***
Här är en intressant notering om modelltänkande som jag hittade i en kommentar till en bloggpost hos Lars P Syll.
The act of modeling and trying to make predictions based on maths and statistics is as far as I can see, the small childs wish that everything stays the same.
You are modelling current and historic data, in a model which you claim, can predict the future. If your model is used to control policy or control decision making, you are actually perpetuating the behavior that you modeled, steering behavior towards your model. A childish idea of propelling what was and the now into the future. But the future is full of other people, entities and ideas, which means that a certain action don’t have to give the same result. The childs mother will eventually die, no matter how careful he was to always do the same thing, no matter how carefully he tried to keep things the same.
Behavior models is much more useful for understanding economists than economy.
Ta det sista en gång till, men gör det mer generellt. Modeller är mer användbara för att förstå modellmakaren än det som denne vill beskriva. (Kommentaren är skriven av signaturen Martin, och han har mer skrivet i detta ämne - återkommer med detta i en ny bloggpost inom kort!)
När vi nu återgår till Chomsky som modellsnickare kan detta vara intressant att tänka på. Kan hans modellerande säga något om vad som pågår i hans skalle? Vi får återgå till en av de Chomsky-kritiska artiklarna på CPGB:s hemsida, nämligen denna, Anti-Marxist myth of our time. Artikeln räknar upp en del "fabler" som Chomsky uppfunnit för att förklara hur språk uppkommit och lärs in. Fablerna låter ganska konstiga och verkar svåra att testa vetenskapligt ...:
- A child acquires language not incrementally, but in an instant.
- Language was bestowed on the human species by a cosmic ray shower.
- The new biological capacity was perfect, as if installed by a divine architect.
- All word meanings (past, present and future) were fixed in the genome at this time.
- The first human to speak, being alone in the universe, communicated only with herself.
... men det gör inget, säger den gode Noam C. Så skall det vara:
Now, these statements cannot possibly be true. Taken literally, they are absurd. But, according to Chomsky, that is not a problem: all scientific models, he says, are contradicted by the evidence. Science is not supposed to be true in the way that political journalism, a good novel or a detailed empirical description might be true. “Science is a very strange activity,” as he puts it. “It only works for simple problems.” First, you produce a model, a fairy tale. Then you explore its explanatory power, following it wherever it might lead. You may encounter pressure to add qualifications and complications to accommodate various facts - details quite irrelevant to your abstract model. To do science you must resist such pressure. Where the evidence obstructs logic and simplicity, just stick to the fairy tale.
OK, strunta i verkligheten, hitta på en "fabel" och modellera sedan efter den oavsett om folk klagar. Det låter ganska skumt, men jag har hört om en annan figur som uppges ha propagerat för liknande tankar, nämligen nationalekonomen Milton Friedman. Jag vet inte hur han resonerade, men det måste ha funnits några åtminstone skenbart intelligenta tankar i bakgrunden. Jag skulle kunna tänka mig något i den här stilen: även om indata är dåliga så kommer en väl utformad modell att ge "rätt" resultat. Datafolket på mitt gamla jobb brukade hävda tesen "skit in, skit ut", men det skulle inte gälla i de avancerade vetenskapliga modellernas värld. I alla fall inte om det är Chomsky, Friedman eller likasinnade som är i farten.
Nu börjar ju inget vetenskapligt arbete ur ingenting. Det finns förmodligen föreställningar i forskarens huvud om hur saker och ting kan förhålla sig redan på ett tidigt stadium. Forskaren har en mer eller mindre utvecklad hypotes om ämnet som studeras och kan samla data och göra provisoriska modeller. Men om nu föreställningarna skulle visa sig vara "fabler" bör hypotesen göras om för att passa bättre till fakta. Att anpassa fakta till fabler låter som rätt dålig vetenskap, och antagligen är det bara ett fåtal superkändisar - som Chomsky - som kan klara sig undan sådana tilltag. Åtminstone för en tid. Friedmans stjärna dalade rejält i samband med att senaste stora finanskrisen bröt ut. Vilken status Chomsky har som lingvist idag vet jag inte, det är ju som kritiker av imperialism som han är mest känd.
5 kommentarer:
Chomsky verkar ju vara både en misslyckad lingvist och en misslyckad vetenskapsteoretiker. Men hans politiska insatser kan man inte ta ifrån honom!
