Olika lärokurvor

Här är en slutsats av en gästskribent på Juan Coles blogg:

A thoroughly uncomfortable conclusion is beginning to emerge for the Netanyahu government. It is that while the IDF may have become a lot more effective in the past six years, its opponents in Gaza have learnt even more.

Med andra ord: fastän israelerna jobbat upp sin förmåga till krigföring i stadsmiljö sedan förra Gazakriget så har palestinierna jobbat upp sig ännu mer vad det gäller att försvara sig. Den palestinska lärokurvan stiger brantare. Man kanske kan jämför med utvecklingen i Libanon: en gång lätta jaktmarker för israelerna, sedan helt omöjliga när Hetzbollah utvecklade motståndet politiskt och militärt. En liknande situation kan skönjas i Gaza.

Hamas lyckades få iväg en enstaka raket mot Tel Avivs flygplats vilket stängde av mycket av flygtrafiken några dagar. Israel har inte lyckats eliminera, eller ens allvarligt skada Hamas. Det kan knappast kallas annat än ett nederlag. Målen för kriget mot Gaza (vilka de än var, det verkar ha skiftat) har inte uppfyllts, och därmed är termen 'nederlag' rimlig. Dessutom har de israeliska förlusterna ökat jämfört med förra Gazakriget. Palestinierna finns kvar, de slår tillbaka allt kraftfullare - och i norr finns Hetzbollah med ett formidabelt raketlager, drönare och andra militära finesser.

Hade den här situationen behövt uppstå om israelerna tidigare tagit till sig principen om att "man kan göra mycket med bajonetter, men inte sitta på dem"? Nu driver utveckling iväg mot total katastrof, eller mot en ny enhetlig stat som täcker hela det historiska Palestina. Israelerna har själva slagit sönder möjligheterna till en tvåstatslösning. Och i den processen har man släppt fram krafter som inte är så trevliga: det relativt sekulära PLO har ställts åt sidan till förmån för det islamistiska Hamas. Var det verkligen så man hade tänkt sig, eller var man übersmart?

På tal om lärokurvor så skriver den indiske veterandiplomaten Bhadrakumar om spelet mellan Ryssland och EU. Han frågar vilket motiv EU har att delta i sanktioner:

... make sure that Russian people don’t get to eat enough vegetables and fruits and would have vitamin deficiency unless the Kremlin changed its Ukraine policies in accordance with the EU’s wishes? This is all becoming a silly joke.

However, something good will come out of this all if Russia comprehensively discredits the West’s obnoxious practice of using sanctions as political weapon against obstreperous countries that refuse to buckle down to their leadership.

(Ursäkta ett ögonblick, måste slå upp 'obstreperous' i mitt gamla lexikon. "larmande, bullersam; oregerlig". Undrar hur många engelska engelsmän som förstår vad ordet betyder?)

Ja, även i den här ukrainska krisen och sanktions-slagsmålet finns en lärokurva. Undrar om taffligheten på den europeiska sidan kan hänga samman med att den gamla generation av politiker från det kalla krigets dagar är död eller pensionerad? Till skillnad mot det nya gänget hade gamlingarna vanan inne att hantera stormaktskriser och se till att de inte gled utom kontroll. Nu måste de nya jobba sig uppför lärokurvan, till en nivå där de förstår att man inte kan dribbla hur som helst med en stormakt som Ryssland. Det är en jäkla skillnad mellan att ge sig på Ryssland jämfört med exempelvis Libyen! Den här bilden illustrerar hur det kan gå:

Statistik

Varje dag dödas i snitt tio barn, säger radion. Ja, det kan man ju säga är en sorts statistik ...

Hittade bilden här.

En dålig Mor - ingen tillfällighet?

Svenskans Bitte Hammargren frågar:

Vad tänker en prickskytt som lyfter sitt vapen mot ett barn? ... Just nu sprids bilder från en israelisk prickskytt på sociala medier. Det handlar om den 20-årige israeliske Mor Ostrovski som på sitt privata instagramkonto lade ut en bild där han ringat in ett barn i sitt kikarsikte.

Kanske svaret finns i en intervju med en israelisk radioman som försöker bevara sin mänsklighet och anständighet.

