torsdag 21 juli 2011

Blir det köpfest på prylar, eller ...?

Fotograferat häromdagen. Jag tycker den något risiga miljön omkring går rätt bra ihop med budskapet
Upp till 60 månader räntefritt! (Det är fem år det.) Helt utan avgifter! Hur kan detta vara möjligt? Är det så att firman har så höga priser på grejorna att man kan klara av ge räntefria lån utan extraavgifter i åratal men ändå göra vinst? Har man egna fonder av sparpengar att ta av? Kan man själv låna pengar till liknande villkor någonstans? Finns det något dolt sätt att ta ut låneavgift? - Jag har ingen aning, men det ser inte riktigt sunt ut.  Det kan ju också vara en desperat ryckning i ett företag som står med ryggen mot väggen. Men står branschen generellt med ryggen mot väggen kanske man kan vänta sig jätte-reor och köpfest ganska snart för den som vill ha en elpryl billigt?

Det som kan komplicera köpfesten är om det är en bransch som domineras av ett fåtal stora kedjor, och så ser det väl ut i elprylsbranschen. I och för sig kan kedjorna konkurrera med varandra, men med få säljare så får vi något som kallas oligopol. Ser marknaden ut på det sättet kan konkurrensen fungera så att prisfallet inte blir så stort - priserna kan ligga stilla eller till och med vara rätt mycket högre än vad de skulle vara med starkare konkurrens. Om företagen kör med "vi garanterar lägsta pris" som säljargument kan det i praktiken leda till att de håller ögonen på varandra och undviker prissänkningar. Man ser till att prisgolvet ligger ganska högt för att inte riskera att någon drar igång ett priskrig som alla kommer att förlora på (utom kunderna). Jag tror att bensinbranschen höll på med sådant förr - kanske fortfarande?

En sak till som kan komplicera en framtida köpfest är om exempelvis horder av bolånemänniskor plötsligt får sämre ekonomi på grund av nästa nedåtsväng i ekonomin och helt enkelt inte har råd att handla dyra TV-apparater och nya konstiga mobiltelefoner. Då kan botten gå ur hela marknaden. Det hela ger mig i alla fall lite ekonomi-krasch-vibbar!

Jag bara undrar, liksom ...

13 kommentarer:

Teckentydaren sa...

Jag har inte koll på alla priser men nog kan det ligga till som du säger att oligopolmarknaden bevakar marknaden och ser till att ligga “rätt” i pris.

Detaljhandelskedjornas dominans innebär att dessa sitter på makten, inte minst mot producenterna som inte har råd att inte finnas på de stora kedjorna. De ekonomiska fördelarna med att få en stor order varierar stort. Det är inte allas givet att skillnaden i inköpspris reflekterar skillnad i kostnad för producenten, att det skulle vara så mycket dyrare att sälja mindre partier till små handlare jämfört med att sälja större partier till de stora kedjorna. Men som sagt de stora kedjorna sitter på makt mot producenterna och ”skulle kunna” sätta press på producenten att de små handlarna inte ska kunna sälja till lika lågt pris som de gör.

Interna kritiker av vad ICA blivit har räknat på det och menat att de små handlarna starkt missgynnats av ICA centralt och att det inte kostar mer att leverera små partier till de små handlarna än det gör till ICA stormarknaden. Dessutom kanalisera ICA producenternas rabattkampanjer till ICA stormarknader.

Klart att det är trevligt med priskrig för konsumenten men det är inte heller bra med priskrig som leder till sk suboptimering så att det dåliga jagar bort det som är bra från marknaden. Taximarknaden torde vara ett sådant exempel där det förvisso blivit större utbud men även lånesänkningar för de som jobbar med detta och ett omfattande skattefusk och dåligt skötta bilar som ibland är direkt trafikfarliga vilket gör att den hederlige taxiåkaren får svårt att konkurrera. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv har det nog varit fråga om suboptimering i en bransch med försämrad produktivitet, men förstås optimalt om man strävar efter ett lågproduktivt låglönesamhälle.

Björn Nilsson sa...

Vad det gäller apoteken har det ju hävdats att "konkurrensutsättningen" i själva verket innebär en försämring i och med att den gamle inköparen av jätteposter försvinner och det i stället blir en massa småhandlare som inte kan få samma rabatter.

"... ett lågproduktivt låglönesamhälle." Ja, det är väl ungefär vad som ingår i den nuvarande härskargruppens visioner?

Anonym sa...

Inget är gratis och tro inte att det är Elgiganten som ligger bakom krediten.
Vad jag förstår är det Handelsbanken finans som lånar ut pengarna och för att få 60 månaders kredit måste du handla för 30 tusen. Hur avtalet mellan Elgiganten och Handelsbanken ser ut vet jag inte, men jag är övertygad om att banken gör pengar på dessa krediter.
Ett av trixen är betalningsvillkoren som anger att pengarna skall vara banken tillhanda ett visst datum. Normala personer betalar räkningen den dag som anges på räkningen men sedan tar det 2-3 dagar till pengarna finns på bankens konto. Det betyder förseningsavgift och 24% ränta enligt villkoren.
Räkningen skickas ut 14 dagar innan, vilket innebär att om du är på semester kan det vara lätt att missa.
Så kreditinstitutet räknar iskallt med att få in lite avgifter på dig som tar krediten.
ONOFFs konkurs visar väl med tydlighet att det inte ör oligopol i branchen

eldorado

PS vad har hänt med det gamla säljargumentet "avdragsgill ränta". som om den var gratis

Björn Nilsson sa...

Ha, det var väl det jag tänkte, att det var nåt lurt med det hela! Klart att någon tjänar kulor på även det här upplägget.

