Utförd med åsnesvans?

Den här tavlan av Jackson Pollock kallas "Nummer 31". Undrar om de trettio tidigare var så mycket roligare? Undrar dessutom om mannen till vänster funderar på åt vilket håll utgången ligger?

Att CIA varit inblandat även i kulturellt undergrävande verksamhet är ingen nyhet. Väldigt mycket torde vara känt om hur dessa förkämpar för "kulturens frihet" verkade. 

En artikel ger dock ytterligare detaljer, särskilt med avseende på CIA:s insatser för främjandet av den "moderna konsten". Eftersom denna var ett fenomen som växte fram i början av 1900-talet kan det inte handla om grundande, däremot om stödjande, av något som redan fanns men som mötte mothugg från olika håll - inte bara från kulturbevarande sovjetiska kulturpolitiker. Även hemmafronten i USA hade svårt för kladdet. "Nämen, ska de' där vara konst, de' föreställ' ju ingenting allså!"

Bilden är dock splittrad: Picasso måste ju ses som urtypen för spännande modern konstnär, men han hade stöd från kommunistiskt håll under en tid. Under någon utställning med modern konst i Moskva lär den dåvarande sovjetiske ledaren ("Krusse", som han fick heta i Sverige) ha recenserat det hela som att det såg ut som om konstnären uträttat sina naturbehov på duken och sedan smetat ut resultatet med en åsnesvans. Jag är inte säker på hur sann historien är, och den kan i själva verket vara äldre och från Frankrike - månne någon kunnig läsare vet?

Det är mycket sällan jag är på konstutställningar, men för en del år sedan var jag på Liljewalchs i Stockholm och såg en utställning med sovjetisk konst. Mest var det officiellt godkända saker, och så fanns det ett rum med icke godkänt.  Men det där rummet med "underjordisk" konst kunde man gott ha krympt till hälften, det var inte mycket att hänga i julgran direkt.

Nu fanns det ju visserligen en del platta och ointressanta målningar bland de officiella, men det allmänna intrycket var att "de där mänskorna kunde ju hantera en pensel"! Om man skulle komma med någon kritik så var det att det förefaller som om mycket av den sovjetiska konsten faktiskt såg ut som det som målades före revolutionen. Det verkar som om skickliga förrevolutionära målare bytte motiv men i stort sett fortsatte som förut, med högsta tekniska klass. Att måla tsaren och hans hov, eller Stalin och hans medkämpar - det blev ingen större skillnad.

Jag gjorde reflexionen att det fanns paralleller mellan en del av de sovjetiska idyll-målningarn och det som amerikanen Norman Rockwell höll på med i mitten av förra århundradet. Eller om vi skall prata om olika varianter av realism på båda sidor av Atlanten. Fast sovjeterna kunde naturligtvis dra till med ett större kulturellt djup. Deras socialrealism blev mer konstnärlig än den USAmerikanska realismen. För en sovjetkonstnär som ändå kanske inte stämmer helt med fördomarna hur "det borde se ut", gå in på den här hemsidan och fortsätt in på sidorna men målningar från olika årtionden.

Middag på kolchosen ...? Nej, det är Norman Rockwell, USA

Många äldre svenskar torde ha sett Rockwells idyllmålningar i form av omslag på veckotidningen Allers.

Men för att återgå till det där med CIA och modern konst i stil med Jackson Pollocks målning i början av inlägget. Det fanns en del kulturmänniskor och konstsamlare i CIA:s korridorer, till och med betecknade som före detta  "leninister och trotskister", och de ville främja modern konst som ett vapen mot den mer stelnade sovjetiska socialrealismen. Ett problem de hade var att hemmafronten i stort sett tyckte att modern konst såg ut som rena smörjan. Kanske någon till och med tyckte att den som ut som om konstnären uträttat sina sina naturbehov ... ja, resten vet du ju redan. Men de gamla ultrarevolutionärerna stretade på i motvinden, och så småningom blev målningar av rent kladd, av soppburkar och en get med en bilring om magen erkända som konst även utanför de snävare kretsarna.

Den här målningen har jag gjort själv, med tusch och pensel. Den är föreställande. Den föreställer en fältflaska och en kåsa. Följaktligen heter målningen "Fältflaska och kåsa".

Jag och Picasso??

