lördag 7 april 2018

Det där med rättsordning då, Löfven?

Nej, jag hörde inte intervjun med Löfven. Lika bra det. För vad är det han säger?: "Tycker de [Ryssland alltså] ska bevisa att de inte är skyldiga till nervgiftsattacken." Begriper han vad han säger?

Undrar om karln tycker att den principen skall gälla i hela rättsväsendet? Annars är det ju en hävdvunnen ordning i rättssystem av västerländsk (och kanske andra också, jag vet inte men antar det) att det är upp till åklagaren att ta fram bevis som domstolen skall värdera. Den anklagade kan i princip hålla tyst hela tiden, eller prata om så önskas, men bevisbördan faller på åklagaren. Även om den anklagade skulle säga sig vara skyldig är det åklagarens sak att bevisa att så verkligen är fallet.

Att som engelsmännen i det aktuella fallet hoppa direkt från anklagelse (som man har uppenbara svårigheter att stödja med hårda fakta) till bestraffning av den påstått skyldige är ännu värre. Det juridiska systemet ingår i det större demokratiska, och i vår tid har vi tendenser till att den tidigare så hyllade liberala demokratin faller sönder. Och faller den så faller rättssystemet. Det kanske inte stör den här karln.

Den osynliga renskötseln (lästips)

För nästan en månad sedan hade jag en bloggpost om en tilltänkt ny järnväg från norra Finland upp till norska Kirkenes vid Ishavet. Den skall vara en länk i de nya handelsvägar som byggs mellan östra Asien och Europa.

Det finns många saker att tänka på i det här sammanhanget, bland annat: vad händer när en järnväg dras genom områden där samer idkar renskötsel? Det är ämnet som inleder en lång artikel på Pål Steigans blogg, Den usynlige reindrifta.Värd att läsa för den som intresserar sig för den här sortens frågor - vad det svenska storsamhället gör i svenska delen av samelandet exempelvis.

Jo, artikeln är på norska, men jag tycker inte att det är så knepigt att läsa den. Måste bara slå upp ett ord, nämligen sau. Det betyder 'får' (bää, alltså).

Det här är möjligen det första konstnärliga försöket att avbilda en ren, från 1555. Man kan utgå från att konstnären aldrig sett en levande ren. Tre horn?

fredag 6 april 2018

Mer handel österut än västerut

Hela artikeln som hänvisas till nedan hittar man här. Det hänvisas till Stockholms handelskammare också, men på deras hemsida hittade jag inget. Hur som helst verkar det som om "östanvinden är starkare än västanvinden", för att citera ett gammalt poetiskt uttalande från Kina. Eventuellt använder svenska och kinesiska affärsintressen det nystartade handelskriget mellan USA och Kina till att styra om en del handel. Eller om det är en process som skulle fortgå ändå, enligt kapitalistisk logik. Är vinsterna högre i öster för svenska företag så är det väl roligare att göra affärer där, krångligare är det inte. "Non olet" (pengar luktar inte, som en romersk kejsare påpekade när han lade skatt på offentliga toaletter). Och är risken att råka ut för en galning med automatvapen mindre i Beijing än i USA är det ju inget minus det heller.



Symboliskt bara, eller ..?

Det verkar som om förhållandet mellan Kina och Japan kan mätas i hur mycket kineserna pratar om Nanking-massakern 1937 - en av de värre (eller värsta) i mänsklighetens historia av blodbad på värnlösa civila. Är det bra mellan Beijing och Tokyo pratas det inte så mycket, är det oenighet så höjer kineserna rösten betydligt.

Följande två twittringar från Nyhetsbyrån Nya Kina kanske beskriver samma fenomen, men i andra sammanhang. Det finns historiska händelser som tas upp igen. I det första fallet är det bombandet av den kinesiska ambassaden i Belgrad. Kan man tänka sig att kineserna har flera syften: dels att ställa sig bredvid de verkliga stora offren för NATO-bomberna, nämligen serberna. "Vi har lidit med er, låt oss fortsätta vara vänner. Och kom ihåg vem som är vår gemensamma fiende." Samt kanske att också utfärda en varning: "Om någon bombar en kinesisk ambassad en gång till så kommer vi inte att vara lika passiva som 1999! Räkna med vedergällning!"




