Jag tittar inte på Pride-paraden

Jag tittar inte på Pride-paraden. Det har jag inte gjort på rätt många år nu. I stället hänvisar jag till de alternativa skisser som publicerades i juli 2009.

Som man kan lära sig av filosofin så kan saker slå om till sin motsats. Det som en gång var ett uppror mot tvång och förnekande av människor kan förvandlas till tvång och förnekanden av människor. Det gäller bara att fienden kan infiltrera och ändra på saker och ting. När grupper för homosexuell befrielse först demonstrerade (minns inte vilket år jag såg det först, kan har varit i Enhet-Solidaritet på Hötorget Första maj 1972 eller 1973) var det en motståndsaktion. När nu polis, militär, kyrka och storbolag marscherar tillsammans med diverse politiska partier som tidigare knappast varit aktiva i den här frågan så luktar det bara illa. Och det spelar ingen roll hur många som står vid sidan av och hurrar. Överklassen har tagit initiativet. Varför skall jag gå och titta på det?

Norra Bantorget, mot EDL

Jag laddade kamerabatteriet och traskade iväg till anti-EDL-demonstrationen på Norra Bantorget. Här är några bilder och kommentarer:

Det märktes uppladdning när jag kom till Norra Bantorget strax före ett. Avspärrningar och en massa poliser. Första gången jag sett polis på en sådan här vehikel. Inkallad från landet kanske, annars vet jag inte varför man skall köra med sånt inne i Stockholm.

En smärre kavalleri-avdelning också. 

Det var inte så många plakat eller banderoller (och faktiskt, när jag tänker på saken inga flaggor alls vad jag kunde se). Förstod inte det här plakatet.

Ett av de fåtaliga plakaten, budskapet begripligt.

Går det ihop att kalla EDL för "Breiviks fotsoldater". Kan det inte vara tvärtom? Breivik gjorde ju något som många EDL:are förmodligen skulle vilja göra men inte vågar eller inte har hjärnkapacitet nog till för att klara av.

Här sätter man i konstnärlig form eld på en engelsk flagga. Då behöver skottar och walesare inte känna sig träffade. Den som är lite initierad i modern svensk konsthistoria från 1960-talet känner dessutom igen en provokation här som en gång ledde till åtal för konstnären Carl Johan de Geer. Han frikändes, bör tilläggas.

Utanför LO:s högkvarter står gamle August Palm och verkar undra vad tusan som pågår.

Och några meter från Palm en uppsättning polishundar med tillhörande poliser. Notera munkorgarna.

Det verkade rena stormötet för poliser i vissa hörn.

Den här killen med svart näsduk framför näsa och mun kanske är förkyld och känner sig krasslig, så han måste luta sig mot stolpen?

En polishelikopter dundrade fram och tillbaka på ett sätt som jag uppfattade som störande och provokativt. Bullret dränkte mycket av vad talarna sade.

Snyggast idag: fontänen på Norra Latins gård.

Och här kommer professor Mattias Gardell cyklande. Idag har han inte läder kostymen på sig.

"Inte i mitt namn" står det på en del tröjor. Det syftar väl på att man inte vill att gamla nasse-tomtar som EDL plötsligt skall komma dragande till gay-rörelsen med sitt muslim-hat.

Har inte lyckats lista ut vad det står på den här banderollen. [Senare tillägg: nu vet jag vad det står: "Vi vägrar att vara rasisternas alibi"]

Här började det bli olycksbådande. Ett gäng som påminde om 'svarta blocket' kom marscherande på Barnhusgatan.

Var det danska poliser här också? Eller turister som väntar på nästa buss?

Vuvuzela-blåsning stod på programmet. Det hördes!

"Olycksbådande" skrev jag tidigare. När mötet gick mot sitt slut smällde det till. Nån jäkla tomte kastade kraftiga smällare och sköt iväg en eller ett par raketer.

Och då blev det naturligtvis snabbt bråk, och konfrontationer mellan vissa demonstranter och polisen.

Syns det att polisen speglas i den här anarkist(?)killens solglasögen? Det kanske är "en händelse som ser ut som en tanke".