Även i oligopolbranscher kan väl ske förändringar. Det är ju inte samma oljebolag i Sverige som för 40-50 år sedan exempelvis.

Och det där med att dra av räntor i deklarationen, det finns väl inte kvar längre? Jag vet inte, jag betalar alltid kontant.

Anonym sa...

Så du är lika doum som jag då. Betalar det mesta kontant UTAN rabatt. Betalar du med kreditkort får ju säljaren någon % mindre betalt och den rabatten borde kontantköpare få.
Vet inte hur det är med räntor i Sverige nuförtiden men i USA är det enbart räntor på boende som är avdragsgilla. Har för mig att två boenden är begränsningen.
Kanske det blir uppenbart varför folk höjde krediterna på husen och konsumerade pengarna?

eldorado

martin sa...

När jag jobbade ett tag som dammsugarförsäljare, så togs kostnaden för krediten ur säljarens provision, då jobbet var provisionsbaserat så vart det inte så mycket kvar.

Jag sålde inte så många dammsugare tack och lov, jag sa snabbt upp mig och funderade på att anmäla chefen till skattemyndigheten då han tvingade alla anställda att fiffla med milersättning. Men det löste sig, skatteverket tog aset några månader senare och sedan dess har hans Corvette inte synts till på stan.

Ligger ibland vaken och tänker på de stackare som handlade dammsugare av mig. Det var alltid de som egentligen inte hade råd som var de lättaste offren. Det är en skuldbörda jag får bära med mig då min moral inte tillåter att man gör vad som helst för pengar.

Björn Nilsson sa...

Aha, Martin var hemlig dammsugaragent! Dammsugare och symaskiner såldes vid dörrarna, men vad jag minns inte TV eller radio. En femtiotals-TV var väl för tung att släpa runt i trapporna, men radio? Kanske var det den tänkta kundkretsen som avgjorde vad som såldes, förutom varans volym? - Gamle chefen kanske hade vett att byta bransch, banker verkar vara ett säkrare sätt att blåsa folk.

Eldorado, finns det några avdragsgilla räntor så är det inget som förekommer i min nuvarande ekonomi. Så länge jag arbetade kunde man dra av inbetalningarna till pensionsförsäkringen, men när åren av höginflation tog slut så tror jag också det där med avdrag minskade. Och ränteavdrag som avser skulder för vanlig konsumtion är ju ganska konstigt, men det kunde man hålla på med då. Fast det slutade jag raskt med och tog pensionsförsäkringar i stället. Det har jag mer nytta av nu.

Och givetvis betalar jag med kort, men det är alltid betalkort! Och så kan man ju få några kronor i ränta på den summa man har innestående på kortet. Har man koll på sin ekonomi kan man leva rätt hyfsat utan att ha så stora inkomster. Jag ryser när jag hör om dessa tomtar som lånar pengar för att exempelvis göra en semesterresa ...! Gör man det har man förmodligen redan en så oordnad ekonomi att man borde tänka sig för - och stanna hemma!

Knapsu sa...

Egentligen är det ju skrämmande, dessa kreditköp. Folk köper lyxartiklar som dom egentligen inte har råd med.
Men så är det i dagens samhälle, folk skall till varje pris luras att konsumera för att hålla igång marknaden.

Sen om en del tar sig vatten överhuvudet så är det ju inte företagens problem, utan då får samhället gå in och rädda individen.

Björn Nilsson sa...

Det värsta är kanske de som i desperation tar nya lån för att kunna betala de gamla ... Skall man ha dåliga affärer skall man helst ha dem i mångmiljardklassen, då klarar man sig undan. Småskuttarna gör det inte, och får man en uppgörelse om skuldsanering så måste man leva på existensminimum i fem år, om jag är rätt underrättad.

Det kanske låter lite tjatigt och gammelmansaktigt, men när jag gick i småskolan så kom banken dit och man kunde få spara några ören då och då. Jag antar att många lärde sig lite om det goda i att ha en slant vid sidan av genom det, och att pengar faktiskt finns på riktigt. Numera när pengarna oftast är elektroniska är det kanske inte lika lätt att uppfatta vad man egentligen håller på med, jämfört med om man måste hala fram riktiga sedlar vid köp av något som man egentligen klarar sig utan alldeles utan problem.

Knapsu sa...

När jag var liten ville bankerna att man skulle sätta in sina pengar hos dom. Idag vill alla banker bara låna ut sina pengar till mig.

Björn Nilsson sa...

Gå inte på det. Bankerna har nästan inga egna pengar, de fixar ett konto och så ett avtal med dig om att du skall ge dem pengar i massor under lång tid. Det är så de så kallade bostadslånen organiseras. Och sedan försvinner det ner i bonus- och spekulationshålet.

martin sa...

Rätt Björn, jag har inte ens köpt en mobiltelefon på avbetalning i abonnemanget.

Men då jag och några kamrater driver firma så är inkomsterna ibland väldigt stötvisa och emellanåt går man några månader utan lön öht. Så AmEx:et går ibland varmt. AmEx funkar som så att det spärras när du inte betalar eller slår i kreditgränsen (vilken beror på hur mycket du handlar, desto mer du handlar desto högre), men kortet aktiveras även om man inte betalar hela fakturan. Det är såna kunder de vill ha, de som betalar i tid och hela fakturan kallas i kreditbranschen för deadbeats, de tickar nästan ingen ränta alls. Så visst har jag rullat kreditkortskulder, men ytterst tillfälligt och när man har vräkningsansökningspapperen i handen, då är valet ändå ganska enkelt.

Men jag brukar säga att jag sköter min privatekonomi enligt nationalekonomiska principer. Det låter bättre. :)

Björn Nilsson sa...

Jag tycker "nationalekonomiska principer" låter ganska oroväckande!