Köp & sälj, muta & kör

Sverige har ju rätt länge ansetts som ett land med låg korruptionsnivå, men nu har vi inte toppositionen bland de "hederliga" länderna längre. Visserligen är vi inte så långt från den moraliska toppen, men det går utför. Och varför? I det här klippet från SvD idag får vi uppenbara ledtrådar: privatföretag i offentliga upphandlingar som dessutom sker utan insyn. Jag antar att om "näringslivsvänliga" politiker är inblandade - alltså personer med tvivelaktig moral eller en barnsligt naiv inställning till privatlirarna - gör det inte saken bättre.

Ja, köp & sälj, det är ju kapitalismens livsluft. Och då köps/säljs inte bara hederliga varor & tjänster. Säljaren kan också köpa köparen - underlätta affären genom mutor alltså.

Ulla Andrén som uttalar sig är ordförande för något som heter Transparency International Sverige. Sverige ligger på sjätte plats, minst korrupt skall Nya Zeeland vara. Tvåan är Danmark, på delad tredje plats hittar vi Finland,Schweiz och Norge. Dock ligger vi (ännu så länge) skyhögt över Somalia som intar en föga hedrande bottennotering.

Samma nävar då som nu?

Bilden ovan är färsk, från Xinhua (Nyhetsbyrån Nya Kina). Den nedre är från kulturrevolutionen i Kina. Idag är kampen mot korruption viktig i Kina. En skog av ljusblå knytnävar skrämmer slag på en person som (för att göra saken tydligare för kinesen i gemen antar jag) har iklätts en huvudbonad av samma sort som kejsartidens mandariner bar. Nedan är det några usla små kulturfiender som får sig en rejäl råsop av en muskulös arbetare.

Jag förstår symboliken, men samtidigt har jag alltid varit tveksam inför bilder av typen "jättestor arbetare spöar upp liten klassfiende". Det verkar inte så modigt, även om den sortens bilder väl egentligen tjänar till att få proletariatet att räta på ryggen och inte vara rädd för fiender som verkar oerhört stora och mäktiga, men som i själva verket är svaga och kan falla om de möter beslutsamt motstånd.

Hur som helst: medan Kina travar vidare på den kapitalistiska vägen verkar en del av tänkandet från den socialistiska epoken hänga kvar. Bland annat i form av knutna nävar!

Följ pengarna!

Denna epokgörande (?) nyhet kommer från DN. Svenskan är inne på samma sak. Klart att SAP är hetast. Men varför? - "Följ pengarna" är ett lämpligt talesätt i det här sammanhanget också.

***

Nu är det gurgel inom socialdemokraterna i Uppland. Lena Sommestad, som jag ibland har framhållit som en av de vettigare socialdemokraterna, har satts på förmodligen icke valbar plats till nästa års riksdagsval av en valberedning. Det är lätt att gripas av misstanken att partiledningen inte vill ha in henne i Riksdagen igen. Ordning i leden! En längre debatt om detta har utbrutit på Lindelöfs blogg. Se här och här. Till det första inlägget skriver en kommentator:

Denna strid om plats på riksdagslistan är ju typisk för socialdemokratisk aktivitet. Inga ideologiska eller idémässiga utan personstrider.

Lite idéer kan väl finnas med tror jag själv ... med betoning på 'lite'. Och man kan misstänka att mycket av ideerna handlar om att komma så nära köttgrytorna som möjligt. Karriär, karriär ... och följ pengarna!

***

Kan man lita på folk som framhåller som viktig kvalifikation att de varit "socialdemokrater hela livet"? - Tvivelaktigt. Risken att man får en kniv i ryggen i en kris kan inte negligeras. Var har dessa människor sin lojalitet egentligen? - "Följ pengarna ..."

Kan man inte helt enkelt skratta ut 'det gamla arbetarpartiet'? "Lite förtjänas det att hedras, men mest att skrattas åt ändå."

