Chomsky och modelltänkandet - del 3

Här kommer sista delen (tror jag det blir) av inläggen om Noam Chomsky och vetenskapligt modellbyggande. Föregående inlägg här och här. 

Mannen själv - Chomsky alltså.

Huvudtexten är kommentarer som levererades av trogne läsaren Martin och som är väl värda att lyftas fram till en egen bloggpost. Tack för den, jag tror att jag åtminstone själv fått en del nya insikter. Jag har gjort några smärre redigeringar i Martins text, hoppas det är OK med det – skriv och klaga annars! - Först Martins förklaring av vad han menar med 'monoism' som nämns i slutet av kommentaren.

Monoism är ett intressant fenomen, som vi borde bli av med snarast. Det leder alltid till intressanta effekter i samhället. Monokultursträvan på 1900-talet minns vi kanske fortfarande som en obehaglig effekt, monoistisk ansats. Monoisten kan inte förstå en konflikt. 

Monoism använder jag för att få med alla saker som egentligen åstadkommer samma problem: Idealism, postmodernism, fysikalism osv. 

De har växt ihop lite med den kvantitativa samhällsvetenskapen och den institutionalistiska socialkonstruktivismen. Postmodernismen ger dig, incitamentspolitik (folket skall formas av institutionen), den kvantitativa metoden ger dig, en skräddarsydd incitamentsstruktur just för dig och din socialgrupp.

Gammalt exempel på vetenskap som folk trodde på men som visade sig vara rena gojan: Cesare Lombroso (1835-1909), italienare som trodde att kriminalitet var medfödd och att man kan avgöra av folks fysiska utseende om de är fallna till brottslighet. Sluttande panna - aha, där har vi en skum typ! En sorts modell för vetenskapligt tänkande som i sig kunde verka logisk men som i praktiken inte fungerar!

Och här kommer själva kommentaren:

Detta skall ni ha klart för er är något som sprids i alla de olika samhällsvetenskaperna. Det är en röta som innehåller den värsta pseudovetenskapen som håller på att välta hela vetenskapen och samhället.

Vad är det för ondska som har smittat Chomsky?

Den kvantitativa samhällsvetenskapen.

I applicerandet av den kvantitativa metoden har de försökt bli "vetenskapliga".

De fiskar i statistisk data med statistiska metoder, de använder matematik de inte begriper. Att modellera verkligheten som om den vore slumpmässig, stokastisk, det är att deklarera för världen: Kausalitet är ovidkommande!

Den kvantitativa metoden är en samhällsvetenskap som resignerat. Samhället är redan perfekt, nu skall vi betrakta det som ett naturligt fenomen. Ni skall inte bara låtsas vara vetenskapsmän, det ingår ingenjörskonst, för samhället är ett redskap för organismens materiella tillvaro. Men Chomsky har nu deklarerat för den liberala socialismens folk i världen: Samhället går inte att påverka, det är ett evolutionärt naturfenomen, så det är bara sätta sig i soffan och vänta.

Modellering uppfyller inte ens de mest grundläggande kraven på vetenskaplighet. Skall försöka sammanfatta en del tämligen häpnadsväckande brister här.

Det uppfyller inte ens Popper. För modelleraren finns det inga kriterium för när en tes skall förkastas. Ta historiska och nutida data, bygg modell, nya data kommer in och de avviker från modellen, bara att justera modellen för nya data och fortsätt som om inget hade hänt. Man kan inte förkasta en matematik som kan anta precis vilken form som helst. Det är ad hoc, det som finns i varje pseudovetenskap man känner till, att alltid kunna justera sina teorier för varje ny motgång, det blir ett mer och mer intrikat bygge av ad hoc teorier för varje justering du gör.

Att påstå att man mäter något betyder inte att det är detta något man mäter, eller att det ens existerar. Du kan inte hitta på ett mått och sedan hitta ett statistiskt samband med något som finns på riktigt och sedan säga att de hänger ihop. Exempelvis: Hur hänger IQ ihop med en viss gen? Genen finns på riktigt, IQ däremot har man hittat på.

När man samlar data över tiden på det där sättet och samlar ihop dem, så gör man ett ergodisk antagande, man deklarerar för världen att: Tiden spelar ingen roll!

Vad man då gör med sin modell som skall "förutse" verkligheten är inget annat än att försöka projicera hela historien in i framtiden. Mina modeller skall givetvis användas för något, påverka exempelvis stora bankinstitutioner, vad får det för effekt på ett system som är ett "emergence" fenomen? Ett framväxande fenomen, där tiden spelar roll. En guru för den liberala socialismen har blivit stock-konservativ, hans ansträngningar kommer att verka för ett bevarande av dagens struktur.
Man deklarerar att vetenskaplighet har ingenting med hypoteser och teorier att göra. Det viktiga är redskapen och hantverket. Om vi härmar naturvetarnas beteende, och använder deras verktyg, så blir vi som naturvetare är tanken. Alla har vi mött den där personen som aldrig fattar något, utan bara imiterar kunskap, som kan utföra hantverkets rörelser perfekt, men har ingen aning om varför man gör på ett visst sätt. Det räcker liksom inte. De säger rakt ut: Fan det där med att tänka, det är lite jobbigt, vi skiter i det.

