(Knappast) ny ap-art

Bland annat Svenskan skriver att forskare upptäckt en ny ap-art i Kongo. Nja, ny är den ju inte direkt. Inte nyare än att lokalbefolkningen känner till den och har ett namn: lesula. Det borde ha varit riktigare att skriva att en sorts markatta som tidigare inte beskrivits vetenskapligt nu har beskrivits vetenskapligt. Går man till originalrapporten talas det faktiskt om att den inte beskrivits tidigare. Men den som är på dåligt humör kan ju skälla detta som ett kolonialt sätt att se på världen. Eller bara lite slapphet i tänkande och formuleringar, om man är på bättre humör. - Ny eller gammal, den ser ju rätt trevlig ut i alla fall. Bilderna kommer från rapporten i PLoS One.

Finns det ett filosofiskt djup i dessa ögon, eller är han (?) bara korkad?

Vill man träffa Lesula på hemmaplan skall man bege sig till det inrutade området på vänstra kartan. Mitt i Kongo alltså.

"Att lägga på data"

Här är en reflexion angående industriell utveckling och datorisering/robotisering. Den utlöstes när jag läste ett inlägg på Lennart Frantzells USA-blogg. (LF är en buse, den som läst hans blogg borde förstå varför, men här var en tråd att spinna vidare på). Han skriver att bilfabrikerna började använda robotar för tjugo-trettio år sedan. Sedan hoppar han vidare till googles självstyrande bil men utan att dra vissa slutsatser som man skulle kunna göra.

Vad gjorde bilindustrin? - Man robotiserade genom att "lägga på data". Det är inte konstigare än så här:

Det första löpande bandet hos Ford i Detroit 1913. Bilens underdel rullar fram på marknivå, och så kommer en del av överredet ner från ett lutande plan. Det hela betjänas av ett antal gubbar som flyttar på grejorna och skruvar fast dem. Införs industrirobotar så innebär det, med en grov förenkling, att gubbarna ersätts av maskiner som gör ungefär samma jobb.

Inte nog med det. Ungefär samma jobb utförs på samma typ av samfärdsmedel. Den mekaniska och människostyrda bilen. Det är samma sak som när kontoren datoriserades. I stället för att börja med nya arbetsmetoder så tog man helt enkelt de gamla blanketterna, som det ju fanns myriader av, och "lade på data". En åldrande organisation fick modernare teknik men fortsatte lik förbaskat att åldras. Eller när tempoarbetarna, med en stackare som drog i en spak X gånger i timmen, ersattes av en gul asea-robot, som fortsatte att dra i en spak X gånger i timmen.

Det intressanta när man ser på bilindustrin är att de gamla fabrikerna infört robotar men i grunden fortsatt att vara som tidigare. Däremot har google kunnat gå in med fräscha ideer, utan att tyngas av en jättelik mekanisk organisation som försöker leva vidare. Man kunde börja från en egen infallsvinkel utan alltför många förutfattade ideer. Därmed kan man skapa en bil som inte behöver besväras av en virrig förare bakom ratten. Nu börjar det bli ett riktigt teknikskifte, inte bara lappande på gamla sätt att arbeta. Frågan är om det så småningom kommer att slå tillbaka mot de gamla fabrikerna och förvandla dem till något annat (eller om de hinner gå omkull först).

Fel under 200 år?

Här är en intressant understreckare i Svenskan om Afghanistan. Dagens politik gentemot detta land påstås i en recenserad bok bygga på brittiska idéer från 1700-talet. Afghanistan missförstås, och då blir det fel.

Det är klart att felaktiga uppfattningar kan fortplantas genom generationer av diplomater, politiker och militärer (vilket konsekvent medför katastrofer för folk landet), men samtidigt är jag lite fundersam. Är det verkligen bara idioter med i spelet? Finns det inte intressen av att fortsätta att 'göra fel' som gör att man fortsätter med det? Annars vore ju en rimlig slutsats av tidigare 'fel' att man bör undvika att skicka in militär i Afghanistan, och att det är omöjligt att få en pålitlig lydregering i Kabul? - Man får nog anta att i varenda utrikesdepartement, i Washington, London, Moskva etc., har det hela tiden funnits insatt folk som kunnat förklara vad som är lämpligt/inte lämpligt att göra i Afghanistan. Men andra storpolitiska överväganden har fått ta överhanden. Och så går det som det går.

