Flöjtkråkor, konkurrens och lite annat

Redan för tio år sedan, i det första inlägget på den här bloggen, var jag inne på ämnet evolution och filosofi. Då handlade det om Frans de Waals forskning på apor.

Levande apor var det länge sedan jag såg, det var väl vid apberget på Skansen kanske, men fåglar syns ju dagligen. De är ju trevliga att se på och höra. Undantag finns, men det gör vi ingen affär av just här. Att de enligt modernare forskning härstammar från dinosaurierna gör ju inte saken sämre. Att se en flock stadsduvor som knallar runt på ett torg är som att se en grupp smådinosaurier. Fascinerande!

Det finns ju en massa fågelarter som ser väldigt olika ut, men i grunden tänker man väl sig att de ändå är rätt lika. Men nu har jag läst en understreckare i Svenskan, 'I huvudet på en härmande ­flöjtkråka'. Det är en fågelart som jag aldrig hört talas om tidigare, men i sitt hemland heter den Australian magpie. Borde väl i så fall bli 'flöjtskata' i stället för 'kråka', men den kanske är närmare släkt med skatorna? Rimligen bör den ha en massa varierande namn på aboriginernas språk också. - Det finns en del bilder och filmer på nätet med denna remarkabla fågel. Sök på Australian magpie.

Hittills har mycket av den biologiska forskningen, inklusive ornitologin, styrts av uppfattningar från norra halvklotet. Men fåglarna i Australien har en annan utvecklingshistoria:

Det var i den del av östra Gondwana som med ­tiden skulle bli Nya Zeeland och Australien som sångfåglarna – tättingarna – utvecklades och så småningom, för sisådär 60 miljoner år sedan, spreds över klotet. Världens första fågelsång hördes således i de skogar, relikter från Gondwana, som ännu finns kvar som fragment i södra och östra Australien respektive Nya Zeeland.

Den geologiska utvecklingen av Australien resulterade under årmiljonerna i ett torrt klimat med utbredning av eukalyptus, något som kom att få avgörande betydelse för fågelfaunan vilken samevolverat med de blommande träden. Antagandet, stärkt av nya rön, är att det ytterst var den kärva naturen som befordrade samarbete mellan fåglarna vilket i sin tur manifesterades i alltmer komplexa sociala strategier, sexualsystem och sångskicklighet.

Notera det där med "samarbete". Det är inte samma sak som en skoningslös kamp för tillvaron, där individerna alltid trampar ner varandra för att överleva. Darwin hävdade att de bäst anpassade överlevde ("the survival of the fittest"), men det vulgariserades till idén att de starkaste överlevde - och det är ju inte alltid samma sak. Men det passade i en engelsk råkapitalistisk och kolonialistisk tid. (Men, som framgår av artikeln: det kan hända olyckor så att fåglarnas samverkan bryter samman och förbyts till terror. Ibland är fåglarna nästan som människor, tyvärr.)

Ungefär femton år innan Darwins epokgörande verk om arternas uppkomst publicerades hade en ung tysk, Friedrich Engels, omkring årsskiftet 1843-1844 skrivit om konkurrensens fördärvlighet: 

... allting strålar samman i konkurrensen, så länge privategendomen består. Den är ekonomens huvudkategori, hans älsklingsdotter som man ständigt daltar och kelar med - och se nu på, vilket medusahuvud som kommer att växa fram.

Privategendomens första konsekvens var klyvningen av produktionen i två motsatta sidor, den naturliga och den mänskliga. Jorden, som utan människans fruktbringande insats är död och steril, och den mänskliga aktiviteten vars första betingelse är just jorden. Vi såg vidare hur den mänskliga aktiviteten åter upplöstes i arbete och kapital och hur dessa sidor ånyo fientligt konfronterade varandra. Vi hade alltså redan kampen mellan de tre elementen, i stället för deras ömsesidiga samverkan. Nu kommer därtill att privategendomen drar med sig uppsplittringen av vart och ett av dessa element. Ett jordstycke ställs mot det andra, ett kapital mot det andra, en arbetskraft mot den andra. Med andra ord: eftersom privategendomen isolerar var och en inom hans råa enskildhet och emedan var och en ändå har samma intresse som sin nästa, så kommer varje jordägare, kapitalist och arbetare att såsom fiende konfrontera sina likar. Genom detta antagoniserande av likartade intressen just på grund av deras likhet har osedligheten hos mänsklighetens nuvarande tillstånd fulländats, och denna fulländning är just konkurrensen.

(Citatet kommer från Utkast till en kritik av nationalekonomin). Jag är inte särskilt bekant med den anarkistiska litteraturen, men jag tror att man även där kan hitta skribenter som kritiserar konkurrensen och hyllar samarbetet. Kropotkin exempelvis. Över huvud taget kan man se hur olika tankebanor utvecklas under den tidiga kapitalismen: strid man mot man, eller samverkan. Hittills har den första tendensen oftast segrat. Det beror nog mer på hänsynslöshet och överlägsna vapen än överlägsen tankeförmåga.

För övrigt påminner det första alternativet om Thomas Hobbes' tänkta 'naturtillstånd' med dess 'allas krig mot alla'. Hobbes själv erkände att det hela var ett tankeexperiment, men i själva verket ser det ut som en varning för vad som händer om den hämningslösa liberalismen tar över - ett fungerande samhälle blir omöjligt, lösningen blir diktatur. Det var inte det förflutna han skrev om i mitten av 1600-talet, det var framtiden.