Vad gäller att mäta, så mäter man aldrig, man tar data som genereras i systemet, det är inte samma sak som att mäta. Det är att påstå att systemet är perfekt, allt ger avtryck i systemet, avtrycken som olika företeelser ger i systemet är exakt lika. Den late samhällsvetaren förklarar för världen att det här med att faktiskt observera verkligheten, det är jobbigt som fan, så vi slutar upp med det nu.

Det är alltså inte ens här och nu man försöker projicera på samhället, enligt ovan. Det systemets bild av verkligheten man försöker använda som styrmedel. Man säger: Hörs inte, syns inte, finns inte och så skall det vara också!

Det är alltså avtrycket eller projiceringen om man så vill, som man observerar när man fiskar i data med kvantitativa metoder. Det är en multivariat form som man observerar skuggan av på ett tvådimensionellt plan, verkligheten är projicerad i vinkel, samhällsvetaren kör in huvudet mellan projektorn och duken, håller upp armarna och säger: Om jag tittar på "verkligheten" i precis den här vinkeln och håller upp armarna så här, då ser det ut så som det redogörs i denna vetenskapliga artikeln.

Det är att ha vänt samhället ryggen. Ni kanske kan förstå hur detta är extremt upprörande för mig som naturvetare, vad jag skulle ge för att kliva ned i min kemiska reaktor och gå runt där bland molekylerna och se atomer kollidera runt mig, se molekyler reagera med varandra mitt framför ögonen på mig. Att verkligen observera verkligheten, då skulle man verkligen VETA saker. Så man blir ganska förbannad när samhällsvetarna har den möjligheten men nu väljer att inte göra det! Fatta att vi inom naturvetenskapen gör som vi gör, just för att vi inte KAN observera våra system med direkta medel! Det är inte det som gör oss till en vetenskap.

Det är en monoistisk ansats, man gör antagandet att det man studerar går att förklara med monoism. Dialektiken är bara nys. Heisenberg hade fel, det finns inte några fenomen som behöver dialektik för att förstås. Universum är Einsteins universum, Schrödinger, Heisenberg kan dra åt helvete! Tack för informationen, jag trodde inte att det var samhällsvetenskapen som skulle lösa konflikten mellan kvantfysiken och Einsteins fysik.

Ja, nu får jag sluta. Det skulle behövas skrivas ett antal böcker om problemen i den kvantitativa samhällsvetenskapen, förslag på titlar är: "Vetenskapsgren" - Please, stop what you're doing to yourself!

Skulle skriva dem, men jag är upptagen med den materialistiska verkligheten och har dessutom egna vetenskapsgrenar på glid inom naturvetenskapen att ta hand om. Göra slumpmässiga saker och låta metaanalysen avslöja poängen med alltihop lider vi av också.

Trofim Lysenko (1898-1976) var en duktig växtförädlare i Sovjetunionen, men när han fick inflytande över den genetiska forskningen blev resultaten katastrofala. Han kan ha haft mer rätt än man tidigare trott angående teorin om att förvärvade egenskaper kan ärvas (det måste ju vara möjligt, för hur kan det annars bli någon evolution?), men han överdrev så in i h-e att det blev soppa av allting. Typiskt för en dålig modell tror jag.

Evolution i expressfart

Den här bilden hittade jag på Lindenfors' blogg. Den kritiserar tanken på 'intelligent design' (eller skall vi försvenska och säga 'genomtänkt utforming'), men den fick mig att tänka på en intressant populärvetenskaplig bok jag läste för många år sedan: Pandans tumme av en forskare vid namn Gould. Gould ville, om jag minns rätt, påvisa hur ungefärligt naturen jobbar. I stället för att komma med fulländade konstruktioner blir det ofta kompromisser och tillfälliga lösningar. Studerar man olika varelser kan man hitta saker som inte verkar vara logiska med tanke på vad de är för något. - Och i det sammanhanget passar ju påpekandet in att valar inte borde ha ben att gå med. När naturen 'konstruerade' valarna från landlevande föregångare fick benen hänga kvar trots att de inte har någon praktisk betydelse längre.

