Kina nettoexportör av kapital

#China became a net #capital exporter in 2015, the 1st time that Chinese investments overseas > foreign investments. https://t.co/Lh9T3c4tWE pic.twitter.com/8ZzuRtOxZi

— People.cn.Nordic (@PDO_nordic) 24 november 2016

Är detta viktigt? - Jo, om vi är goda leninister (och efterföljare till liberalen J A Hobson) och ser kapitalexport som grundläggande för imperialism så är detta viktigt. Kapitalexport är en grund för konkurrens mellan olika stater, vilket i sin tur kan leda till våldsamma sammanstötningar, alltså krig. Jag är kanske dåligt informerad, men hur kan man kombinera en "socialism med kinesisk prägel" med kapitalexport i stor skala? Konstigt låter det!

 Här är lite siffror:

The Blue Book of Chinese Enterprise Globalization (2016), compiled by the Center for China and Globalization, pointed out that China’s outward foreign direct investment (OFDI) in 2015 topped $145.6 billion, up 18.3 percent year on year. This also marks the first time that China’s OFDI ranked second in the world. Meanwhile, the amount of foreign capital in China was $135.6 billion in 2015.

Det anmärks att kineserna är mer intresserade av att investera i fastigheter än i högteknologi, och det kan vara ett varningstecken om att de ger sig in i bubble-ekonomier. Var det inte så när svenskar gav sig ut i världen, London exempelvis, och köpte fastigheter som galningar innan den bubblan sprack på 1990-talet? Förmodligen krävs det mindre kunskaper för att köpa hus än att ge sig in i exempelvis avancerad bio-teknik. Riskerna kan vara höga på båda håll, men de långsiktiga vinsterna torde finnas i produktion av handfasta artiklar. Man kan undra om en del kinesiska uppköp utomlands snarare är kapitalflykt än investeringar. Om det skulle bli allvar med "socialism med kinesisk prägel" kanske en del rika kinesiska knösar föredrar att ha en flott boning väntande i New York eller London.

USA, Europa och en del länder i Asien anges som favoriter för kinesiska investeringar. Kanske det är där en sammanstötning kan komma, om inte USA lugnar ned sig. Kineserna investerar en hel del från Grekland och norrut, och skulle någon imperialistisk konkurrent vilja störa det kan man ju sätta igång storbråk i Makedonien exempelvis. Det skulle klippa av snabbjärnvägen som kineserna bygger mot Serbien och Ungern, och kanske skada andra investeringar i kraftverk, gruvor etc. Den krigiska aspekten av imperialismen handlar ju om att med våld omfördela makten över olika områden. Ofta slåss man ju i Tredje världen, men när det blir verkligt skarpt läge kan det bli väpnade uppgörelser även i industriländer. Det var det som hände 1914, när kampen om kolonierna flyttades över till imperialismens hemländer i Europa. Men möjligen blir det en lugnare politik från USA:s sida med the Donald i ledningen.

Men det här handlar inte om personligheter även om de heter Trump, Putin eller Xi Jinping, det är de stora historiska vågorna som avgör. George Monbiot har skrivit ett ganska pessimistiskt inlägg där han antar att dagens politiker inte klarar av framtidens utmaningar, utan krigsrisken kvarstår. När politikerna tappar kontrollen finns det inte mycket annat kvar än krig. Det låter inte uppmuntrande, men det torde vara i linje med Lenins tänkande: det är inte politikernas missgrepp, utan de stora ekonomiska rörelserna, som driver fram motsättningar och krig mellan makterna.

Lenin citerar Hobson

Här är ett citat från Lenins Imperialismen, (e-text finns här) som i sin tur i sin helhet är ett citat från engelsmannen J. A. Hobsons Imperialism från 1902. Frågan som Hobson försöker besvara är "Vad händer om Västerlandet kan dela upp och ta kontroll över Kina?":

