Vem blir siste (levande) man ut?

Den siste överlevande från en brittisk armé i Afghanistan 1842

Det afghanska fiaskot blir tydligare för var dag. Jag har tidigare klagat på att media påstår att personer i afghanska militär- eller polisuniformer har givit sig på de utländska trupperna. Det ÄR förmodligen i de flesta fall just afghanska militärer eller poliser som vänder sina vapen mot utlänningarna. Men när en grupp afghaner i USAmerikanska uniformer nyligen riktade ett synnerligen framgångsrikt angrepp mot en bas med amerikaner och britter är det ju riktigt att skriva att det var afghaner klädda i amerikanska uniformer. Förmodligen grubblar ockupanternas strateger nu över hur många fler uniformer som kan tänkas vara i motståndarnas händer.

Det fanns en elak tanke om att NATO skulle utbilda en afghansk polis och armé att föra kriget för ockupanternas räkning. Jag undrar om någon längre tror på den idén. Det verkar som en desperat upprepning av 'vietnamiseringen' under kriget i Vietnam. Man beväpnar sina fiender. Ställ bara frågan: varför skulle afghaner slåss för USA och dess lydstater? För närvarande verkar det inte som om ockupanterna känner sig särskilt väl till mods när afghaner är i närheten, och det tänkta samarbetet ligger nere. Det borde inte svenskarna heller göra. De borde låsa in sig på förläggningen och kräva hemtransport med rasande fart.

När de där afghanerna i USA-uniformer förstörde delar av en bas, samt ett antal flygplan på marken, var det på ett ställe där den brittiske prins Harry befann sig. Vad nu knäppgöken hade där att göra. Är 'Harry' namn för en prins ens? Förr i tiden hette kungligheterna saker som Ludvig den fromme, Karl den skallige, Baudouin med järnarmen, Harald blåtand, Sven tveskägg eller Ragvald knaphövde. Det var rejäla grejor. 'Harry' låter bara fånigt. Han kan väl sätta sig på en spattig häst och rida ut som siste ockupant från Afghanistan, då gör han väl någon nytta i alla fall.

Kommentarsfältens svarta block?

Man kanske kan se det så här, beträffande en aktuell debatt (ett inslag finns här):

• Vanligt folk håller sig borta från demonstrationer om de misstänker att 'svarta blocket' tänker uppenbara sig där och ställa till bråk.
• Vanligt folk håller sig också borta från mediadiskussioner (som skribenter eller deltagare i diskussionen) om de misstänker att risken finns att 'pissrännefolket' kommer att uppenbara sig och förstöra all vettig diskussion.
• Här har vi, om jag gissar rätt, två grupperingar vars aktiviteter i praktiken fungerar anti-demokratiskt

Kan man inte helt enkelt se 'svarta blocket' och 'pissrännefolket' som två yttringar av samma problem: gallskrikande borgerliga anarkister som inte kan göra annat än att parasitera på, och förstöra, andras ansträngningar?

Spridda åsikter en söndagseftermiddag

Om att fler och fler media inskränker kommentarmöjligheterna (rått uttryckt: stänger 'pissrännan'):

Yttrandefrihet innebär inte tvång att folk måste lyssna. Min tid är inte obegränsad. Den blir i själva verket alltmer begränsad för var dag. Det innebär att jag inte har lust att vada igenom oändliga mängder av skit och oväsentligheter för att komma fram till de värdefulla bitarna!

Det är bra om artikelförfattarna deltar i debatten, det kan eventuellt göra att seriösa kommentatorer blir mer dominerande på pissgubbarnas bekostnad, och visar att författaren bryr sig. Min egen erfarenhet från bloggen här är att återkoppling från mig verkar uppskattas. Lärorika synpunkter kommer in, och någon (sällsynt) gång har jag till och med modifierat mina uppfattning på grund av påpekanden från läsare. - Jag tror dock detta inte hjälper i stormedia. Som sockerbiten drar till sig flugor drar öppna kommentarsfält i stormedia till sig pissrännefolket. Moderering! Radering! Blockering!

Om moderna kommunikationer:

En nära släkting var intagen på sjukhus för operation för några dagar sedan. Tele-kommunikationen oss emellan var dock svår/omöjlig på grund av dåliga förbindelser från sjukhusområdet (och då avses inte bara från operationsbordet!). Är inte detta SKANDAL! Alla vet ju hur det är numera: folk bloggar, twittrar och fejsbokar, om det så gäller den egna begravningen! Det måste ju vara en mänsklig rättighet att alltid vara uppkopplad!

Operationen? Ja den gick bra!

Röd näckros, verkar sprida sig i stockholmstrakten tror jag

Klättergroda - repris

Den här lilla dikten av Nils Ferlin har förekommit tidigare på bloggen:

Ack, klättergroda lilla;
ihärdigt under årens lopp
från gren till gren du klättrat upp.
Nu står du högt i buskens topp
men luktar lika illa.

Den verkar vara ständigt aktuell, som idag:

Sveriges tidigare statsminister Göran Persson blir delägare i ett riskkapitalägt it-bolag som verkar i sjukvårdssektorn. Därmed gör han samma resa som sin före detta finansminister Pär Nuder: från en socialdemokratisk regering till riskkapitalsektorn.