En sista fanfar, sedan tyckte jag det kändes för att åka hem och fika! Jag antar att om media tar upp det här så kommer det till 99 procent att handla om bråket, och vad som i övrigt tilldrog sig under mötet ignoreras. (Det visade sig senare att jag fick i stort sett rätt vad det gällde detta antagande,)

Ärligt svar

Jag tycker det här svaret, varför sverigedemokraterna inte är med i Pride, känns ärligt:

– Vi har aldrig sett behovet. Man måste ha ett marknadsföringstänk: är det vår målgrupp av väljare? Sedan kan det bli problem med säkerheten också. 

Ärligt, därför att man erkänner att det från partiernas sida i hög grad torde handla om taktik. Där sitter partisekreterarna och deras underhuggare och funderar på tänkbara vinster och förluster i händelse av när- eller frånvaro, utan större hänsyn till Prides faktiska innehåll. Men man säger det inte rätt ut. Det känns mindre ärligt. Nu tror övriga riksdagspartier att det här är en show som uppskattas av innerstadens bolånekollektiv, och då hänger man på. Partier som har annan bas än bara anställda tjänstemän (inklusive de vacklande kristdemokraterna) reagerar med att hålla sig borta eller vara otydliga eller vacklande.

Att SD håller sig borta kan också ses som en klok markering mot de nazi-artade engelsmännen från EDL med islamofobi på programmet som skall komma och ha möte i Stockholm i samband med Pride. EDL representerar en modern nazism där man helt enkelt bytt det stora hatobjektet judarna mot muslimer (båda är gummibegrepp, hart när omöjliga att exakt definiera) mot vännerna Israel och HBTQ-folket. Vad de tilltänkta vännerna tycker om det är en annan sak, naturligtvis.

Jag undrar om inte många av hel- och halvnassarna i själva verket har rätt mycket gemensamt med extremreligiösa islamister vad det gäller åsikter och mentalitet? Att plötsligt beordras bli HBTQ-fantaster och kanske till och med feminister måste kännas besvärande för många i hel- och halv-gänget. I det läget kanske en del beslutar att det är ballare att vara muslim i stället?

***

Jag minns från Hötorget, det var väl 1972, och demonstrationen på Första maj. Enhet-Solidaritet hette den då (den demonstration som räknades, alltså, sedan hade ju socialdemokraterna sin lilla funktionärspromenad på annat håll). Hur som helst, där var det första gången jag såg banderoller, eller om de nu var plakat, om homosexuellas rättigheter. Bredvid mig stod ett äldre par. "Titta, där går de homosexuella" utbrast mannen med tydlig entusiasm. "Usch" sa tanten. Men det var då det. Sedan antar jag att borgerligheten med sedvanlig snikenhet kidnappade rörelsen för eget bruk, för att nu med hycklande sårad stämma klaga när vänstern försöker ta tillbaka den.

Politiker drar en vals på Pride

Första gången jag såg homo-aktivister i en demonstration var i det radikala Enhet-Solidaritet på första maj, 1972 eller 1973 tror jag. Det var nytt och modigt då. Problem fanns och problem finns, och det är som vi vet huvudsakligen i omgivningens attityder och handlingar (hela vägen från otrevligt bemötande till otäcka våldsdåd) som problemen finns.

Men det betyder inte att Prideparaden står över kritik. Jag brydde mig inte om den i år och inte var jag där förra året heller. Här finns kommentarer och bilder från senaste och kanske sista gången. Har för mig att en del i anarkistiska kretsar också hade fått nog och inte var med (eller inte fick vara med) utan höll sin egen tillställning på Kafé 44. Problemen är uppenbara, åtminstone ur vänstersynpunkt, här är några:

När jag stod på Skeppsbron för flera år sedan och blev halvdöv i oväsendet dånade det förbi en lastbil innehållande delar av Sveriges krigsmakt - just det, de som deltar i kriget i Afghanistan (som inte förs för att talibaner är homofober, kanske vi bör tillägga). Vill man demonstrera tillsammans med sådana?

Sista gången (se länken ovan) noterade jag att en del företag tagit sig in i tåget. Är det för tolerans och frigörelse, eller för att kränga någon smörja, som de dyker upp? Förmodligen läggs kostnaderna på firmans avdragsgilla marknadsföringskonto. Något för vänstern att ställa upp på? De flesta HBTQ-personligheter är väl vanliga knegare, inte kapitalister? Jag såg för övrigt någonstans att grupper i London reagerat mot hur företagen tar sig in i de här paraderna.

