Kvantdatorn - framtidens supergrej?

För en del år sedan läste jag framlidne astronomen och författaren Peter Nilsons märkliga men dystra (tror jag - slutet var väl ... tja? inte helt uppåt i alla fall) roman i två delar, Nyaga och Rymdväktaren. Tryckta i ett märkligt format, ungefär som små tjocka kataloger, för övrigt. Det var nog där som jag första gången stötte på något som kallades "kvantdator". Nilson hade en lista med förklarade termer i slutet av Rymdväktaren, och där beskrevs kvantdatorns funktion och förklarades att den kanske kunde vara något som kommer i framtiden.

Den traditionella datorn jobbar med ettor och nollor. Kvantdatorn använder något som kallas qubits och som kan vara ett och noll och båda sakerna samtidigt - på ett sätt som jag inte begriper, men kvantfysik är inte världens lättaste fält. Bland annat så har kvanta ett sätt att uppföra sig som inte stämmer med vad vanlig hygglig materia gör. Dessutom blir den väldigt liten. Summan av kardemumman är dock att en kvantdator skulle vara ohyggligt mycket snabbare än en vanlig digital-jobbare, och dessutom kunna ta hand om mycket större datamängder. Enda nackdelen är väl att man inte kommit så långt att man kunnat bygga någon fullskaleenhet ännu.

Jag fick tag på en relativt lättbegriplig artikel från Caltech om kvantdatorer. Den är dock sedan år 2000, och man får anta att en del hänt sedan dess. Det viktiga är väl att åtminstone komma in i ämnet så man förstår vad som är på gång. Frågan är också: vem, och för vilka syften, kommer den här grejen att användas? Nöjesbranschen brukar ju vara snabbt ute när det kommer nyheter, militären, storbolagen? Styrning av totalintegrerade konstruktions- och produktionsprocesser? Eller skulle man kunna tänka sig att tekniken blev ett hjälpmedel i en ny demokratisk värld? Om inte annat så kanske den kunde byggas i cyberrymden, och så släpper vi inte in några negativa figurer.