onsdag 8 juni 2011

42,5 procent ungdomsarbetslöshet

I åldern 15—24 år är arbetslösheten i Grekland 42,5 procent.


Det är ju rätt häftigt. Totalt var arbetslösheten annars "bara" 16,2 procent i mars. Men nu är vi ju några månader längre fram i tiden, så det kanske tillkommit ytterligare några tiondels procentenheter?


Lenin skrev på sin tid att en revolution inträffar när den ena klassen inte kan, och den andra klassen inte vill ha det som tidigare. Frågan är om inte överklassen på ett dubbelt sätt är medveten om det här: dels skruvar man upp kraven på att folken skall betala elitens dåliga affärer och allt större vinstbehov till en ohållbar nivå, och samtidigt är man rädd för att det skall brista någonstans och den ekonomiska krisen transformeras till en politisk kris som är direkt farlig. 


Det är klart, en del överklassare (och många underklassare) fattar nog inte det här, men det förhållanden att jättestora demonstrationer fortsatt bland annat i Grekland torde oroa en del. Därför kan rapporteringen i våra (eller rättare "elitens") medier från de här områdena bli tvivelaktig. Vi får en blandning av döljande av massrörelsens omfattning och krav, den obligatoriska koncentrationen på de gamla vanliga provokatörerna i Svarta Blocket som alltid försöker förstöra stora demonstrationer, samt förtal av folk i allmänhet. Alla vet ju att greker aldrig arbetar utan vältrar sig i lyx ... Då är det kanske inte så lämpligt att dagstidningar och radio/TV i vårt land vidarebefordrar funderingar om att Grekland idag börjar påminna om Argentina för en del år sedan, när presidenterna åkte ut på löpande band. Det kan ju ge folk även här ideer ...


Runt Medelhavet rasar massrörelser i olika länder, och de kan sprida sig in mot kärnan av den gamla industrivärlden. Från Nordafrika vet man att mängder av missnöjda ungdomar kan orsaka väldiga samhällsrörelser som får regimer att falla. Och även om Kapitalet skriker "vi vill ha, vi vill ha" så kan Folket helt rått svara "vi kan inte, vi kan inte betala er kris, det får ni göra själva!" Ett land i norr visade också vägen: Island. Kanske vore det dags för Irland att säga åt tyskarna att de får betala sina slarviga banker själva också, i stället för att tvinga ner andra länder i fattigdom!


Den första besvärliga fasen för överklassen är när folk säger "nej", men det är ingenting emot när folk börjar formulera egna alternativ i massomfattning och dessutom försöker genomdriva dem - då har vi möjligen en revolutionär situation, om den alternativa politiken går utöver den rådande systemets gränser. Och en sak som kan antyda att det verkligen är fara å färde är när det blir allt fler avhopp från den förhärskande ideologin (idag nyliberalismen) och man märker en tendens att den härskande klassens ideologer och skrivträlar börjar vända kappan efter vinden. Sprickorna i muren blir allt tydligare, till slut rasar den, och i efterhand undrar man hur den kunde få stå så länge. Förmodligen lär man undra över hur gårdagens liberaler över en helg lyckas förvandla sig till glödande revolutionärer också ...

2 kommentarer:

Kerstin sa...

Fast börjar det längre norrut i Europa så skjuter man nog en del människor först, i from förhoppning om att det ska skrämma de andra till underdånig lydnad.
Vi har ju just ändrat vår lag mot att sätta in militär och skjuta på demonstranter och gjort detta tillåtet. Det var säkert inte en ändring bara för ändringens skull.

Björn Nilsson sa...

Det är nog massverkan som är det viktiga. Är riktigt mycket folk igång, så att eventuella provokatörer av Svarta Block-typen försvinner i mängden, minskar risken för våldsamma reaktioner. När det dessutom blir så att olusten tränger långt in bland de härskande och deras närmsta vänner ökar också möjligheten för breda massrörelser att gå fram utan att behöva bokstavligen slå sig fram.