Det här var mer överraskande. Kina och Albanien samarbetade under lång tid, när Sovjet sågs som huvudfiende. En hel del kineser arbetade i Albanien. Sedan blev det en upprörd skilsmässa och kineserna åkte hem - och Albanien kraschade. Men nu högtidlighålls alltså minnet av kineser som dog under arbete i Albanien. Vad ser man för budskap här? Kanske "Vi har hjälpt Albanien tidigare, och är villiga att göra det igen. Kom med i vår nya sidenväg!"



torsdag 5 april 2018

Rysk-kinesisk militärallians?

"Kina og Russland nå offisielt allierte" skriver Pål Steigan på sin blogg. Detta mot bakgrund av att Kinas nye försvarsminister Wei Fenghe har gjort sitt första utlandsbesök, och just till Ryssland.

Detta är naturligtvis stora nyheter. Krigsrisken har stigit betydligt på senare tid - möjligen kan ett beslutsamt uppträdande av två stormakter få den att sjunka igen. USA, och dess förmodligen rätt ovilliga och skrämda allierade, kan stå utanför staketet och skälla, men skulle de försöka hoppa över staketet och ställa till otyg så finns det två stora starka vakthundar därinne. Då är det lugnast för småjyckarna att inte försöka hoppa.

Några frågor: i vilken mån utsträcks det rysk-kinesiska samarbetet till andra stater? Putin sade att rysk hjälp, inklusive kärnvapen, skulle utsträckas till allierade. Gäller det bara Kina, eller exempelvis även om Iran angrips? Kina har tidigare lovat att hjälpa Nordkorea om landet angrips, så då kanske koreanerna har en dubbel försäkring mot angrepp?

Allianser brukar ha namn: NATO, Warszawapakten, Axelmakterna, SEATO etc., men här verkar det vara namnlöst. Jag tittade i Global Times (uppges vara inofficiellt språkrör för den kinesiska regeringen) och där finns en artikel om Wei Fenghes möte med sin kollega Shoigu i Ryssland. Artikeln säger inget om 'alliance' eller liknande, utan när organisationer nämns så är det SCO (Shanghai Cooperation Organization). Det verkar i det sammanhanget, vid ett SCO-möte, som en viktig överenskommelse undertecknats. Min kursivering nedan:

On June 7, Chang Wanquan, former state councilor and minister of defense, met Shoigu during the 14th conference of defense ministers of SCO member states in Astana, Kazakhstan. The two signed a road map on military cooperation for 2017-20, which was a top-level design and overall planning of Sino-Russian military cooperation during the period. It embodied the high-level strategic mutual trust and strategic coordination between the two countries, and favored the two sides' working together in coping with new security threats and challenges and maintaining regional peace and stability. 
Är det detta som är det verkliga alliansfördraget, och hur fungerar det i förhållande till övriga SCO-medlemmar, observatörer, dialogpartners och gäster? Medlemmarna är grönmarkerade på den här kartan, och notera att det är en rätt blandad samling: ärkefienderna Indien och Pakistan finns med.

 SCO (orthographic projection).svg
Formalia åsido: det är staternas verkliga agerande som avgör vad alliansen, "vägkartan" eller vad man nu talar om, är värd. Och om man nu antar att tryck skapar mottryck så är förutsättningarna rätt goda för att Kina och Ryssland skall finna det värt att samarbeta på det militära området framöver. USA har klart visat att de betraktas som fiender. Man behöver inte gilla hur de två staterna sköter många av sina inrikes- och utrikes angelägenheter, men jag antar att de flesta av oss har ännu större reservationer mot ett tredje världskrig.

tisdag 3 april 2018

Lästips Korea

En artikel på Tobias Hübinettes blogg - det handlar om förspelet till Koreakriget 1950-1953. Det kan vara värt att veta att det hände en del otäcka saker innan krigsutbrottet.