Men han har knappast fel i allt i sin uppenbart vilda språkteorier. Jag såg ett TV-program något år sedan, som gick ut på bevisa att Chomsky skulle ha fel i sin tes om språkets "rekursivitet", men som tvärtom enligt min mening snarare visade motsatsen.
Rekursiviteten är en egenskap i grammatiken hos mänskliga språk, att det är möjligt att utvidga satser i det oändliga. Men TV-teamet, i spåren på en anti-Chomsky lingvist, hade letat upp en liten stam i ett latinamerikanskt land, som saknade ord som "och" och "eller". Kanske det, men nog måste rekursiviteten vara intressant om den återfinns i alla andra kända språk?
Att språkförmågan förutsätter vissa genetiskt överförbara egenskaper i den mänskliga hjärnan (liksom stämband och sådant) verkar ganska klart. Men Chomskys tes att inlärningen sker ögonblickligen är förstås bisarr.
Det borde vara enklare att teoretisera om språkinlärning än om t.ex. samhällsekonomi - få fakta att ta hänsyn till, ingen egentlig utveckling över tid. Man borde nästan kunna testa sig fram, ungefär som i naturvetenskap. Egendomligt att det inte görs...
Men även samhället är nödvändigt att teoretisera om, trots att det inte går att komma fram till något bombsäkert. Utan teorier skulle vi ju inte kunna göra något alls. Det som är sjukt är inte teoretiserandet som sådan, det är Friedmans attityd av "om kartan och terrängen inte stämmer överens är det kartan som gäller".
Vetenskapen försöker ofta hitta mönster och likheter. Det är svårt i saker som är framväxande fenomen. Därför skapade han dessa fabler för att fixera det han studerar i en fast punkt. För vetenskapen och de vetenskapliga metoderna är reduktionistiska, de är helt enkelt designade för att handskas med enkla fenomen. Därför vill Chomsky även fixera språket. Men det är inte rimligt att anta att språk utvecklades ur en enda punkt, det uppstod inte ur ett språk eller en samling läten som alla individer använde. Sannolikt är det ett "emergence" fenomen med åtskilliga startpunkter som växt samman och isär. Det blir då besvärligt att förstå med reduktionism. Därför uppfinner han en punkt där det någon gång har sammanfallit, iaf i såpass stor utsträckning att hans antagande inte ger allt för stora felslut. Problemet med det antagandet är att man inte kan kvantifiera vilka fel en sådan förenkling ger på det resultat man söker.
Det blir som med ekonomiska modeller, alla säger att de stämmer hemskt bra. De kan kvantifiera hur lite de på det stora hela avviker från modellen, men inte kvantifiera vad dessa fel får för konsekvenser i verkligheten. För eftersom man modellerar något som är framväxande så gäller att avvikelserna och konsekvenser av fel kommer att öka med tiden, modellen tål inte tidens tand i en framväxande värld.
Nu har jag dock ingen aning om vad den amerikanska militären, finansinstitutioner osv kan tänkas göra med lingvistiska modeller och vad det kan ge för konsekvenser om de har fel som utvecklas med tiden.
Jag bör kanske tillägga att jag har läst Chomsky och jag betraktar honom som en god kraft i USA. Som ofta vågat kritisera sitt lands agerande på främst den internationella spelplanen. Men det är denna ställning som en envis kritiker av makten, som gör att man måste kritisera honom hårt när han hamnar på avvägar.
USA-militären var intresserad av att utveckla sina CC -Comand and Control-system, och behövde någon sorts enkelt dataspråk till det, det var där deras intresse kom in när datamaskinerna var ganska nya leksaker.
Chomsky verkar ha kunnat dela upp sin hjärna i en del som jobbade med detta, och en del som är socialt engagerad. Mystisk klyvning där, enligt artiklarna.
Angående modeller så antar jag att det behövs dynamiska sådana, och det är väl som gjort för moderna system. Tror dataspelsvärldar redan har använts i vissa experiment, och genom att titta på sociala media kan man lära sig en hel del. (Jo, de kan användas till annat än att spionera på folk, man kan kartlägga exvis utbredning av epidemier.)
Skicka en kommentar