Kant om språkets natur

Det har ju förekommit några blogginlägg om Chomsky och hans modell för språkinlärning (det senaste här). Den senaste veckan har jag bläddrat i gamle Immanuel Kants Kritik av det rena förnuftet igen. Den grundläggande egenskapen för "det rena förnuftet" i vår hjärna är att det vet att det finns tid och rum utan att behöva lära sig att tid och rum existerar.Det handlar om att vi har några förmodligen medfödda egenskaper för att veta detta. Därmed kan vi uppfatta att det händer saker omkring oss men inte vad som händer. Sedan ingriper en annan del av vårt tänkande, förståndet, och förvandlar observationerna till något begripligt. Förståndet skapar sammanhang, kanske till och med lagar.

Att vi inte är helt oskrivna blad, utan har vissa medfödda kunskaper som gör att vi utan vidare kan uppfatta omvärlden, är intressant. Jag funderade på om Kant hade några tankar om språket, för utan språk är det svårt att sätta etiketter på det vi uppfattar och meddela det till andra. Vissa egenskaper som gör att alla människor är språkanvändare borde vara medfödda. Nu tror jag inte språket berörs i Kritik av det rena förnuftet, men i förordet görs en intressant anmärkning av Markku Leppäkoski (Markus Alfors ?):

Kant uppfattade språket som något givet och till sin natur ahistoriskt. Det finns strukturer som alla språk måste rätta sig efter. Logik handlar om dessa tänkandet lagar.

Nu vet jag inte vad Kant själv skrivit om detta, men tanken om "strukturer som alla språk måste rätta sig efter" pekar på något medfött, i stil med kunskapen om rummets och tidens existens. Strukturerna säger inte vilket språk vi kommer att tala eftersom de är grunden för alla språk, däremot att alla människor (utom ett fåtal med kroppsliga eller mentala defekter) kommer att tala något språk. I den meningen kan man säga att språket är ahistoriskt. Det är inte beroende av historiska förhållanden. Å andra sidan är det praktiskt uttalade språket väldigt beroende av tid och plats. En stockholmare från 1513 skulle vara svår att förstå idag, även om hen talade svenska. Kanske språkförmågan kan sorteras in under "förnuft" och det praktiska språket under "förstånd"?

Chomsky och modelltänkandet - del 3

Här kommer sista delen (tror jag det blir) av inläggen om Noam Chomsky och vetenskapligt modellbyggande. Föregående inlägg här och här. 

Mannen själv - Chomsky alltså.

Huvudtexten är kommentarer som levererades av trogne läsaren Martin och som är väl värda att lyftas fram till en egen bloggpost. Tack för den, jag tror att jag åtminstone själv fått en del nya insikter. Jag har gjort några smärre redigeringar i Martins text, hoppas det är OK med det – skriv och klaga annars! - Först Martins förklaring av vad han menar med 'monoism' som nämns i slutet av kommentaren.

Monoism är ett intressant fenomen, som vi borde bli av med snarast. Det leder alltid till intressanta effekter i samhället. Monokultursträvan på 1900-talet minns vi kanske fortfarande som en obehaglig effekt, monoistisk ansats. Monoisten kan inte förstå en konflikt. 

Monoism använder jag för att få med alla saker som egentligen åstadkommer samma problem: Idealism, postmodernism, fysikalism osv. 

De har växt ihop lite med den kvantitativa samhällsvetenskapen och den institutionalistiska socialkonstruktivismen. Postmodernismen ger dig, incitamentspolitik (folket skall formas av institutionen), den kvantitativa metoden ger dig, en skräddarsydd incitamentsstruktur just för dig och din socialgrupp.

Gammalt exempel på vetenskap som folk trodde på men som visade sig vara rena gojan: Cesare Lombroso (1835-1909), italienare som trodde att kriminalitet var medfödd och att man kan avgöra av folks fysiska utseende om de är fallna till brottslighet. Sluttande panna - aha, där har vi en skum typ! En sorts modell för vetenskapligt tänkande som i sig kunde verka logisk men som i praktiken inte fungerar!