A few days after the end of Operation Pillar of Defense, I gave a talk at a Herzliya high school. The children, who said they came from good homes, told me we have to kill all the Arabs, including the Israeli Arabs, because where do they get off thinking they will get control of the country. Their ideal is to go into the army and kill as many Arabs as possible. That’s one side of the picture, Israeli youth, the new generation, living in an atmosphere of demonizing the Palestinians − which is something the Israeli media are responsible for in no small measure. The other side of the picture is the young generation in Gaza, a child of five or nine. Let’s say he is not wounded, but a four-ton bomb landed next to his house. Do you know that in Operation Pillar of Defense, not one pane of glass remained intact in the whole of Gaza? It’s a tactic of creating sonic booms to frighten people without hurting them. A child who has a bomb like that land next to him can’t hear anything for the next three days. What does he think about the Jews afterward? And where will we end up, if this is how Jewish youngsters think about Arabs?

Till det här kan man lägga en skandal för några år sedan, när israeliska soldater gick omkring i tröjor som propagerade för att döda gravida palestinska kvinnor, samt misstanken att det som händer i Gaza bland annat är att experimentera med nya vapen inför framtidens krig i framtidens jättestäder. Därmed finns inte bara israeliska intressenter med. Dessutom kommer ju anklagelser då och då om att israeler faktiskt medvetet skjuter ihjäl barn. Kan vi tro att beväpnade tjugoåringar i Israel skulle ha någon sorts högre moral än andra beväpnade tjugoåringar, om de tror att de kan komma undan med rena skurkstreck? Ostrovski - ryss? En Mor med dåligt omdöme verkar det i alla fall, kanske påverkad av en miljö där alla som vågar säga emot är motståndare och måste dödas.

Nej f-n, är det sant?

Vakna läsare kanske kommer ihåg mitt föregående inlägg, om en stackars poet i Qatar som diktat fel och dömts till livstids fängelse för det. Man kan ju möjligen ursäkta det med att det finns ställen där man ännu tar poesi på allvar, men jag tror inte det håller. Nu över till andra synpunkter på Qatars roll i världen:

Att somliga har ideer om händelserna i arabvärlden, i synnerhet Libyen och Syrien, som verkar rätt kufiska är känt sedan tidigare. Jag hade dock trott att det skulle finnas en gräns, att man inte skulle hoppa över till så gott som öppna hyllningar av de wahhabitiska diktaturer på Arabiska halvön som stödjer krossandet av de sista sekulära staterna. Men jodå, nyss dök det här upp hos herrar Kildén och Åsman. Min första reaktion var: är det sant!?! Har de drabbats av en elak hackare? - Men jag fruktar att det är sant. (Texter på nätet kan ändras, så jag lägger in så gott som hela originaltexten i "appendix" sist i denna bloggpost.)

Vad har hänt? - Qatar försöker köpa in sig i Gaza genom sina oljefonder men visar sig som väntat totalt passivt när israelerna angriper. Och varför inte:, i praktiken så är ju israeler och arabreaktionärer allierade. Men det är en insikt som inte verkar särskilt närvarande hos bloggarna. Hur man som läget är i Gaza kan kliva ut som Qatar-kramare övergår mitt förstånd, man kan ju få katarr på kuppen!

(Hade tänkte lägga in en rolig bild här, men detta är ju inte så roligt så det får vara. Undrar om gamle Trotskij själv hade uttryckt sig så i h-e korkat?)

Jag har haft ett gammal halvskrivet opublicerat inlägg liggande ett bra tag, men nu verkar det läge att saxa ett avsnitt därifrån:

Det handlar om "bombvänstern", de som som synnerligen högljutt stödde NATO:s och gulfstaternas angrepp på Libyen. Jag har ingen stor koll på bloggarna, men Kildén och Åsman är väl bland de mest framträdande i Sverige. De försökte få det hela till en ny version av spanska inbördeskriget och någon sorts revolution, men det lät snarast desperat. När nu den gamla regeringen störtats är det svårt att hitta något nytt konkret, trovärdigt och positivt att peka på ... så då får man tjata om Syrien i stället och hoppas att folk glömmer.

Alltså: trotskister som hamnar på fel sida. Det finns sådana som verkligen har lyckats göra karriär på fel sida. Av en slump fick jag syn på artikeln Trotskyites for Romney som pekar på några sådana exemplar i USA. Inte många, men inflytelserika.

