Vad sa statsminister Hansson egentligen?

Lite historia. Här har jag klippt från Svenska Dagbladet 28 augusti 1939. Sveriges statsminister talar på Skansen i Stockholm. Kriget är på väg att bryta ut. "Sveriges beredskap är god" säger han. Senare har uttalandet hånats och förvrängts till att han talade om den militära beredskapen. Den var inte på topp. Men det var folkförsörjningen det gällde och som han talade om. Hansson fick rätt. Det blev ingen livsmedelskris i Sverige av samma allvarliga art som under första världskriget.

Lite SD-funderingar

Jag ägnade en stund åt Sverigedemokraterna idag. Partiordförande Åkesson har skrivit en debattartikel i Svenskan om polisens påstådda ineffektivitet. Han tyckte att en del uppgifter som polisen gör idag lika gärna kan överföras på andra.

Jag plågade mig igenom kommentarerna. Det var rätt många, men bara en (1) som insåg att Åkesson egentligen är ute efter att återställa läget i polisen till hur det var i början av 1990-talet. Det som hände då var ju den stora bankkrisen som drog med sig enorma 'besparingar', vilket gjorde att mängder av människor som arbetade med administration inom polisen förlorade jobbet. De skulle ersättas av vanliga poliser i stället, vilket naturligtvis gjorde att kontorsarbetande poliser fick mindre tid till att vara ute på fältet och jaga brottslingar. Vill Åkesson vidga perspektivet kan han ju lägga fram liknande förslag angående sjukvården för där hände samma sak: när det skulle sparas var det folk i botten av organisationen som åkte ut (biträden, undersköterskor, städare och liknande) vilket gjorde att andra fick ta över eller att uppgifterna inte gjordes allt. Städning exempelvis lär ha blivit klart sämre, vilket verkligen inte är bra när det gäller sjukhus.

Några kommentatorer verkade inte fatta att en sådan här omfördelning, eller om vi kallar det återställare, är ekonomiskt vettig. På modern svenska heter det väl inte längre att man 'får valuta för pengarna', utan det heter 'more bang for the bucks'. Det är dock samma sak: om poliser gör polisjobb och läkare gör läkarjobb så blir det mera bangar för bucksen än om de också skall göra en massa andra saker som andra kan göra bättre. Det blir effektivare, mer ekonomiskt (förhoppningsvis).

Jag kollade en film med Åkessons tal i Visby. Som jag uppfattade det är det någon sorts nytt samhällskontrakt han är ute efter, fast han tycker att det är svårt att uppnå i dagens splittrade samhälle. Han tycker att det skall vara ett varmt och trevligt och inkluderande folkhem. Det lät ungefär som Per-Albin Hansson 1928. När han yppade sitt motstånd mot att bli 'integrerad' så var det i de andra partiernas kalla och otrevliga samhälle. Ett problem därvidlag är de otrevliga pustar som kommer upp ur SD:s bottenregioner till och från. Det känns inte som om alla vill vara varma och inkluderande, det är snarare aggressivt och hatiskt, hånfullt och nedvärderande. Och det har jag svårt med. Det är nog ingen tillfällighet att en del individer med den mentaliteten dras till SD. Men vi får se vart det leder med ny-folkhemmet. Jag tycker tanken är reaktionär och ogenomförbar.


I en del av talet ville Åkesson framhålla konservativa värden, och exemplifierade med att det gått tokigt med 'den arabiska våren'. Det kanske inte var så bra att bara riva ner de gamla regimerna om resultatet blir att islamister tar över. I ett annat avsnitt talade han om visioner (fast där har jag glömt vad det handlade om). Det kan möjligen finnas en motsättning mellan konservatism och visioner, i alla fall om visionerna förutsätter att man ändrar på fundamentala saker i samhället.


Fast jag undrar hur mycket kapacitet till förändring SD har. Det kan vara så att vi har några årtionden av utomordentligt kraftfulla förändringar framför oss, som bland annat kräver en ekonomisk hantering som går långt utöver vad socialdemokratiska folkhemsbyggare tänkte sig för ett par generationer sedan, men det är ju ungefär på femtiotalet som SD verkar ligga. Och med den inställningen undrar jag hur beredd man är för nya steg i datorrevolutionen samt peak-nästan-allting på global nivå? Ett jobbskatteavdrag till vill man ha, och det begriper jag inte vad det skall vara bra för, även om de fixar till en bättre fördelningsprofil i sitt förslag än vad Alliansen föreslår. 


Hur som helst, även om det finns en del åsikter och individer i SD-fållan som känns väldigt otrevliga så anser jag att utgångsläget bör vara respekt, och att skällsord och hot inte är lämpliga även om sakkritiken kan vara sträng. Och det verkar löjligt att avvisa förslag bara av det skälet att de kommer från SD. Man kan diskutera och värdera fakta, man kan presentera visioner. Med tanke på att just fakta har svårt att slå igenom, SD har nog lättare att tillgripa borgerligt känslopjunkande än hårddata, kanske vänsterns stora uppgift blir att lägga fram visionen som slår allt annat. Jag tycker det är bra att SD lägger fram idéer som kan diskuteras, det skärper det egna tänkandet och man får fundera på vad man själv vill. Det är väl så det som högtidligt kallas 'det demokratiska samtalet' skall föras? Men vem skall göra det? Löfven? - hahaha ....