Fåglarnas hjärnor (åtminstone i Australien) har utvecklat en god intelligens enligt forskarna. Smartare än chimpanser. Man kan ju tänka sig en alternativ evolution på vår planet: i stället för stökiga hominider så hade fåglar med förmåga att använda redskap och med utvecklat socialt liv blivit den dominerande livsformen!

Om några veckor torde de första flyttfåglarna vara tillbaka för året i Stockholm. Jag förväntar mig att snart få höra ringduvors och skogsduvors dystra hoanden. Som europeiska fåglar kanske de inte är så smarta som antipoderna i Australien. Men trevliga att höra på i alla fall. 

Livet blir äldre

When did life begin? Fossil shows multicellular life may begin 1bln yrs earlier than thought https://t.co/BMCAv1HCwr pic.twitter.com/2iVJf714C2

— China Xinhua News (@XHNews) 18 maj 2016

Flercelliga organismer började plötsligt myllra här på jorden för drygt 500 miljoner år sedan. Det var 'den kambriska explosionen'. "Kambriska explosionen kallas den kraftiga ökningen av komplext, flercelligt djurliv under en relativt kort period i början av kambrium för cirka 540 miljoner år sedan."

Men om det nu är så att flercelliga organismer fanns en miljard år tidigare så verkar det hela inte så plötsligt längre, utan snarare resultatet av en mycket långvarig process.

Chinese scientists have found fossils of the world's oldest known multicellular organisms, dating back as far as 1.56 billion years, nearly 1 billion years earlier than previous estimates of the start of multicellular life.

Dessa tydligen rätt enkla organismer levde i de tidiga 'Mesoproterozoiska haven', något som jag aldrig hört talas om. Alltid lär man sig något nytt. Evolutionen tycks ha gått långsamt i början för att sedan accelerera. Och hur kommer den att fortsätta? Resultatet av den kambriska explosionen var att det bättre organiserade livet klev upp ur haven och blev landlevande. Kan man tänka sig en process som går åt andra hållet? Och vad betyder den här upptäckten för spekulationerna om liv på andra planeter? 

Och hur man tänker sig på människans plats i de här perspektiven: den moderna människan har funnits i ungefär 200.000 år. Våra närmre förfäder lullade omkring för kanske 3.000.000 till 4.000.000 år sedan. Jämför det med 1,56 miljard år. 1.560.000.000. Det är en viss skillnad det!

Mer diskussion om, och kritik av, denna upptäckt finns här. 

Evolution i expressfart

Den här bilden hittade jag på Lindenfors' blogg. Den kritiserar tanken på 'intelligent design' (eller skall vi försvenska och säga 'genomtänkt utforming'), men den fick mig att tänka på en intressant populärvetenskaplig bok jag läste för många år sedan: Pandans tumme av en forskare vid namn Gould. Gould ville, om jag minns rätt, påvisa hur ungefärligt naturen jobbar. I stället för att komma med fulländade konstruktioner blir det ofta kompromisser och tillfälliga lösningar. Studerar man olika varelser kan man hitta saker som inte verkar vara logiska med tanke på vad de är för något. - Och i det sammanhanget passar ju påpekandet in att valar inte borde ha ben att gå med. När naturen 'konstruerade' valarna från landlevande föregångare fick benen hänga kvar trots att de inte har någon praktisk betydelse längre.

Vi kan därmed säga att evolutionen betyder förändringar men inte nödvändigtvis perfektion. En varelse som är perfekt anpassad till sin omgivning kommer dessutom att vara illa ute om omgivningen förändras och det inte finns någon reträttmöjlighet. Men för en mer ungefärligt konstruerad filur som kan utnyttja olika miljöer genom att anpassa sig till dem är läget naturligtvis annorlunda. Och det kanske i själva verket är det som är perfektionen: förmågan att kunna ändra sig efter omständigheterna!

Tidigare har jag nämnt exempel på snabb evolution hos en ödleart som flyttades från en ö till en annan och mötte en förändrad vegetation att mumsa på. På några årtionden hade en del viktiga organ hos ödlorna på det nya stället förändrats.

I Svenskan idag beskrivs evolution i något som verkar vara expressfart bland växter, hjälpta av påverkan från insekter. En filosof i den dialektiska skolan skulle här påpeka att utvecklingen som studerats visar på hur yttre och inre faktorer driver fram förändringar och anpassningar.

På två olika täppor planterades 60 plantor av nattljussläktet med 18 olika genotyper, det vill säga med olika mutationer. En av täpporna hölls insektsfri med hjälp av bekämpningsmedel, medan krypen fick härja fritt i den andra. Resultaten efter fem års utvärdering var att planternas populationer börjat skilja sig åt redan efter ett par generationer. Bland de plantor som angreps av insekter hade exempelvis de genotyper som förknippas med en högre produktion av giftiga ämnen i sina frukter blivit fler. Också de som blommade sent, och på så sätt undvek insektsangrepp, hade ökat.

