fredag 29 augusti 2008

Onödiga stater och Shanghaigruppen

När Kosovo blev självständigt gjorde jag tummen ner. Det är ju en enhet som inte har stora chanser att bli självbärande, i alla fall inte vad det gäller lagliga verksamheter. Jag är inte mer postitiv vad det gäller Sydossetien och Abchazien. De blir inget annat än bihang till Ryssland. Nu spelar man från rysk sida ut självständighetskortet för att NATO genom sitt agerande i Kosovo gav dem möjlighet att göra det. NATO räckte lång näsa åt Ryssland och nu gör ryssarna samma sak. Resultatet är två nya onödiga stater med tveksam framtid. Rysk annektering hade varit rättframmare.

Shanghaigruppen (SCO - Shanghai Cooperation Organization) hör man inte om så ofta, men det är en gruppering som inte kan viftas bort utan vidare. Medlemmar är Kina, Ryssland, Kyrgyzstan, Kazakstan, Tadzjikistan och Uzbekistan. Iran, Indien, Mongoliet och Pakistan är observatörer. Nu har man haft toppmöte i Dusjanbe, huvudstad i Tadzjikistan, och delar av omvärlden har väl förväntat sig att Rysslands energiska ingripande mot Georgien och erkännandet av Sydossetien och Abchazien skulle möta motstånd i gruppen. En svensk sammanfattning av vad som hände finns hos Ryska Posten, och sedan har jag slagit upp kinesiska Folkets Dagblad för att se om det fanns något där. Det fanns det, i form av ett uttalande från de sex ordinarie medlemmarna:

The leaders agreed that any attempt to solve problems by merely resorting to force could not work and would only hinder a comprehensive settlement of local conflicts, the declaration said.

A comprehensive solution to existing problems can be found only by taking into account the interests of all parties involved and including them all in the negotiation process rather than isolating any of them, said the declaration.

Any attempt to strengthen a country's own security at the expense of that of others is detrimental to maintaining global security and stability, it said.

On the issue of South Ossetia, the SCO members expressed their deep concerns over the tension triggered by the South Ossetia conflict, and called on relevant parties to solve existing problems peacefully through dialogue, strive for reconciliation and push for negotiations.

Avståndstagandet från våld som enda medel att lösa konflikter bör väl i det här läget i första hand ses som en varning till Georgien och de som backat upp det georgiska ledarskapet. Kritiken mot makter som försöker stärka sin egen säkerhet på andras bekostnad verkar avse USA:s försök att ta sig in i Kaukasus och centralasien. Det lyser igenom också i det här citatet:

On the issue related to the creation of a global anti-missile defense system, they stressed that the establishment of such a system will not help in maintaining a strategic balance, runs counter to international efforts towards arms control and nuclear non-proliferation, and is not conducive to enhancing trust among countries and regional stability.
Asia Times skriver:

If the struggle in the Caucasus was ever over oil and the North Atlantic Treaty Organization's (NATO's) agenda towards Central Asia, the United States suffered a colossal setback this week. Kazakhstan, the Caspian energy powerhouse and a key Central Asian player, has decided to stand shoulder-to-shoulder with Russia over the conflict with Georgia, and Russia's de facto control over two major Black Sea ports has been consolidated.

At a meeting in the Tajik capital Dushanbe on Thursday on the sidelines of the summit meeting of the Shanghai Cooperation Organization (SCO), Kazakh President Nurusultan Nazarbayev told Russian President Dmitry Medvedev that Moscow could count on Astana's support in the present crisis.



Även Irans president Ahmadinejad deltog i mötet i Dusjanbe och gjorde (enligt Ryska Posten) en svidande uppgörelse med USA:s bombningar av Afghanistan. Afghanistans president Hamid Karzai som deltog som hedersgäst vid mötet och har också protesterat mot hur landsmännen bombas i bitar. - USA har svårt att kontrollera sina underhuggare numera, det är tydligt. Har för mig att jag såg för några dagar sedan att Irak slutit ett oljeavtal med Kina, och det är väl inget som Washington skulle vilja se. Vem som långsiktigt tjänar på den georgiska konflikten framträder nog först - på lång sikt, men de tidiga försöken att ensidigt utropa Ryssland till en isolerad förlorare verkar inte helt trovärdiga. Det är nog bara folken i själva konfliktområdet man kan säga är förlorare redan från början.

