 |
| Den här bilden hittade jag någonstans för några dagar sedan. Den kan ju illustrera allt möjligt, exempelvis de metoder som borgerliga regeringar och ekonomer vill använda för att få liv i den stillastående ekonomin i somliga länder! |
Nationalekonomen Michael Roberts (som i egenskap av marxist inte tillhör hästpryglargänget) refererar på en bloggpost vad OECD skriver om de ekonomiska utsikterna. Sammanfattningen verkar vara att det går trögt nu, men det blir bättre längre fram! Det tycker jag att jag känner igen från de tillfällen jag själv arbetat med prognosverksamhet.
I ett inlägg för några dagar sedan hänvisade jag till begreppet "långvarig stagnation" (secular stagnation) som blivit populärt hos många ekonomer på senaste tiden. Möjligen visar ovanstående OECD-diagram på ungefär samma sak: före kraschen 2008 låg världens BNP-tillväxt på plus, jämfört med medelvärdet för åren 1995-2007, så kom kraschen, varpå återhämtningen ... tja, den såg bra ut först men från 2011 så verkar det stå stilla eller gå back. Roberts refererar OECD:
The OECD reckons that global real GDP growth will be just 3.3% this year, but will “accelerate” to 3.7% in 2015 and 3.9% in 2016. But even that will be “modest compared with the pre-crisis period and somewhat below the long-term average.”
Vi ser en 'anspråkslös' tillväxt jämfört med hur det var innan krisen 2008, och under den genomsnittliga nivån som rådde då, och det tyder på just 'långvarig stagnation'. Det är ju naturligtvis inte så att stora ekonomier har avlidit. Men de mår inte bra, och tror man att de är döda hästar som man kan liva upp med hjälp av ivriga käpprapp tror man förmodligen fel! En intressant sak som Roberts hävdar är att konsumtionen inte backade efter 2008. Det skulle inte vara fallande konsumtion, men i stället fallande investeringar, som gör att ekonomierna hackar sig fram. Intressant, för det skulle göra att en keynesiansk modell med stöd till privat konsumtion inte skulle fungera så bra för att övervinna krisen. - Jag är något tveksam till detta, men att investeringar av alla möjliga sorter behövs för att hålla våra samhällen i god form bör det inte vara något tvivel om. Det bör i alla fall vara bättre med det än att slå hästen som ju redan är död!
7 kommentarer:
Ekonomin kommer inte att ta fart på mycket länge i EU. Vad beror detta på? De som har råd att konsumera behöver inte köpa fler prylar, åka på fler semestrar, bygga nytt m.m. De som har stora skulder, låga löner m.m och knappt får vardagen att gå ihop drar in på konsumtionen för man är osäker på ekonomin. De superrika som lagt beslag på alla pengar spekulerar hellre i valutor, aktier osv som är mycket mer lönsamt än att investera i nyttiga projekt eller nya fabriker som skulle kunna ge fler jobb. Så den döda hästen i ekonomin är egentligen koncentrationen av rikedomar till ett fåtal. Den här misslyckade ekonomiska politiken kan härledas till Thatcher och Reagan, två av de värsta olyckor till politiker som drabbat mänskligheten.
Benny
Var det inte det president Hoover sa också: "Välståndet finns precis runt hörnet".
Det kanske den var också, men inte förrän budgethökarna hade sparkats bort från allt inflytande.
PS. Det där med keynesiansk ekonomi som stöd till privatkonsumtion är den snöpta modellen som introducerades av Paul Samuelson. Keynes ansåg att det var offentliga investeringar som behövdes när ekonomin gick knackigt.
Den institutionella "konsumtionen" har väl länge och vida överstigit individens. Jag menar av mitt arbete tar institutionerna mycket långt över hälften i skatt och profit.
Det var alltså investeringar, i syfte att effektivisera produktionen, som Keynes särskilt värnade om.
Det fina med den institutionella "konsumtionen" är att den inte behöver belasta realekonomin och därmed miljön i samma utsträckning som den individuella konsumtionen. Individuell konsumtion handlar i stor utsträckning om prylar som ger få arbetstillfällen (särskilt i sverige) och ett stort uttag ur realekonomin.
Institutionella investeringar kan gå till saker som att minska miljökostnaden för realekonomin, effektivisera realekonomin, energibesparingar och mycket annat.
Försöken med RUT som ett sätt att öka individens konsumtion på ett sätt som inte belastar realekonomin lika hårt har i praktiken misslyckats.
Bra formulering Benny: "den döda hästen i ekonomin är egentligen koncentrationen av rikedomar till ett fåtal". När en überrika eliten lägger sina händer på samhällets produktiva resurser vissnar och dör de.
Jan, måste nog läsa om Keynes' General theory. Att satsa på produktiva investeringar under lågkonjunktur är ju helt rimligt (för alla utom neoklassiska ekonomer). Resurser finns tillgängliga och kostar inte så mycket.
En sak som jag funderade på är att det ändå kan finnas en riskabel gränszon här: neoliberalerna kör ju något liknande när de vill ha en utbudsekonomi, dvs en som tjänar producenterna. Då tror de att detta kommer att medföra 'nedsippring' till konsumenterna. Det fungerar inte, men man hänvisar till 'Says lag' som påstås säga att utbud alltid balanseras av efterfrågan. Normalt skall alltså inga efterfråge- eller utbudskriser kunna inträffa i en liberal marknadsekonomi. Fast Say pratade inte om storskalig industri, utan om enklare hantverkare som jobbar tills de vet att de fått ihop vad kunderna vill ha.
Skicka en kommentar