torsdag 1 maj 2008

Snabbrapport från la Mano


Dagens mest upproriska frisyr?

Kom just hem efter att ha tagit den årliga manifestationen vid Spanienmonumentet på Katarinavägen i betraktande. Det är vad man kan kalla för "vänsterns årliga eukemeniska möte", fast i år tyckte jag det såg ut att vara klara tendenser till att arrangemanget är på väg att spricka. Mer om det lite längre ned.

En annan tanke var: "Tänk om de här människorna var mer inriktade på framtiden än på ohjälpligt förgångna historiska händelser! Det är ju ett faktum att spanska inbördeskriget slutade med nederlag för socialisterna, men det finns ju en framtid också där det kan hända andra saker."


Notera banderollen mot fascismen i bakgrunden. Jag känner den som målade, en reko kis. Annars tror jag mig kunna urskilja åtminstone fyra vänstergrupper på den här bilden (om nu Carin Jämtin, socialdemokrat, skall räknas som vänster.)

Nå, vad var det nu med sprickan? Jo, drygt hälften av människorna som befann sig i området var olika sorters anarkister, autonoma, punkare etc. etc. Och när det vanliga mötet höll på med tal och musik vid la Mano stod de några tiotal meter längre bort och drog igång med egna talare - ett eget möte alltså. Varför man hittade på det vet jag inte.

När la Manomötet avslutades och Internationalen spelades var gänget med röda och svarta fanor redan på väg nedför Katarinavägen mot Slussen. Det är nog sådana saker som gör att många inom den etablerade vänstern känner misstro mot anarkister, syndikalister och vad de nu kallar sig. Rätt vad det är så sticker de svartklädda iväg på egna eskapader, och om några år är säkert en hel del av dem också etablerade - i det borgerliga samhället.

19 kommentarer:

Anonym sa...

Syndikalister, anarkister och trottar är väl kända för ständiga försök till fraktionsverksamhet samt försök till infiltration i den övriga vänsterrörelsen. Ett exempel är ju Hands off Venezuela - ett tydligt trotteprojekt.
Jag undrar vad Ann Ighe - anarkist och medskribent i den nyligen utkomna "No Pasaran!" tycker om tilltaget vid La Mano.

Och som du nämner är det de väletablerades söner och döttrar som utgör majoriteten av de aktiva syndikalisterna och anarkisterna. De rebellerar tillfälligt mot sina blodsband och firar sin individualism för att snart återfinnas hos högern som hyllare av det fria entreprenörskapet.

Däremot vänder jag mig emot din uppmaning till historielöshet. Historien är aldrig förgången. Skulle du på samma sätt ha förespråkat glömska om frivilliga svenskar deltagit i Vietnamkriget?

Björn Nilsson sa...

Med två magisteruppsatser i historia i bagaget tror jag att jag ganska lätt parerar eventuella anklagelser om historielöshet.

Vår framtid ligger i framtiden. Där ligger bourgeoisins svaga punkt eftersom produktivkrafternas skenande utveckling maler sönder dess samhälleliga bas. Därför är det viktigt att prioritera rätt. Att tillsammans med och under regi av borgerliga hycklare gråta över gammal spilld mjölk är dålig prioritering. Cloud computing är viktigare för framtiden än Madrid 1936.

Det finns goda historiker inom olika vänstergrupper - låt dem sköta debatten så kan resten av gänget rikta in sig på det avgörande hugget mot det borgerliga samhällets akilleshäl - nämligen att det håller på att bli otidsenligt! Om en hel rörelse inte gör något annat än att bläddra i historieböcker torde den vara mogen av avskrivas.

Björn Nilsson sa...

PS. Några svenskar deltog inte (inte på rätt sida i alla fall) i kriget i Vietnam. Vad jag vet har det varit synnerligen sällsynt med svenskar som kämpat med vapen i hand på vänstersidan efter Andra världskriget. Var det inte en svensk (trotskist?) som stupade i Argentina? Det kan vi gott lägga till handlingarna och glömma, såvida vi inte har specialintresse för ämnet.

Det är produktivkrafterna som gäller nu, och de har inte hunnit bli historia. Make history or be history. DS

Anonym sa...

"Den som behärskar det förflutna behärskar framtiden; den som behärskar nutiden behärskar det förflutna."

Jag har för mig att en grupp svenskar gjorde sig klara att åka till Vietnam, men att det hann bli fred innan de kom iväg. Maoister, möjligen.

Ytterligare en historiebit vi inte får glömma bort är att det dåvarande Vänsterpartiet med CH i spetsen gav sitt stöd till fel sida i Vietnamkriget.

