i stort såg ut. Samma sak gäller teknisk utveckling i exempelvis Iran, Japan eller Kina.  (Eller varför inte Tyskland, med hänvisning till de tre artiklarna jag skrev om tyska piratpartiets ekonomiska idéer, senaste här.)

Nej, ny teknik kommer att integreras i det existerande samhället, och de kommer att utvecklas i samspel. Det blir datoriserade samhällen, men med en kultur som är kraftigt påverkad av islam, konfucianism, shintoism etc. Samma gäller Sverige, fast vi kanske inte märker det för att det sker i en kulturell situation som vi tar för given för att de flesta av oss är födda in i den.

En viktig sak här är att man kan distribuera och samla information på ett oerhört mycket snabbare sätt än tidigare.  Informationen är ettor och nollor i dataminnen, men med deras hjälp kan oerhörda mänskliga och materiella resurser påverkas, positivt eller negativt. Tekniken blir faktiskt mindre viktig än vilka som styr den, och i vilka syften. Skall användarna vara maktlösa redskap, eller faktiskt vara deltagare och skapare? Det är inte en fråga som är avgjord. Den handlar om demokrati och socialism, alternativt en alltmer förfallen kapitalism där liberalismen glider snabbt mot fascism.

"kunderna delaktiga i konstruktionen" - undergång - vad väljes?

Den här filmen visar något som kallas "världens första tredimensionella printer för choklad". Det verkar som en skoj-grej, men det är klart att den här teknologin har framtiden för sig vad det gäller industriell produktion av ungefär vad som helst som inte gäller väldigt långa serier. Chokladen är en illustation till vad som kan göras, sedan kan man tänka vidare på andra tillämpningar.

När jag kollar tillbaka i min blogg ser jag att det här verkar vara en tillämpning av "friformsframställning". Det verkar som den här tekniken radikalt kan sänka kostnaderna för korta serier och specialtillverkningar, och om forskarna på filmen nedan har rätt så kan kunderna dras längre in i konstruktionsprocessen och tala om hur man vill ha sina grejor. Fast det var visst bättre om folk utformade sin egen choklad än sina egna flygplan, sas det. En konstruktionstabbe i chokladbranscher har inte så allvarliga konsekvenser.



Ja, här har vi en positiv nyhet (om man gör positiva grejor av den) som ökar produktivkrafterna på den här planeten. Man vidareutvecklar en teknik som gör att industriella metoder kan spridas vitt och brett till rätt låga kostnader. Håller man sig inom den marxistiska tanketraditionen är man teknikpositiv och ser den vetenskapliga och teknologiska revolutionen som helt väsentlig för mänsklighetens frigörelse. Den skapar en sådan produktionsnivå så att socialismen blir inte bara möjlig utan faktiskt nödvändig.

Men läser man utvecklingen från annat håll verkar det mest jämmer och elände. Nu kanske den fruktade "dubbel-dippen" i ekonomin slår till i och med att USA och EU krisar ner sig samtidigt. Men hur mycket är kris och hur mycket är snack? - Att vi har klimatproblem är känt, vissa naturresurser som tidigare fåtts till lågpris eller gratis kan snabbt bli dyra och svåråtkomliga. Men är det verkligen så att energikrisen blir välfärdssamhällets död, bara för att ta ett undergångsexempel. Även om det blir en ny omgång av den ekonomiska krisen så innehåller denna så stora inslag av "skräm skiten ur folk så vi kan sno dem på allt vad de äger och har" att det är uppenbart att det inte handlar om naturlagar som slår till. Det handlar om vilka som sitter på och som fördelar samhällets resurser. Om enprocentsgruppen ("plutokratin") hela tiden tillåts att öka sin andel av resurserna kommer det att gå åt helsike för resten av oss.