Dessa resultat är inte förvånande, vilket framgår av kommentarer i artikeln. Växter kan anpassa och så att säga lära sig. Det har jag skrivit om här och här. En viss upprättelse för den tidigare så utskällde sovjetiske forskaren och växtförädlaren Lysenko alltså (men inte för hans metoder att hantera motståndare).  Och om att även mänsklighetens evolution snabbas på här.

Vad som kanske är mer förvånande är att kreationister och intelligent-designare fortsätter att försöka prångla ut ideer som dagligen och stundligen skjuts i bitar av vanlig vetenskaplig forskning. Eftersom de som drar religiösa tolkningar väl i allmänhet försöker hänga upp sig på Bibeln och Koranen blir det ännu underligare. Man skulle ju kunna tänka sig en 'vetenskaplig intelligent design' som hävdar att vi lever i en evolution som satts igång av krafter som är i stånd att ändra naturlagarna, men som sedan inte lägger sig i vad som händer. (Jag tror ideer åt den typen fanns inom vissa grupper i äldre kristendom, nämligen att Gud skapade världen och sedan klev åt sidan, alternativt att det fanns flera skapelser. Men de betraktades som kättare och utrotades.) "I begynnelsen skapade Det Flygande Spagettimonstret" universum med en uppsättning energi och materia, och struntade sedan i alltihop." Fast kör man med en sådan förklaring är det kört för bibel- och korantroende, och sååå långt vill de givetvis inte gå.

Tänker växter?

Kommer den förtrampade trampörten bland gatstenarna att en dag gripas av tanken "nu är det dags att resa sig mot förtrycket och inte trampas ned längre!"?

Tänker växter? - Naturligtvis inte. Frågan om växter tänker, hör, minns, känner lukt etc., blir nog ofta fel därför att det finns ett underförstått tillägg "... som människor". Däremot finns det mängder av praktiska bevis för att växter på olika sätt reagerar på omgivningen och påverkar den. Men till det behövs ingen tankeförmåga, bara att organismen är utformad så att den kan ta emot eller ge impulser. Att många växter vänder sig mot solen, eller stänger blommorna när solen försvinner, är ju känt för varje blomkruksinnehavare. Att det finns minnesfunktioner har också varit känt, men fått en närmare förklaring först på sista tiden (som jag nämnt tidigare).

Den som funderar över de här frågorna kan kanske få utdelning genom att läsa den här engelskspråkiga intervjun.

Om man tänker långsiktigt och har 'livets träd' i åtanke blir det verkligt intressant. Bilden nedan kommer därifrån. Grodan symboliserar även däggdjuren (inklusive vi människor således). Vare sig man är fjäril, blomma, konstigt litet kryp etc. så kan man inordnas i ett samlat system.

En slutsats av trädet är således att vi är mer eller mindre besläktade hela gänget. En del av den arvsmassa som finns i växter eller insekter finns också i människor, och detta gäller även olika förmågor. Är det inte det evolutionen handlar om? Det betyder inte att en fjällbjörk är samma som fjällvandraren som drar förbi, men de har vissa saker gemensamt.

Fjällbjörken är bra som exempel om man funderar på växters tänkande. Den är en korsning mellan den sydligare glasbjörken och fjällens dvärgbjörk, en hybrid som inte blivit lika stabil som en art. Om björk eller dvärgbjörk angrips av björkmätarlarven har de utvecklat otäcka kemiska försvarsmedel. Fjällbjörken har däremot inte hunnit så långt och träden kan dö över stora områden eftersom de inte lärt sig ännu hur man handskas med angriparen. Men tänker träden på vad de gör? Det verkar tveksamt, de reagerar på impulser ifall de har utvecklat förmågan att reagera på dessa impulser. För fjällbjörken kommer det att ta ytterligare många tusen år innan den kan slå tillbaka. Fjällvandraren kan däremot omedelbart borsta bort den lilla gröna larven och gå vidare. Olika livsformer kan reagera olika fort.

Att växter kan skicka signaler till varandra genom att sända ut kemikalier i luften eller via rottrådar, där svamparnas rötter under marken tjänar som transmissionsledningar, är väldigt intressant, men handlar det om tänkande? Är det inte ett förstadie till medvetna kommunikationssystem, nämligen omedvetna kommunikationssystem? Ett träd blir angripet och reagerar för sitt eget skydd. Detta kanske innefattar nervösa raktioner i rottrådarna.  Andra träd som lär sig att nu händer något som gör att jag själv bör aktivera mina skydd kommer att få lättare att överleva och föra sina gener vidare. Mottagare och avsändare av signaler gör saker, men det sker inte medvetet. Detta förutsätter bara att evolutionen är i arbete och sorterar fram de organismer som är bäst på att anpassa sig till den givna miljön.  -  Men eftersom de flesta arter som funnits förmodligen också dött ut (sorterats bort) kan man väl säga att evolutionen är en slösaktig metod för att få fram hållbara organismer.

Kan religiösa tankar skönjas hos prästkragen?

I dagens läge tycks människan befinna sig längst ute i en grenspets på livets träd. Kommer grenen att brytas av därför att evolutionen har svårt att hjälpa oss längre, eller kommer grenen att fortsätta att växa? Eller kommer andra livsformer att ta över? Karl Marx på sin tid var ju positiv. att vi skulle lämna mänsklighetens förhistoria bakom oss genom att störta klassamhällena, och sedan börja den verkliga historien. Idag ser det ju tveksammare ut. Kanske svaret är att vi måste se till att mänsklighetens kollektiva tänkande måste upp på en betydligt högre nivå än hos den där trevliga prästkragen, annars kan det gå riktig illa!