Jag skulle tro att det här med ultravänster som sadlar om och blir sin spegelbild är ett mindre problem i Sverige. Kildén och Åsman kommer aldrig att bli kallade som utrikespolitiska rådgivare till Bildt. Men i några länder i västeuropa, samt i de anglo-saxiska länderna, förefaller saken vara värre, med glödande yngre revolutionärer som sadlar om och blir glödande äldre reaktionärer. - Kan det på något sätt ha att göra med att folkrörelsetraditionerna är starkare i Skandinavien? Om det finns traditioner av långvarigt, brett och folkligt förankrat politiskt arbete - till skillnad mot plötsligt uppflammande och försvinnande rörelser - kanske det skapas en stämning där extrema hopp från höger till vänster och tvärtom inte sker så ofta. Det finns en grundläggande stabilitet som gör sådana kliv mindre vanliga - det är en hypotes från min sida. Att det svenska exemplet med Nils Flyg, som började som radikal vänsterman men så småningom gled över mot nazismen, uppmärksammades så mycket berodde just av att det var ett ovanligt fall.

Appendix (klipp från Kildén & Åsmans blogg)


Länge har jag funderat över den ”Diktaturvänster” som mässar om att beviset för att rebellerna i Syrien är ”köpta av imperialismen” är att de får ekonomiskt stöd från det lilla emiratet Qatar.

I Konflikt berättas samtidigt att Qatar`s oljemiljarder flödat över också till Gaza och hjälpt strandremsans utsatta och plågade palestinska befolkning med investeringar i bostäder, sjukhus, fiske, skolor och infrastruktur. Emiren av Qatar har dessutom besökt Gaza – och Hamas långt före Morsi. Den lilla oljediktaturen tycks vara dessa palestiniers viktigaste ekonomiska hjälpare och emiren hyllas med porträtt

Ska vi då dra slutsatsen att Hamas är i sold hos USA-imperialismen?

Eller Mahmoud Abbas, Den palestinska ”myndighetens” symbol som låter sin säkerhetspolis utbildas i Jordanien av USA:s instruktörer?

Knappast. Jovisst.

Diktaturvänstern har det svårt vare sig den ruvar hos Folket i Bild/Kulturfront eller Flamman. Dags att komma med en klassanalys och inse att upproret i Syrien är en resning av det arbetande folket mot sina utsugare.

"Den arabiska gatan"

Hört något om "den arabiska gatan" på sista tiden? Det är ju så att tidigare under åren så har oroade människor då och då varnat för att "den arabiska gatan" kan bli fly förbannad och göra uppror. Inte utan orsak, utan på grund av högst påtagliga orsaker - usla och diktatoriska inhemska härskare, usla levnadsvillkor, samt illdåd begågna i arabvärlden av makter utanför arabvärlden (läs USA, Israel och Europa). Men revolutionerna har inte kommit, och mindre strejker och upplopp har slagits ned av regimerna. Och därmed har illdådsmakarna känt det som fritt fram att fortsätta i samma gamla stil - "se, det händer ju ingenting farligt trots allt ont vi gör!".

Ända till nu. En regim har fallit i Tunisien, andra regimer känner sig hotade av att de egna medborgarna använder gatorna inte bara för kommunikation utan även för demonstrationer. I den gamla sagan var det vallpojken som ropade "vargen kommer" och till slut inte var trovärdig när vargen verkligen kom. I den sagovärld som illdådsmakarna lever i har de ropat "vargen kommer inte", men nu finns den här i form av en alltmer missnöjd och självmedveten "arabisk gata", en naturkraft som blir svår att manipulera för de politiska fixarna.

Jag minns en TV-intervju under Israels överfall mot Gaza, och en flinande israel som hävdade att man hade de arabiska eliterna på sin sida. Och det stämmer ju, men dessa eliter finns bara så länge som "gatan" tillåter att de existerar. I dagens elektroniska mediavärld kommer allt fler av dessa gatans människor att få tag på argument varför eliten skall ha en stor stark fet spark i baken, och varför eliten i själva verket är ful och liten och ingen man egentligen behöver vara rädd för om man anfaller tillräckligt många på en gång. Mubarak har en jättestor säkerhetsapparat, men vad innehåller den för människor, kan det tänkas att många poliser och militärer egentligen hellre skulle förena sig med än slå och skjuta på "gatan"?