Nu är vi inne i en tid som kan kännetecknas av stagnation i tidigare dynamiska ekonomier, men vad det betyder politiskt är att det är tid för omfördelning. Jordbrukssamhället ligger bakom oss, i den meningen att en allt mindre del av befolkningen behövs till arbete med produktion av födoämnen och andra naturprodukter. Industrisamhället har gått en liknande väg. Nu handlar det om tjänstesamhället, och det är frågan om hur mycket folk det behövs där efter omfattande rationaliseringar - men notera att många arbeten här knappast går att rationalisera så mycket. Man skulle kuna säga att tjänstesamhället är "ta hand om varandra-samhället", och skall det fungera utan väldigt mycket smuts i hörnen så krävs rejäla omfördelningar av samhällets resurser och principerna för hur många saker sköts. Det är med andra ord svårt/omöjligt att kombinera med kapitalistiska vinstprinciper.

Koppla människa till maskin och fundera över var gränsen går

Nu har den här bloggen passerat 300.000 träffar. Om det har någon större betydelse för mänskligheten? - Det kan man tvivla på.

Jag har haft några stolpar till ett inlägg om människor och datorer liggande ett tag men inte gjort det färdigt. Men varför inte använda en artikel i SvD idag som utgångspunkt då? Det heter I det effektiva samhället lever robotdrömmen och är en översikt av tankar som utvecklats av en psykolog vid namn Sherry Turkle. Nu är det ju en viss risk att ta fasta på en översiktsrecension i stället för att läsa hennes böcker direkt, men man kan ju alltid resonera om vissa saker. Gamla läsare av den här bloggen vet att jag är positiv till den tekniskt-vetenskapliga revolutionen och att jag bygger på såväl Marx och Engels (gamla teknikoptimister) och Marshall McLuhan (kanske inte teknikpessimist, men han höjde några varnande fingrar inför ett naivt accepterande).

Jag funderar på om det finns en sammanblandning i artikeln/hos Turkle som kanske skymmer en del viktiga saker. Är det så att vi skall placera robotar, elektromekaniska prylar som gör jobb åt oss och som vi kan känna saker inför, och sociala media som huvudsakligen sker inom den rena elektroniken, inom samma fack? Är en telefon samma sak som en svarv, även om båda numera innehåller en massa elektronik och datakraft? Det är därför som jag är tveksam inför artikelns ingress:

Drömmen om roboten frodas i ett samhälle som i allt mindre utsträckning bygger på mänsklig interaktion. Psykologen Sherry Turkle visar hur sociala medier som Facebook och Twitter bereder väg för sociala robotar – genom att göra vår samvaro mer mekanisk.

Kanske det är just ”mekanisk” som jag stöter mig på, beroende av att jag sett hur elektromekaniska telefonväxlar såg ut och kunnat jämföra med de datorer utan särskilt mycket lösa mekaniska delar som ersatte dem för nu rätt länge sedan. Jag har svårt att se de elektroniska fältens utveckling som något mekaniskt. Den där svarven stoppar man knappast in i skallen, men via telefonen kan, som McLuhan påtalade, vårt centrala nervsystem skickas ut runt hela planeten.

Det är en jädrans skillnad. Vi förlägger allt mer av vår intelligens och kommunikation med andra utanför oss själva. Det betyder inte att mänsklig interaktion minskar – i själva verket kan den dels öka, men också ändra karaktär. Sedan är det väl en definitionsfråga vad det innebär för intelligensen: har vi skapat intelligens utanför oss själva, eller är det bara så att vi utvidgar oss själva?

Kan man inte säga att med elektroniken så kommer vi på sätt och vis in i magins värld? Och vi är bara i början: hur länge dröjer det innan en telefon styrd direkt av hjärnan kan monteras in i skallen i form av ett litet chips? Då försvinner ju ytterligare en del av gränssnittet mellan jaget och yttervärlden, och hur kan man med ett suddigt gränssnitt veta var man verkligen befinner sig? Man kan säga att intelligens byggs in i externa föremål, men också att den mänskliga intelligensen helt enkelt distribueras och kanske i lyckliga versioner kan ge oss en bättre värld. När många någorlunda kloka skallar slås samman kan det bli något bra … men om det är några elaka skallar inblandade ...

