Dålig tajming

Baksidan av februarinumret av Forskning och Framsteg. Lite dålig tajming, som sagt, men jordbävningar, tsunamis och härdsmältor kan vara svåra att förute - särskilt innan de har inträffat.

Den som i morgon onsdag har tid och möjlighet kan agera enligt följande:

Onsdag 16 mars kl. 18.00-18.30
Gemensam manifestation över hela Sverige. Kanske hinner det spridas även till fler länder.
Gå ut på torget på din ort nu på onsdag kl. 18, ensam eller tillsammans med några vänner. Även om vi inte blir så många på varje ort så är vi många och starka tillsammans! Sprid budskapet så kan vi bli riktigt många! Skicka pressmeddelande till lokala media! Ta med solmärken och skyltar så att vi syns! Dela gärna ut flygblad, finns t ex på Folkkampanjens hemsida för utskrift, eller författa egna flygblad med lokal anknytning. Aldrig ger vi upp! Länge leve livet!

Kom till Sergels torg onsdag kl 18
Gemensam manifestation över hela Sverige, samtidigt som tyska kärnkraftsmotståndare genomför liknande manifestationer över Tyskland. Kanske hinner det spridas även till fler länder.
Gå ut på torget på din ort nu på onsdag kl. 18, ensam eller tillsammans med några vänner. Även om vi inte blir så många på varje ort så är vi många och starka tillsammans! Sprid budskapet så kan vi bli riktigt många! Läs mer på Facebook

En tidning som inte skulle behövas

En tidning som inte skulle behövas: Afghanistan.nu kom per post idag. "USA utplånade hel by" - har vi inte hört sådant tidigare? Att de aldrig lär sig. Det fungerar inte. Det pågår ett krig där fronten är ingenstans och överallt. Typiskt folkkrig alltså. Folk kan verka vänliga mot den utländske soldaten, men rätt vad det är så ... pang! Ett krig vars motiv blir allt oklarare och bara fortsätter för att det måste fortsätta för att det inte finns några mål och motiv som håller för en kritisk granskning. Mål och motiv ändras ju hela tiden, just därför att de inte tål dagsljus. Kanske handlar det om Centralasiens naturrikedomar samt att NATO måste ha ett projekt för att kunna hänga ihop. Men varför skall afghanerna betala för det? Skall kriget förklaras vunnet när alla afghaner som inte vill ha utländska trupper i farstun har dödats?

Hur som helst, den som vill ha mer information på nätet om Afghanistan och om föreningen som ger ut Afghanistan.nu går lämpligen in och studerar vad man finner på hemsidan www.Afghanistan.nu. Man kan säga att föreningen efter sin lilla förmåga försvara vanlig hygglig anständighet, samt sunt förnuft, i det här landet. Det skulle inte behövas. Att den, och tidningen, finns är bevis på den moraliska kris vårt land befinner sig i.

Skrynklig hud på benen - bra tecken!

Ovan är framsidan till andra bandet av Prinsessornas kokbok, utgiven 1932. För den som undrar hur de andra banden ser ut är svaret: likadana, alla fyra har samma sessor på framsidan. De var de så kallade Hagasessorna, och detta är följaktligen i folkmun Sessornas kokbok. Jag kanske är lite skeptisk, men inte ser det ut som om de just kommit från, eller är på väg till köket. Böckerna finns som arvegods i mitt kök - måste erkänna att jag använder modernare kokböcker. Har ju inte ens vedspis som jag tror förutsätts hos sessorna.

Men, när nu ändå boken är framme, låt oss bläddra och se om vi hittar något godis. Jo, på senaste dagarna har ringduvorna börjat hoa här på Söder, om bara några månader är småduvorna på gång, och vad kan man göra då ... varför inte ...

Stekta, unga duvor.
(6 port.)
3 duvor, späck
1/2 msk. salt, 1 knivsudd vitpeppar

Stekning: 2-3 msk. smör
Spädning: 1/2 l. grädd­mjölk 

Duvorna äro bäst på eftersommaren, emedan de under denna tid ha rikligare tillgång på föda. De skjutna duvorna användas så snart som möjligt, emedan de förlora i smak, om de förvaras. 

Unga duvor igenkännas på näbbets böjlighet, på det fina dunet, som betäcker bröstet och på den skrynk­liga huden på benen. Vid ungefär 3 månaders ålder äro duvorna bäst. 

Inte mycket till ingredienser var det, och nu vet vi hur man känner igen de riktigt smaskiga exemplaren. Då får vi fortsätta med tillredningen, och där tycks det krävas en del handarbete.

Hörrnu vänta, jag är inte säker på att jag vill vara med om det här ...