Författarna i boken vill dock göra upp med gamla felaktiga idéer. Det kanske passar bra i ett läge där den utländska ockupationen möter allt större motstånd och det gäller att hitta argument för att avbryta hela eländet. Jag undrar hur Jan Myrdals gamla bok om Afghanistan från 1960 står sig i det sammanhanget. Den hade i alla fall stor betydelse för min förståelse av den anti-koloniala kampen. - Man kan väl säga att Afghanistan är eget, men inte så eget att det är obegripligt. Snarare kanske det är väldigt begripligt om man sopar bort dimridåerna som kolonialister spritt ut under några hundra år!

En intressant detalj rör sufismens politiska betydelse:

I ett bidrag beskrivs hur sufismen i pakistansk politik lyfts fram av det moderna Pakistans ledarskap från president Muhammed Ali Jinnah och framåt. Jinnah såg nämligen den sufiska traditionen som ett verktyg för att kombinera modernitet och islam i en moderat islamisk stat, och som en motkraft mot mer ortodoxa tolkningar av islam.

Den pakistanska elitens stöd för den sufiska tolkningen av islam bemöts dock med växande misstänksamhet. Av många religiösa och/eller politiska motståndare betraktas den som ett instrument som tjänar USA:s intressen snarare än Pakistans, och som ett rättfärdigande av den härskande klassens privilegier.

Kan vara av intresse, bland annat för att sufiska idéer diskuteras även i Sverige, och en del anser att sufismen är den goda islam, i motsats till den onda salafismen. En del inslag om detta finns på Mohamed Omars blogg, och ta exempelvis det här inlägget på Religionsvetenskapliga kommentarer. Månne finns goda/onda inslag på båda sidor av staketet? Här är länken till Föreningen Afghanistansolidaritet, när jag nu ändå håller på att länka!

Slut på tillväxten?

Har ingen större skrivlust just nu. Men här är ett lästips, en kort artikel som ställer frågan om tillväxten i USA är på upphällningen (och vi kan väl modifiera resultaten även för andra utvecklade länder). Tror jag återkommer till ämnet längre fram. Möjligen kan man koppla ihop den avstannande tillväxten med ett annat fenomen inom ekonomin som Marx kallade "lagen om profitkvotens fallande tendens".

Det finns ju flera faktorer som kan göra att tillväxten inte är vad den varit. En är att vi närmar oss resurstaket inom olika sektorer. En annan, som påpekas i artikeln, är att delar av tillväxten har varit engångseffekter. Jag tror den svenska termen för en del av detta är 'överflyttningsvinster', som när lågproduktiva småbrukare skolades om till högproduktiva industri- och byggnadsarbetare på femtio- och sextiotalen i Sverige. Det kan också vara engångseffekter av att rinnande vatten och toaletter flyttat inomhus - de lär ju inte flytta ut igen. Kort sagt, det finns en massa tillväxtfaktorer som var viktiga under en uppbyggnadsperiod men som inte är det längre. (Att folk är friskare, bättre närda och lever längre, kan också ha givit engångseffekter eftersom den förbättringen har skett under en relativt kort tid.)

Detta kan nog slå igenom på hur folk lever i de utvecklade länderna. För bortåt fyrtio år sedan varnade den grekisk-franske ekonomen Arghiri Emmanuel att lyftet för arbetarklassen i industriländerna kunde vara en tillfällig historisk företeelse. Den normala arbetarlönen under några årtusenden har legat på existensmininum, och inte så mycket mer. Standardhöjningen i några länder från slutet av 1700-talet kan ha varit en avvikelse. Vi får se hur det blir med det!

Vad det gäller datoriseringen så syntes den överhuvud taget inte i produktivitetsstatistiken under en period. Författaren har dock upptäckt detta - men konstaterar att effekten inte är så stor.

De tillväxteffekter som inte finns så mycket av i USA och Västeuropa längre torde dock vara i full sving ute i Tredje världens mer alerta ekonomier. Där finns mycket att göra. På sina håll gör man det också.

Lärarmyteriet, och reflexioner om skolan

Jag tittade i länklistan på Lindelöfs blogg och fick syn på något som heter Lärarmyteriet. Vad är nu detta? Jag följde länken och kom till en ny sida som gav vissa tankar. Jag skaldade ...

Lärarna protesterar
Lärarna har fått nog
De vill ha bättre villkor
för allt jäkla slit å' knog!

(Melodi: Älgarna protesterar.)