Enligt artikeln studerar Turkle i sin senaste bok ”grundläggande existentiella frågor” med grund dels i så kallade sociala robotar, dels i internetgemenskaper och virtuella världar som Facebook och Second Life. Och det är ju där som jag tycker att det ligger en skillnad. Skillnaden mellan ett mekaniskt föremål, även om det kan göra fantastiska saker på kommando, och virtuella världar (som en del dataspel med mängder av människor inblandade) där hela tillvaron är realiserad i mjukvaran. (OK, ännu så länge behövs datorn som gränssnitt, men jämför telefonexemplet ovan – när spelar man utan dator men med kontakt med kanske miljoner andra människor?)

Det finns ett resonemang om robotar exempelvis i vården. En viss utsträckning kan man använda sådana, men för normalt folk (vi får alltså undanta gamla surgubbar och liknande) är det ändå den mänskliga kontakten som är viktigast. Att sätta in robotar för att det skulle vara billigt och man kan sparka vårdbiträden är en sjuk idé som vi lugnt kan överlämna till den perversa borgerligheten. In med personal och resurser! Robotar kan ge gamla och handikappade helt nya liv, men de skall kompletteras med mänsklig närvaro, med människor som har hur mycket tid som helst att sitta ner och prata. Prata på riktigt, inte något data-tjatter utan hjärna bakom.

En sak som verkligen skiljer Turkle från McLuhan (och Marx-Engels) är ”en syn på teknologin som i grunden neutral, en kraft som både kan missbrukas och brukas väl.” Teknikutvecklingen är aldrig neutral för dessa äldre herrar, den driver oss till att göra vad vi i själva verket vill göra och vad vi måste göra. Atombomben svävar inte i någon neutral rymd oberoende av människors viljor, och det gör inte telekom-satelliterna, nätverken av fiberkabel, persondatorerna eller de otaliga ”apparna” heller. Marx tog handkvarn, vattenkvarn och ångkvarn som symbol för olika samhällstyper, McLuhan pekade på tryckerikonsten och elektroniken som utformare av samhällen. Om vi vill kunna leda mänskligheten framåt måste vi förstå vad den teknologi som vi skapar gör med oss, innan det leder till en slutlig ödeläggande krasch.

Och för de tåliga läsare som orkat med så här långt så kör vi en lättsam liten film med USA-komikern Jon Stewart som intervjuar en forskare som jobbar med tankestyrda robotar. Han heter Miguel Nicolelis och träffas bland annat här på nätet. Fast först fiskade jag upp vetskapen om hans existens hos neuroantropologerna. Och som sagt, Stewart är komiker, men som sådan lär han vara vassare som journalist än vanliga USA-TV-pratgubbar och -gummor.

The Daily Show
Tags: Daily Show Full Episodes,Political Humor & Satire Blog,The Daily Show on Facebook

Friformsframställning

Här är en sak som jag hade uppe för mindre än ett år sedan, men som verkligen inte blivit mindre aktuell. Nu har jag fått lära mig att det heter friformsframställning på svenska.

Friformsframställning, (FFF), en tillverkningsteknik där föremål byggs upp skikt för skikt direkt från CAD-data eller 3D-modeller. Vanliga engelska benämningar är 3D printing, free form fabrication, layer manufacturing och rapid prototyping. ... Det största användningsområdet är för prototyptillverkning i industrin, men många andra applikationsområden är under tillväxt, bland annat medicinska implantat och direkttillverkning av färdigdetaljer. Tekniken lämpar sig bäst för små föremål i små serier med komplexa former.

Återigen kommer ny information från Det Progressiva USA, bland annat att priset för apparater av den här sorten sjunker. Själva skrivaren verkar nu vara nere i under 10.000 kronor. Sedan bör det tillkomma ytterligare kostnader för konstruktionsutrustning (dator och program) samt råmaterial för själva produktionen, men nu är man nere på nivåer där startkapitalet inte längre är så avskräckande. Det behövs några kunniga tekniker, lite pengar, och idéer och avsättning för vad man producerar - men man behöver inte ha en jättestor firma i ryggen längre. Man får förutsätta att tekniken kommer att förfinas ytterligare, såväl mot ännu mer komplexa former som kanske mot längre serier. FFF ingår ju i en datorrevolution som bara är i sin linda ännu. Det verkar i alla fall som ett lovande sätt att sprida småindustriell teknik ut i byar långt från allfarvägarna.