Eliterna kan dränka upproren i blod idag men ändå bli utslagna senare (för, som en insiktsfull man sade: "man kan göra mycket med bajonetter, men man kan inte sitta på dem" = en regim kan inte bara bygga på våld, man måste ha åtminstone delar av folket med sig). Eller de kan börja göra eftergifter för att lugna opinionerna, men då kommer man förmodligen i ett läge där en eftergift bara öppnar för en flodvåg av nya krav. Kan "gatan" slå sig in i politikens styrelserum kan utvecklingen dra iväg hur långt som helst.

Judiskt skepp till Gaza - det gamla vanliga ...

Det här skrev jag om i juni. Hur gick det nu med detta nya försök, nu rent judiskt, att ta ett fartyg förbi blockaden till Gaza? - Som vanligt, fartyget blev angripet och folket ombord misshandlat av israeliska knektar. Business as usual, alltså. Skall man därmed anta att alla försök till fredligt blockadbrytande därmed är uttömda, och att det kommer att krävas eskort av krigsfartyg? Vad säger exempelvis den mosaiska församlingen i Stockholm om det här? Är det israeliska beteendet acceptabelt även när det är judar som misshandlas?

Varför kasta sten på brandmän?

Ja, varför det? Ett insiktsfullt inlägg om bråken i Rinkeby har skrivits av Helena Duroj som jag tror varit aktiv som lärare/rektor däruppe tidigare.

Man kan inte säga att uppträden av den här typen är ovanliga eller oväntade. Kravaller förekom i Sverige även tidigare, utan att några utlänningar var närvarande. Götgatan, Berzelii Park, Kungsgatan, Hötorget är kända episoder i Stockholm från 40-, 50- och 60-talen när ungdomar och polis slogs på gatorna.

Men nu finns det många invandrare och bland dem människor som socialt är marginaliserade, fattiga och arga. Det gör situationen mer komplicerad och farlig. Teckentydare har sett det här komma för många år sedan och upphävde varningsrop. Som Jan Guillou med Svenskarna, invandrarna och svartskallarna som jag råkar ha i bokhyllan. Medan varningsropen ekat ohörda har utarmning och förslumning av vissa förorter fortsatt (medan de totala klyftorna i samhället har växt enormt). Och nu har vi en lågkonjunktur som ser ut att permanentas för vissa grupper till ständig arbetslöshet. Det ger upphov till vissa reaktioner, men man kan fråga sig varför de ser ut som de gör i vissa fall:

Varför anlägga brasor och kasta sten på brandmännen? Varför skall ambulansfolk behöva polisskydd i vissa områden? Att planmässigt anlägga en eld och sedan invänta att brandkåren kommer för att man vill kasta sten på den kan inte vara en plötslig ingivelse - det är något planerat. Att anfalla ambulanser som skall hjälpa människor, det är obegripligt. Eller om vi säger så här: vad är det för gynnare ute i "stora världen" som håller på så här? Kan det möjligen vara israeler som angriper sjukvårdare och brandsläckare, exempelvis i Gaza? Det är ett gangsterdåd där och det är gangsterfasoner här.

Jag misstänker att en del av stenkastarna definitivt inte vill jämföras med israelerna, men mentaliteten verkar ju ändå vara densamma. "Vi gör vad vi vill och skiter i konsekvenserna!"

Jag har svårt att se något radikalt med detta - i alla fall inte om man talar om vänsterradikalt. Den här sortens människor är nog troligare som betalda slagskämpar för högern eller gangsterligor så småningom. Vore de verkliga radikaler skulle de skydda brandmän, ambulanspersonal och andra som jobbar för oss alla. (Eller tänker de försöka skära av slangarna för brandkåren även om det börjar brinna i huset där stenkastarna själva bor?) Vore de radikaler skulle de gå med den röda flaggan i spetsen och ockupera kontoren för bostadsbolag som missköter sig och kräva ordentliga upprustningar av lägenheterna, eller företa andra aktioner för att förbättra läget för en socialt misshandlad befolkning i förorterna. Men nu ställer de bara till elände. Jag ser inte något progressivt i detta.