11 kommentarer:

Geoffrey Goines sa...

Även om jag å ena sidan vill tro på självbestämmande för "folkgrupper" så måste jag hålla med vad du skriver.

Björn Nilsson sa...

När folkgrupperna är hoprörda i en mosaik, som det är på många håll i världen, är det lugnast att nationalisterna hålls väldigt kort. Annars blir det elände - det här är ju inte första gången olika grupper i Kaukasus försöker skära strupen av varandra.

Geoffrey Goines sa...

Japp, jag kan inte göra annat än hålla med. Det är inget problem för olika "grupperingar" att hålla sams. Men när sk "nationalister" kommer med i leken, så är det desto svårare.

Det är väl relativt få konflikter som idag INTE beror på "nationalistiska" svallningar.

Björn Nilsson sa...

... eller att nationalismen är en mantel som döljer andra motsättningar. Det gick ju att förvandla konflikten mellan hutus och tutsis till nationalistdrivna folkmord trots att de lär vara svårt att se vem som är vad. Handlade det inte mer om kamp om jord samt vanlig simpel maktkamp mellan olika ledande klickar?

Geoffrey Goines sa...

Tja, konflikten i Rwanda är rätt komplicerad eftersom det inte är frågan om två olika folkgrupper, utan två olika kaster. Men jag har även hört rasitiska antydningar, där mörkhyade sågs som mindre värda än ljushyade (i bägge fallen gällande svarta afrikaner).

Men visst, som jag angett i ett av mina inlägg, så finns teorier/hypoteser om att folkmordet "hölls igång" pga överbefolkning och kampen om jordbruksmarker mm.

Anonym sa...

Jag frågar mig hur Ryssland kangaranteras att de östeuropeiska baserna inte hemligt utrustas med offensiva vapen.

USA kan av sitt oljeberoende drivas till en aggressiv politik, vilket inte får sägas öppet. Då är det naturligt att man från båda håll sneglar på Natokandidaten Ukrainas kärnvapenarsenal, vilket kan jha spetsatt till situationen i Georgien.


Det svårtatt förstå vad som kan ha motiverat det georgiska angreppetpå Tschinvali. Saakasjvili har tidigare försökt kompromissa med Sydossetien. Motanfall mot ossetisk eldgivning från milis borde inte ha mötts på detta överdrivna sätt.

Man måste ha förstått att det skulle bli ryska förluster, och den ryska reaktionen blev också ungefärsåskarp som man borde ha kunnat förvänta sig.

Björn Nilsson sa...

De sovjetiska kärnvapen som fanns i Ukraina vid självständigheten har man väl gjort sig av med har jag för mig, och jag undrar om ens Bushgänget skulle kunna tänka sig att placera ut kärnvapenmissiler där. Jag utgår från att Rysslands underrättelsetjänst är i så pass gott skick att en sådan manöver skulle avslöjas på nolltid. Det kanske är större risk att USA får för sig att permanent placera krigsfartyg i Östersjön och eventuellt utrusta dem med a-bomber. Men det vore mer en politisk än militär gest.

Anonym sa...

Ser man på, Björn Nilsson har rätt.

http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_states_with_nuclear_weapons

Tack för korrigeringen.

Björn Nilsson sa...

Sånt händer med ojämna mellanrum ...

Anonym sa...

Nu har TVÅ professorer i internationell rätt sagt sitt.

Inte bara Carl Bildt utan även Angela Merkel har uttalat sig förhastat om de nya staternas folkrättsliga ställning.

Bloggaren har väl rätt i att de blir ryska marionetter, men detsamma kan ju sägas om andra länder med motsatt tendens, inte minst Kosova.

I båda fallen finns brett folkligt stöd. DEn tidigare brutala etniska rensningen i Abchazien kommer förstås i blickfånget. Det gör förre georgiske presidenten Gamsachurdias framfart i Sydossetien också.

Politiska makthavare är inte särskilt kompetenta alla gånger.

Björn Nilsson sa...

Ha, vad är väl en legion statsvetare mot Carl Bildt!? Han vet ju bäst, eller vad han får betalt för och i uppdrag att veta, och sedan kan professorerna få vifta med sina statsvetenskapliga luntor bäst de vill!

Kompentens väger lätt jämfört med att ha rätt (vare sig man har det eller inte ...).