På tal om litet och billigt, jag såg en blänkare om en billig apparat som kan ta vatten direkt ur luften. Vet inte hur mycket av "luftprojekt" det är, men håller det så verkar det lovande. Vattenfrågan är ju svår på sina håll. (Ja, texten är på tyska, men om nu folk pratar telugu och tagalog så kan man väl gå med på att tyska också går an för den som envisas med att inte prata engelska!)

Kamp mellan bas och överbyggnad: exempel

Nu tar vi en repris ...

På ett visst stadium av sin utveckling råkar samhällets materiella produktivkrafter i motsättning till de rådande produktionsförhållandena, eller, vad som bara är ett juridiskt uttryck för detta, med de egendomsförhållanden, inom vilka dessa produktivkrafter hittills rört sig. Från att ha varit utvecklingsformer för produktivkrafterna förvandlas dessa förhållanden till fjättrar för desamma. Då inträder en period av social revolution. Med förändrandet av den ekonomiska grundvalen genomgår hela den oerhörda överbyggnaden en mer eller mindre snabb omvälvning.

Då man betraktar sådana omvälvningar måste man ständigt skilja mellan den materiella omvälvningen i de ekonomiska produktionsbetingelserna, vilken kan naturvetenskapligt exakt konstateras, och de juridiska, politiska, religiösa, konstnärliga eller filosofiska, kort sagt ideologiska former, i vilka människorna blir medvetna om denna konflikt och utkämpar den. Lika litet som man bedömer en individ efter det, som han tänker om sig själv, lika litet kan man bedöma en sådan omvälvningsepok efter dess medvetande. Man måste tvärtom förklara detta medvetande ur det materiella livets motsägelser, ur den konflikt som råder mellan de samhälleliga produktivkrafterna och produktionsförhållandena.

Jag skrev i ett tidigare inlägg, där större delar av den här texten av Marx är infogad, att han är ute efter en allmängiltig modell för samhällenas utveckling. Vi kan ta fasta på det där med modell, och tänka på att här gäller det att modellera något som förändras hela tiden, fast ibland går det snabbt och ibland långsamt. Finns det samhällsförhållanden vi kan plocka in här?

Ja, det finns det. Någon som minns debatten om fildelning? Det som har hänt är att teknologiska förändringar i samhällets bas (datorer som kan göra finurliga saker där man inte längre kan skilja på original och kopia) får återverkningar på en mängd ställen i överbyggnaden. Själva äganderätten, en grundbult i juridiken, börjar vackla. Man kanske får börja fundera i andra banor på hur skaparna av program och produkter som levereras genom datorprogram skall belönas. Kommer detta att tvinga fram medborgarlön på sikt?

Hur man än tänker så ser det verkligen ut som om juridiken och ägandeförhållandena passar illa till den tekniska nivån. Och det är faktiskt så illa att den statliga våldsapparaten är inblandad på ägande-sidan. Det är klart att hot om miljonböter och fängelse är en sorts argument, men är det argument som hjälper oss att föra samhället framåt mot större frihet - eller är det snarare så att övervakning mot hemska fildelare gör att det glider bakåt mot mer ofrihet och mindre skapande i samhället? Man får vara skapande inom storbolagens regler som staten förvandlar till lagar, annars smäller det. Och storbolagen är bara kreativa själva om de tvingas till det.

Mer exempel:  Publicerande av vetenskapliga forskningsresultat, med två linjer som står emot varandra: å ena sidan stängs vetenskapliga artiklar in bakom murar av höga avgifter i specialpublikationer, å andra sidan kan de läggas upp i databaser (som PLoS one) där de är åtkomliga för alla som har en dator uppkopplad mot nätet och därmed bidra till forskning och utveckling även i fattiga länder hos fattiga forskare. Och vi har ju exemplen med dyra programvarulicenser respektive program (som Open Office) som gratis kan laddas ner från nätet. Ytterst har vi frågan om nätet skall vara en fri domän eller om det skall kontrolleras av storbolag och regeringar. I det senare fallet blir det ett bakslag för produktivkrafternas utveckling och ett desperat försök att hålla industrisamhällets utgångna principer vid liv i en ny tidsålder. Viktiga kunskaper låses in, blir dyra att komma åt, eller kanske aldrig kommer fram.