USA - på väg mot planekonomi?

Eftersom alla ekonomier på något sätt är planerade är rubriken fel - finns det ingen eftertanke och framförhållning finns heller ingen ekonomi. Men planering kan ske på olika sätt, med olika syften och verkningar för olika samhällsgrupper. Den moderna planekonomin kom i samband med Första världskriget. När Sovjet planmässigt skulle bygga socialismen fanns redan en del experter tillgängliga, folk som hade arbetat med det tsaristiska Rysslands ekonomiska planering under kriget. Efterklanger av den västeuropeiska krigsplaneringen fanns förmodligen såväl i de tyska nazisternas ekonomiska politik som i den engelska keynesianismen. Jag tror det var den gamle historikern Eric Hobsbawm som skrev att erfarenheterna från Första världskriget hade lärt folk att staten kunde göra lite mer än vad man trodde tidigare.

När Per-Albin Hansson 1939 uttalade att "Sveriges beredskap är god" handlade det faktiskt om planer, nämligen att man hade förberett sig så att livsmedelskrisen från Första världskriget (som höll på att utlösa revolution i Sverige) inte skulle upprepa sig. Hansson hade rätt, det blev ingen livsmedelskris.

Men nu över till rubrikens ämne, förorsakat av en artikel om en 'exekutiv order' från Vita Huset, avseende 'Beredskap för nationella försvarsresurser'. Den utfärdades 16 mars i år. Ur en synvinkel är den inte så konstig, det finns ju hela tiden övergripande planer för hur staterna skall agera om det utbryter svåra kriser som kan påverka folkförsörjningen. Naturligtvis måste de uppdateras då och då, oavsett om kriget står för dörren eller inte, eftersom ekonomin förändras. Å andra sidan kan man undra om denna 'exekutiva order' har något med krigsmullret i Västasien att göra, och då är ju saken betydligt allvarligare på flera sätt. 'Allvarligare' dels för att USA tidigare kunnat driva ett antal krig utan att det orsakat ransoneringar och stora offentliga ingrepp, och dels för att det kan vara förebud om ett verkligt krigsutbrott. Jag utgår också från att konspirationsglada personer ser detta som förberedelser för en kupp och definitivt skrotande av den USAmerikanska demokratin. De kan ju gnola på Frank Zappas gamla text om "concentration moon, over the camp in the valley ..."

Vad säger planen? Bland annat att staten i ett krisläge kan ta kontroll över alla energikällor och kommunikationsmedel, samt återinföra värnplikt för att möta landets civila och militära behov. (Undrar om inte det sista låter som tyska lagar under Första världskriget, med total mobilisering - kanske kan jämföras med svensk civilförsvarsplikt också, men mer utvidgad?)

Det bästa sättet att se till att den här planen inte förverkligas är väl att se till att det inte blir krig eller förvärrad kris runt Hormuz-sundet. Världsekonomin drivs till stor del ännu med olja - det är märkligt att ett litet gäng israeler och amerikaner tillåts hålla på som de gör och provocera bråk. Det räcker nog med att något enstaka fartyg skadas i Persiska viken för att det skall bli panik Jorden runt. - Men åter till den 'exekutiva ordern', för där står några andra intressanta saker.

Man får en bild av en enorm organisation, från presidenten och diverse nationella råd i toppen, ned till olika departement med ansvar för olika sektorer av samhället. Man kan anta att här kommer man inte att snåla med maktutövandet i ett krisläge. Jag undrar hur en jämförelse med den tidiga planering som gjordes under ryska inbördeskriget 1918-21 skulle utfalla, om man ser den ryska organisationen jämsides med den amerikanska? Eller för all del sovjetiska Gosplan som kom i slutet av 1920-talet.

En märklig detalj är att man i ett krisläge snabbt skall se till att teknologier som för närvarande hålls borta från marknaden snabbt utvecklas. Det verkar vara energikällor i första hand. Det vore ju smartare om detta gjordes innan det blev kris, men just krisen gör ju att eventuellt motstånd kan bankas ner i skoskaften och det är väl det som är meningen. - I övrigt ser det ut som stora delar av affärslivet på olika sätt kan dras in under offentlig kontroll, så fort det rör sig om angelägenheter av 'offentligt intresse'. Och det lär vara väldigt mycket.

I denna 'exekutiva order' är syftena skumma, blir det krig är det USA och dess kompisar som drivit fram det (fast jag tvivlar på att Obama verkligen vill ha krig, och det är vettigt folk såväl i USA som Israel som försöker lugna ner situationen). Men om man ändrar på några parametrar skulle det hela kunna förvandlas till en demokratiskt kontrollerad planekonomi med Humes gamla paroll om "största möjliga lycka till största antalet människor" som ledstjärna. Den teknologi som kommer att användas i planeringen är ju rätt neutral, den kan användas både till kapitalistisk och socialistisk planering. Undrar om exempelvis Occupy-folket kan ta upp den tråden - helst innan USA förvandlas till en regelrätt polisstat!

