Ett bibelord för kristdemokrater?

Ibland blir man undrande. Några moderater har hoppat av på grund av regeringens ondskefulla politik mot människor som har det svårt. Men hur är det med Kristdemokraterna, som ju i sin ideologiska ryggsäck bör ha ett bibelord som låter som följer i den moderna översättningen. Deras ledande ikon (Jesus Josefsson) gjorde följande påpekande:

’Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.

Men de kanske är hårdhudade i KD och omfattar någon sorts USAmerikansk framgångsteologi där man skiter i de utsatta och mer tänker på sin egen jordiska frälsning bland max med prylar?

Citatet kommer från Matteus 25:e kapitlet och kan i dessa elektroniska tider slås upp här. Det handlar om Den Yttersta Domen, inga småsaker alltså. Onda, goda skiljs åt. Borde inte Hägglund och hans underhuggare fundera på huruvida de vid den slutliga sorteringen kommer att hamna bland fåren eller bland getterna? Den sista gruppen kommer att transporteras till den eviga elden som väntar djävulen och hans änglar därför att de struntade i människor som har det svårt.

’Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. 42Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, 43jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.’ 44Då kommer också de att fråga: ’Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?’ 45Då skall han svara dem: ’Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.’

Man kan undra om det finns många smygateister eller möjligen många smyghycklare i KD:s led? Måste man  komplettera dessa bibelord med några rader om Försäkringskassa, Arbetsförmedling och socialhjälp för att budskapet skall gå in?

Ännu en teckning ...

... av mästaren Hans Lindström. Kristdemokraterna vill ha ett "mänskligare samhälle", men betraktaren undrar varför de inte vill ha ett "mänskligt" sådant. Det är ju en viss skillnad ...

... och det är en bra fråga. Vi som är lite äldre minns att den faktiskt varit uppe tidigare. Men då var det ungefär 1970-1971 och socialdemokraterna gick ut med parollen "ökad jämlikhet". Det fick en del kritiker att fråga varför de inte helt enkelt krävde "jämlikhet". Någon stygg person ansåg också att man kunde ändra parollen till "begränsad jämlikhet" eftersom det ändå var samma sak. Det är knepigt med politiska paroller ibland.

Politiker drar en vals på Pride

Första gången jag såg homo-aktivister i en demonstration var i det radikala Enhet-Solidaritet på första maj, 1972 eller 1973 tror jag. Det var nytt och modigt då. Problem fanns och problem finns, och det är som vi vet huvudsakligen i omgivningens attityder och handlingar (hela vägen från otrevligt bemötande till otäcka våldsdåd) som problemen finns.

Men det betyder inte att Prideparaden står över kritik. Jag brydde mig inte om den i år och inte var jag där förra året heller. Här finns kommentarer och bilder från senaste och kanske sista gången. Har för mig att en del i anarkistiska kretsar också hade fått nog och inte var med (eller inte fick vara med) utan höll sin egen tillställning på Kafé 44. Problemen är uppenbara, åtminstone ur vänstersynpunkt, här är några:

När jag stod på Skeppsbron för flera år sedan och blev halvdöv i oväsendet dånade det förbi en lastbil innehållande delar av Sveriges krigsmakt - just det, de som deltar i kriget i Afghanistan (som inte förs för att talibaner är homofober, kanske vi bör tillägga). Vill man demonstrera tillsammans med sådana?

Sista gången (se länken ovan) noterade jag att en del företag tagit sig in i tåget. Är det för tolerans och frigörelse, eller för att kränga någon smörja, som de dyker upp? Förmodligen läggs kostnaderna på firmans avdragsgilla marknadsföringskonto. Något för vänstern att ställa upp på? De flesta HBTQ-personligheter är väl vanliga knegare, inte kapitalister? Jag såg för övrigt någonstans att grupper i London reagerat mot hur företagen tar sig in i de här paraderna.

Som jag skrev enligt länken: om man skulle döma av verksamhetsberättelsen för Vänsterpartiet i Storstockholm var Prideparaden dubbelt så viktig som första maj. Det är en konstig prioritering för ett parti som först och främst borde vara en klassorganisation, inte en underavdelning till nöjesdetaljen. Nu vet jag inte om den kritiken är giltig längre eftersom det blivit så mycket rädisa av V: ett rött skal, tunt dessutom, runt ett vitt inre. Eftersom det mest akuta behovet nu är att slå tillbaka högerns (däri inkluderas nog de höger-bögar som drog förbi i en bil av gammal jänkar-typ på Skeppsbron) offensiv är det rent åt h-e med prioriteringarna, men det kanske avspeglar vad tongivande V-partister har för intressen och förankring i tillvaron.

Men det verkar som om de politiker som vågar ha avvikande synpunkter får löpa gatlopp, och det vågar de flesta politiker inte. Kristdemokrater skälls för homofobi, och partiledare Hägglund får bannor för att han inte ställer upp när Pride visslar, men varför? Ibland känns det på sätt och vis skönare med folk som har åsikter som man inte delar men som åtminstone står upp för dem, jämfört med opportunister som först kollar åt vilket håll vinden verkar blåsa och vilka ståndpunkter man kan ha utan att riskera något. Som dansargänget på bilden ovan. Vad händer om de tror att vinden blåser åt något annat håll i morgon?

Det politiska landskapet i Tyskland

Jag skrev igår om att det politiska landskapet i Tyskland håller på att ändras. Tyskland är ett grannland, många svenskar tycker det är extra viktigt att inte veta så mycket om grannländerna, men för att illustrera gårdagens påstående är här ett citat på det tyska tungomålet:

DIE LINKE ist jetzt in 10 von 16 Landesparlamenten mit eigenen Fraktionen vertreten, in zwei weiteren mit Einzelabgeordneten. Schon vor Hamburg war sie mit 175 Landtagsabgeordneten die drittstärkste Kraft in den Ländern und damit deutlich vor Grünen (129) und FDP (107).

Med andra ord: i storlek vad det gäller företrädare i delstatsparlamenten är die Linke det tredje största partiet (efter kristdemokrater och socialdemokrater). Vad det kommer att leda fram till vet vi inte, men möjligen måste den politiska scenen i Tyskland ta ett steg till vänster för att möta utmaningen från vänstern.

Det här är ett tecken på att politiska låsningar med rötter i det kalla kriget håller på att upplösas. Allt fler människor i Europas valmanskårer har växt upp efter det kalla krigets slut, deras värld är en annan än de övre medelålders, och de möjligheter och hot vi står inför idag är andra än för 30-40 år sedan. Det vore märkligt om det inte slog igenom även i de politiska valen.