tisdag 17 maj 2011

WEA- ny världsforum för ekonomer

Jag brukar ibland citera Real-World Economics Blog, en samlingsplats för ekonomer och andra som är strängt kritiska mot den dominerande neoklassiska ekonomin. Nu skärps kampen, i och med att man skickar ut inbjudan till World Economics Association, WEA, undertecknad av 141 ekonomer från många håll i världen. En är svensk: Peter Söderbaum. Vi kan ta en annan ur samlingen: Jayati Ghosh från Indien, det finns faktiskt en svensk översättning av en av hennes artiklar här. WEA:s manifest som skall förklara meningen med föreningen hittar man här.

WEA vill verka för pluralism och globalisering inom ekonomiämnet, i stället för dominans av en sorts tänkande utövat av ett mindre antal personer i några västländer. Jag vet inte om någon har jämfört den härskande neoklassiska nationalekonomin och dess utövare och beskyddare med lysenkoismen inom sovjetisk växtforskning, men det kan finnas likheter. Neoklassikerna har förvisso en del som talar för sina teorier (liksom Trofim Lysenko, som nog inte var någon dumskalle) men när teorierna drivs över sina rimliga gränser, inte revideras trots enorma praktiska bakslag, och dessutom har politiskt beskydd av ibland våldsbenäget slag, är det inte så roligt längre. Trots att det finns flera tänkbara linjer för ekonomiskt tänkande sätter neoklassikern sin egen feta högbetalda häck på hela lärogrenens utveckling, och då är det bra om WEA och andra kritiker åtminstone kan strö ut några vassa häftstift där häcken tänker landa. I bästa fall kan krisen inom nationalekonomin leda till ett teoretiskt och praktiskt språng framåt, men då gäller det av bli av med de gamla getterna!

Och för att glädja ekonomiskt sinnade personer: medlemskap är gratis!

7 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Enögdheten inom den svenska ekonomkåren är kolossal. Det var Torsten Sverenius som citerade någon ekonom som berättade hur det kunde gå till: "Assar gillar det inte" betydde att man blev av med sina anslag.

Vilket innebär att även en seriöst menad bok som Nationalekonomi för vänstern enligt Stefan de Vylder på ett lite väl klämkäckt vis argumenterar för varför neoklassisk ekonomi visst kan användas för en jämlikhetsorienterad kritik.

Och att inget annat synsätt på ekonomi har publicerats sedan Gunnar Myrdal. Varken Chang - "den främste kritikern av globalseringen" enligt Martin Wolf - eller Reinert finns på svenska. Och Marx göms undan i ett hörn för nördar.

Det måste bero på traditionen av luthersk renlärighet.

Hannu Komulainen sa...

Jag undrar hur många svenska ekonomer som kommer att gå med... Nivån på kåren antyds i en recension av Stefan de Vylder av boken "Nationalekonomi för vänstern": "Boken är skriven av och för den svenska socialdemokratins huvudfåra. Och ilskan lyser, i stort, med sin frånvaro. Det är svårt att undgå intrycket att de flesta av de tolv författarna är belåtna med det mesta. Mycket belåtna." De som skrivit boken tycks t.o.m. mena att det finns en vetenskap, "nationalekonomin", eller m.a.o. den neoklassiska teorin. När det i själva verket finns hur många skolor som helst, med oförenliga utgångspunkter.

Björn Nilsson sa...

Vi hade några generationer av tungviktare inom ekonomin - men det verkar vara historia. Man kan undra om nyare tiders lättviktare någonsin känner sig lättviktiga innerst inne någonstans, eller om de hypnotiserar sig själv och varandra om nutida ekonomis storhet?

Det är klart att neoklassisk ekonomi kan förenas med jämlikhet, men det torde förutsätta ett samhälle av enkla hantverkare och bönder som aldrig kan ackumulera något som ser ut som kapital. Inga företag och förmodligen inga pengar heller, däremot förmodligen ganska nära svältgränsen. Men hur skall man baxa in nutidsmänniskor dit?

Teckentydaren sa...

När man laser en del artiklar av dessa nya S/”vänster” ekonomer hos S och LO får man intrycket av att man försöker slå knut på sig själv och göra våld på den inbyggda ”logiken” i den nyliberala ekonomin.

Ignorerar man Keynes och efterfrågans betydelse i ekonomin lär det bli svårt att få till full sysselsättning, det är ur den fulla sysselsättningen som vanligt folks makt på arbetsmarknaden får sin näring och ett jämlikare samhälle kommer till, jämlikhet och rättfärdighet är inget som diverse politiker och ekonomer i sin förmenta godhet kan ge till folk, folk måste själv åstadkomma det.

De nya S/”vänster” ekonomernas jämlikhet är bara en utopisk illusion i den nyliberala ekonomin och kommer att förbli så, ett löfte/mål som ständigt kommer att ligga i framtiden.

De nya S/”vänster” ekonomerna är för en sk självständig riksbank och överskottsmål, dvs permanent åtstramning av ekonomin och att reaktionära element på RB ska bestämma vilken nivå på arbetslösheten som är ”bäst” för landet.

I en av rapporterna efter S valförlust med bla Lindgren-Åsbrink som författare var ”full sysselsättning” en återkommande fras. Lindgren-Åsbrink hade en bloggpost om rapporten, jag frågade henne vilken definition de hade av begreppet. Hon tyckte det var en bra fråga men sa att de inte hade diskuterat vad definitionen skulle vara och hon hade inget själv att säga om vad det skulle vara.

Man kan kanske misstänka att den fulla sysselsättningen även hos de nya S/”vänster” ekonomerna är den NAIRU som de nyliberala RB och KI ekonomerna kommer fram till när de spekulerar om ekonomi.

Björn Nilsson sa...

Vi kan nog glömma det mesta av den svenska akademiska ekonomikåren tills vidare, tills de känner att det är dags att vända kappan efter vinden och tycka något annat än vad de tycker nu.

Jan Wiklund sa...

Jag hade en liten diskussion med henne om detta, kan för ögonblicket inte hitta vilken av posterna på Storstadsbloggen det var men den innehöll ett långt citat där Juholt lovordade 90-talspolitiken och jag undrade om hon höll med. Ja, det gjorde hon, när ekonomin var dålig fick man strama åt sa hon. Jag kontrade då med en post från TCOs utredare som redovisade effekterna av en sådan åtstramning - http://www.utredarna.nu/rogermortvik/2011/03/28/myten-om-att-det-alltid-gar-att-spara-sig-till-en-ekonomi-i-balans/ - och det hade hon inget svar att ge på.

Summa summarum: det är ekonomins småmynt dom håller på med. "Allt annat lika" som ekonomerna säger, dvs ingen utveckling åt något håll. Allt balanserar alltid runt samma nollstreck, och tiden är en frånvarande storhet.

Antagligen blir man så där sen man har läst ekonomi några år, man kan ju inte gärna medge att det man har ägnat sin tid åt är värdelöst.

Björn Nilsson sa...

Jag läste ihop till en pol mag för några år sedan, med nationalekonomi som huvudämne ... och även om man lärde sig en del kändes huvuddelen så gott som bortkastad. Och det är ju inte bra.