Man kan alltså se det här som en rent teknisk fråga: med datorer, nätet och program kan man göra si eller så. Men de möjligheterna kommer att slå igenom på alla nivåer i samhället, och de kommer att påverka vårt sätt att tänka om världen omkring oss. Hur? Den viktigaste produktionsfaktorn är människan, här är det kunskaper och tankar som finns i hennes huvud (och delvis utlokaliserade till datorer), och människan i sitt dagliga liv får allt svårare att tolerera hur samhällets överbyggnad hanterar hennes kunskaper, önskningar och förmågor. En del av detta har vi faktiskt sett under "den arabiska våren" där nya sociala media (ny teknik) spelat en viss roll. Men det gäller ännu samhällen som tekniskt inte är på vår nivå ännu - så hur skall det gå hos oss när överbyggnad och bas hamnar ännu mer i motsats mot varandra och det inte bara handlar om att byta regering utan kravet blir att byta system? - Här kan reformkrav som i förslagsställarens huvud inte syftar till revolution ändå bli revolutionära i och med att de går utanför det nuvarande systemets gränser. Förmodligen är det reaktionärerna som förstår detta bäst och därmed allt mer desperat slår vakt om det bestående.

Svårt att förstå? Tja, vem har sagt att samhället och dess utveckling är glasklar? Jag vill inte påstå mer än att jag dunkelt anar sammanhangen och hur de olika krafterna förhåller sig till varandra. Vi får jobba vidare med Marx' modell!

Arabiska frihetsturnén 2011. Kommer till ett torg nära dig den här våren ... hur ser Tahrirtorget ut under senkapitalistiska förhållanden i Skandinavien eller västra Europa?

Vad gör vi "om jobben tar slut"?

Att datorrevolutionen stökar om i många arbeten är klart. Hela yrkesgrenar har krympt och/eller stuvats om när mänskliga kunskaper har flyttats in i datorernas minnen och program. Och det är inte slut med det ännu, inte på långa vägar. Vi är nog bara i början, snarare.

Lennart Frantzell tar upp det på sin blogg idag, liksom Paul Krugman - man kan formulera frågan som "vad händer med de jobb som anses vara medelklass- och kunskapsbaserade när datorn blir bättre?" Lönar det sig att utbilda sig längre när till och med högstatusjobb kan förvandlas till program i en dator?

Medan till och med jobb som juridik numera kan datoriseras finns det en annan sida av saken. Den återspeglas av att den tillväxt i arbeten som ändå skett i USA på senaste tiden avser enkla jobb som inte kräver någon större utbildning. Robert Reich skriver om det: nya låglönejobb ersätter försvunna höglönejobb. Samtidigt kan man notera att sänkningarna ibland gäller samma jobb inom samma bransch. Genom de arbetandes svaghet kan alltså köparna av arbetskraft betala mindre än tidigare för i princip samma kunskaper. Men en sådan sak gör att även om utlokaliserade industrier flyttar åter till hemlandet kommer det inte innebära att de gamla välbetalda jobben kommer åter. - En annan kritiker skriver:

The economy lost more than eight million jobs during the Great Recession. Last year, it recovered just over one million of those lost jobs. But, a new report from the National Employment Law Project demonstrates that the new jobs were heavily concentrated in low-wage industries such as retail, restaurants, and temp agencies.