Detta är dock inget att skämta om, såvida man inte är lagd åt det galghumoristiska hållet. - Först en självdeklaration: jag har aldrig trivts i skolan, även om det blev bättre ju högre upp i graderna jag kom. Däremot har jag gillat att läsa och att lära mig olika saker. Och när man talar om att upprätthålla och utveckla ett samhälle bör skolorna och dess personal betraktas som nyckelinstitutioner, med lärarna vid fronten. Vill man däremot underminera ... I Lärarmyteriets manifest står det:

Vi älskar våra jobb och vill behålla dem, men vi vill också ha drägliga arbetsvillkor och en skola som fungerar för eleverna. Vi vill också ha Europas, eller världens, bästa skola, men vi tror att den inslagna vägen med nedskärningar och jätteklasser är fel väg att gå.

Det finns olika aspekter att ta upp. Eftersom jag gillar att dra upp stora linjer ibland vill jag fråga om inte skolans förfall hänger samman med det kapitalistiska systemets utveckling. Den fas vi befinner oss på påminner inte om tidigare då det gällde att massutbilda skaror av ungdomar som skulle inta fabriker och kontor och som måste ha åtminstone grundläggande kunskaper i att läsa och skriva, räkna, och lite andra saker. Med den tunga roll spekulationskapitalet har (man försöker göra pengar av pengar utan några produktiva mellanled, enkelt uttryckt) behövs inga massor av flitiga arbetare. Helst skall så stor del av samhällets resurser som möjligt styras över till spekulanterna utan motprestationer, och i en ekonomi som inte har samma tillväxt som under guldåren betyder det att andra intressen trängs undan.

Den härskande klassens tankar dominerar samhället. När spekulationskapitalet har den politiska makten kommer det givetvis att slå igenom på basnivån, i skolorna (ja, i hela köret med 'vård, skola, omsorg' och samhällsservice och infrastruktur i övrigt). Därmed blir skolan ett 'sparobjekt'. Personal som kunde vara bra att ha åker ut, det blir otrevliga motsättningar mellan lärarna vid fronten och de politiker och tjänstemän som är ansvariga för att genomföra spekulationskapitalets önskningar, eleverna kommer i kläm. I kvartalsbokslutens tidsålder är det svårt att tala för investeringar som kan tänkas ge utdelning först tiotals år i framtiden. Ur den härskande klassens synpunkt är skolan inte så viktig längre (såvida man inte kan använda den som ytterligare ett objekt för plundring). Den mindre skara av utbildade elitarbetare som man behöver kan man få ändå, utan massutbildning.

Man kan ju säga att Alliansen har gjort ett bra jobb ur spekulationskapitalets synvinkel, man sänker skolan bit för bit. Det är klart att man kan hävda att regeringen är dum eller inkompetent, men jag undrar om den inte bara helt enkelt gör det som den måste göra enligt rådande härskande tankar. - Men kom ihåg att det finns tankar som för närvarande inte härskar, men som kan bli styrande en gång! En gång skall jorden bliva vår ...

Ja, privatskolor (av någon anledning kända som 'friskolor') är ju ett kapitel för sig i den allmänna konkursen, vilket framgår av Max Gustafsons superba teckning!

Intressant nog tror jag inte det talas så mycket om 'livslångt lärande' numera. Kan det bero av att en växande del av befolkningen kan betraktas som körd redan i barnaåren, och kan förväntas vara så resten av sitt liv? Och då är det meningslöst att lägga några resurser på dessa tråkiga individer när det kan bli större bank-bonusar i stället.

Sedan finns ju andra underligheter. Underliga elever exempelvis. Att lärare klår upp elever är inte bra, att elever klår upp lärare är inte bra - på hur många arbetsplatser skulle man tycka att personalen bör vara beredd på att utsättas för våld utan att protestera för mycket, med hänvisning till att 'det ingår i arbetet'? - Man kan ju tänka sig polis, häkten, fängelser, krigsmakten, krogköer ... men knappast en institution som skall bidra till att utveckla goda medborgare och medmänniskor! Det finns ju ingen anledning att idealisera den gamla skolan (usch, nej!) men det borde åtminstone ha varit en väldigt sällsynt företeelse att elever/barn gav sig på lärare/vuxna! Och nej, det bästa är inte att möta våld med motvåld, utan att försöka agera så att våldet inte uppkommer!

Jaha, det här blev ett längre inlägg än vad jag tänkt mig först. Men ämnet är liksom ganska viktigt ...!

"Tjuv, tjuv skall du heta!"

En affisch jag noterade på Söder mälarstrand, lördag kväll. Kan ha missförstått budskapet, men jag tror inte jag har gjort det!