"Största delen av Västeuropa skulle då anta samma utseende och karaktär som nu präglar områden i Syd-England, på Rivieran samt i de av turister hemsökta och av rikt folk bebodda trakterna i Italien och Schweiz - små kolonier av rika aristokrater, vilka erhåller dividender och räntor från Fjärran östern, med en något större grupp av anställda yrkesutövare och handlare och en stor stab tjänstefolk samt arbetare inom transportväsendet och i slutstadierna av produktionen av färdigfabrikat: alla de viktigaste industrigrenarna skulle ha försvunnit och livsmedlens stora massa samt halvfabrikaten skulle strömma in som tribut från Asien och Afrika" ... "Vi har förutsett möjligheten av en än mera vittgående förening av väststater, en europeisk stormaktsfederation, vilken långt ifrån att främja världscivilisationens sak, skulle frambesvärja den oerhörda faran av en västlig parasitism, en grupp framskridna industrinationer, vilkas övre klasser erhåller en väldig tribut från Asien och Afrika med vilken de underhåller stora dresserade massor av anställda, vilka inte längre sysselsättes med produktion av stapelvaror i jordbruket eller industrin, utan med personlig tjänst eller med underordnat industriarbete under en ny finansaristokratis kontroll. De som är böjda för att avfärda en sådan teori och hävdar att den inte förtjänar prövning, bör tänka sig in i de ekonomiska och sociala förhållandena i de trakter av det nuvarande Syd-England som redan nu råkat i en sådan ställning, och betänka, vilken oerhörd utvidgning av detta system som skulle bli möjlig, om Kina underkastades ekonomisk kontroll av liknande grupper av finansmän, av 'kapitalinvesterare' och politiska och handelstjänstemän, vilka skulle utpressa profit ur den största potentiella reservoar, som världen någonsin känt, för att förbruka den i Europa. Situationen är alltför invecklad, världskrafternas spel alltför svårberäkneligt, för att göra denna eller någon annan entydig tolkning av framtiden mycket sannolik: men de inflytanden, vilka nu styr Västeuropas imperialism, rör sig i denna riktning, och om de inte motverkas eller avledes, verkar de för en sådan utgång."

Nu sprack ju industriländernas försök att erövra och underkuva Kina även om de var på gång ett tag. Det kom några världskrig också. Men om man tar de stora dragen i Hobsons tankar, träffade han inte ganska rätt? (Och ha ungefär rätt är bättre än att ha exakt fel, som något slughuvud har påpekat.) Mycket av de gamla industristaternas produktionsapparat har flyttats bort, vi har fått en "stormaktsfederation" (EU) som styrs av en liten politisk-finansiell grupp och som efter förmåga försöker utplundra bland annat de gamla kolonierna, etc.

Det som ändrats handlar dock om nästa steg i systemets utveckling. Gamla kolonier och underordnade stater nöjer sig inte längre med att vara nedtryckta och utplundrade. Och det är farligt för gamla makter som gjort sig beroende av resursflöde utifrån, i stora mängder och till låga priser. Kina nöjer sig inte med att vara en billig verkstad för västs kapitalister, Latinamerika och Afrika handlar alltmer med Kina och tar in kinesiska investeringar. Europa hamnar i bakvatten och dess usla ledare vet inte vad man skall göra åt det - men det är ju trevligt om kineser kommer och köper upp några hamnar eller industrier i alla fall! Kraftförhållandena i det globala ekonomiska systemet förskjuts hela tiden och västra Europa får allt svårare att hävda sig. Man kan undra om de som utformar den svenska politiken planerar för detta eller om man bara vimsar fram och åter mellan bossarna i Bryssel och Washington får att få direktiv?

Mr. Hobson himself

Kinesisk imperialism?

Sveriges Radio berättar om att kineserna nu vill använda sin enorma valutareserv till att öka investeringarna utomlands. Bland annat är man intresserad av företag i vårt lilla land. Svensk verkstadsindustri har gott rykte i Kina tycks det, och det skall vi vara stolta över. Jag har för mig att L M Ericsson levererade sin första telefonväxel till Kina redan på 1890-talet, för övrigt. Men vi kanske får leta efter trovärdigare investerare än den där kinesen som skulle hitta på något nere i Kalmar!

Det finns några intressanta aspekter här. Som det här exempelvis:

Vad är pengarna värda? Om kineserna köper saker för US-dollar idag kanske det är bäst att omsätta dem till något annat medan de ännu är något värda? För kineserna ser långsiktigt, de vet att USA är på väg utför på grund av en skakig ekonomisk bas och att dollarn därför är osäker som långsiktig tillgång. Kina vill inte ha en enorm valutareserv som till stora delar består av US-dollars, därför gör de klokt i att försöka handla för pengarna. Men då är det inte smart av oss att bygga upp fonder av denna skakiga valuta i stället.

