Äras den som äras bör ...

Inga bilder från la Mano

Demonstrerande rickshaw-trampare i Nepal idag

Under några år har jag varit med vid la Mano, men det struntar jag i i år. Den som vill veta hur det ser ut kan titta på bilder jag tagit tidigare (här och här 2010 - jag hade fler bildinlägg från Första maj den dagen men också ett som var mycket viktigare, nämligen det här. Och för den intresserade finns det la Mano-bilder upplagda Första maj för alla år jag drivit den här bloggen. Det ser nog ungefär likadant ut i år.)

Nej, inget la Mano med den samling mer eller mindre vilsna vänstermänniskor - eller politiska broilers som skall försöka verka vänster - som skall visa upp sig. Där står talarna och talar om hur dumt det är med fascismen och om de modiga svenskar som gav sig iväg för att kämpa, och så antas man på något sätt få för sig att dagens socialdemokrater och vänsterpartister och luggslitna anarkister på något sätt skall ha något att göra med de kommunister och äventyrare som verkligen befann sig på slagfälten när det begav sig. De enda närvarande vid la Mano-mötet som kan sägas ha några närmre band med de verkliga spanienkämparna är några gamlingar från SKP, men socialdemokraterna eller deras bihang vänsterpartiet ... det håller inte, det är osmakligt! Men osmakligt eller inte, tal skall de hålla för att visa upp hur fina antifascister och antirasister de är.SD får sig nog en släng också.

Det finns tyngre frågor. Som någon kanske minns antogs "sociala media" spela en viktig roll för organiseringen av folkresningarna i arabvärlden. De härskande har lärt sig, men kanske på ett oväntat ställe: En mängd Facebook-sidor tillhörande protestgrupper i Storbritannien har stängts. Myndigheterna påstår sig inte vara inblandade, Facebook hänvisar till någon ordningsregel ... . Man kanske kan ta det här som ett utslag av den nyliberala statens privatiseringsiver? Även censuren läggs ut till privata handläggare som kan göra i stort sett vad de vill utan att riskera att ställas till ansvar. Alla samhällsförändrare bör nog ta sig en funderare på det här innan man öser in hela sin kommunikationskapacitet i kanaler man inte kan kontrollera.

Några bilder från la Mano - del 2

Två inlägg nedåt finns en del bilder från det årliga spanienmötet vid la Mano i Stockholm, det som kan kallas "ekumeniskt" eftersom nästan alla som kallar sig vänster dyker upp där. Här är bildsvep nummer två. En del intressanta saker har ramlat bort, som monumentet själv, Vänsterns blåsorkester, fanborgen och annat, men det kan väl någon annan fixa på sin blogg?

Att det är mycket av syndikalister och anarkister på bilderna hänger på att de helt enkelt är "bildmässiga" och är bra på att tota ihop banderoller och plakat som sticker ut.

Det gula posthornet - en symbol som var verklighet för trehundra år sedan!

Detta är en moralisk positionsbestämning!

Shout out loud, så att säga!

De där flaggorna såg konstiga ut och ville inte veckla ut sig på rätt sätt i den byiga vinden. Med andra ord var det svårt att förstå om de handlade om något. Men när jag såg dem senare på dagen fick jag uppfattningen att det handlade om plankning i tunnelbanan. Och i bakgrunden sticker överbyggnaden på ett hemskt krigsfartyg upp. Men notera också bilden av Ché i vänstra kanten i bakgrunden - ingen riktig första maj utan bilder på Ché.

På tal om krig så känner jag mig ofta illa till mods när termen "krig" kommer fram i sammanhang där den ... känns obehaglig, eller hur man skall uttrycka det. I krig blir folk dödade eller skadade, man kan säga att det råder krig mellan klasserna, men man bör vara väldigt försiktigt med militanta paroller av den här sorten. Någon kan ta dem på allvar på fel ställe, och så kan saker bli väldigt mycket fel.

Schysst grej på skallen där!

Här är en flagga med symbol för den kända brasilianska bonderörelsen MST. Vi tar en närmare titt på bilden mitt i flaggfältet:

Om orken och inspirationen räcker kommer jag tillbaka med ytterligare bilder från några andra demonstrationer under denna Röda Dag!

Några bilder från la Mano

Här är några bilder från la Mano i Stockholm tidigare idag. Hoppas återkomma med mer bilder senare!

Vad är detta? En spansk regionalflagga?

Ett rimligt förslag tycker jag - vem kan väl säga emot?

"Vi minns de spanienfrivilliga". Nja, det är ni väl för unga för. Men era far- och morföräldrar kanske har dem i levande minne.

Anarkisterna hade matservering också. Det är kamp på alla fronter! "Köttbullens rätt" som Jan Myrdal skrev en gång. Nu måste jag själv ha lite i magen innan jag kutar vidare! På återseende, saludos!