Våld - icke-våld?

Blockaden av Gaza är inte hävd, inte på långa vägar, men den är allvarligt skadad. Flera grupper förbereder nya båtar, det gäller vad jag vet såväl turkar som tyska judiska aktivister. Ship to Gaza har satt stenen i rullning kan man säga. De israeliska extremisterna har avslöjats med brallorna nere, de har ägnat sig åt våld (mot fel personer), lögner och förfalskningar i en skala som omvärlden har väldigt svårt att tåla.

Frågan är: är detta ett bevis för att icke-våld alltid är bäst och den förnämsta nyckeln till framgång?

Jag har mina tvivel. Hade palestinierna bara försökt fredligt motstånd kan man misstänka att Palestina skulle ha varit rensat på palestinier för länge sedan, och det hade inte funnits något ockuperat Gaza att försöka hjälpa med icke-våldsskepp. Omvärlden hade inte känt till att det funnits några palestinier. Vi som är lite äldre minns när Golda Meir (Meyerson, israelisk premiärminister) förnekade att det fanns några palestinier. Det var bara några "araber" som tillfälligt dykt upp i det tomma land som sionisterna ville ha. Och som tillfälliga kunde de ju utan vidare köras ut igen. Hem till sig, så att säga. Med kraftåtgärder om så krävdes, ingen bråkade om det på den tiden.

Men, men ... palestinierna och grannstater gjorde motstånd. Våldsamt motstånd. Inte så effektivt alla dagar, men ändock motstånd, och omvärlden - och till och med israelerna - tvingades erkänna faktum. Palestinierna finns, och de har rätt att kräva sin mänskliga värdighet åter. Och nu förbereds nya fartyg, kanske till och med Turkiets premiärminister värvar några röster genom att ta sig en båttur till Gaza. Man kan undra om Israels ledare, som väl inte verkar helt klara i skallen numera, ändå skulle våga skicka sina knektar att borda ett annat lands fartyg om det dessutom har landets premiärminister ombord?

Jämför med Sydafrika under apartheid. Som ett resultat av fredligt motstånd mot passlagarna för icke-vita dödades 69 personer i det som blev känt som Sharpevillemassakern. Sharpeville öppade ögonen på många vad för sorts regim det fanns därnere.



Som bekant varade det rasistiska styret många år efter Sharpeville, det förekom fredliga protester inklusive bojkotter (Bojkotta Israel!), men en mycket tung faktor att apartheid föll var att den sydafrikanska krigsmakten fick stryk när den invaderade Angola. Fick stryk av cubaner till och med, ett faktum som liberaler inte brukar vilja prata så högt om.

Om man skall dra några slutsatser av Sydafrika och Israel är det att icke-våld kan ge betydande framgångar, men då måste det finnas en uppbackning och ett alternativ som är våldsamt och som blir outhärdligt för förtryckarna. Fönstret för icke-våld öppnas och stängs efter de politiska konjunkturerna. Israel är i en djup moralisk kris nu. Förhoppningsvis öppnas fönstret mot Gaza nu. Gazaborna behöver det. Alla palestinier behöver det. Till och med flertalet israeler behöver det. Världen behöver det.

Två fredsduvor

Här är två bilder med fredsduvor, ritade med bakgrund i en aktuell händelse ... ja, du vet väl själv vad det handlar om.


Den första kommer från Manila Times. Inte omedelbart lätt att tolka, men där sitter en stackars kanske gråtande fredsduva belagd med spindelväv. Ett flygplan som också har fredsduvemarkering (en olivkvist i näbben) är uppallat på ett sätt så att det knappast kan förväntas lyfta. Är det fredens flygplan, med Israels och Palestinas flaggor på vingarna? Är duvan piloten som förtvivlar och aldrig får flyga iväg? Spindelväven visar att planet stått där länge.

Det kommer inte att lyfta på länge, det är mitt tips. Inte förrän symbolen för apartheid och skoningslöst förtryck försvinner från den bortre vingen. Det är den som håller planet på marken.



Och här en teckning i biblisk tradition från brittiska Guardian. Enligt åttonde kapitlet i Första Mosebok skickade Noak på sin ark ut fåglar för att kolla om det fanns fastland i närheten trots den stora översvämningen. Efter några försök kom en duva tillbaka med en olivkvist i näbben.

