Kant om talekonsten som konst

Antik vältalare och ordvrängare - Marcus Tullius Cicero

Sålunda skriver Immanuel Kant:

Talets kraft och elegans (vilka tillsammans utgör retoriken) tillhör den sköna konsten; men talekonsten (som ars oratoria) består såsom konst i att nyttja människors svagheter för egna syften (oavsett hur väl menade eller verkligt goda dessa är), och förtjänar ingen aktning. Den uppnådde också sin höjdpunkt såväl i Aten som i Rom vid den tid då staten snabbt gick mot sitt fördärv och sanna patriotiska känslor hade gått förlorade. 

Det kan man ju tänka på när folk babblar och går på.

(Citerat från Immanuel Kant, Kritik av omdömeskraften, översatt av Sven-Olov Wallenstein, Bokförlaget Thales 2007, sid. 187.)

Strängteori - gammalt påhitt?

Klicka på bilden så kommer du till en artikel om strängteori!

Jag läser just Ciceros Samtal i Tusculum från år 45 f.Kr. Han diskuterar filosofi och olika filosofers tankar om själen och dess eventuella existens och förmåga att överleva kroppen. Dessutom polemiserar han mot vissa uppfattningar som han inte gillar. Exempelvis så här, angående den grekiske filosofen Aristoxenos som dog 300 f.Kr och som bland annat skrev om musikteori. Aristoxenos ... :

... är så besatt av sin musik att han inte kan släppa den på aldrig så ovidkommande områden. Att en harmoni bestäms av tonintervallen, det kan man förstå och gå med på, likaså på att olika sammansättningar av harmonier ger upphov till nya. Men hur lemmarnas läge och kroppens byggnad skulle kunna ha något att göra med begreppet harmoni om ingen själ finns, det inser jag inte.

Sålunda talade alltså Cicero i en inte helt klargörande redogörelse för vad Aristoxenos ansåg. Men just det där att sammankoppla musikalisk harmoni med hur kroppar byggs upp, det pekar ju faktiskt på strängteorin som antar att materiens minsta delar består av vibrerande strängar. Jag har nämnt teorin tidigare. "Bara" man lyckas bevisa den vet vi mycket mer om hur hela universum är uppbyggt och kan fortsätta att fundera på andra universa bredvid vårt.

Marcus Tullius Cicero, 106 - 43 före vår tideräkning

Men kan man säga att "de gamle" träffade rätt (och att Cicero hade fel)? Är man gjord av ungefär samma stoff som moderna konspirationsteoretiker eller folk som tror att Jordens civilisationer grundats av utomjordingar är saken klar: fakta visar att strängteorin var känd i Athen för 2300 år sedan.

Sedan kan man koppla till vissa teorier hos pythagoreerna för 2500 år sedan där musik och harmoni spelade en viktig roll och där man byggde en världsbild baserad på tal, eller hugga till med tänkaren Damon från 400-talet som trodde att stadsskickets välgång hängde på att man sjöng på rätt sätt, eller hans samtida i Kina, Konfucius, som hade liknande tankar.

Alltså: idéer om att sång och musik, dikter och dans har betydelse för världens skapande och fortbestånd har funnits länge. Men att hoppa från den intressanta tankevärlden till att "de gamle" skulle ha kunskaper som motsvarar vad fysikerna kommit fram till först under de senaste årtiondena är verkligen att ta i. Shamanism är inte vetenskap. Jorden kommer inte att ändras beroende av om du slår på rätt eller fel sträng. Rätt vad det är kanske forskarna hittar på en bättre term än strängar för att beskriva vad som händer.

Konfucius - skärpt kille på 400-talet f.Kr. Någon partikelaccelerator hade han dock inte tillgång till, och hypotesen att han hade kontakt med några tefatsgubbar som meddelade avancerade fysikkunskaper från yttre rymden får vi nog behandla som en hypotes med låg sannolikhet.

Från Konfliktportalen.se: kimmuller skriver Zengakuren, Anders_S skriver Världens menlösaste nationaldag, Jinge skriver En korkad minister?, Björn Nilsson skriver Strängteori - gammalt påhitt, cappuccinosocialist skriver Låt detta bli spiken i piratkistan

Lönearbete - slaveri

Marcus Tullius Cicero, 106 - 43 före vår tideräkning

Jag håller just på att läsa om det antika Rom och stötte på följande citat från politikern, advokaten, talaren och skribenten Cicero:

Ovärdig och usel är utkomsten hos alla lönearbetare som betalas för sin arbetskraft, inte sin konstfärdighet; ty hos dessa är själva lönen det som binder dem vid slaveriet.

Ja, handarbete, köpenskap och annan praktisk verksamhet, vare sig i slaveri eller mot betalning, var ingenting som den romerska överklassen höll högt.

Rätt är nog att lönearbetare i allmänhet inte har fått ut mycket för sitt slit. De har kunnat hålla sig själva och en familj vid liv, men inte mycket mer. I västerlandet har det varit en parentes på några hundra år där lönearbetarna i industriländerna kunnat höja sin standard en bra bit över existensminimum, men det är frågan om inte processen nu backar igen mot mer "normala" förhållande. Och eftersom lönen verkligen binder folk vid slaveriet sitter de där med skägget i brevlådan och undrar hur de skall komma loss - kanske med vinst på spel & dobbel kanske? För inom lönearbetets system finns inga flyktvägar.


Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Kritiskt i Nepal, andread0ria skriver Arton tusen jesusfreaks, Marlene Olsson skriver Höger & vänster…är en fattig hungrig, är en rik mätt?, salkavalka skriver GÄVLEBESÖK OCH FÖRSTA MAJ I STOCKHOLM, slutstadium skriver Hitta rätt, kimmuller skriver Mitt första maj-firande (med foton)