onsdag 13 juli 2011

Öppet mål - räcker det?

"Öppet mål" av Max Gustafson. Klicka upp så går det lättare att läsa. Notera hur den nästan totalt nollställde anfallsspelaren lyckas kicka bollen utanför det helt tomma målet!

Svenskan har idag en debattartikel av ett antal ekonomer med den föga överraskande synpunkten att Junholt och Waidelich bör ta hjälp av nationalekonomisk forskning. Att överhuvud taget se till att forskning åter kommer till heders inom "partiet" är en åsikt som livligt hävdats av Lena Sommestad, men jag tvivlar på att en partiledning av nuvarande typ kommer att ta sådana synpunkter till sig. Lena är en av få tänkande socialdemokrater, men även om hon blir ordförande för kvinnoförbundet så undrar jag om hon kan få så mycket gjort, såvida hon inte lyckas skaka om kvarvarande medlemmar i partiet så det blir ett uppror mot ledningen. Ett hot om att kickas ut från kontoren kanske skulle liva upp en del företrädare för "det gamla arbetarpartiet" ...? Ekonomerna skriver:

Finansminister Anders Borg hänvisar ofta till nationalekonomisk forskning och många tror nog därför att alliansens politik ligger i linje med nationalekonomisk forskning. Så enkelt är det dock inte. Det finns mängder av nationalekonomisk forskning som ger stöd åt en annan politisk inriktning. Forskning som skulle kunna utgöra grundbulten i Håkan Juholts och Tommy Waidelichs framtida ekonomiska politik.
Detta är väldigt försynt uttryckt. Varför inte säga att den senaste krisen slog sönder den neoklassiska nationalekonomin, och endast tafattheten hos bland annat världens socialdemokrati gjorde att dess ynkliga rester tillåts vara kvar och dessutom fortfarande styra? Men nu är det kanske jag som uttrycker mig försynt? "Tafatt" antyder att dessa personer bara råkar vara förvirrade, men om man i stället antar att de ingår i den parasitära överklass vars livsbetingelse just är neoklassisk nationalekonomi genomdriven i praktiken blir det något annat.  Och inte nog med det: det finns mängder av nationalekonomisk teori som inte bör ses som "alternativ", utan som mycket mer korrekt i sin beskrivning av verkligheten än vad neoklassicismens inkrökta filurer presterar i sin fantasivärld. Man kan gott avfärda mycket av vad neoklassikerna säger som ovetenskapligt, grundat på teorier om människor och marknader som inte stämmer med verkligheten.

Vilgot: alltid på arbetslinjen och alltid mitt i prick!

En vetenskapligt baserade socialdemokrati skulle inte bara spela mot öppet mål, man skulle kunna peta in kulan också. Men det är där jag har mina tvivel eftersom dess position i klassamhället, om man ser till dess ledare, knappast är på den proletära sidan.

Men det kan ju hända saker som kanske ger SAP sin sista chans - vinna eller försvinna! Det handlar om nästa omgång av den stora krisen, möjligen bryter den ut nu, kanske det tar ett eller ett par år, men den kommer och den kan bli ännu värre än för ett par år sedan. Skall SAP fortfarande stå och glo, utan vare sig teori eller praktik, eller kommer man faktiskt i sista stund att ta sig i kragen, ta fatt på möjligheterna, och utropa "nu skola vi fullborda det värv som Mäster Palm och den unge Branting bara kunde påbörja men inte bringa till slut!"? - En kris kan ju också erbjuda möjligheter, det gäller att vara påhittig, och det är där som medelklassmaffian och politikerbroilers inte hållit måttet.

Jag läste tre bloggar idag som målade fan på väggen vad det gällde krisutvecklingen: Nemokrati, Flute-tankar, Cornucopia? Man kanske kan sammanfatta dem, och en del annat jag läst, som att luften pyser ur diverse spekulationsbubblor, bland annat på bostadssidan. Är den galenskapen slut är det bara bra, men klarar oppositionen att formulera en ny social bostadspolitik som såväl fixar bostäder som fungerar som en dämpare i en ny konjunkturnedgång? Kan man dra fram en framsynt näringspolitik, göra slut på virrvarret som privatiseringar orsakat, stoppa bankernas excesser, etc? Då borde man vinna med 10-0 minst. Men det vill jag se innan jag tror ...!

Och därute vacklar €-bubblan, och luften verkar pysa ur Libyen-bubblan och Afghanistanbubblan ... och till slut kanske tillräckligt många människor ser världen som den är och därmed förstår hur den lämpligen bör förändras så att vi kan leva vidare!

16 kommentarer:

Teckentydaren sa...

Jo det är nog tjejer som ska göra det, i kväll blir det förstås stenhårda bollar i krysset när det svenska stålet biter och visar Nippons nippertippor var skåpet ska stå.