Men den här duvan kommer inte att flyga mer kan vi gissa. Nedtrampad under en grov soldatkänga, och det beväpnade råskinnet som hotar Noak säger att duvan hade en klar avsikt att hacka på oskyldiga civila.

I bakgrunden syns regnbågen som skulle vara en symbol för enheten mellan Gud och Hans folk, men ingen gud verkar vilja ingripa för att rädda den stackars duvan. Fredsduvan kanske är terrorist den också?

PS. Den sista hittade jag via Motbilder som är oundgänglig läsning i dessa dagar. DS

PS PS. Bara ett litet ofrivilligt humoristiskt (?) klipp från Dagens Dumheter:

– Den enda gången en soldat skjuter är när det är en livshotande situation, sade en talesman för den israeliska ambassaden i London till The Guardian.

Och då bör den relevanta frågan vara: för vem är situationen "livshotande" när en israelisk soldat skjuter? - De blir alltmer bisarra, de där israeliska knektarna. DS.

Åklagare efter israeliska toppar?

Jag känner inga positiva vibbar när det börjar talas om turkiska åklagare - snarare fås känslan av figurer som förföljer vänsterfolk, fackliga aktivister, kurder och andra som inte passar in i Kemal Atatürks stat. Men kanske även dessa statstjänstemän kan göra en vettig insats till slut: åklagarkammaren i Istanbul undersöker nu möjligheter till åtal mot Israels premiärminister, statsminister samt generalstabschef. Det är ju ingen fjuttig liten åtalspunkt för snatteri det handlar om heller. Det är mord, vållande av kroppsskada, olaga frihetsberövande, angrepp på turkiska medborgare på internationellt vatten, sjöröveri. Förr hängde man pirater, men sjörätten kanske har moderniserats?

Politiker är vindflöjlar som principfast står vid sin ståndpunkt till vinden vänder. I och med att en person med dubbelt turkiskt-amerikanskt medborgarskap dödades under angreppet mot Gazakonvojen så finns det en möjlighet att USA startar en egen utredning. Det gäller även ett par andra fall nyligen där medborgare i USA har skadats av israeler.

Normalt tror jag inte USA officiellt skulle bry sig om det här (Rachel Corrie mosades under en israelisk vägmaskin för några år sedan utan att USA brydde sig) men nu kan läget ha ändrats. Vinden vänder, alltfler kritiserar Gazablockaden, och Israels ledare uppträder som idioter. I och för sig skulle USA kunna behandla de israeliska politikerna som andra underhuggare som gjort bort sig, med andra ord helt enkelt avliva dem kanske i samband med några rejäla bombraider, men att dra igång rättsliga utredningar kunde ju vara ett sätt att bildligt men inte bokstavligt sätta knivar i ryggen på Netanyahu och hans kumpaner och kanske få bort dem.

Ett annat motiv att vifta med åklagare kan vara utpressning: om de israeliska ledarna vet att de inte har något skydd från Storebror längre kan de bli mjukare i ryggen och kanske avhålla sig från nya krigshandlingar som USA inte är intresserade av. "Sköt er, annars åker ni dit!" För det ser ut som om tiden håller på att rinna ut: får israelerna inte sitt nya krig i Libanon och i Iran om några månader kanske det inte blir några mer tillfällen. Blockaden mot Gaza kan vara i upplösning och försvinner den är mycket av Israels nuvarande politik helt enkelt borta. De israeliska ledarna kan anpassa sig, eller de kan försöka ett sista desperat utspel, men om de har ett akut hot om rättsliga förfaranden efter sig kanske de ändå beslutar sig för att det är viktigast att rädda det egna skinnet.



På tal om Israel brukar jag titta ibland på StatCounter var läsarna befinner sig. När jag skriver om Israel brukar det dyka upp någon läsare där. Den senaste, som lyckats ägna över två och en halv timme åt min blygsamma blogg, sägs befinna sig i något som kallas Kfar Saba, Hamerkaz. Någon som vet vad det är för figurer? Vågar man hoppas på några snälla peaceniks?

