August om dumhet och konservatism

För den allmänhet som oroad undrar hur det går med mitt projekt att läsa Strindbergs samlade verk, och bli klar med det under Strindbergsåret som infaller nästa år, kan jag upplysa: "Det går bra". Jag är nu inne i band sex av Augusts Samlade verk, vilket råkar vara hans smash hit Röda Rummet. Föregående volym innehåller Mäster Olof, i tre versioner, och jag kanske återkommer med några godbitar till citat därifrån och från tidigare band. Men varför inte redan nu ta bara en liten bit ur Röda Rummet, ur något som man kan kalla arbetsbeskrivning för en tidningsredaktör i ett konservativt och regeringstroget organ:

... han skulle vara osjälvständig, liten smula dum, emedan bolaget visste att den sanna dumheten alltid åtföljes av konservatism i tänkesätt och därjämte en viss bakslughet, som känner förmäns önskningar i luften ...

Citatet finns i "Samlade verk" band 6, Röda Rummet, sidan 105.

Föregående inlägg i denna serie gräver man fram här.

"kunderna delaktiga i konstruktionen" - undergång - vad väljes?

Den här filmen visar något som kallas "världens första tredimensionella printer för choklad". Det verkar som en skoj-grej, men det är klart att den här teknologin har framtiden för sig vad det gäller industriell produktion av ungefär vad som helst som inte gäller väldigt långa serier. Chokladen är en illustation till vad som kan göras, sedan kan man tänka vidare på andra tillämpningar.

När jag kollar tillbaka i min blogg ser jag att det här verkar vara en tillämpning av "friformsframställning". Det verkar som den här tekniken radikalt kan sänka kostnaderna för korta serier och specialtillverkningar, och om forskarna på filmen nedan har rätt så kan kunderna dras längre in i konstruktionsprocessen och tala om hur man vill ha sina grejor. Fast det var visst bättre om folk utformade sin egen choklad än sina egna flygplan, sas det. En konstruktionstabbe i chokladbranscher har inte så allvarliga konsekvenser.



Ja, här har vi en positiv nyhet (om man gör positiva grejor av den) som ökar produktivkrafterna på den här planeten. Man vidareutvecklar en teknik som gör att industriella metoder kan spridas vitt och brett till rätt låga kostnader. Håller man sig inom den marxistiska tanketraditionen är man teknikpositiv och ser den vetenskapliga och teknologiska revolutionen som helt väsentlig för mänsklighetens frigörelse. Den skapar en sådan produktionsnivå så att socialismen blir inte bara möjlig utan faktiskt nödvändig.

Men läser man utvecklingen från annat håll verkar det mest jämmer och elände. Nu kanske den fruktade "dubbel-dippen" i ekonomin slår till i och med att USA och EU krisar ner sig samtidigt. Men hur mycket är kris och hur mycket är snack? - Att vi har klimatproblem är känt, vissa naturresurser som tidigare fåtts till lågpris eller gratis kan snabbt bli dyra och svåråtkomliga. Men är det verkligen så att energikrisen blir välfärdssamhällets död, bara för att ta ett undergångsexempel. Även om det blir en ny omgång av den ekonomiska krisen så innehåller denna så stora inslag av "skräm skiten ur folk så vi kan sno dem på allt vad de äger och har" att det är uppenbart att det inte handlar om naturlagar som slår till. Det handlar om vilka som sitter på och som fördelar samhällets resurser. Om enprocentsgruppen ("plutokratin") hela tiden tillåts att öka sin andel av resurserna kommer det att gå åt helsike för resten av oss.