Här har vi alltså två parallella trender: mänskligt arbete ersätts av datorer även inom tidigare skyddade kunskapsintensiva branscher, bra betalda arbeten ersätts av sämre betalda dels genom att villkoren försämras på befintliga arbetsplatser, dels genom att tidigare lågbetalda sektorer expanderar kraftigt. När det här inte bara drabbar arbetarklassen, utan den så kallade medelklassen också, börjar det bli politiskt hett (eftersom de små medelskikten har större tillgång till media och offentlig debatt än de stora arbetargrupperna). Kanske kan dessa smågrupper sätta fart på samhälleliga explosioner också, när de upptäcker att "guldet blev till sand". Framtidsdrömmen kraschar, och kanske de då (som ludditerna, som Krugman nämner) försöker krascha samtiden i ren besvikelse? (Har haft det där med medelklass och uppror uppe på bloggen tidigare, bland annat här. Man bör vara vaksam på vad folk med svikna karriärdrömmar kan hitta på.)

Bilden kanske inte har så stor anknytning till den här bloggposten, men kan vi inte säga att den illustrerar att behovet av kunnig och hängiven personal inom vård och omsorg även framledes kommer att vara stort? Annars föreställer den några australiensiska fladdermöss som räddades vid de stora översvämningarna därstädes.

Vänsterns tragedi är bland annat att den inte kan ta tag i den här rörelsen i dess stora drag. Kommer efterfrågan på hjärnor att minska i framtiden? frågar Krugman. Det kanske snarare är så att efterfrågan av mänsklighet kommer att öka. Produktiviteten stiger med rasande fart, varor och tjänster kan tas fram till lägre arbetsinsats än tidigare, men vad det gäller en hel del tjänster går de inte att rationalisera. Och än mer: de bör inte rationaliseras för det kommer att leda till lidande. Det rör såväl vård och omsorg, och exempelvis veterinäruppsyn över djurhållning. Inom många områden borde mer mänsklig arbetskraft sättas in.

Men räcker det med detta - är inte vänstern (som V i Sverige) väldigt intresserad av att hjälpa de som har det svårt?  - Jodå, men det räcker inte. En vänster som inte kan hugga tag i möjligheterna som datorrevolutionen och den tekniska och vetenskapliga revolutionen ger är inte värd namnet "vänster". Vill man kämpa för framtiden måste man ta tillvara dess positiva löften och med den utgångspunkten angripa svårigheter och missförhållanden, inte fastna i ett evigt klagande märkt med en evig förlorarstämpel. Vänstern måste kunna förklara varför det finns saker i den här utvecklingen som är bra för folkflertalet (vilket omfattar betydligt fler människor än arbetslösa och sjuka), och vad det är för saker i samhället som gör att vi för närvarande har svårt att utnyttja de positiva tendenserna helt ut. Kräver kapitalet och dess regering att folk skall arbeta mer så bör vänstern kunna påvisa att arbetstiden bör kortas ner - och visa med hårddata att detta är möjligt och nödvändigt.

Jobben kommer inte att "ta slut". Frågan i rubriken är meningsfull bara om de eliter som nu härskar tillåts att fixa fram arbetslöshet därför att de själva tjänar på det. Bara att fylla igen hålen i samhällets infrastruktur (som skolor, kommunikationer och boende) som socialmoderaternas nyliberalism har skapat under de senaste årtiondena skulle nog kräva en total användning av Sveriges resurser och göra slut på arbetslösheten. Och på den vägen skulle vi kunna fortsätta.

Däremot kommer sätten som människor arbetar, och vad som räknas som arbete, framöver fortsätta att ändras. I det gamla jordbrukssamhället var arbetet integrerat i alla andra sysselsättningar. Därifrån gick en del av världen över till industrialismens stränga åtskillnad av arbete/icke arbete - arbete utfördes på en arbetsplats, och sedan gick man hem till fritiden. I datorrevolutionens spår suddas den skiljelinjen åter ut, men det bör vara en första klassens politisk fråga hur den suddas ut - på vems villkor? - Är de bortrationaliserade medelklassarna redo att gå från nödvändighetens till frihetens rike, eller tänker de sitta i ett hörn och sura?

Lite stöd för en av mina tidigare synpunkter

Om du har tid så ta en titt på den här filmen, den tar 20 minuter:



Jag fann den naturligtvis på bloggen Det Progressiva USA, här. Jag hängde inte med på allt som damen sade, och av det jag förstod kom en del funderingar och obesvarade följdfrågor naturligtvis, men jag ser detta som ett stöd till vad jag försökte puffa för tidigare. Här finns enorma möjligheter, och olika grupper utnyttjar dem på sitt sätt.