Vi kan därmed säga att evolutionen betyder förändringar men inte nödvändigtvis perfektion. En varelse som är perfekt anpassad till sin omgivning kommer dessutom att vara illa ute om omgivningen förändras och det inte finns någon reträttmöjlighet. Men för en mer ungefärligt konstruerad filur som kan utnyttja olika miljöer genom att anpassa sig till dem är läget naturligtvis annorlunda. Och det kanske i själva verket är det som är perfektionen: förmågan att kunna ändra sig efter omständigheterna!

Tidigare har jag nämnt exempel på snabb evolution hos en ödleart som flyttades från en ö till en annan och mötte en förändrad vegetation att mumsa på. På några årtionden hade en del viktiga organ hos ödlorna på det nya stället förändrats.

I Svenskan idag beskrivs evolution i något som verkar vara expressfart bland växter, hjälpta av påverkan från insekter. En filosof i den dialektiska skolan skulle här påpeka att utvecklingen som studerats visar på hur yttre och inre faktorer driver fram förändringar och anpassningar.

På två olika täppor planterades 60 plantor av nattljussläktet med 18 olika genotyper, det vill säga med olika mutationer. En av täpporna hölls insektsfri med hjälp av bekämpningsmedel, medan krypen fick härja fritt i den andra. Resultaten efter fem års utvärdering var att planternas populationer börjat skilja sig åt redan efter ett par generationer. Bland de plantor som angreps av insekter hade exempelvis de genotyper som förknippas med en högre produktion av giftiga ämnen i sina frukter blivit fler. Också de som blommade sent, och på så sätt undvek insektsangrepp, hade ökat.

Dessa resultat är inte förvånande, vilket framgår av kommentarer i artikeln. Växter kan anpassa och så att säga lära sig. Det har jag skrivit om här och här. En viss upprättelse för den tidigare så utskällde sovjetiske forskaren och växtförädlaren Lysenko alltså (men inte för hans metoder att hantera motståndare).  Och om att även mänsklighetens evolution snabbas på här.

Vad som kanske är mer förvånande är att kreationister och intelligent-designare fortsätter att försöka prångla ut ideer som dagligen och stundligen skjuts i bitar av vanlig vetenskaplig forskning. Eftersom de som drar religiösa tolkningar väl i allmänhet försöker hänga upp sig på Bibeln och Koranen blir det ännu underligare. Man skulle ju kunna tänka sig en 'vetenskaplig intelligent design' som hävdar att vi lever i en evolution som satts igång av krafter som är i stånd att ändra naturlagarna, men som sedan inte lägger sig i vad som händer. (Jag tror ideer åt den typen fanns inom vissa grupper i äldre kristendom, nämligen att Gud skapade världen och sedan klev åt sidan, alternativt att det fanns flera skapelser. Men de betraktades som kättare och utrotades.) "I begynnelsen skapade Det Flygande Spagettimonstret" universum med en uppsättning energi och materia, och struntade sedan i alltihop." Fast kör man med en sådan förklaring är det kört för bibel- och korantroende, och sååå långt vill de givetvis inte gå.

WEA- ny världsforum för ekonomer

Jag brukar ibland citera Real-World Economics Blog, en samlingsplats för ekonomer och andra som är strängt kritiska mot den dominerande neoklassiska ekonomin. Nu skärps kampen, i och med att man skickar ut inbjudan till World Economics Association, WEA, undertecknad av 141 ekonomer från många håll i världen. En är svensk: Peter Söderbaum. Vi kan ta en annan ur samlingen: Jayati Ghosh från Indien, det finns faktiskt en svensk översättning av en av hennes artiklar här. WEA:s manifest som skall förklara meningen med föreningen hittar man här.

WEA vill verka för pluralism och globalisering inom ekonomiämnet, i stället för dominans av en sorts tänkande utövat av ett mindre antal personer i några västländer. Jag vet inte om någon har jämfört den härskande neoklassiska nationalekonomin och dess utövare och beskyddare med lysenkoismen inom sovjetisk växtforskning, men det kan finnas likheter. Neoklassikerna har förvisso en del som talar för sina teorier (liksom Trofim Lysenko, som nog inte var någon dumskalle) men när teorierna drivs över sina rimliga gränser, inte revideras trots enorma praktiska bakslag, och dessutom har politiskt beskydd av ibland våldsbenäget slag, är det inte så roligt längre. Trots att det finns flera tänkbara linjer för ekonomiskt tänkande sätter neoklassikern sin egen feta högbetalda häck på hela lärogrenens utveckling, och då är det bra om WEA och andra kritiker åtminstone kan strö ut några vassa häftstift där häcken tänker landa. I bästa fall kan krisen inom nationalekonomin leda till ett teoretiskt och praktiskt språng framåt, men då gäller det av bli av med de gamla getterna!

Och för att glädja ekonomiskt sinnade personer: medlemskap är gratis!