 |
| En byggnad som undviker grandiosa gester, som lär oss om beständighet och charmar med sitt hantverk och sin kulturella innerlighet enligt tidskriften Arkitektur. |
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
söndag 10 november 2013
Framtidsbygge?
Ett omen för framtiden? Det prestigefyllda Kasper Salin-priset för arkitektoniska skapelser har tillfallit det nya krematoriet på Skogskyrkogården. Är det dit Sverige är på väg? - Tja, man får väl dra den gamla psalmen "jag går mot döden vart jag går". Väldigt upplyftande så här i gråa och trista november ... suck.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Tänkte för längesen om angiveri typ Stasi skulle varit möjligt i Sverige. Kom till att det skulle det inte varit. Vår historia avviker så mycket från Tysklands. Där överlevde länge en mentalitet av Untertan (undersåte). Bra illustrerat av Kaptenen från Köpenick! Men senare har jag fått anledning börja tänka om. Alla dessa anmälningar av fusk av sjukskrivna och arbetslösa till myndigheterna!
Ser inget konstigt eller symptomatiskt i detta alls. Skogskyrkogården - byggd under folkhemsepokens uppbyggnadstid - är utsedd till världsarv på UNESCOs lista för såväl sina byggnader som sin trädgårdsarkitektur, och det förpliktigar till att nybyggen inom området håller en bra arkitektonisk standard. Så frågan borde snarast vara om tillskottet håller acceptabel kvalitet och är värt det utdelade priset.
Nja, framtid ... krematorium ... fattar'u?
Jovisst! Tyckte bara att ämnet var värd en något mindre ytlig analys än den du gav, då du hintar om att detta pris skulle vara ett tecken i tiden på senkapitalismens förfall. Eller något ditåt.
För min egen del ser jag inget problem att min lekamliga framtid slutar på ett krematorium. Gärna då ett vackert och välbyggt sådant.
Skicka en kommentar