Och här kommer själva kommentaren:

Detta skall ni ha klart för er är något som sprids i alla de olika samhällsvetenskaperna. Det är en röta som innehåller den värsta pseudovetenskapen som håller på att välta hela vetenskapen och samhället.

Vad är det för ondska som har smittat Chomsky?

Den kvantitativa samhällsvetenskapen.

I applicerandet av den kvantitativa metoden har de försökt bli "vetenskapliga".

De fiskar i statistisk data med statistiska metoder, de använder matematik de inte begriper. Att modellera verkligheten som om den vore slumpmässig, stokastisk, det är att deklarera för världen: Kausalitet är ovidkommande!

Den kvantitativa metoden är en samhällsvetenskap som resignerat. Samhället är redan perfekt, nu skall vi betrakta det som ett naturligt fenomen. Ni skall inte bara låtsas vara vetenskapsmän, det ingår ingenjörskonst, för samhället är ett redskap för organismens materiella tillvaro. Men Chomsky har nu deklarerat för den liberala socialismens folk i världen: Samhället går inte att påverka, det är ett evolutionärt naturfenomen, så det är bara sätta sig i soffan och vänta.

Modellering uppfyller inte ens de mest grundläggande kraven på vetenskaplighet. Skall försöka sammanfatta en del tämligen häpnadsväckande brister här.

Det uppfyller inte ens Popper. För modelleraren finns det inga kriterium för när en tes skall förkastas. Ta historiska och nutida data, bygg modell, nya data kommer in och de avviker från modellen, bara att justera modellen för nya data och fortsätt som om inget hade hänt. Man kan inte förkasta en matematik som kan anta precis vilken form som helst. Det är ad hoc, det som finns i varje pseudovetenskap man känner till, att alltid kunna justera sina teorier för varje ny motgång, det blir ett mer och mer intrikat bygge av ad hoc teorier för varje justering du gör.

Att påstå att man mäter något betyder inte att det är detta något man mäter, eller att det ens existerar. Du kan inte hitta på ett mått och sedan hitta ett statistiskt samband med något som finns på riktigt och sedan säga att de hänger ihop. Exempelvis: Hur hänger IQ ihop med en viss gen? Genen finns på riktigt, IQ däremot har man hittat på.

När man samlar data över tiden på det där sättet och samlar ihop dem, så gör man ett ergodisk antagande, man deklarerar för världen att: Tiden spelar ingen roll!

Vad man då gör med sin modell som skall "förutse" verkligheten är inget annat än att försöka projicera hela historien in i framtiden. Mina modeller skall givetvis användas för något, påverka exempelvis stora bankinstitutioner, vad får det för effekt på ett system som är ett "emergence" fenomen? Ett framväxande fenomen, där tiden spelar roll. En guru för den liberala socialismen har blivit stock-konservativ, hans ansträngningar kommer att verka för ett bevarande av dagens struktur.
Man deklarerar att vetenskaplighet har ingenting med hypoteser och teorier att göra. Det viktiga är redskapen och hantverket. Om vi härmar naturvetarnas beteende, och använder deras verktyg, så blir vi som naturvetare är tanken. Alla har vi mött den där personen som aldrig fattar något, utan bara imiterar kunskap, som kan utföra hantverkets rörelser perfekt, men har ingen aning om varför man gör på ett visst sätt. Det räcker liksom inte. De säger rakt ut: Fan det där med att tänka, det är lite jobbigt, vi skiter i det.

Vad gäller att mäta, så mäter man aldrig, man tar data som genereras i systemet, det är inte samma sak som att mäta. Det är att påstå att systemet är perfekt, allt ger avtryck i systemet, avtrycken som olika företeelser ger i systemet är exakt lika. Den late samhällsvetaren förklarar för världen att det här med att faktiskt observera verkligheten, det är jobbigt som fan, så vi slutar upp med det nu.

Det är alltså inte ens här och nu man försöker projicera på samhället, enligt ovan. Det systemets bild av verkligheten man försöker använda som styrmedel. Man säger: Hörs inte, syns inte, finns inte och så skall det vara också!