Som jag skrev enligt länken: om man skulle döma av verksamhetsberättelsen för Vänsterpartiet i Storstockholm var Prideparaden dubbelt så viktig som första maj. Det är en konstig prioritering för ett parti som först och främst borde vara en klassorganisation, inte en underavdelning till nöjesdetaljen. Nu vet jag inte om den kritiken är giltig längre eftersom det blivit så mycket rädisa av V: ett rött skal, tunt dessutom, runt ett vitt inre. Eftersom det mest akuta behovet nu är att slå tillbaka högerns (däri inkluderas nog de höger-bögar som drog förbi i en bil av gammal jänkar-typ på Skeppsbron) offensiv är det rent åt h-e med prioriteringarna, men det kanske avspeglar vad tongivande V-partister har för intressen och förankring i tillvaron.

Men det verkar som om de politiker som vågar ha avvikande synpunkter får löpa gatlopp, och det vågar de flesta politiker inte. Kristdemokrater skälls för homofobi, och partiledare Hägglund får bannor för att han inte ställer upp när Pride visslar, men varför? Ibland känns det på sätt och vis skönare med folk som har åsikter som man inte delar men som åtminstone står upp för dem, jämfört med opportunister som först kollar åt vilket håll vinden verkar blåsa och vilka ståndpunkter man kan ha utan att riskera något. Som dansargänget på bilden ovan. Vad händer om de tror att vinden blåser åt något annat håll i morgon?

Bara positivt, så vitt jag vet

... tja, något får man väl svara när de frågar ...

Det blir inga bilder från Prideparaden här. Det får räcka med det jag publicerat förra året. Men när jag kollar bakåt hittar jag en kritisk notis redan här.

I Aftonlövet skriver de rödgröna ledarna att de upptäckt att en femtedel av alla barn inte lever i "traditionella" familjeförhållanden. Det betyder att fyra femtedelar gör det. Fast begreppet "traditionellt" är ju suddigt. Och jag tror nog att många barn har mer nytta av stabila och pålitliga personer omkring sig än av sådana som drar som flygekorrar från det ena förhållandet till det andra och mest är uppfyllda av sig själva. Sedan kan det se ut på olika sätt, men om man skall peka ut ett hot mot "familjen" så är det snarare borgerlig individualism och kapitalism än några kollektivistiska socialistiska ideer. Dessvärre är det svårt att lagstifta fram trygghet i familjekonstellationerna, hur de nu än ser ut, men bygger man ett tryggt samhälle hjälper man åtminstone till.

Såg för övrigt en klagan att AFA inte tillåts vara med i Prideparaden, men däremot Securitas. Annars skulle man väl ha kunnat höja underhållningsvärdet genom att låta dem slå varandra på käften under paraden? - Skämt (?) åsido, AFA uppträder ideellt (slåss utan att få betalt för det) medan Securitas är inhyrda slagskämpar, och där har vi skillnaden. Slåss man mot betalning, är med i den kommersiella svängen, passar man bättre in i paraden helt enkelt. Det åkte säkert med ett lastbilslass moderna svenska legoknektar också.

Nä, det där är ett kommersiellt jippo numera. Bourgeoisin tränger in överallt. Men några gör motstånd, naturligtvis är det de ostyriga anarkisterna som säger om paraden:

I den föräntas vi alla vara en enda stor och lycklig familj, men det är företagen som dikterar villkoren. Som när Afa gick i paraden 2007 och den lyckliga familjen blev ett minne blott. Vi fick bekräftat det vi redan visste - att Pride även var ett borgerligt projekt.

I paraden råder numera en ickevåldspolicy. Grupper som hotar om våld eller använder sig av våld får inte gå i paraden. En nödlösning för att få bort ”stenkastarvänstern”, som inte glatt dansade bakom Mer-bilens ”älska mer” budskap.

Ibland tycker jag riktigt bra om anarkister (och ibland blir jag störtförbannad ...)! Att nita Pride som ett borgerligt projekt köper jag! (Nej vad dumt skrivet, inte "köper", inte bli nedkletad av köp- och säljsamhället!)


Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Är myr-, människo- eller robothjärnan bäst?, Anders_S skriver Skärp strandskyddet, Jinge skriver Gud finns inte i Haninge, Kristoffer Ejnermark skriver Myterna om Lenin och bolsjevikerna del 2 – Var Oktoberrevolutionen en konspiration?

En ny parad

Jag bryr mig inte om att gå och titta på Pride-paraden. Har sett den två gånger. Det torde räcka. Men betänk: en rörelse kan skapa en motrörelse. Tänk om de trista gråa och anonyma massorna börjar röra på sig och skapa en egen parad... .