En eller två felaktigheter belysta?

I Svenskan tar Dick Harrison upp Per Albin Hanssons hånade uttalande från 1939 - vår beredskap är god. Per Albin hade rätt, han talade inte om militärt försvar utan om försörjningsfrågor, och de klarade man som bekant bättre av under Andra än under Första världskriget. Jag har för mig (Harrison själv namnger ingen syndare) att felaktigheten dök upp i ett TV-program för många år sedan. Att kopplingen mellan uttalandet och läget för Sveriges militära försvar är fel har nog varit känd länge. Jag fick höra den av en historiker i början av detta årtusende. Det är bra att detta sprids i större kretsar, man kan säga att det handlat om ett postumt drev på lögnaktiga eller okunniga grunder mot Per Albin. Är man riktigt misstänksam kan man hävda att den verkliga udden var mot Folkhemmet.

Vad det gäller dagens drev så reser Daniel Suhonens debattinlägg i Svenskan fler frågor. För att det skall gå ihop krävs det att det finns en grupp väldigt underliga människor högt upp i den socialdemokratiska organisationen, tydligen med koncentration i Stockholms län (och i synnerhet på Sveavägen i Stockholm då, där SAP:s högkvarter ligger?).

... när nu detta drev drar upp i tornadostyrka och kraven på Juholts avgång känns formulerade som i förväg, kombinerat med att en rad ”högt uppsatta socialdemokrater” anonymt riktar anklagelser mot sin partiledare luktar hela historien en ”set up” för att få Håkan Juholt avsatt och ersatt.

Grunden i detta är att Håkan Juholt är en mittensocialdemokrat som lutar sig mot en traditionell S-ideologi när han formulerar sin agenda. Denna Juholts linje skär som en svetslåga i de stelnade maktstrukturer som sedan 80-talet ägt kontrollen över det socialdemokratiska partiet. Att kritisera avregleringar, privatiseringar och ökande ojämlikhet bryter den tredje vägen-socialdemokrati som vill gå mot mitten och tona ner de ideologiska skillnaderna mot alliansen.

...

De senaste dagarna nås vi av en tornado där själva krisen för Juholt och det sjunkande förtroende han därmed fått tas för intäkt för att han måste avgå. Avgångskravet blir argument för avgång. Så vi står inför en politisk storm som just börjar i de skyttevärn som sedan länge grävts i det socialdemokratiska partiet. En tradition där radikala socialdemokrater som viker av från en rent nyliberal agenda ska avföras. Helt uppenbart har medier agerat megafon för socialdemokrater vars syfte är att få bort Juholt. I denna kamp är alla medel tillåtna för att fabricera lögner och halvsanningar i syfte att få bort en partiledare man inte gillar.

Räcker det med att säga att det finns konstiga och världsfrånvända människor i SAP:s ledning, personer som omedvetet driver partiet i en riktning där det kommer att vara uträknat för alltid? Är de så upptagna av sina privata angelägenheter och nyliberala privatiseringar att de inte förstår vilken oerhörd skada de orsakar partiet? Är de så självupptagna att de struntar i det? Är de så nyliberalt engagerade att de gladeligen sågar av den gren de själva sitter på (det är ju inte säkert att dagens trygga partiarbete är lika tryggt i framtiden om den nyliberala revolutionen får fortsätta att mala sönder partiet).

Om man nu tror att de ändå begriper vad de gör så kan man undra om det handlar om folk som mer eller mindre är köpta av intressen utanför partiet, folkpartister med medlemskort i SAP. Jag vet inte hur rimligt den saken låter, men affären med PR-firman Prime och dess lejda socialdemokrater kan få en att åtminstone sätta upp det alternativet på listan. Det kanske är OK att avsätta Juholt till förmån för en mer rätlinjig ledare, men då borde kvasten gå i betydligt vidare svängar i SAP:s ledarskap.

PS. På tal om folkpartister med medlemskort i SAP så finns det en gammal progglåt: Fy på dej sosse, va' du luktar skit! Finns en rad där i slutet som drar den slutsatsen. DS

Jag och Picasso??

Picasso: cirkusakrobater och apa (apan till höger)

Via en länk hos DN kommer jag till en annan sida där man kan testa vem av 150 historiska personligheter man liknar mest (till det inre alltså, det är inget look-alike det handlar om). På DN:s bild använde man Stalin som lockbete, men till min häpnad så påstod testen att jag mest påminner om Pablo Picasso!

Det fanns några tvillingpersonligheter också, och de var gamle ordförande Mao, samt Hjalmar Branting och Per Albin Hansson. Mao förstår jag - både han och jag är ju i poesisvängen fast med något olika inriktning - men de två andra är mer tveksamma.

Picasso: gråtande dam 1937

Kan det här vara en del av förklaringen: detta är en tavla som jag själv målat, byggd på en målning av Pablo själv och en del som jag lagt till själv:



Kanske skulle lägga ut mer av mina tavlor på nätet och lansera mig som "den nye och annorlunda Picasso"? "Bättre" går knappast att säga, för Pablo P var en rasande skicklig konstnär!