Det är alltså avtrycket eller projiceringen om man så vill, som man observerar när man fiskar i data med kvantitativa metoder. Det är en multivariat form som man observerar skuggan av på ett tvådimensionellt plan, verkligheten är projicerad i vinkel, samhällsvetaren kör in huvudet mellan projektorn och duken, håller upp armarna och säger: Om jag tittar på "verkligheten" i precis den här vinkeln och håller upp armarna så här, då ser det ut så som det redogörs i denna vetenskapliga artikeln.

Det är att ha vänt samhället ryggen. Ni kanske kan förstå hur detta är extremt upprörande för mig som naturvetare, vad jag skulle ge för att kliva ned i min kemiska reaktor och gå runt där bland molekylerna och se atomer kollidera runt mig, se molekyler reagera med varandra mitt framför ögonen på mig. Att verkligen observera verkligheten, då skulle man verkligen VETA saker. Så man blir ganska förbannad när samhällsvetarna har den möjligheten men nu väljer att inte göra det! Fatta att vi inom naturvetenskapen gör som vi gör, just för att vi inte KAN observera våra system med direkta medel! Det är inte det som gör oss till en vetenskap.

Det är en monoistisk ansats, man gör antagandet att det man studerar går att förklara med monoism. Dialektiken är bara nys. Heisenberg hade fel, det finns inte några fenomen som behöver dialektik för att förstås. Universum är Einsteins universum, Schrödinger, Heisenberg kan dra åt helvete! Tack för informationen, jag trodde inte att det var samhällsvetenskapen som skulle lösa konflikten mellan kvantfysiken och Einsteins fysik.

Ja, nu får jag sluta. Det skulle behövas skrivas ett antal böcker om problemen i den kvantitativa samhällsvetenskapen, förslag på titlar är: "Vetenskapsgren" - Please, stop what you're doing to yourself!

Skulle skriva dem, men jag är upptagen med den materialistiska verkligheten och har dessutom egna vetenskapsgrenar på glid inom naturvetenskapen att ta hand om. Göra slumpmässiga saker och låta metaanalysen avslöja poängen med alltihop lider vi av också.

Trofim Lysenko (1898-1976) var en duktig växtförädlare i Sovjetunionen, men när han fick inflytande över den genetiska forskningen blev resultaten katastrofala. Han kan ha haft mer rätt än man tidigare trott angående teorin om att förvärvade egenskaper kan ärvas (det måste ju vara möjligt, för hur kan det annars bli någon evolution?), men han överdrev så in i h-e att det blev soppa av allting. Typiskt för en dålig modell tror jag.

Chomsky och modelltänkandet - del 2

Det här är fortsättning på den här bloggposten om lingvisten Noam Chomsky och vetenskapliga modeller.

***

Här är en intressant notering om modelltänkande som jag hittade i en kommentar till en bloggpost hos Lars P Syll.

The act of modeling and trying to make predictions based on maths and statistics is as far as I can see, the small childs wish that everything stays the same.

You are modelling current and historic data, in a model which you claim, can predict the future. If your model is used to control policy or control decision making, you are actually perpetuating the behavior that you modeled, steering behavior towards your model. A childish idea of propelling what was and the now into the future. But the future is full of other people, entities and ideas, which means that a certain action don’t have to give the same result. The childs mother will eventually die, no matter how careful he was to always do the same thing, no matter how carefully he tried to keep things the same.

Behavior models is much more useful for understanding economists than economy.

Ta det sista en gång till, men gör det mer generellt. Modeller är mer användbara för att förstå modellmakaren än det som denne vill beskriva.  (Kommentaren är skriven av signaturen Martin, och han har mer skrivet i detta ämne - återkommer med detta i en ny bloggpost inom kort!)

När vi nu återgår till Chomsky som modellsnickare kan detta vara intressant att tänka på. Kan hans modellerande säga något om vad som pågår i hans skalle? Vi får återgå till en av de Chomsky-kritiska artiklarna på CPGB:s hemsida, nämligen denna, Anti-Marxist myth of our time. Artikeln räknar upp en del "fabler" som Chomsky uppfunnit för att förklara hur språk uppkommit och lärs in. Fablerna låter ganska konstiga och verkar svåra att testa vetenskapligt ...:

• A child acquires language not incrementally, but in an instant.
• Language was bestowed on the human species by a cosmic ray shower.
• The new biological capacity was perfect, as if installed by a divine architect.
• All word meanings (past, present and future) were fixed in the genome at this time.
• The first human to speak, being alone in the universe, communicated only with herself.