Hjältar behövs - Ship to Gaza

Vi behöver hjältar, sådana som står upp mot världens djävligheter, lögner och tarvligheter. Genom sitt ljus avslöjar de mörkret. Idag kom några sådana till Sergels torg, de fyra svenskarna på flottiljen mot Gaza. Mehmet Kaplan, Victoria Strand, Dror Feiler, Mattias Gardell.



Det kunde ha varit en glädjens dag, men sorgen finns efter de personer som mördades av de onda krafterna. En tyst minut till deras minne, må offret inte vara förgäves.



Mehmet Kaplan, riksdagsledamot.

Varför kan vi inte fylla ett fartyg med parlamentariker från hela Europa och skicka till Gaza. Israelerna är mycket medvetna om att det är skillnad på folk och folk. Somliga kan man döda utan omsvep, andra måste man vara mer försiktig med, exempelvis parlamentariker.



Dror Feiler, utövare av märklig musik, och dessutom så kallade självhatande jude (det är ett kodord för judar som tycker att även palestinier bör behandlas som människor)



Victoria Strand, läkare. Låt mig uttala beundran också för dövtolken bredvid, som både tolkade, syntes och var osynlig samtidigt.



Mattias Gardell. Har sett honom på Ringvägen en gång i en häftig läderkostym. En professor som inte bara levererar snack utan också verkstad.



I måndags var hela torget fullt. Idag var det väl halvfullt. Självklart - den akuta krisen är ju över. Krisar det till sig kan det bli smockfullt igen.









Ja, nu får vi se hur det går med nästa fartyg, Rachel Corrie. Båten är namngiven efter en fredsaktivist från USA som krossades under en israelisk vägmaskin när hon försökte hindra en husrivning. Det officiella USA blundade.



Turkiska flaggan. Turkiet har fått en del positiva reaktioner, samtidigt som man har sina egna "palestinier", nämligen kurderna. Liksom sionisterna tidigare förnekade att det fanns några palestinier förnekade turkarna att det fanns några kurder. Skillnaden är väl mest att turkarna inte försöker jaga kurderna ur landet, annars verkar det vara en likartad repertoar av övergrepp. Blir det "Ship to Kurdistan" någon dag?



Jag är inte så förtjust i det där "Idag är vi alla XXX" som kommer i alla möjliga sammanhang numera. Räcker det inte med att alla som tidigare varit Lars Vilks någon dag nu åläggs att vara palestinier för en dag?



Jag började med riktiga hjältar. Har slutar någon med att tycka att FN är en falsk hjälte. Det är inte rättvist, FN kan inte göra mer än vad medlemmarna tycker att man skall göra, och somliga medlemmar har som bekant väldigt skumma dagordningar ...

Piratdåd - eller krigsorsak?

När beväpnade privatpersoner överfaller och rånar och för bort folk på fartyg på internationellt vatten räknas det som piratdåd. Under de senaste årtiondena har sådant hänt omkring Malackasundet, i Guinéabukten och utanför Afrikas horn. Sjöröveriet lever än.

Men hur är det när en statlig aktör angriper ett fartyg som för en annan stats flagga, och det sker på internationellt vatten? Jag och många andra har kallat det "piratdåd", men det kan vara fel. Det kan vara något mycket värre än ett brott mot vanliga lagar. Det kan vara en krigshandling. En stat har skickat in militär på en annan stats område, utfört våldsdåd mot personer som befinner sig där, ägnat sig åt stöld och människorov. Det är allvarliga övergrepp och de är beordrade av en stats högsta ledning. Möjligen har israeler och amerikaner svårt att förstå detta, men i övriga världen är man nog rätt klar över konsekvenserna.

Det skulle uppstå en intressant situation ifall Turkiet skulle vända sig till NATO och säga att "vi är utsatta för angrepp, nu vill vi att NATO inträder till vår hjälp enligt bestämmelserna i fördraget". Jag antar att det inte går så långt, men om nu turkarna skickar marinenheter för skydda nästa fartyg som är på väg till Gaza och möts av aggressiva israeler ... det kommer att krävas en sjuhelsikes fotarbete av USA för att slingra sig ur detta. Såvida inte Washington har bestämt sig för att Israel är en sådan belastning att man låter turkarna göra grovjobbet att riva blockaden mot Gaza medan man själv låtsas bara stå vid sidan av och vrida händerna och "beklaga".