Känslighet och evolution

Den här artikeln i Svenskan är några dagar gammal, men den innehåller intressanta saker vars bästföre-datum ännu inte har passerats. Ämnet är HSP – highly sensitive person, alltså en person med extra tunn hud mot omgivningen. Det kan vara på gott och ont, det vet ju alla som själva är känsliga för vad som händer runtomkring och inte bara kan skaka av sig intrycken och gå vidare. Man kan bli väldigt uppåt och väldigt nedåt på grund av ganska små händelser. (Själv blev jag väldigt glad i flera minuter när jag såg och hörde årets första lövsångare i dag.) En femtedel av mänskligheten räknas - av orsaker som artikeln inte redogör för - till den "högkänsliga" gruppen.

Känslig individ?

Artikeln bygger i hög grad på synpunkter från en USAmerikansk psykolog men verkar rätt vettiga i alla fall. Det är en sak jag vill uppmärksamma lite extra, nämligen att HSP inte bara är en mänsklig egenskap.

Eftersom denna högre känslighet för yttre stimuli har observerats hos ungefär en femtedel av alla spädbarn och dessutom hos ett hundratal djurarter, tyder mycket på att det handlar om ett nedärvt personlighetsdrag. Detta är dessutom lika vanligt hos män som hos kvinnor.
 – Högkänsligheten medför en ökad sårbarhet, men sannolikt har den även haft evolutionära fördelar. Många högkänsliga är till exempel riskmedvetna och lite försiktiga i nya situationer.

Det där med artöverskridande egenskaper är intressant och därmed är kopplingen till evolutionen given. En hemsida om HSP specificerar:

Biologer har faktiskt observerat högkänslighet hos de flesta djur, från fruktflugor och fiskar till hundar, katter, hästar och primater.

Hur mäter man känsligheten hos en fluga eller en fisk? För hundar och hästar bör det vara lättare, de uppvisar ju ofta individuella drag som är möjliga att observera.

Även bland den moderna människans föregångare bör det ha förekommit individer med HSP, vars egenskaper förts vidare och utvecklats därför att de i vissa fall är väldigt nyttiga för överlevnaden. Det behövs känsla för omgivningen för att rätt värdera risker och möjligheter. Detta på samma sätt som egenskaper för social samvaro, uppskattning av ömsesidighet och rättvisa kan ligga hårdkodade i våra gener sedan hundratusentals år. Samtidigt kan ju känslighet lika väl som brist på känslighet slå fel och leda till besvärliga situationer. Är man för tunnhudad är det jobbigt lika väl som om man är utrustad med buffelhud. Men i det första fallet är det jag själv som drabbas, i det andra förmodligen mest omgivningen. Och jag antar att graden av känslighet egentligen inte säger om man är snäll eller elak - en väldigt snäll och överkänslig person kan ju verka elak om han/hon försöker undvika besvärliga situationer på ett burdust sätt.

Fler människor - större gnagare - evolution?

En vanlig brun råtta Rattus norvegicus som jag fotograferade på Reimersholme här i Stockholm för några dagar sedan. I vilken mån den här figuren är inblandad i den process som beskrivs i den här bloggposten vet jag inte, men det är nog troligt.

I en tidigare bloggpost refererade jag till hur en grupp ödlor raskt ändrats vad det gäller olika kroppsfunktioner när de flyttades till en ny miljö med annorlunda livsvillkor. Det handlade kanske om evolution alltså, om hur olika organismer anpassar sig till ändrade förhållanden (eller inte gör det, och därmed kanske går under).

När man talar om evolution har det ofta setts som en ganska trög och stabil process, där det är svårt att från ena dagen till den andra se att något sker. Men en del forskare har velat se en utveckling där långsamma perioder avbrutits av epoker av snabb och snarare revolutionär än evolutionär förändring. Och en del människor - oftast av religiös sort - vill inte se någon evolution alls.

Nu har jag hittat uppgifter om råttforskning. Mycket kort: forskare tror sig kunna se hur råttor på platser med ökad befolkningstäthet växt till sig i storlek och fått ändrad huvudform. Klimatförändringar spelar också in. Och detta har skett snabbt, under en hundraårsperiod har gnagarnas utseende ändrats. Forskarna är försiktiga med sina utsagor: de tycker sig inte med de data de hittills fått fram kunna fastställa att det är evolutionen som på något sätt står bakom de här förändringarna. För att fastställa det måste man tydligen studera om arvsmassan hos gnagarna ändrats över tiden,

En kortversion om detta, läsbar även för okunniga som jag, finns här. Vill man komma själva forskningen närmare på livet läser man originalartikeln som finns tillgänglig på PLoS. Jag har svårare att hänga med där, men tror jag fattar huvudlinjerna i alla fall.

Att mäta möss - bild från originalartikeln i PLoS One. Man har mätt gnagare från olika perioder som avlivats inom samma område och hamnat i museisamlingar. Ändrade mått över tiden antyder att något hänt, men vad och varför?