Eller den här:

Politikerna ska inte lägga sig i bankernas bonusdiskussioner och FI:s kvartalsvisa bolånerapport visar inte verkligheten. Det konstaterar den tidigare politikern Thomas Östros – numera bankförespråkare.

Ska vi ta en bild på herrarna också?

Lite taskigt mot en oskyldig groda förstås ... och jag har ju etiketterna 'karriär' och 'korruption' på det här inlägget. 

Reflexioner om arbetslöshetsunderstöd

Hallå, det här är bara några korta reflexioner som kom för mig när jag läste ett inlägg av en av den svenska nationalekonomins få friska fläktar, Nils P Syll. Han har till och med en internationell publik, och skriver ofta på engelska samt, såg jag nyss, firar 1½-årsjubileum som bloggare.

Frågan handlar om sänkt ersättning vid arbetslöshet ('sänkt A-kassa' på normalsvenska) - bra eller dåligt?

Dålig-sidan har två saker att peka på:

• Höga ersättningar fungera som så kallad automatisk stabilisator i ekonomin i stort. Efterfrågan kan hålla uppe även om lönerna försvinner, och därmed mildras en lågkonjunktur.
• Höga ersättningar gör att kravet att panikartat behöva hitta ett nytt arbete minskar, man kan ägna längre tid åt sökande efter arbete som passar en själv.

Bra sidan hävdar:

• Lägre ersättningar gör att de arbetslösa snabbare försöker hitta nya arbeten.
• (Det kan finnas något resonemang om att inte ligga 'det allmänna till last', men just nu kan jag inte minnas det. Men eftersom offentliga pengar går till A-kassorna så kanske frasen 'vara varsam om skattebetalarnas pengar' har synts i sammanhanget.)

Bland annat finns två olika människo-uppfattningar här: en vänsteruppfattning som generellt tror folk om gott och att de flesta vill göra något bidrag till samhället, och en högeruppfattning som generellt uppfattar folk som lata och ovilliga att göra rätt för sig. Men det kan finnas annat också. Nu är jag ute på tunn is och gissar, men ...

Låt oss anta att ekonomin är i stora förändringar. Vi vet redan att hela branscher försvann för tiotals år sedan, och den processen fortsätter. Skor, textil, varv, numera fordonsindustri. Processen kan förväntas fortsätta. Inte så att industrier nödvändigtvis försvinner i alla lägen, men de kommer att kräva färre och färre arbetare. Även mängder av tjänstemannajobb försvinner (jag tror att TCO uppfattade hotet om det för flera år sedan). 

Om de styrande tror att den här processen är oåterkallerlig och inte kan styras om i positiv riktning är det faktiskt logiskt att sänka stödet och försöka få in arbetslösa så snabbt som möjligt på vilka låglönejobb som helst - de gamla höglönejobben är ju på utgående! Nu skall en växande underklass mocka skit åt en liten överklass och en skitängslig krympande "medelklass". Blir det ännu fler sökande till varje låglönejobb kommer naturligtvis lönenivån att sjunka ytterligare. Om man vänder på min första punkt ovan så kommer det att fungera som en automatisk de-stabilisator för ekonomin genom att dra bort en massa efterfrågan (en efterfrågan som bland annat bidrar till att hålla höglönejobben kvar!) Därmed blir det en spiral som bara går neråt hela tiden ...

Jaha, jag skulle ju vara kort men nu sprack det igen! Det finns medicin mot det här eländet, men det får jag återkomma till!

Jag ser inte det ringaste sammanhang mellan denna bild och blogginlägget i övrigt? 

Vem skall man tro på?

Saxat ur dagens Svenskan:

En blick in i den översta artikeln avslöjar att det är en Nordea-person som är först i raden av lovsångare till börsens möjligheter. Att man inte sparar i aktier, utan att det är spekulation, verkar inte vara en åsikt hos den sortens människor. Eller kanske att det är en åsikt som man inte luftar men är fullt medveten om - bankskojare som lurar folk helt enkelt!

Det verkar trovärdigare när mannen i nederkanten känner sig orolig. Inte så att aktier försvinner från ena dagen till den andra, däremot att kapitalismen kan vara inne i en permanent och obotlig kris nu. Möjligen skulle den kunna rädda sig ett tag till genom att sluta stödja fallfärdiga banker och i stället stödja fallfärdiga vanliga medborgare, men det tror jag inte så mycket på.

Diverse långsiktiga tendenser, särskilt i de gamla industriländerna, gör att en akut skärpning av en kris någonstans kan bli det berömda halmstrået som knäcker kamelens rygg. Det gäller ökade inkomstskillnader, teknologiska förändringar, råvaruknapphet, miljöförändringar. Det kan ännu utnyttjas av skickliga spekulanter, men gemene man bör nog inse att det inte finns några "postivia" effekter på aktiemarknaden. Börsen kan göra så kallade glädjeskutt ibland även framöver, men de krafter som drar nedåt torde vara starkare. I botten finns den reala ekonomin, och den mår inte bra.