Fåglarna plockas, svedas, urtagas, sköljas och tor­kas väl. - Huden över bröstet lossas, så att man kommer åt att lägga in en späckskiva mellan skinnet och köttet. Späckskivan ingnides med saltet och möjligen en aning vitpeppar på den sida, som lägges mot köttet. Fåglarna sys upp och brynas lätt i smör i en stekgryta. Vid stekningen spädes emellanåt med litet gräddmjölk. Fåglarna vändas och ösas, så att de ej bli torra. Ett tättslutande lock skall ligga på under stekningen. Efter 1-11/2 tim. stekning böra unga duvor vara möra, äldre behöva steka betydligt längre. Varje fågel prövas och då den är färdig, tages den upp. Då alla fåglarna äro mjuka, iläggas de som först togos upp, för att bliva genomheta. Snören och späck tagas bort och fåglarna skäras itu på längden och så mycket som möjligt av de ben, som ligga på ytan, skäras bort. Halvorna läg­gas i rad, den ena något på den andra, på ett varmt fat. Ett par salladsblad läggas vid ena sidan. - Skyn skummas väl, och såsen göres i· ordning som vanlig kycklingsås. Späder man med grädde under stektiden, blir såsen simmig utan mjöl.
Serveras med kokta grönsaker såsom små morötter, gröna bönor och ärter. Grönsakerna uppläggas i grup­per på särskilt varmt, runt fat.

Stektid: 1-11/2 tim.

Restanvändning: Överblivet kött användes till ragu, smaksatt med pickles.

Jag tycker det ser sympatiskt ut att man kan spara resterna och inte bara slänga bort dem. Mot köket!

Komik och desperation

Det är komiskt när Åsa Linderborg skriver "Äntligen – en riktig sosse i sossetäten". Vad annat än en äkta X skulle sitta i spetsen för partiet X? Tänk om Kristdemokraterna under en tid har letts av hedningar, och så byter man till en halvljummen kristen, varpå tidningen Dagen skriver: Äntligen – en riktig kristen i KD-täten".

En kille som uppges gilla svenska soldater under NATO-befäl i kriget utrikes kan knappast direkt kopplas ihop med den gamla stammen av socialdemokrater. Men det är ju ett tecken på SAP:s grava förfall att om en sådan person föreslås till partiledare, och ändå verkar ha en del sociala ambitioner vid sidan av, utbryter jubel på ett håll och snudd på desperation på andra. Titta, det verkar ju finnas lite liv kvar i det där parti-liket i alla fall! Tänk om det vill göra litegrann för vanligt folk och inte bara springa ärenden åt överklassen och gynna sig själv! - Det finns anledning att vara skeptisk och vänta på praktiska förslag och åtgärder och inte bara förfalla till ett ömkligt önsketänkande om en frälsare. Sådant tänkande är inte komiskt, snarare kanske tragiskt eller desperat. Räcker det inte med alla naiva figurer som trodde på pratkvarnen Obama och nu står med lång näsa? För SAP räcker det sannerligen inte bara att byta partiledare för att bevisa sitt existensberättigande. Det krävs mycket mer.

Å andra sidan: notera alla dessa uppjagade kommentarer som försöker hävda att det här är ju fel, socialdemokraterna måste gå åt höger för annars kommer ingen att rösta på dem! - Nja, vi som är lite äldre minns en tid när halva väljarkåren röstade på ett socialdemokratiskt parti som stod kilometervis till vänster om den sorgliga samling vi har idag, och som drev en massa reformer i en anda av positiv framtidstro. Alliansens mer klartänkta strateger torde uppfatta det. Dess politik är icke-politik, passivitet, ansvarslöshet. Om man möter en motståndare som bara i någon liten mån kan tala för politik, aktivitet och ansvar blir det väldigt svårt för Alliansen att värja sig. Skulle SAP faktiskt göra officiell självkritik för den nyliberala politiken man följt skulle Alliansens läge ytterligare försämras. Det handlar således om att försöka lägga ut moteld innan motståndaren ens gått till angrepp. Jag undrar hur mycket av det desperata tjattret i dessa bloggkommentarer som är äkta vara, och hur mycket som är "astroturf".

Lästips - Nytt världssystem

Världen förändras. Vi tror kanske att vi står stilla på fasta urberget, men det glider ändå iväg på sin kontinentalplatta. Ibland ser vi faktiskt att saker och ting rör på sig, säkra märken faller och nya träder fram. Om man antar att kartan skall avbilda terrängen, och inte tvärtom, är det viktigt att hålla ögonen öppna. Bland annat gäller det i hur vi granskar förändringar, faror och möjligheter i olika ekonomiska system.