Teknik som tar bort arbeten - är det bra eller dåligt?

Jag brukar med rätta skälla på den s.k. vänstern av idag för att den i stort sett inte bryr sig om den vetenskapligt-tekniska revolutionen (som ju faktiskt är grunden till att den existerar). Och det fortsätter jag med i det här inlägget, som också innehåller några länkar till Lennart på bloggen Det progressiva USA. Han sitter mitt i datasmeten i Silicon Valley och skriver ofta om intressanta saker inom det området. Och så tar jag upp en del av det och spinner vidare här.

Som den här bloggposten, om att Google konstruerar en självstyrande bil. En datorstyrd bil som klarar sig bättre än en människostyrd dito ute i trafiken håller på att utvecklas. Filmerna på bloggposten är av reklamtyp, men bör nog tas på allvar, även om det är ett projekt som kan ta tid att sjösätta i stor skala ... och vad händer då? "Säkrare trafik" kanske någon svarar, men tänker man ett steg längre inser man lätt att den stora yrkesgruppen "chaufför" kan komma att krympa radikalt. Varför ha mänskliga chaufförer i taxi, lastbilar och bussar när en dator gör jobbet bättre och säkrare? Datorbilen kommer att göra att en massa mänskligt arbete i transportsektorn blir överflödigt. (Undrar vad som händer om man kombinerar detta med projekt av typen "elektriska vägar" som jag skrivit om ibland som en kul idé?)

En aspekt av detta som kanske kommer att få betydelse för behovet av ambulanser, sjukvård, poliser och rättsväsende är att slakten på vägarna som orsakas av rattfyllerister också minskar. Eller hur är rättsläget: om en dödspackad person sitter i sin bil ute på vägen, men det är bilen som kör sig själv, kan han/hon räknas som ansvarig om ändå något skulle hända? För även om datorstyrda bilar är säkrare än människor så kan säkert olyckor inträffa ändå.

Vi som är lite äldre minns de optimistiska signalerna från början av åttiotalet om "det papperslösa kontoret". Sedan dränktes man i papper av alla de slag lik förbaskat. Men själva tanken var inte så dum, och den kommer starkt. I stället för tidningar och böcker blir det elektroniska läsplattor. Lennart nämner minskande behov av tryckpressar och tidningsdistributörer. Men funderar man ytterligare några steg så ser man minskande behov inom skogs- och träindustrin, inom kemisk industri och maskinbyggnad. Plus att den nya informationstekniken slår ut mycket av den gamla typen av tidningsredaktion. Den revolution som förmedling av tryckt text via elektronik direkt till läsaren innebär kommer att slå ut mängder av arbeten i många olika branscher.

Kan vara en bälta - har inget samband med artikeln i övrigt.

Samtidigt fortsätter den vanliga automatiseringen och robotiseringen av de gamla vanliga fabrikerna, (en del om ny tillverkningsteknik finns här, också uppsnappat via Lennart). De gamla industriländerna står inför valet att gå vidare mot ett tjänste- och vårdsamhälle eller ge upp och gå under. För närvarande är det undergångsscenariot som gäller. Det politiska etablissemanget har inte fått något grepp på vad man skall göra med allt folk som blir över, och det torde bero av att man dels sitter fast i äldre tänkande, dels att det nuvarande kaoset är en mycket god affär för små paraistära grupper - den procent av världens befolkning som väl numera lägger vantarna på bortå fyrtio procent av världens inkomster varje år.

Med andra ord kommer spänningarna att byggas upp alltmer mellan vad samhället gör och vad det skulle kunna göra. Det kan bli en explosiv framtid. Tas arbeten bort med nuvarande villkor är det dåligt för de drabbade, men man skulle kunna vrida processen till något positivt. Att gå från nödvändighetens till frihetens rike, som Marx uttryckte det. Men vi skall kanske inte förvänta oss att vänstern i Sverige skall göra några större insatser för att förklara den utvecklingen.