Picasso: cirkusakrobater och apa (apan till höger)

Via en länk hos DN kommer jag till en annan sida där man kan testa vem av 150 historiska personligheter man liknar mest (till det inre alltså, det är inget look-alike det handlar om). På DN:s bild använde man Stalin som lockbete, men till min häpnad så påstod testen att jag mest påminner om Pablo Picasso!

Det fanns några tvillingpersonligheter också, och de var gamle ordförande Mao, samt Hjalmar Branting och Per Albin Hansson. Mao förstår jag - både han och jag är ju i poesisvängen fast med något olika inriktning - men de två andra är mer tveksamma.

Picasso: gråtande dam 1937

Kan det här vara en del av förklaringen: detta är en tavla som jag själv målat, byggd på en målning av Pablo själv och en del som jag lagt till själv:



Kanske skulle lägga ut mer av mina tavlor på nätet och lansera mig som "den nye och annorlunda Picasso"? "Bättre" går knappast att säga, för Pablo P var en rasande skicklig konstnär!

Guerníca - Gaza

Antalet döda vid det tyska flygangreppet mot stade Guernica (baskiska Gernika) i norra Spanien den 26 april 1937 uppges till 1658 döda och 889 skadade. Många blev upprörda över hur bomber kunde regna över en stad på detta sätt. Jag antar att en del var nöjda också - det fanns ju folk i trakterna som burit sig illa åt. En del element på vänstersidan ägnade sig åt osmakliga övergrepp. Men Gernika blev ändå en symbol för terrorkriget, särskilt sedan Picasso gjort sin berömda målning och numera vet jag inte om någon tycker att just den bombningen var god och rättvis.

Ruiner i Gernika

Dödstalen i Gaza har inte kommit upp till Gernikas nivå. Inte ännu i alla fall. Och många människor världen runt hyllar de israeliska insatserna. Upproriska infödingar måste kväsas så att de vet sin plats! Och där finns ju terrorister! Och konstiga islamister!

Det finns ju barn också. Här är ett citat från vad en israelisk journalist har skrivit, en av de få som försökt ta reda på vad som händer i Gaza (citerat här):

This isn't the time to speak of ethics, but of precise intelligence. Whoever gave the instructions to send 100 of our planes, piloted by the best of our boys, to bomb and strafe enemy targets in Gaza is familiar with the many schools adjacent to those targets -- especially police stations. He also knew that at exactly 11:30 A.M. on Saturday, during the surprise assault on the enemy, all the children of the Strip would be in the streets - half just having finished the morning shift at school, the others en route to the afternoon shift.

Det får sägas vara en hård anklagelse. Man vet att gatorna är fulla av skolbarn vid en viss tid - då skickar man ut bombflyget. Hur kunde det inträffa?

Den artikel jag citerar fortsätter med att presentera journalisten, Amira Haas. En dam för vars rapportering vi bör vara tacksamma, den behövs. Men här framhålls också hennes fläckfria förflutna: båda hennes föräldrar är överlevande från koncentrationsläger. Och när jag läser det blir jag arg igen: det finns 1½ miljon i lokalbefolkningen som förmodligen mer eller mindre bra kan rapportera om detta. Det har rapporterats om detta. Men vad de otäcka infödingarna säger räknas tydligen inte - de kanske bara hittar på alltihop? Det krävs allt en journalist med äkta judiskt-israeliskt ursprung för att man skall kunna tro på anklagelserna. (Jag antar att en arabisk-israelisk journalist nog inte hade setts som mer trovärdig än en statslös palestinier i det här sammanhanget.)

Men det är ett bra arbete som Haas gör. Jag förutsätter också att hon tillhör den grupp som fått det älskvärda epitetet "självhatande judisk förrädare", SHIT, self-hating jewish traitor. Med andra ord en person som vågar kritisera Israels officiella politik. Hon är inte ensam i den gruppen, det finns rätt många "självhatande judar" (anständigt folk alltså). Sen när har det varit självhat att vara en anständig människa?

Det där SHIT-pratet är av samma sort som när republikaner i USA skriker att folk "hatar Amerika" när de vågar komma med kritik eller obehagliga sanningar. Det är med andra ord ett sätt för lymlar att försöka smita undan kritik. Det är nog ingen tillfällighet att Israel och USA ligger nära varandra, i båda länderna finns grupper med denna mycket otrevlig mentalitet. Jag hoppas att de har gått för långt nu och att det blir en urladdning som de aldrig hämtar sig ifrån. De har själv ställt till det för sig och har ingen anledning att klaga,