La Mano - några bilder från Första maj 2009

Jag var nere vid den spansk-grammatikaliska avvikelsen la Mano i förmiddags och tog några bilder. Något litet lyssnade jag till blåsorkestern och till några tal också, fast de senare gick fram ganska dåligt. Någon nisse verkade hålla någon slags valtal till EU-valet. Usch. Bredvid de "officiella" talarna fanns anarkisterna och brottstycket jag hörde från någon flicka som talade där lät faktiskt bättre.



Notera de två fanbärararna som är maskerade. De har säkert någon smart motivering till det, själv kan jag inte lista ut vad det skall vara bra för när man demonstrerar bland likasinnade. Kan det vara så att de här killarna jobbar som väktare, poliser eller liknande i det civila livet och inte vill stöta på kollegor som skrattar och pekar finger?



Kapitalismen är krisen - tja, så kan man väl också formulera att vi lever i ett samhällssystem som håller på att krisa sig sönder och samman.



"Det skall böjas i tid det som krokigt skall bli." Men det är ju fel sätt att uttrycka saken här. Om små ryggar lär att räta på sig kanske de blir rakryggade som vuxna också!



När är det dax för radikal klimatkamp? - Varje dag!



Jag såg flera som passade på att boxa till "Arbetar-Fredrik" eller nypa honom i örat! Rätt åt'en! Anarkister är ofta jobbiga men ibland har de kul idéer och uppslag och konstnärliga försök att ta hand om vår onda tillvaro, det kan man inte neka till!


Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Reform - revolution?, jesper skriver Shora Esmailian från Antirasistiskt forum, Vida Latina skriver Man är bara man, Cvalda skriver Långfingrigt initiativ: Vägra betala deras kris, kvinnopolitisktforum skriver Kvinnopolitiskt forum presenterar: Med knuten näve kring diskborsten, Kristoffer Ejnermark skriver Stalinismen fall i Europa och de patetiska associationerna

Snabbrapport från la Mano

Dagens mest upproriska frisyr?

Kom just hem efter att ha tagit den årliga manifestationen vid Spanienmonumentet på Katarinavägen i betraktande. Det är vad man kan kalla för "vänsterns årliga eukemeniska möte", fast i år tyckte jag det såg ut att vara klara tendenser till att arrangemanget är på väg att spricka. Mer om det lite längre ned.

En annan tanke var: "Tänk om de här människorna var mer inriktade på framtiden än på ohjälpligt förgångna historiska händelser! Det är ju ett faktum att spanska inbördeskriget slutade med nederlag för socialisterna, men det finns ju en framtid också där det kan hända andra saker."

Notera banderollen mot fascismen i bakgrunden. Jag känner den som målade, en reko kis. Annars tror jag mig kunna urskilja åtminstone fyra vänstergrupper på den här bilden (om nu Carin Jämtin, socialdemokrat, skall räknas som vänster.)

Nå, vad var det nu med sprickan? Jo, drygt hälften av människorna som befann sig i området var olika sorters anarkister, autonoma, punkare etc. etc. Och när det vanliga mötet höll på med tal och musik vid la Mano stod de några tiotal meter längre bort och drog igång med egna talare - ett eget möte alltså. Varför man hittade på det vet jag inte.

När la Manomötet avslutades och Internationalen spelades var gänget med röda och svarta fanor redan på väg nedför Katarinavägen mot Slussen. Det är nog sådana saker som gör att många inom den etablerade vänstern känner misstro mot anarkister, syndikalister och vad de nu kallar sig. Rätt vad det är så sticker de svartklädda iväg på egna eskapader, och om några år är säkert en hel del av dem också etablerade - i det borgerliga samhället.

La mano - grå söndagsmorgon strax före jul

Katarinavägen i Stockholm. Solen har ännu inte kikat över horisonten denna grå söndagsmorgon. Trafiken är gles. I halvdunklet står monumentet över de svenska frivilliga i spanska inbördeskriget. En stjärna lyser ur ett fönster uppe på klippan - borde den inte var röd snarare än gul?

(Klicka på bilden kanske den kommer upp i ett större och finare format!)

Vid la Mano

Första maj är inte bara de röda, utan också de svarta och rödsvarta fanornas dag. Med andra ord, olika anarkistgrupper är också ute och rör på sig. Här är en bild från det man kan kalla ett eukemeniskt möte för vänsterrörelserna: hyllandet av de svenska spanienfrivilliga vid la Mano på Katarinavägen.

(I och för sig har jag aldrig riktigt förstått kopplingen mellan denna öppna hand och den strid som fördes med vapen i hand, men det kan bero på att jag är okunnig helt enkelt.)

Hur som helst, här vid la Mano samlades socialdemokrater, kommunister och anarkister för att hylla femhundra svenskar (varav de flesta, kanske nära alla, var kommunister) som stred inte bara mot spanska fascister och deras tyska och italienska allierade, utan i praktiken också mot den "nonintervention" från Europas demokratier som beredde vägen inte bara för Franco utan för det världskrig som lurade i kulisserna. Låt oss minnas dessa kämpar med tacksamhet, såväl de som stred av djup politisk övertygelse som de som var mer av äventyrare.