Citatet är från Orwell's "1984", förresten.

Björn Nilsson sa...

Det låter otroligt att några skulle "åka iväg". Att jag inte hört om det betyder ingenting, men att vietnameserna skulle ha släppt in några krigiska blåbär från Europa är synnerligen tvivelaktigt. De som sympatiserade med Vietnam kunde göra sina bästa insatser på hemmaplan enligt vad vietnameserna själva menade.

Att dåvarande SKP/VPK hade en hållning där man mer talade om "fred i Vietnam" än förbehållslöst stöd till FNL stämmer, men man drar det för långt att säga "fel sida". I det fallet hade de ju öppet stött USA, och det gjorde man inte.

Överlåt historiediskussionen till vänsterhistorikerna, och kräv att motsidan ställer upp med sina historiker i stället för att det blir "amatörernas timme" så fort det skall pratas historia! Vad sägs om det?

Anonym sa...

Jag tror på att ge amatörer en chans...

Angående de frivilliga mindes jag inte så fel, faktiskt. Det var i samband med det sino-vietnamesiska kriget 1979 som dåvarande Kommunistiska Partiet initierade ett upprop för bildandet av en internationell brigad för att försvara Vietnam. 400 frivilliga stod redo att åka till Vietnam för att kriga...

Angående SKP/VPK:s stöd till fel sida är det förståeligt att man väljer en självpåtagen "historielöshet". Tack vare CH:s nya väg slöt partiet upp bakom Nationalinsamlingen för Vietnam tillsammans med de andra riksdagspartierna, och bidrog på så sätt med ekonomiska medel till den USA-stödda Saigonjuntan. Om detta var ett öppet eller dolt stöd till USA är ju en smakfråga.

Men tillbaka till La Mano! Det är intressant att du kallar det ett vänsterns årliga ekumeniska möte. Här är det ju så att det gamla mossiga kriget i Spanien är något vi alla kan förena oss inför. Här kommer inte omedelbart en drift att liksom så många gånger förut föröka oss genom delning, utan vi kan utan rysningar stå tätt intill företrädare från hela den brokiga vänstern. Jag tror att vi måste se mer på detta fenomen, och beakta det värde det har för oss. Vi kan ju inte fortsätta dela oss i evighet, eller hur? Någon gång måste vi förenas, och då passar hyllningar av något gammalt mossigt krig bra.

Björn Nilsson sa...

Kan någon nuvarande eller tidigare KP-are/r-are som läser detta bekräfta eller dementera förekomsten av en frivilligkår? Om 400 medlemmar av dåvarande KFML(r) hade lämnat Sverige hade inte mycket av organisationen funnits kvar. Och vietnameserna skulle förmodligen inte velat ha någon hjälp i alla fall, de klarade sig bra ändå. Jag är undrande, även om jag vet att (r)-arna var rätt vildsinta vid den tiden.

Vänstern bör ena sig om betydelsen av WWW, CAD/CAM, bioteknologi och annat för den framtida utvecklingen. Att gå ut och deklarera önskad enighet om tolkningen av ett inbördeskrig för 70 år sedan som högsta mål verkar fånigt. Det har inget med framtiden att göra. Dessutom kommer det bara att bli det vanliga malandet om trotskister och POUM hit, stalinister dit, anarkister etc etc. och alla skyller på varandra. Med andra ord ett enfaldigt tjatter som bara borgerligheten har intresse av.

Desdichado sa...

Enighet behöver inte deklareras angående inbördeskriget i Spanien, eftersom enighet uppenbarligen redan finns. Det är mötet vid La Mano ett bevis på.

Om vildsinta (r)-are läser man bäst i Frank Baudes Mot strömmen - om 30 år i svensk vänsterpolitik.

Björn Nilsson sa...

Eftersom de svartklädda höll möte med egna talare och annan verksamhet alldeles bredvid monumentet, och sedan marscherade iväg mitt under mötet, har jag svårt att se enigheten. Jo. såvida man inte räknar bort dem från vänstern naturligtvis.

Jag har läst Baudes bok men glömt det mesta. Skrev han om någon sorts frivilligbrigad där? Alla måste ju ha uppfattat det som rena skämtet.

Anonym sa...

Hej

Om man pratar om historielöshet borde man först kolla sina egna fakta.