Klättergroda - repris

Den här lilla dikten av Nils Ferlin har förekommit tidigare på bloggen:

Ack, klättergroda lilla;
ihärdigt under årens lopp
från gren till gren du klättrat upp.
Nu står du högt i buskens topp
men luktar lika illa.

Den verkar vara ständigt aktuell, som idag:

Sveriges tidigare statsminister Göran Persson blir delägare i ett riskkapitalägt it-bolag som verkar i sjukvårdssektorn. Därmed gör han samma resa som sin före detta finansminister Pär Nuder: från en socialdemokratisk regering till riskkapitalsektorn.

Eller den här:

Politikerna ska inte lägga sig i bankernas bonusdiskussioner och FI:s kvartalsvisa bolånerapport visar inte verkligheten. Det konstaterar den tidigare politikern Thomas Östros – numera bankförespråkare.

Ska vi ta en bild på herrarna också?

Lite taskigt mot en oskyldig groda förstås ... och jag har ju etiketterna 'karriär' och 'korruption' på det här inlägget. 

"Hunden åt upp papperen ..."

En debattör skriver att det behövs uppförandekoder för våra myndigheter, detta på grund av livligt festande och festredovisning utanför vad som är tillåtet. Det tror jag inte. Det finns ju redan regler, eftersom man kan fastställa att det skett saker som varit utanför vad som är tillåtet!

Bristerna finns då på ett par ställen. I första hand myndigheterna som brutit mot givna regler och ibland försökt dölja det på ett märkligt/lagstridigt sätt. (Obs. 'lagstridigt' - strider en handling mot lagen behövs det inga extra regler som kräver att lagen skall följas!) Där ligger huvudansvaret.

I andra hand gäller det revisionen. Varför har revisorerna inte ingripit? Det ingår ju i deras jobb att se till att inte saker hamnar i fel konto eller att exempelvis representationsregler följs. Ytterst är det väl Riksrevisionsverket som kan ifrågasättas, vad har de gjort för uppföljningar egentligen (har sett den frågan ställas någonstans, minns tyvärr inte var, men den är viktig.)?

Kanske det råder panik på Riksrevisionen nu, folk springer ut och in i kontorscellerna och ropar: "Ojoj, vad ska vi göra om pressen kommer hit och ber att få se våra kvitton!" Men då svarar en erfaren gammal byrådirektör lugnt: "Ingen fara. Vi gör som fuskdeklaranterna förr i tiden. Kommer någon och vill att vi ska redovisa nåt säger vi bara att det hände en olycka - hunden råkade äta upp papperen!"

Sammanfattningsvis: finns det regler skall de meddelas berörda personer. Sedan får man utgå ifrån att de begriper att det inte behövs någon extra instruktion som talar om att reglerna skall följas också!

En tavla som jag målade en gång. Kan inte se att den har något med inlägget i övrigt att göra, utom att det kritiserar folk som 'gör tavlor'!

Tillägg: det finns ett regelbrott som kallas 'civil olydnad', men det ligger helt utanför det här resonemanget!

En gammal Siné? Men aktuell!

Socialdemokratiska och "vänsterpartistiska" "arbetar"-ledare

När man letar efter annat kan oväntade fynd göras, som den här fina lilla teckningen från 1970 som jag fick syn på för en stund sedan. Jag är inte säker, men möjligen kan det vara ett verk av den franske tecknaren Siné - hans gubbar såg ungefär ut så här. Hans beundrare kallades Sinéaster.

För den som tycker att bilden ser lite konstig ut kan jag tala om att den kommer från en gammal tidning som framställdes med stencileringsteknik. Ett sätt att göra tidningar, flygblad, kompendier och annat som jag antar är fullständigt utdött idag.