Nu kan interesserade över hela världen med tillgång till dator omedelbart läsa om forskarnas tankar och, som vetenskapare oftar gör, fundera på om det finns några fel att slå ner på, eller om bekräftade data kan tolkas på något särskilt sätt, eller om den här studien bekräftas av andra data.

Själv är jag inte människa att göra den bedömningen. Men en del reflexioner kan jag nog göra i alla fall. Exempelvis att ju fler fall av snabb utveckling av olika organismer som kan säkert påvisas, desto skakigare blir såväl den religiösa (kreationistiska, om vi skall sätta en etikett) som den evolutionära skola som inte ser några språng i utvecklingen. Det tycks vara alltmer klart att organismer kan ändras rätt kraftigt under kort tid, dels att detta sker inom en stundtals väldigt ryckig utveckling.

Den vetenskapliga revolutionen rullar på, 200 år efter Charles Darwins födelse! Darwin och andra som grundlade evolutionsteorien skapade en bild som var i grunden rätt tänkt men ofullständig. Många pusselbitar saknades, även viktiga sådana.I den processen är denna gnagarstudie en av otaliga pusselbitar som forskarna kan studera. En del kommer säkert att visa sig fel i större eller mindre grad, men jag tror vi lugnt kan säga att huvudriktningen står klar.


Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Skånepolisen och Bandidos, Jinge skriver Hövding föll på eget grepp, Kaj Raving skriver Alltid fel att döda!

Ida, med svans och allt

Det här är alltså "Ida", en föregångare till såväl dagens apor som människor. En första klassens vetenskaplig sensation, alldeles som lilleputtarna vars skelettrester återfanns i på Flores i Indonesien för några år sedan. Ida har en egen hemsida här.

Ur vetenskaplig synvinkel ger det här 47 miljoner år gamla skelettet en viktig pusselbit när man vill förstå hur apor och människor utvecklades. Det kommer att ge oss mer fakta för att förstå evolutionen. Medbloggare Jinge antog att Ida skulle bli en besvärlig nöt för kreationister, men just i det fallet undrar jag: häller man vatten på en gås rinner det av, häller man vetenskapliga fakta och argument över en kreationist rinner de förmodligen också av. Står det inget om Ida i de heliga skrifterna har Ida och evolutionen inte funnits, eller är bara ett påhitt för att lura människor så att de kan kastas i helvetet, eller någon annan löjlig bortförklaring!

Men för oss andra är det intressant. Själv tycker jag att Ida ser ut som en känguru.


Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Vänsterpiraterna, Jinge skriver EU-dramat närmar sig, jesper skriver Problemet med att inte “ta” hus, andread0ria skriver För god för att bry sig?, Kristoffer Ejnermark skriver Eliten, en klass för sig?

Näbbigt

Får jag presentera näbbdjuret? En lustig liten rackare på bilden ovan: den platta näbben är åt höger. Till vänster en bäverliknande bakdel. Pälsklädd, lägger ägg, men diar ändå ungarna och räknas därmed som däggdjur. En så egendomligt sammansatt figur måste naturligtvis kollas upp av forskare. Med dagens genteknik kommer man långt vilket framgår av den här rapporten.

Av näbbdjurets egendomliga utseende skulle man kunna tro att det är en blandning av fågel, reptil och däggdjur. Forskarna har funnit att så är fallet också. Evolutionen har gjort att de flesta däggdjur släppt de drag som kommer från fåglar och reptiler, men näbbdjuret är ett undantag. Det har väl gått bra för näbbisen, och den har inte haft anledning att ändra sig trots att den funnits i bortåt 166 miljoner år.

Man är numera tämligen klara över att fåglarna härstammar från ödlor, från dinosaurierna alltså, så när forskarna fann nära släktskap mellan näbbdjur och kyckling så hade man automatiskt rett ut att ödlor/reptiler fanns i släktträdet också. Det där med fåglar och ödlor är intressant - att titta på en flock pickande duvor i parken skulle kunna jämföras med att titta på en flock pickande smådinosaurier!

Podicaris siculus stannar inte i utvecklingen

Den här ödlan har inte stannat i utvecklingen

Om och hur olika livsformer utvecklas är intressant på flera olika sätt. Det finns ju fortfarande vissa religiösa grupper som tror att livet skapades i ett svep, fixt och färdigt, såväl lejon som lamm på en gång. Beroende av tyngden av den vetenskapliga bevisningen för att någonting ändå händer, att livsformer utvecklas och försvinner, lär en del religiösa försöka med varianten att en engångsskapelse av Bibeltyp skedde, men sedan har det förekommit evolution. Det låter som ett dåligt försök till räddning av en historia som egentligen är plattare och fantasilösare än den ständigt förnyade och fantastiska biosfär som vi lever i.

Evolutionen är det starkaste kortet i den här debatten. Det gäller inte evolution eller inte, utan hur den faktiskt har skett. Är det en stadig utveckling där små steg följer på varandra i lugn takt, eller kan stillastående under långa perioder följas av snabba radikala förändringar?

Jag hittade den här nyhetslänken om en ödla som kallas Podicaris siculus, ruinödla på svenska. En rad fina bilder av den kan man hitta här.

Vad är det för speciellt med denne lille gynnare, sett ur evolutionssynpunkt? Jo, forskare flyttade 1971 några exemplar av ruinödlan från en italiensk ö till en annan där det inte fanns några ödlor. Och efter 37 år kan man konstatera stora förändringar.