En dag kanske vi här, mitt i Kgl. hufvudstaden, får bevittna några tappra människor med en okynnig & småfräck banderoll:

Eller en man med plakat och glimten i ögat!

Eller skall vi tänka oss en aktivist med djup personlig ideologisk uppfattning som drar upp en stenhård politisk kamplinje:

Naturligtvis blir det motstånd i början, men så småningom kanske opinionen svänger och toleransen för de avvikande ökar ...

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Minskad rättsäkerhet inte rätt väg att gå, Jinge skriver Världens bästa pressfotografer, Björn Nilsson skriver ¨När börjar återhämtningen? – Aldrig”, Johan Frick skriver Att må som Kafka

Några bilder från Stockholm och Prideparaden

Här är några av de bilder jag knäppte i hörnet av Ringvägen/Hornsgatan i eftermiddags (som en fortsättning på föregående inlägg). Jag skyller ju alltid på allt möjligt när bilderna inte blir så bra. Idag är väl regn och grått väder ett bra argument? Det går i alla fall att klicka upp dem i lite större format.

Här kommer kavalleriet ...

... och här andra sadelryttare, Undrar om ölmagarna i de mer ökända motorcykelklubbarna skulle kunna tänka sig att ställa upp på övningar av den här sorten?

Ett par häftiga motorcykeltjejer (antar jag att det är)

Bland alla bizarra påfund - ett ekipage som även gör reklam för Umeå som kulturhuvudstad!

Här är något begripligt i alla fall - Askungen och Prinsen!

"Stolta Skansenmedarbetare" skall det stå på banderollen. Undrar vad Artur Hazelius hade sagt om det?

I stort sett hela det politiska spektrat var med. Ja naturligtvis inte sådana figurer som Nationalsocialistisk Front eller Sverigedemokraterna, men annars var representationen ganska heltäckande från rött till blått.

Någon slags sagofigurer tycks det.

Knepig frisyr - på snubben till höger alltså.

Är det meningen att man skall tänka på den gamla melodin "Kungens lilla piga" när man ser detta?

Kolla - en triumfbåge av ballonger!

Det fanns en del fina kostymer i tåget som jag antar blev rätt jobbiga att bära i regnet. Men deltagarna var på gott humör och lät sig inte nedslås av lite blöta.

Här kommer gaypolisen. Några våningar ovanför den blå banderollen bodde för övrigt Ulf Lundell ett tag.

... och gaysyrrorna kommer här. Snart blir väl yrkesgrupper som inte kan plocka fram några hbt-aktivister ansedda som helt ute.

Här är det fest - i alla fall just nu och om vi för en stund glömmer en del våldsdåd. I vissa länder är våldet betydligt mer framträdande. Och dessutom sanktionerat från staten.

Inte bara politiska grupper utan även firmor fanns med och gjorde reklam för sig själva. "Det var ju tjusiga pållar" tänkte jag när jag knäppte den här bilden. Vid närmare betraktande visade det sig att det är reklam för en sorts dricka.

Ja, det var en del bilder från dagens övningar. Batteriet i kameran påstod sig inte vilja vara med längre så jag missade en del intressanta saker på slutet. Men "man kan ju inte vinna jämt" som Ingemar Stenmark sa på sin tid. Och kanske den här typen av parad så småningom också har upplevt sitt bästföre-datum så småningom. Månne blir det när föreningen Gayhomofoberna dyker upp med en glad banderoll och hejdlöst dansande medlemmar?

För somliga är kanske det här årets viktigaste händelse. Men en mig bekant medlem i Vänstern muttrade något om att "om årsberättelsen ger dubbelt så mycket utrymme till Stockholm Pride som till Första maj en gång till kommer jag allvarligt att fundera på att riva medlemskortet". För det här är ju inte vänsterns huvudfråga.

Snabb återkoppling - Swartz på Pride

På sin blogg meddelar Oscar Swartz att han tänker gå med i Pride-paraden med ett plakat med texten "IT-pionjär mot FRA". Med tanke på väderleken undrade han om det skulle hålla ihop. Det verkar ha hållit hela vägen. Bildbeviset är detta foto jag tog i hörnet Hornsgatan-Ringvägen.

Jag återkommer med fler bilder senare, men först vill jag ha lite mackor och te!