Teckentydaren sa...

Och då är det ändå så att varken Sommestad eller de som skrivit debattartikeln är på minsta sätt ”kontroversiella” i sin uppfattning om ekonomin, de bryter inte på något nämnvärt sätt mot den rådande ekonomiska fundamentet. De är inte ens i närheten av vad som en gång var, i bästa fall sk "deficit doves".

Det visar hur extremt läget är.

Här är ett skrämmande exempel på var en del sk socialdemokrater står:

Olle Ludvigsson fackföreningsledare, socialdemokrat och S EU parlamentariker skriver på Europaportalen:

”Europas socialdemokrater tar inte ansvar”
I veckan var det tänkt att EU skulle anta ett åtgärdspaket för att strama upp den ekonomiska styrningen inom unionen. Så blir det inte, delvis på grund av att delar av socialdemokratin i övriga Europa inte sluter upp bakom paketet. Men det finns egentligen inte några andra trovärdiga alternativ, …
..
Som svensk socialdemokrat ser jag paketet som ett positivt och nödvändigt redskap för att skapa ordning och reda i den europeiska ekonomin.

Tyvärr visar det sig att delar av socialdemokratin i övriga Europa har svårt att helhjärtat sluta upp bakom paketet.

När det gäller förstärkningen av budgetramverken handlar åtgärderna i paketet i princip om att kopiera det svenska systemet – med bland annat budgettak och överskottsmål – som visat sig fungera så pass bra även i mycket bistra ekonomiska tider. Att introducera liknande grundkrav för samtliga EU-länder framstår därför som ett logiskt steg i arbetet med att stärka stabiliteten.


Knappast ens vetenskap som behövs här, det hade räckt långt med sunt förnuft. Dom verkar inte förstå den elementära bokföringen, att det normala när det gäller offentliga överskott är att det kräver överskott mot utlandet för att fungera. Att alla EU länder inte kan ha överskott mot utlandet, dvs i praktiken till största delen andra EU länder. Att den sk stabilitetspakten är procyklisk och ologisk, dvs den går på tvärs mot principerna i allmänt accepterad dubbel bokföring som är systemet vi redovisar ekonomin och det finansiella med.

Åtminstone en Vänsterpartistisk EU-parlamentariker som protesterar:
Krisen har fått Europas socialdemokrater att driva svältpolitik

Men även här saknar man det vetenskapliga fundamentet om att de rådande ekonomiska dogmerna och den förda politiken är på tvärs mot vetenskaplig logik och empiriska fakta, men man kan förstås inte få allt.

Björn Nilsson sa...

Det kanske blir som 1936: "Japaner, japaner, överallt japaner ..."

Ludvigsson, var inte han fackpamp på någon av bilfabrikerna (Saab?) innan han räddades upp ytterligare någon pinne på karriärstegen? Såna figurer kan väl ösa ur sig vad som helst. Kan man inte helt enkelt bestämma att alla EU-länder alltid måste ha överskott i sina utrikes affärer, då är väl problemen ur världen?

Teckentydaren sa...

Japaner, japaner, överallt japaner … suck

Volvo

martin sa...

Den nationalekonomi som dagens regeringar följer, den följer de till följd av Dunning–Kruger-effekten, den präglar såväl höger som vänster. Men dagens regering tar nog priset vad gäller denna effekt.

Då de kompetenta människorna i världen ofta drabbas av det omvända, så anrikas skiten i toppen. Det är därför det är en medborglig plikt att kalla idioten för idiot!

Björn Nilsson sa...

"Dunning–Kruger-effekten är en kognitiv bias som innebär att den som är inkompetent också är oförmögen att förstå att denne är inkompetent. Detta får till följd att inkompetenta överskattar sin kompetens i högre grad än kompetenta." ... enligt Wikipedia. Och det var en ny kunskap för mig. Undrar om det finns någon term för den som vet sig vara kompetent men samtidigt dras med alltför stor självkritik/underskattning och därmed av sig själv hindras utöva kompetensen fullt ut?

martin sa...

Björn,
klicka på engelska i wikin. Där står det att kompetenta människor oftare dras med tvivel och underskattar sin kompetens. Desto mer man vet, desto mer vet man att man inget kan veta. Även om effekten är liten så skulle den få till följd att inkompetenta människor anrikas i toppen över tid. Särskilt torde detta gälla politiken, där den som är tvärsäker på allt framstår som mer förtroendeingivande. Håller anrikningen på ett par decennier kommer det krävas att man är inkompetent och enkelspårig för att ens ha en karriär inom politiken.