Ödlorna på den nya ön (man kan bevisa att de är avkomlingar av de som ursprungligen planterades in) har fått större huvuden, hårdare bett och ändrade matsmältningsorgan. Det beror tydligen på förändrad miljö. På gamla stället jagade ödlorna insekter i en kal terräng men på den nya och grönare ön anpassade de sig snabbt till en växtdiet som ställde andra krav. Deras matsmältningsorgan anpassades i rekordfart till en långsam smältning av vegetabilier, något som forskarna noterade speciellt.

Slutsatsen av detta torde vara att arv och miljö hänger ihop och evolutionen knegar på. De ödlor som var bäst på att anpassa sig till en ny vegetarisk diet hade lättast att överleva och fortplanta sig. När ödlorna kom till ett område där det var lättare att hitta föda än tidigare blev de också mindre angelägna att slåss om revir. Man kommer att tänka på det gamla ordspråket: "När spiltan är tom bits hästarna." Men nu kom ödlorna till en bättre spilta och tyckte inte de behövde bitas så mycket.

Och detta är väl ungefär vad Charles Darwin räknade ut när han studerade finkarnas anpassning till olika miljöer på Galapagosöarna för länge sedan. Skall det vara så jäkla svårt att fatta ... ?

Den mänskliga evolutionen snabbar på

En två miljoner år gammal skalle från Georgien. Detta verkar vara värre än "spik i foten". "En stör genom huvet" kanske är mer passande som beskrivning?






För alla de (hur många de nu är) som bestämt motsätter sig tankarna att livet utvecklas och ändras över tiden är det dåliga nyheter som forskare nu kommer med: det är inte bara så att evolutionen pågår, den snabbas på, och detta just för oss människor. Fast jag tvivlar på att inbitna evolutionsmotståndare bryr sig om det. De har ju sanningen i alla fall! Och egentligen spelar det ingen större roll så länge de inte försöker genomdriva sina uppfattningar på ett sådant sätt vetenskapliga metoder slås överända eller att vissa forskningsområden skadas.

Ändrade levnadsbetingelser ger ändrade människor, knepigare än så är det inte. Människor flyttade från Afrika till andra delar av Jorden. När jordbruket slog igenom för kanske 12000 år sedan ändrades vår föda. Sjukdomar har uppkommit och spritt sig. Och allt detta påverkar arvet som förs vidare i våra gener. Kanske en långvarig klimatförändring på Jorden kommer att gynna särskilt värmetåliga individer framåt.

Jag minns från förr när man skämtade om att människor åker så mycket bil att benen kommer att bli förkrympta. Det är inte bara ett skämt. Mänskligheten utvecklar de sidor av sin egen biologi man har nytta av och drar ner på de mindre nyttiga egenskaperna.

Jag läser på Sveriges Radios hemsida att människans evolution har de senaste 5000 åren hållit ett hundra gånger högre tempo än någon gång tidigare i mänsklighetens historia. En intressant fråga är hur mycket av den biologiska utvecklingen som slår igenom i vad och hur vi tänker? Ur vissa synpunkter är vi fortfarande stenåldersmänniskor (sägs det i alla fall) men betyder det att vi tänker på ett urmodigt sätt? Kan inte tänkandet gå framåt snabbare än den kroppsliga utvecklingen? Det kanske mest är en usel ursäkt för dåligt beteende när folk pratar om oss som stenåldersvarelser?

Jämför vetenskapens utveckling de senaste 200 åren med tidigare perioder i historien: vi finner äldre perioder när det skett tillfälliga och snabba framsteg, men alls inte den massiva och allomfattande vetenskapliga revolution som nu rullat på i ett par hundra år och som inte visar några tecken på att stagnera. Vetenskaperna och deras tillämpning i teknologin slår igenom överallt, och det kan inte undvikas att hela mänsklighetens tänkande påverkas av detta. Så småningom kanske våra kroppar, som ju inte kan förändras lika fort, ändå på något sätt kommer ifatt - kan det göras genom att människor helt enkelt förbinder sin hjärna med smarta datorer? I så fall kan man hoppa över kroppsliga förändringar som annars tar många generationer att genomföra. (5000 år som nämns ovan motsvarar ungefär 170 generationer, mer är det faktiskt inte. Det är 40 generationer mellan mig och Karl den store.)

Grattis på födelsedagen, "Origin"!

Darwin som ung

Den 24 november 1859 var en av de största dagarna i vetenskapens historia: just den dagen publicerades första upplagan av Charles Darwins banbrytande verk om arternas uppkomst - On the Origin of Species by Means of Natural Selection. Upptäckten av evolutionen låg i tiden, andra än Darwin var på gång, men hans namn kom att gå till eftervärlden. En eftervärld som inte blivit sig lik sedan dess.

Evolutionsteorins grundläggande principer har segrat. Ur vetenskaplig synpunkt kan man diskutera detaljer i teorin om livets utveckling som sannerligen inte är oviktiga, men man kan inte göra livsvetenskap utanför evolutionens ramar. Den här frågan kan ställas, och förmodligen besvaras med normala vetenskapliga undersökningar: sker utvecklingen alltid i små steg, eller inträffar det perioder av snabba förändringar respektive totalt stillastående? Man kan också fastställa att beskrivningar av Jordens uppkomst och livets utveckling som finns i olika religiösa urkunder inte är hållbara. Däremot ligger förekomsten av gudomliga makter (vilket väl lär betyda företeelser som medvetet kan ändra naturlagar) utanför vetenskapens möjligheter att testa - ännu så länge i alla fall.