Hur som haver, teckningen är minst fyrtio år gammal, men när man läser sånt här så skulle den lika gärna kunna vara gjord idag. Det är kapitalet som skruvar upp urverken som driver många av de tappra små "arbetarrörelseidkarna". Nu verkar det som en del av dem försöker sig på en "krishantering" som går ut på att "äsch, det där med lobbying, det är ju normalt, inget konstigt alls". Och för folk med en korrupt inställning till livet är det väl inte så märkligt.

Märkligare är att inte medlemmarna reser sig och kräver utrensningar, men det kanske inte ingår i arbetsbeskrivningen för kvarvarande medlemmar. Det är nog så att strider mellan olika fraktioner är en del i sörjan, men det handlar också om ett parti med krympande underlag och en ledning som verkar ha dålig kontakt med tillvaron utanför sina egna cirklar. Samhället går framåt, partiet står stilla, och därmed kommer det allt längre ifrån positioner där man kan påverka något. Därmed inte sagt att andra krafter rör på sig, utan såväl socialdemokraterna som regeringen och de näringslivskrafter som köper upp socialdemokrater halkar efter. De hänger krampaktigt fast i slamsorna av ett system som blir alltmer krisartat, samtidigt som basen för ett nytt system växer fram - ett system där de inte har någon plats på toppen längre.

Jag antar att hur många som helst har skrivit om den här löjliga historien - det mest löjliga kanske är att en del verkar förvånade över att en del socialdemokrater är korrupta - och jag tänker inte läsa så mycket mer om den. Men några exempel: Lena Sommestad, Ali Esbati, Teckentydaren.

Fuffens och globalisering?

Jaja, moderatledare Sten Nordin, där kan du stå och se så där klädsamt ledsen ut, din skojare!

Det är intressant när sociala nätverk kopplas samman. En sociolog kanske skulle kunna göra en tankeväckande utredning om vad som händer när några personer i ett politiskt parti - i detta fall moderaterna - skaffar sig kontakter med nyckelpersoner i en etnisk grupp - i detta fall somalier - för att stärka sin position. Ett parti knyts samman med en storfamilj ungefär. För Sverige antar jag att den här sortens nätverksbyggande mellan partier och etniska grupper är ganska sällsynta, däremot inte i utländerna. Skall vi ta det här som ett exempel på den av somliga så omhuldade globaliseringen? Man får väl vara glad att det inte var Hells Angels som värvades till Moderaterna i alla fall.

Förtroendet för politiken skadas, skriver Aftonlövet. Frågan är om det inte redan är rejält skadat, möjligen beroende av att den äldre typen av partipolitik inte fungerar längre. Varför skall man rösta på politiker som själva inte kan besluta så mycket eftersom den verkliga beslutsrätten ligger på annat håll? Däremot kan de lyfta rejäla arvoden och pensioner. I vissa länder har parlamentsledamöter juridisk immunitet - börjar sådana krav komma i Sverige gäller det verkligen att se upp!

Tidigare kunde partierna hävda att de var till nytta för stora grupper av ordinära medborgare. Det är svårare för dagens sladdriga, medlemsfattiga, statsfinansierade och toppstyrda organisationer som dessutom mer eller mindre frivilligt betraktar sig som ombud för "marknaden", EU, USA, NATO och annat som är illa omtyckta i stora folkgrupper.

För att göra det hela värre är de stora partierna nästan som kopior av ett redan dåligt original. I kommentarerna till AB-artikeln försöker en del med den gamla valsen att socialdemokraterna minsann är lika dåliga. Då kan man ju undra om fuffens i ett borgerligt parti kan ursäktas med fuffens i ett annat borgerligt parti?

Likhet inför lagen? Tveksamt!

Landshövdingen på Gotland har fått silkessnöret, delvis för att hon pratat om vad andra tillämpar i praktiken men inte talar om, nämligen olikhet inför lagen. Den som tror att den stenrike direktören är i samma situation inför en domstol eller inför offentliga tjänstemän som den fattiga städerskan är allt en riktig kålrot. Vem är det som har råd att hyra in Henning Penning eller någon annan advokat med välsmord käft för att föra ens talan? Vem är det som är med i fina gänget där tjänster byts mot tjänster, alla kliar varandra på ryggen, och det måste till verkligt rejäla skurkstreck för att bli utesluten?