Anledningen till att anarkisterna hade möte "för sig själva" är inget de "hittade på" utan det har varit så i minst femton år och beror på att socialdemokraterna inte vill samarbeta. Anarkisterna har ju sina egna tal och vi frågade för många år sen om vi kunde samköra arrangemanget och använda samma mikrofon men de sa nej. Alltså är det 2 demonstrationer. Det är inget brott att träffas på La mano och de som är mest trogna monumentets ursprung är snarare anarkisterna då rörelsen i spanien knappast var socialdemokratisk... Synd att det sticker i ögonen på vissa att vi klär oss som punkare. Tydligen gör det oss till mindre värdiga socialister eller vad??? /Punkare och anarkist i själen

Anonym sa...

PS.
Det är också ganska tjatigt med upprepningen att det är "de väetablerades söner och döttrar som utgör majoriteten av de aktiva syndikalisterna och anarkisterna." Jag tror inte det är mer så där än någon annanstans. Jag har varit anarkist i femton år och aldrig sett någon gå till att hylla det fria entreprenörskapet!!
/Punkaren

Björn Nilsson sa...

Jag tror jag samlar ihop de här synpunkterna, lägger dem i en hög och återkommer i veckan med en ny bloggpost om vissa synpunkter på anarkism och liknande. Tack för hjälpen med uppslag.

Micke A sa...

Hittade detta blogginlägg ett bra tag efter dess publicering och kanske är frågan kring dåvarande Kommunistiska Partiets brigadplaner till Vietnam utredda på anna plats. Men så här skriver i alla fall Frank Baude i ovan nämnda bok:

"'Men Vietnams vänner måste också vara beredda att gå ett steg längre...' Detta långa steg skulle, hävdade vi, bestå i att vara beredda att fara till Vietnam för ett direkt deltagande i en internationell styrka på Vietnams sida. På kort tid hade ett hundratal av våra kamrater över hela landet förklarat sig villiga att åka till Vietnam. Av vietnameserna togs detta initiativ emot mycket positivt. Naturligtvis använde sig kamraterna i Vietnam av vårt erbjudande i sin inhemska propaganda, men frågan är väl om vår svenska styrka skulle ha haft någon annan plats att fylla än i propagandan för detta folk som i decennier tvingats att med vapen i hand slåss för sin nationella suveränitet. Emellertid stärktes banden mellan Vietnams arbetarparti och oss oerhört under denna tid." (s. 127f)

Björn Nilsson sa...

Jaha, detta var en gammal debatt som jag gladeligen glömt bort. Vad var det Baude skrev om - kriget mellan Vietnam och USA eller mellan Vietnam och Kina? Båda har ju spökat i tidigare inlägg.

Pastey sa...

Med tanke på hur den europeiska socialdemokratin agerade under spanienkriget är det inte märkligt att man har representanter där och håller tal så här i efterhand?
Jag har just läst lite om la Mano-monumentet och mindes den här bloggposten från dig. Alltid kul att kommentera jättegamla inlägg hos folk!:P

Björn Nilsson sa...

Jösses, lever du ännu? (Hrm, bäst att påpeka att detta gäller bloggposten, inte Pastejen! Trodde den var fullständigt bortglömd.)

Socialdemokratin, ja ... man lyckades ju ockupera minnet efter skotten i Ådalen, så hämningarna att förfalska historien är nog inte så väl utvecklade på den kanten!

Pastey sa...

Mmm, jag misstänkte något sådant. Konstigt ändå att de deltar, är det inte bättre för dem att låtsas som om det aldrig hände? Och för det andra att det tolereras från övriga som deltar i manifestationen? De fåtal kvarlevande spanienfrivilliga t ex? De borde vara upprörda tycker jag, men de kanske vill ge sossarna en andra chans? Minns du vad hon talade om för något?

Björn Nilsson sa...

Det var under Palmes tid som man på något sätt lyckades norpa åt sig Ådalen och dölja att det var kommunister som blev nedskjutna och att socialdemokraternas ledning i Stockholm då inte var så ledsen över det. Palme ville ju verka radikal.

Nej, inte minns jag vad Jämtin sade, men det var väl några vänliga ord om de som drog iväg och slogs mot fascisterna. Nästan allihop var ju kommunister, men det nämndes nog inte. Undrar om jag lyssnade så noga. Dessutom hade ju anarkisterna sitt bullrande särmöte alldeles bredvid. De på mötet som stod närmast de spanienfrivilliga politiskt måste ha varit SKP, men de släpptes inte fram till mikrofonen tror jag.

Björn Nilsson sa...

PS. Jag tror inte det finns några kvar i livet av de frivilliga. Kanske Karl Staf som dog förra året var den siste. DS.