Darwin som inte fullt så ung

Ger bättre filosofiska insikter bättre klimatmodeller?

Har just bladat i Ergo, Uppsala studentkårs tidning. Jag får den för att jag läst en trevlig liten distanskurs i assyriologi i Uppsala i höst (det var kursen som var trevlig, assyrierna var inte trevliga, och för övrigt handlade kursen om mycket mer än assyrier). Nåväl, där finns en intervju med professorn i dynamisk meteorologi Erland Källén som deltagit i IPCC, FN:s internationella klimatpanel.

På sista tiden har IPCC fått en del skäll för att man eventuellt misslyckats med att förutse hur snabbt polarisarna kan smälta bort: på några årtionden i stället för kanske hundratals år.

Att gnöla bara på forskarna är inte helt riktigt. IPCC har utsatts för politiska påtryckningar för att dra ner sina förutsägelser så att framtiden inte verkar så ruskig. Hade vetenskaparna fått ta hänsyn endast till sina data och modeller kanske prognoserna varit vassare.

Men modellerna? Angående den gallopperande avsmältningen i Arktis säger professorn:

... vi förstår inte riktigt varför det sker. För att göra det måste vi utveckla nya metoder och modeller.

Här har vi kanske ett grundläggande problem: vad är det för teorier bakom modellerna?

Generellt är en modell en förenklad bild av hur någonting ser ut. Man tar de väsentliga detaljerna ur verkligheten och sätter dem samman för att förklara vad något är och hur det utvecklas. Men bakom modellbyggandet finns idéer som styr hur man väljer och kombinerar data och förklarar de resultat man får fram ur modellen. Och vad det gäller exempelvis klimatmodellerna kan man misstänka att evolutionära tankar styr hur modellerna byggts och förklarats.

Evolutionen ger intryck av långsamt framåtlunkande processer. Enligt evolutionen sker små förändringar hela tiden men inga radikala brott i och med processer som plötsligt börjar rusa. Men ta ett alternativ: Enligt dialektisk filosofi finns visserligen också långa serier av små steg men också punkter där utvcklingen kan göra ett jättesprång. Serier av små förändringar kommer under vissa förutsättningar att leda fram till häftiga kriser innan en ny stabilisering sker. (Notera vad som händer när vatten kyls ned - länge händer inget, men plötsligt har vi is i stället för vatten, alltså ett nytt tillstånd.) Hade forskarna haft en dialektisk syn på problemen hade förmodligen detta byggts in i modellerna och tendenserna till accelererad avsmältning uppmärksammats tidigare. - Antar jag. Det kanske blev bättre klimatmodeller om forskarna tog en kurs i den hegelska dialektiken?

George Wilhelm Friedrich Hegel, 1770-1831. Litet jobbig att läsa i originalversion i och för sig, men det finns goda sammanfattningar och översikter.

Världsåskådning: i ena ringhörnan kreationism, i den andra evolutionen.

Den otäcka skolmassakern i Finland har utlöst en mindre sidodebatt. I den kristna tidningen Dagen har en person, Mats Molén, hävdat att det är evolutionsläran som ligger bakom att en yngling känner att allt är så meningslöst att det går lika bra att panga ner några medmänniskor. Detta har utlöst frenetiska motattacker från annat håll. Hos bloggaren These exiled years har det utbrutit en veritabel smutskastning från båda lägren. Rubriken Dagen, tidningen för dig som är riktigt riktigt dum i huvudet kan ju utan tvivel verka provocerande. Det är "... den gamle lögnaren Mats Molén, Årets förvillare 2001, som är ute och sprider sin kreationistiska dynga." Ord och inga visor!

Det där med Årets förvillare fick mig att ta en titt igen på den intressanta hemsidan som drivs av Föreningen Vetenskap och Folkbildning. De utdelar utmärkelsen Årets folkbildare respektive Årets förvillare. Här är motiveringen för Molén:

Till Årets förvillare 2001 utsågs Mats Molén för hans förnekande av evolutionen utifrån pseudovetenskapliga resonemang. I den nya upplagan av sin bok Vårt ursprung? (XP Media) presenterar Molén ett selekterat och förvrängt faktaunderlag som han använder för att dra vilseledande slutsatser som påstås motsäga den biologiska evolutionen.

Molén är geovetare och verksam i Umeå som lärare i naturvetenskapliga ämnen. Han är även ansvarig utgivare för den kreationistiska (skapelsetroende) tidskriften Genesis, som utges av föreningen med samma namn.

Det är alltså Moléns heder som forskare som angrips, och det är illa för en person som är verksam inom den högre utbildningen.

Om man tittar på originalartikeln i Dagen citeras Molén, han har inte skrivit den själv, och att han lägger in en smärre reservation:

"Mats Molén understryker att dådet utfördes av en förvirrad person.
- Men hans livssyn kan vara en underliggande förklaring till hans handlingar."