Egypten har i alla fall temporärt hävt stängningen av sin del av gränsen. De kanske är så att de egyptiska kleptokraterna är rädda för att den lönande gränshandeln skall försvinna om de fortsätter att stödja en blockad som ändå kommer att rasa förr eller senare.

---

PS. Mindes just ett liknande fall, när franska agenter sänkte ett fartyg från GreenPeace, Rainbow Warrior, i Aucklands hamn på Nya Zeeland 1986. Fransmännen blev gripna och franska staten krävde att de skulle friges, att de skulle behandlas som militärer och inte som vanliga brottslingar. Kom inte ihåg hela upplösningen, men någon blev tvungen att tala om för fransoserna att med deras resonemang var man faktiskt i krig med Nya Zeeland.

Ännu fler bilder från Ship to Gaza-demonstrationen

Här är sista uppsättningen av bilder från gårdagens demonstration. Även internationella fack kräver nu att blockaden av Gaza skall upphävas och de ansvariga för blodbadet igår ställs inför rätta. En rörelse som kommer underifrån och har bredd och styrka kan få västvärldens knäsvaga regeringar att skärpa tonen och faktiskt genomdriva kännbara åtgärder mot Israel.



En del hade snabbtillverkat plakat utan pinnar. Verkar som man exempelvis knyckt reklamskyltar av papp från tunnelbanan. Ni vet, de där som sitter längs rulltrapporna på många stationer, de har lagom format och rätt styvhet för att fixa till ett plakat. Fast jag vet inte om det gäller just i det här fallet.




En veteran från Palestinarörelsen talar - Per Gahrton




En historiker samt vass penna från Aftonbladets kulturredaktion talar - Åsa Linderborg.



Var det Linus han heter: son till Mattias Gardell som till för en stund sedan var försvunnen efter Israels attack. Han har en far att vara stolt över.




Numera kallas detta slöja av någon anledning. Vad jag minns från sextiotalet hade damerna och fina töser en sjal eller sjalett utan att det tycktes vara så konstigt. Och i början av nittonhundratalet såg de flesta kvinnfolk ut så där på skallen. Fast de hade nog oftast inte så fina huvuddukar som de muslimska flickorna bär omkring på idag.





Feminister för Palestina skall det vara. Det finns många som hurrar för feminismen i Asien men blundar när bomberna faller över byarna, eller struntar i att Gazas och övriga Palestinas mödrar och barn inte får den omvård de behöver.



Invandrade damer av olika modeller.




En riktigt elegant mössa och dress




Från en fin järnbalkong tittar en östermalmare ner på demonstration.

Vilken dj-a nyhetsvärdering!

Hör nu, jag ger fullkomligt fan i om Skara-Bert fått polyperna felopererade eller vad det nu handlar om. Det finns viktigare saker.

Just nu kommer nyheten att alla svenskar är vid liv inklusive Mattias Gardell och Edda Manga. Då kan man dra en lättnadens suck - men inte för ett ögonblick glömma alla de som dödats eller skadats av de israeliska mördarpiraterna.

Se här Motbilder om israelisk bildförfalskning. Man får förmoda att den israeliska propagandan drar igång för högvarv nu och det kommer att fifflas med allehanda "bevis" som säkert många fårskallar även i svenska media kommer att skicka vidare.

Fler bilder från Ship to Gaza-demonstrationen

Så här såg det ut när jag steg ut från tunnelbanan på Sergels torg i går kvart i sex ungefär. Jag hade undrat hur mycket folk som kunde komma med så kort varsel. Nu förstod jag att det skulle bli några stycken. 7000 påstås det idag.

En av talarna igår var sonen till professor Mattias Gardell som tillsammans med sin hustru var på en av båtarna som de israeliska piraterna angrep. Det är inte känt vad som hänt med honom eller hustrun ännu, och det är utomordentligt oroande. För israelerna vet det naturligtvis, de har förmodligen snokat fram namn på varenda deltagare och kanske till och med på vilken båt de befann sig. De vet vad som hänt med paret. När man vet att de som vet är fullständigt hänsynslösa mördare och närmast psykopatiska lögnare finns det anledning att vara mycket bekymrad.

Nåväl, här är fler bilder från Sergels torg. Jag kanske återkommer med lite mer längre fram.