Nu är vi inne i en tid som kan kännetecknas av stagnation i tidigare dynamiska ekonomier, men vad det betyder politiskt är att det är tid för omfördelning. Jordbrukssamhället ligger bakom oss, i den meningen att en allt mindre del av befolkningen behövs till arbete med produktion av födoämnen och andra naturprodukter. Industrisamhället har gått en liknande väg. Nu handlar det om tjänstesamhället, och det är frågan om hur mycket folk det behövs där efter omfattande rationaliseringar - men notera att många arbeten här knappast går att rationalisera så mycket. Man skulle kuna säga att tjänstesamhället är "ta hand om varandra-samhället", och skall det fungera utan väldigt mycket smuts i hörnen så krävs rejäla omfördelningar av samhällets resurser och principerna för hur många saker sköts. Det är med andra ord svårt/omöjligt att kombinera med kapitalistiska vinstprinciper.

Konstutställning 5

Och vad här vi här då? - En målning, olja på duk, så mycket kan jag säga säkert. Varifrån motivet hämtats är däremot osäkert, kan vara något som fanns på Östasiatiska muséet för länge sedan, en keramikfigur i ganska stort format skulle jag tro. Fast inte så stor som krigarna i den berömda begravda armén av keramiksoldater. Och så klämde jag till en vinröd bakgrund (färgen heter krapplack om man talar målarspråk) och diverse kinesisk text som jag inte kan säga vad den handlar om. Den ser bättre ut i uppklickat format tror jag.

Föregående post i denna serie.

WEA växer ännu

För ungefär tre veckor sedan rapporterade WEA, World Economics Association, 4500 medlemmar. Enligt nyss inkommen rapport är antalet nu 5000, och man hoppas på ytterligare några tusen så småningom när aktiviteterna utvecklas senare under året.

Tre tidningar skall WEA ha: nya är World Economics Journal och Economic Thought där norrmannen Eric S Reinert ingår i redaktionskommittén för den senare, samt Real-World Economics Review som ju funnits ett tag och där svensken Peter Söderbaum är med i redaktionen. I RWER ingår även kändisar som Imanuel Wallerstein och Michael Hudson i redaktionen. Det borde borga för intressant läsning framåt. Darra månde neoklassikerna!

Somalia och den stora torkan på Afrikas Horn

De deprimerande nyheterna kommer var och varannan dag från Somalia och Afrikas Horn, förmedlade av FN:s nyhetsbyrå IRIN. Om inget bra (rimliga mängder av regn) händer blir det svält - en femma på den femgradiga svältskalan - i september i södra Somalia. Se på kartan nedan, ju rödbrunare färg desto större risk för en fullskalig svältkatastrof i området senare i år! Det gäller alltså inte bara Somalia, utan stora delar av Etiopien, Uganda och Kenya, samt Djibouti.

Vad som gör det hela värre är pågående strider på flera håll i Somalia och Etiopien som gör områdena osäkra för hjälpsändningar. Ett par års dålig nederbörd förstör skördarna och dödar boskapen. Och inte har det blivit bättre till havs heller: somaliska fiskare attackeras från alla håll, och de internationella flottstyrkorna i Adenviken gör inte ett dyft för att skydda dem från illegala trålare, pirater eller skumrask som dumpar otrevligheter i havet.

För att få en bra läsbar version av den här bilden, följ denna länk

Men vi kan ju ta en annan syn på Somalia, som den här rubriken i New York Times: U.S. Expands Its Drone War Into Somalia. Alltså: Boskapen dör, barnen dör och utmärglade, utblottade människor flyr förtvivlat för att om möjligt rädda sig. Lokala krigsherrar slåss med varandra om makten, det civila samhället har brakat samman - och USA skickar förarlösa flygplan, och ibland commandoförband, på meningslösa mördaruppdrag i ett samhälleligt kaos där man bara kommer att skapa ännu fler motståndare. Förarlösa bombplan hjälper inte de svälthotade miljonerna på marken, de hjälper inte ens det ständigt panikslagna USA - så varför fortsätta?

Argument omkring kärnkraft

Det här är George Monbiot, känd miljödebattör och engelsman (han ser ut som det också - engelsman alltså!)