Dock är huvudinriktningen klar. Mördarkillen i Jokela hade en del idéer om livets meningslöshet

Evolutionsteorin lärs ut i alla skolor. I många läromedel står även mer eller mindre klart att livet är en slump och/eller att livet är meningslöst. Läroplanen i biologi menar att man skall lära sig att se sig själv i ett evolutionsperspektiv. De politiska system som byggts utifrån denna teori har varit de mest hänsynslösa av alla system, som till exempel nazismen och kommunismen.

Av någon anledning glöms extremliberalismen bort här, trots att den med sin betoning av individen, kampen för tillvaron och "den starkares rätt" har nära kontakter med nazistisk ideologi. Och den kommunistiska läran, där de små och svagas rätt betonas på ett sätt som faktiskt påminner om kristendomen (den parallellen drogs redan på 1800-talet) hör inte hemma i det här sammanhanget. Och om vi vänder på saken: är kreationistiska amerikaner mindre våldsbenägna än den minoritet därborta som inte tror att Bibeln är absolut sann? Var det koloniala Europa, med sina bibeltroende härskare, mindre våldsamt i sin utplundring av världen? Politiska system byggda uttryckligen på krisstendom har varit synnerligen brutala. Tänk på de katolska makternas erövring av Sydamerika exempelvis.

Har Molén någon poäng ändå? Ja, det har han, fast inte på det sättet som han eller hans motståndare tänker. Det handlar om livet och dess mening. Nu är livet och mening skiljda begrepp för olika människor, men de hänger ändå ihop. Om en människa känner att hans eller hennes liv inte har något verkligt innehåll, vad kan då göras? I dagens samhälle är det många som vill ordna utfyllnaden, ersätta tomheten med galen konsumtion, nöjesliv, att hjälpa sina medmänniskor, läsa världslitteraturen, ta långa promenader ... .

Det viktiga är egentligen att varje människa får en mening i sitt liv som inte är till skada för andra människor eller för sig själv. Karl Marx funderade lite på det i sina tidigaste skrifter: de stigande produktivkrafterna kan ge människan medel och möjligheter att utvecklas enligt sina egna förutsättningar.

Men för att vara pålitlig får inte meningen ha allvarliga brister. Fyller man livets tomhet med sprit och droger tar det förmodligen en ände med förskräckelse. Fyller man det med bibel- eller koran - eller någon annan skrifttroende religion kan det ofta gå bra ändå, ibland väldigt bra, men det kan även bli ruskiga resultat. Delar av den religiösa världen tycker att deras heliga skrifter är kartan, och om terrängen (det universum vi lever i) skulle misstämma så är det fel på terrängen. Men har man den tron är man inne i en falsk verklighet, och vad säger att inte en och annan vill hjälpa falskheten på traven genom teorier om "intelligent design" och liknande som sedan med lock och pock skall in i ordinarie skolundervisningen.

Livets mening torde vara att vara medveten om att det bästa vi kan göra i vårt liv är att vara nyttiga för för den värld vi lever i, såväl för människor som naturen i stort. Sedan spelar det ingen roll om någon guddom kollar upp vad vi gör, eller om vi tror att vi lugnt kan återgå till materien i Moder Jord när vi dör.

Skicka tillbaka frågan

För bara några årtionden sedan verkade kampen mellan vetenskap och religion vara avgjord. Eller för att uttrycka sig lite mer exakt: fajten mellan vetenskaplig forskning och teoribyggen i ena ringhörnan och i första hand vissa religiösa företrädare i den andra. Bibel och Koran kan helt enkelt inte förklara det universum som vi vet att vi lever i bättre än vad olika specialvetenskaper kan. För de flesta troende är det inget problem. De fortsätter att vara troende, men anpassar tron till vetenskapens utveckling.

För somliga troende är det dock ett problem. Särskilt USA verkar vara hemsökt att uppjagade evangelister som kräver att Bibeln skall tolkas bokstavligt. Vore de några få tokskallar skulle man inte behöva vara bekymrad, men fundamentalisterna är många och de har inflytande. Bland annat är de ute efter evolutionsläran, en vetenskaplig teori som fungerar bra för att förklara hur livsformer utvecklas. (Observera att inom vetenskapen är "teori" inte bara några lösa idéer, utan en tankemodell som byggs upp med data som utsätts för noggrann testning, till skillnad mot exempelvis skapelsen i Första Mosebok som inte kan testas. Gudomliga under kan inte testas.)

Eftersom vetenskapsmän hela tiden diskuterar och testar olika idéer utnyttjar evangelisterna detta till att påstå att forskarna inte är eniga, och att detta i sig skulle betyda att teorin är fel. Att vetenskaparna är ense om evolutionen som princip, och att det är detaljerna i utvecklingen som diskuteras snarare än den grundläggande teorin i sig, talar man inte så högt om.

Men varför inte vända på steken och skicka frågan tillbaka: eftersom ni kristna har så många och så olika samfund måste det betyda att ni inte är eniga. Bestäm er för hur ni skall ha det med Jesus, Djävulen, treenigheten, helgonen, dopet etc. etc., och sedan kan ni komma tillbaka och prata om andras oenighet! Jag misstänker att den utmaningen aldrig kommer att antas. En gammal romersk kejsare hade som rent nöje att inkalla företrädare för olika kristna sekter och se dem käftas med varandra, och de kristna har knappast blivit mindre splittrade och oense sedan antiken!