... men det gör inget, säger den gode Noam C. Så skall det vara:

Now, these statements cannot possibly be true. Taken literally, they are absurd. But, according to Chomsky, that is not a problem: all scientific models, he says, are contradicted by the evidence. Science is not supposed to be true in the way that political journalism, a good novel or a detailed empirical description might be true. “Science is a very strange activity,” as he puts it. “It only works for simple problems.” First, you produce a model, a fairy tale. Then you explore its explanatory power, following it wherever it might lead. You may encounter pressure to add qualifications and complications to accommodate various facts - details quite irrelevant to your abstract model. To do science you must resist such pressure. Where the evidence obstructs logic and simplicity, just stick to the fairy tale.

OK, strunta i verkligheten, hitta på en "fabel" och modellera sedan efter den oavsett om folk klagar. Det låter ganska skumt, men jag har hört om en annan figur som uppges ha propagerat för liknande tankar, nämligen nationalekonomen Milton Friedman. Jag vet inte hur han resonerade, men det måste ha funnits några åtminstone skenbart intelligenta tankar i bakgrunden. Jag skulle kunna tänka mig något i den här stilen: även om indata är dåliga så kommer en väl utformad modell att ge "rätt" resultat. Datafolket på mitt gamla jobb brukade hävda tesen "skit in, skit ut", men det skulle inte gälla i de avancerade vetenskapliga modellernas värld. I alla fall inte om det är Chomsky, Friedman eller likasinnade som är i farten.

Nu börjar ju inget vetenskapligt arbete ur ingenting. Det finns förmodligen föreställningar i forskarens huvud om hur saker och ting kan förhålla sig redan på ett tidigt stadium. Forskaren har en mer eller mindre utvecklad hypotes om ämnet som studeras och kan samla data och göra provisoriska modeller. Men om nu föreställningarna skulle visa sig vara "fabler" bör hypotesen göras om för att passa bättre till fakta. Att anpassa fakta till fabler låter som rätt dålig vetenskap, och antagligen är det bara ett fåtal superkändisar - som Chomsky - som kan klara sig undan sådana tilltag. Åtminstone för en tid.  Friedmans stjärna dalade rejält i samband med att senaste stora finanskrisen bröt ut. Vilken status Chomsky har som lingvist idag vet jag inte, det är ju som kritiker av imperialism som han är mest känd.

Chomsky och modelltänkandet

Språkvetenskap, lingvistik, ligger utanför mitt kompetensområde. Därför kan jag inte säga mycket om Noam Chomsky och hans språkteorier. Och vanligen är det ju inte som forskare, men som flitig motståndare mot USA- och annan imperialism som han är känd.

Nu har jag läst några artiklar på brittiska CPGB:s hemsida. CPGB är ett dimunitivt brittisk kommunistparti och jag vet inte om jag uppmärksammat det om inte bloggarbroder Hannu tipsat om dess existens. Det som ser intressant ut för mig är att man har en underavdelning om antropologi.

Och vad är antropologi? - "Människokunskap" ungefär, läran om oss själva. Och därmed blir det en lärogren med ett antal underavdelningar. Vilka dessa är beror på vem man frågar. Men människan som biologisk varelse, arkeologi, språk och historia brukar räknas dit. Jag tycker att sociologi börde höra hemma under antropologin också, eftersom sociologier studerar relationer mellan människor. Och därmed skulle vi kunna ha ekonomi med också, som en underavdelning till sociologin.