Det kan ju bli tal om ett nytt världssystem snart. Själv är jag övertygad om att samverkan av ett antal faktorer (teknisk utveckling, resursbrist, klassmotsättningar) kommer att driva fram avgörande förändringar. En systemkrasch av seismisk natur hotar, och då gäller det att ha ideer om hur man raskt hoppar från den ena kontinentalplattan till den andra.

Då kan bloggen Nytt världssystem med bas i Nynäshamn vara bra att läsa. Det handlar dock vad jag sett inte så mycket om att spika fast hur ett nytt världssystem skall se ut, utan snarare att titta på alternativa tolkningar av dagens förhållanden och vad man kan göra av dem. Att finna det önskvärda och möjliga är viktigt. För, som Marx framhöll: det är inte vad människorna tror att de gör som är det viktiga, utan vad de verkligen gör. Och mänskligheten ställer sig inte större uppgifter än vad den klarar av. Men då är frågan: hur mycket klarar vi av i dagens läge, och är det viktigt att det sker under "rätt" etikett?

Vi kan undersöka hur läget är idag, vi kan skissa upp ett önskvärt framtida tillstånd - men hur kommer vi dit?

De som visste allt

Det är en så vacker vårmorgon i Stockholm. Solen skiner, blå himmel, blått vatten, is och snö håller väl ut några dagar till och skapar lömska isfläckar -  ringduvor hoar redan från högt uppsatta platser och i en rabatt har synts snödroppar i åtminstone ett par dagar.

Och så kommer detta. Och det här:

A fuel rod in a Fukushima Prefecture plant appeared to have partially melted, the government's Nuclear and Industrial Safety Agency said Saturday.

However, the agency said pressure in the core containment vessel at Tokyo Electric Power Co.'s Fukushima No. 1 nuclear power plant has started to decrease, lowering the possibility of its rupture.

The plant was shut down after the magnitude-8.8 earthquake struck Friday. But the backup system to cool the reactor core failed to operate.

TEPCO said earlier that it had released steam from the reactor to lower the pressure within the reactor containment vessel.

The central government on Saturday declared a state of emergency at the No. 2 Fukushima nuclear power plant, located about 8 kilometers south of the No. 1 Fukushima nuclear power plant. A state of emergency had been declared for the No. 1 plant the previous day. Residents within 10-km of the No. 1 plant were told to evacuate.
Traces of radioactive cesium were confirmed around the plant in an inspection. Water levels within the reactors at the No. 2 plant have been maintained, and unusual levels of radiation have not been detected.

Och då kan man fråga sig hur roligt det är längre? Lägg till detta skadorna som jordbävning och tsunami orsakat bortsett från vad som händer med kärnkraftverken. Ja, sårbarheten blir uppenbar när sånt här händer i ett industrisamhälle. Samtidigt kan man ju undra om återuppbyggnaden kan bli den spark som får fart på den sedan länge stillastående japanska ekonomin. Den enes död ... .

Folk som varit frågande till tillväxt som mål i sig, som varit undrande inför industrisamhälle och dess utväxter i form av petrokemisk industri (brinnande oljeraffinaderier gör sig väl bra på bild i alla fall) och kärnkraft har alltid snästs av av de som visste allt. Jojo, skulle de där sura kritikerna får råda skulle vi leva kvar på stenåldern minsann! Men de som visste allt visste ju vad som gällde! Det är bara att blåsa på, allt fixar sig!

Vi kan ju kalla det för "tunn is-mentalitet". Om man går på tunn is kan man ha tur och braka igenom nära land. Man kommer i alla fall inte så långt på det klena underlaget. Höjer man farten och jämnar ut trycket mot  isen med hjälp av skidor eller skridskor går att ta sig längre ut innan olyckan är framme. Har man ett snabbt fordon, en bil eller en snöskoter, kan man verkligen rusa iväg långt ut på den till synes ofarliga isen, hojta om att "titta, det här går ju bra, strunta i olyckskorparna" ... Tunn is brister alltid förr eller senare, hur fort man än drar fram. Och hur mycket de små gubbarna med stora egon och för mycket makt skriker.

Nu säger Sveriges Radio också att "härdsmälta befaras" ... skall man gråta, eller vad?

Våren känns inte lika kul som för några dagar sedan. De som vet allt försöker stjäla och riva den sönder. Jag tror det var landshövdningen och miljövännen Rolf Edberg som en gång skrev om den sortens människor att de skulle skita på stjärnorna om de kunde. Nå, de har ju åtminstone ett jordklot att svina ner.