Och det här är det flytande ryska kärnkraftverket Akademik Lomonosov - hittade bilden hos MiljöAktuellt

Så här på sommaren är det väl inte så många som orkar läsa bloggar, så då kanske man vågar skrämmas med en hänvisning till synpunkter som inte är helt okontroversiella inom miljörörelsen. Vi kan väl säga att i en rörelse som styrs av känsla och förnuft gäller det att hålla koll på båda sidorna. Det känns taskigt om Jorden blir obeboelig för oss, å andra sidan är det inte bra om den otrevliga känslan leder till att kritiska resonemang kastas överbord så att olika risker felvärderas i förhållande till varandra. Besvärliga frågor måste ställas, för de kommer att ställas, och då är det bättrer att miljörörelsen själv gör det. 

Och detta leder mig över till en artikel som George Monbiot skrivit nyligen. Där läser han dels lusen av energiindustrin, vilket är välförtjänt, men det görs också en del viktiga observationer om kärnkraften. 

För att sammanfatta: Medan uppmärksamheten koncentreras på de anläggningar i Japan som byggdes på 70-talet, med dåtidens teknologi, glömmer man de som är bara tio år yngre men som klarade jordbävning och tsunami utan att slås ut. Det innebär att dagens teknologi är ännu mer säker även för mycket hårda påfrestningar. "Att använda en anläggning byggd för 40 år sedan mot 2000-talets kraftstationer är som att använda Hindenburgkatastrofen för att hävda att modern flygtrafik är osäker" hävdar Monbiot.

Monbiot citerar IAEA som säger att inga hälsoskador på grund av strålning har noterats i Japan (stämmer verkligen det även vad det gäller folk som fanns i närheten av reaktorerna?). Detta kontrasterar han mot höga dödstal på grund av kolkraftens nedsmutsning av luft. För mig låter det som ett ganska rimligt sätt att resonera. Jag jämför med varghatarna som går i taket trots noll vargdödade människor och ett mindre antal husdjur, men som inte reagerar för annat där dödstalen är av en helt annan dignitet.

Han ifrågasätter om det verkligen är så olämpligt att placera använt kärnavfall långt nere i marken. Om någon framtida civilisation lyckas nå fram till lagren långt därnere bör den vara klyftig nog att förstå vad det är för något. Bra argument tycker jag, däremot nämner Monbiot inte något om avfallslager som kan skadas och börja läcka långt tidigare. Rost, sprickor i berget, jordbävningar ... . Men en lösning kan ju vara nya generationer av kraftverk som drivs av det gamla avfallet.

Avslutningsvis pekar Monbiot ut den skumma industrins egna tilltag som orsak till misstro. Med en oöversättlig ordlek säger han: "There is no contradiction between favouring the machines and opposing the machinations." Med andra ord, ta hand om och utveckla teknologin, men låt inte banditerna i energibranschen sköta detta. I stället behövs öppenhet och ojämförlig vaksamhet när nya reaktorer byggs - och det gäller för alla våra möjligheter att utvinna energi. Och detta utan bolagsmakt.

All these arguments have been obscured by the justifiable distrust bred by industry spin and collusion. There is no contradiction between favouring the machines and opposing the machinations. A new generation of nuclear power stations should be built only with unprecedented scrutiny and transparency – and the same applies to all our energy options. Corporate power? No thanks.

Det låter som "demokrati" ungefär. Hur som helst, en del äldre reaktorer i Sverige - kanske alla? - är väl redo för pensionering snart. Kanske den ryska modellen med flytande kraftverk vore något att studera? Jag ser olika problem med den här typen av kraft, från smutsig utvinning av uran och fram till stora centraliserade och därmed sårbara distributionssystem (och med totalitära politiska återverkningar) men är det problem som inte går att rätta till? Exempelvis genom demokratisk kontroll?

Hur som helst, jag antar att den gode Monbiot nu är "persona non grata" i många miljövänners ögon. Men är det rättvist? Är det inte bättre om de kritiska frågorna kommer från "rätt" håll och med gott uppsåt?