På CPGB:s antropologisida finns tre rätt gamla artiklar som handlar om Noam Chomsky. Här är den första (varifrån citaten nedan kommer), här är tvåan och här trean. Frågan som ställs i artiklarna är hur radikalen Chomsky kunnat verka i projekt som finansieras av USA-militären utan att någon av dem fått nog. Jag går förbi den saken eftersom jag noterade något annat intressant:

On the eve of the computer age, Chomsky’s Syntactic structures excited and inspired a new generation of linguists because it chimed in with the spirit of the times. Younger scholars were becoming impatient with linguistics conceived as the accumulation of empirical facts about linguistic forms and traditions. Chomsky promised simplification by reducing language to a mechanical ‘device’ whose design could be precisely specified. Linguistics was no longer to be tarnished by association with ‘unscientific’ disciplines such as anthropology or sociology. Instead, it would be redefined as the study of a ‘natural object’ - the specialised module of the brain which (according to Chomsky) was responsible for linguistic computation. Excluding social factors and thereby transcending mere politics and ideology, the reconstructed discipline would at last qualify as a science akin to mathematics and physics.

Här kommer mer. Chomsky kritiserades för att använda förenklade modeller, som framgår ovan.

In replying to such critics, Chomsky accuses them of not understanding science. To do science, he explains, “you must abstract some object of study, you must eliminate those factors which are not pertinent ...  The linguist - according to Chomsky - cannot study humans articulating their thoughts under concrete social or historical conditions. Instead, you must replace reality with an abstract model. “Linguistic theory,” Chomsky declared in 1965, “is concerned primarily with an ideal speaker-listener, in a completely homogeneous speech-community, who knows its language perfectly and is unaffected by such grammatically irrelevant conditions as memory limitations, distractions, shifts of attention and interest, and errors (random or characteristic) in applying his knowledge of the language in actual performance.”

Chomsky’s decision, then, is to work with a deliberately simplified model. In applying this, he envisages children acquiring language not through successive stages, but in an instant. The evolutionary emergence of language is also conceptualised as an instantaneous event.

För att sammanfatta kritiken mot Chomsky: i stället för omfattande undersökningar av språkmiljön förespråkar han studier av ett begränsat område (hjärnan) som utförs med hjälp av (över)förenklade modeller.

Känner vi möjligen igen detta? - Jo, det där låter ju som vad de neoklassiska ekonomerna sysslat med under de senaste årtiondena! När Chomsky hävdar att människan inte föds som ett oskrivet blad, utan det finns vissa egenskaper hårdkodade i hjärnan (exempelvis språkförmåga) är det inte så kontroversiellt längre. Han har poänger, liksom nekoklassikerna har poänger. Men att slänga hela forskningen av omständigheterna runt språket överbord är extremt och skadligt. Språk och kulturuppfattning är oerhört mycket mer än hjärnfunktioner. På samma sätt blir det när de neoklassiska modellmakarna abstraherar bort stora och viktiga delar av hur individer i samhället fungerar, och därmed inte begriper hur exempelvis en kris kan bryta ut.

De neoklassiska nationalekonomerna bröt sig loss från den trista och röriga verkligheten och byggde i stället modeller som var matematiskt fantastiska, och det låter som Chomsky var inne på samma väg. Genom obegriplighet i modellerna kan man som vetenskapsman åtminstone under en tid väcka vördnad hos okunniga betraktare och underordnade påhejare inom det egna facket. Tokigheterna försvinner för en tid bakom en ridå av knepiga ekvationer ... tills någon börjar anmärka på att kejsaren verkar ganska oklädd!

Detta är inte Noam Chomsky. Det är Nim Chimpsky som var försökskanin ... förlåt, försökschimpans! ... i en undersökning om man kunde lära ut språk till just chimpanser! Att diska kan tydligen klaras av, men arbetsställningen ser väldigt olämplig ut. Men det var väl inte därför som han dog av hjärtattack vid 26 års ålder. Och forskarna grälar väl ännu om Chimpsky lyckades lära sig användbart teckenspråk på en användbar nivå.

Puh, det här blev långt och ganska segt. Tror jag återkommer med en del två snart. Det finns fler Chomsky-kritiska artiklar i CPGB:s antropologihörna. Dessutom andra artiklar som inte alls handlar om Chomsky, men som verkar intressanta! Stay tune to this station!