Den nuvarande politiken och den politik som driver fram sentida kriser är dömd att misslyckas. Man trycker pengar mot skuld för att kunna ha låg inflation och låg arbetslöshet samtidigt, bäst i klassen är USA som gjort på det viset så länge jag kan minnas. Andra länder som provat samma trick kraschar ganska snabbt då de inte har USAs betalningsförmåga. Men sedelpressarna går än i världens alla hörn, där bankerna tillsammans med riksbankerna expanderar ekonomin artificiellt med krediter, en ordning som vissa hävdar inte bara är dömd att krascha utan att den är designad så.

Detta är såklart väl känt i konspirationen av världens riksbanksfolk, de som styr världen utan insyn från folket vars liv de styr.

När denna politik gjort att världens största ekonomi hamnar i det som man lärde sig redan som barn var dumt, U-landets lånefälla. En ordning som man redan som barn tyckte var helt efterbliven. Det är då märkligt att inga av de oppositioner med inflytande i världen kan ställa upp med ett tydligt alternativ, ett där inte katastrofen är en självklar konsekvens av förd politik. Kan man inte komma på sådana? Eller vill man inte komma med sådana? Jag börjar mer och mer luta åt att det av någon anledning är det senare. För det borde inte vara svårt att dra i bromsen på sedeltryckeriet, det borde inte heller vara ett svårt pedagogiskt problem att få folk att förstå hur dagens politik inte kan fortgå.

Björn Nilsson sa...

Jaha, då har vi förklaringen till att jag trots min enorma kompetens inte ... men att jag fick rätt i min förmodan om japan-matchen (som jag inte ens brydde mig om varken före eller efter) måste väl visa på en viss skarpsinnighet?

Man kan ju inte säga att politiken och pressen är särskilt bra på att främja resonemang och sökande frågor. Och i det läget blir till slut bara de babblande skitskallarna och bedragarna kvar.

Teckentydaren sa...

De ”sluga” skulle aldrig klara sig utan de ”dumma”.

Folk vill ju inte i allmänhet ställa till bråk så de man har ”överseende” med de mindre kompetenta när de pratar gallimatias, att ställa de till svars innebär att man måste konfrontera dem och ställa till ”bråk”. Är de sen dessutom hala och undanglidande är de svåra att få grepp på.

Greshams lag:
"gott mynt fördrivs av dåligt mynt"


En falsk smilfink och lismare som kommit till en chefsposition anställer gärna av sin egen sort, han vet då var han har dessa och dessutom trivs han bäst med lismande underlydande.

Teckentydaren sa...

forts.
Det är nog inte sällan den senare nämnda chefstypen som hela tiden har så svårt att hitta ”bra” folk oavsett hur stor arbetslöshet det är.

Jan Wiklund sa...

Jag har flera gånger förr förklarat det socialdemokratiska förfallet med den totala bristen på klasskamp i vardagen. Svenska socialdemokrater kunde på 1930-talet agera sällsynt framsynt och förnuftigt uteslutande för att svenska arbetare på 1920-talet var världens mest stridsberedda. Delvis tack vare syndikalisterna som stod för ungefär en tredjedel av alla strejker, och antagligen triggade andra att också försöka. Ingen topp är bättre än sin bas.

Jämför motsvarigheten i Tyskland som agerade 1929 precis som de europeiska socialdemokraterna agerar idag - att rädda Marken blev viktigare än att rädda de tyska arbetarna. Med välkänt resultat.

Självbelåten liknöjdhet kommer att känneteckna den socialdemokratiska ledningen så länge liknöjdhet och handfallenhet kännetecknar dem som utgör deras bas.

Björn Nilsson sa...

'tydarn, jag citerade ju självaste Strindberg angående tillsättande av dumma chefer för några dagar sedan, så principen verkar vara gammal. Och var det inte Ceasar som ville ha tröga tjockisar som underhuggare, sådana som sover gott på natten och inte ställer till bråk?

Jan, man kan misstänka att många underhuggare och bossar inom "rörelsen" är tröga tjockisar som inte orkar bråka om något så länge arvodena flyter in som förväntat.

Jan Wiklund sa...

Björn: Så är det bestämt. Men dom är också som dom är för att inte vanliga LO-medlemmar bryr sig om att rädda sitt skinn.

Organisationer och organisationsföreträdare går aldrig i spetsen - däremot kan dom understundom följa efter när en rörelse har uppstått bland vanligt folk (Sidney Tarrow: Power in movement, 1998).

Uppstår ingen rörelse bland vanligt folk försumpas organisationerna också.

Björn Nilsson sa...

"Rinnande vatten blir inte unket."

Anonym sa...

Mycket energisk blogg, jag älskade den biten . Kommer det att finnas en del 2 ?

Björn Nilsson sa...

Del 2 av vad?