Landshövdingens gamle språkrörskollega Birger Schlaug skriver om det. Dessutom påpekar han det märkliga i att just den här regeringen har använt strandskydd som orsak till att bli av med en landshövding. Vi kan väl anta att naturskydd inte är Alliansens starkaste sida. Schlaug länkar dessutom vidare till ett brev från den företagare på Gotland som i mitt tycke hittills har sluppit för billigt undan i den här historien. Jag läste det och undrade om det inte fanns ett stänk av storhetsvansinne hos killen. Det är inget som har tvingat honom att springa hos länsstyrelsen och kräva än det ena än det andra.

Centerpartiet sitter i ledningen för Enköpings kommun som har 17 mil stränder, och där är man ute efter att släppa efter på strandskyddet. Jag undrar hur väl genomtänkt det är med tanke på de översvämningar som Klimat- och Sårbarhetsutredningen varnat för i Mälarområdet? Det är klart att man kan säga att det spelar ingen roll om rika knösar får bygga hus nere vid stranden ena året, och så spolas allt bort året därpå. Men jag tycker det känns onödigt i alla fall, och som daltande med folk som inte skulle behöva något daltande. Dessutom, som jag skrivit tidigare någonstans, borde försäkringsbolagen ha synpunkter på byggnader på utsatta platser.

Kerstin på Motvallsbloggen funderar på om Marianne Samuelsson fick gå därför att hon var kvinna, och exemplifierar med en del andra kvinnor som åkt ut med en väldig fart när det börjar blåsa. Det kan stämma: de stora flickorna har inte samma fasta skyddsnät som de stora pojkarna, kan man gissa. Man kan anta att samma skäl som fällde landshövdingen på Gotland skulle kunna få bort en hel del andra politiker runtom i landet, om de inte hade ett nät omkring sig med politiker, företagare och mediafolk som "lägger locket på". I det fallet skulle "medborgarjournalister" med tillgång till nätet kunna göra en del för att avslöja skumrask. Just byggen nere vid fina stränder är ju något som är svårt att dölja, så det är väl bara att rycka ut med kamera och dator och dokumentera!


Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Utsikt från en bro – Dagens Bild, Björn Nilsson skriver Kär blomma …, Anders_S skriver Borgarnas dubbelmoral om gräddfiler, Kaj Raving skriver Ökad insyn ska vara regel – bland, kimmuller skriver Plankmannen – myt eller verklighet?

Kulturrevolution vid spelkonsolen?

Jag håller just på att läsa en tjock bok om Kina och kulturrevolutionen 1966-1975. Det var blandade karameller, ibland gick det otäckt våldsamt till - jag kanske återkommer med några noteringar om det i min recensionsblogg.

I pappersupplagan av DN ser jag rubriken Kinesiska tjänstemän torteras i spel. Myndigheterna i Zhejiangprovinsen har lanserat dataspelet "Den omutbare krigaren". Spelarna skall leta reda på mutkolvar eller korrupta statstjänstemän eller deras barn och med "vapen, magi eller tortyr" göra processen kort med skurkarna. Spelet har laddats ner 100 000 gånger på drygt en vecka. Det låter som om man i dataspelsvärlden gör om en del av kulturrevolutionen, nämligen kampen mot korrupta ämbetsmän och höga partidignitärer som parasiterar på folket. Så länge inte folket drar ut på privathämnd, som man nog ofta gjorde under kulturrevolutionens mest vildsinta år, är det väl OK. Korruption är en samhällelig kräftsvulst. Sedan är det frågan om det är det här spelet, eller verklighetens avrättningar av verkliga mutkolvar, som kommer att göra mest verkan.