Sverige är litet i världsmåttstock. Mycket mer kan kineserna tänkas köpa i USA. En intressant, och hysterisk-amerikansk reaktion på detta hittar man i den här artikeln. Då får USA tillbaka sina dollar, men vad skall de göra med dem sedan?

Byter världsimperialismen huvudman under det kommande årtiondet? Med imperialism menas ju inte så mycket militära, men i huvudsak ekonomiska erövringar. Detta sedan J A Hobson kom med sin epokgörande bok en av de första åren på 1900-talet. Länder med stora ekonomiska tillgångar kan köpa sig in i andra länder. Och med detta följer politisk dominans och hot om militära konflikter. Det är möjligt att Kina går den vägen, men kanske på ett mindre korkat sätt än vad USA gjort.

Alltså. Kommer Kina att använda kapitalexport som en murbräcka för världsherravälde? Eller sitter man och funderar på alternativa användningar på hemmaplan? Liberalen Hobson såg begränsningar av kapitalexporten, och användning av resurserna på hemmaplan i stället, som ett sätt att komma åt den imperialistiska politiken.


Från Konfliktportalen.se: boladefogo skriver Israeliska soldater vittnar, andread0ria skriver Westboro Baptist freakshow, Björn Nilsson skriver Kränkt? Heder?, Anders_S skriver Bygg- och fastighetsbranschen de senaste 60-åren, del 2 – Spekulanterna, Jinge skriver Globaliseringen orsak till svinpandemin

Vems rustningar är farligast?

Världens militärutgifter 1988-2007 enligt SIPRI

SAAB tillåts styra försvarspolitiken, skriver Lena Askling i Aftonbladet.

Mer än en miljard av skattebetalarnas pengar kan sparas enbart på att sluta stödfinansiera Saabs och försvarsindustrins forsknings- och utvecklingsverksamhet hos FMV och FOI. Bara forskning för Jas 39 Gripen kostar i år 329 miljoner.

Det aviseras stora nedskärningar i olika delar av försvaret, men samtidigt slås det på krigstrummorna - den gamla rysskräcken dammas av:

Försvaret har blivit en het inrikespolitisk fråga efter det så kallade blixtkriget mellan Ryssland och Georgien förra sommaren. Försvarskramarna såg sin chans att väcka rysskräcken och ”rädda” försvarspengarna. Sverige har inte haft krig med Ryssland på 200 år, ändå mobiliserar den gamla rysskräcken folkligt stöd för allehanda särintressen: Försvarsmakten, officerarna, försvarsindustri och partipolitiska ambitioner. Fp-ledaren och förre majoren Jan Björklund såg chansen. ”Nedrustningen måste hejdas”, krävde han.

Det är inte utan att man minns den gamle engelske liberalen J A Hobson som pekade på sambandet mellan militära utgifter och aggressiv nationalism. Nu är ju Sverige knappast i skick att på egen hand föra en egen aggressiv utrikespolitik. Den förmågan försvann ungefär vid Poltava 1709. Men man kan ju hänga andra makter i rockskörten.

Billig militär teknologi

Det kan vara bra att titta på de totala sifforna för att få en uppfattning om vad som händer. Det är de siffrorna som inte kommer fram när det plötsligt larmas om att Kina rustar upp eller att några ryska flygplan är ute på långdistansspaning. Men de kan vara bra att ha i bakhuvudet.

SIPRI (Stockholm International Peace Research Institute) skriver att världens militärutgifter uppskattas till 1339 miljarder US-dollar år 2007. Det är en ökning (i fast penningvärde) med 6 procent från 2006 och med 45 procent sedan 1998. Det motsvara 2,5 procent av världens bruttonationalprodukt och 202 US-dollar för varje människa i denna värld. - Bara dessa siffror får en att undra vilka dårar som styr världen! Eller snarare vilka listiga bedragare och tjuvar som gör det!

Svindyr militär teknologi, sådant som SAAB och världens militärindustriella komplex gillar

Men lite mer statistik: tittar man på listan över de 15 länderna med högsta militärutgifterna år 2007 så står USA ensamt för 45 procent för världens rustningskostnader. Slår man ihop USA med ett antal allierade stater så är man uppe i 72 procent. De två tänkbara globala medtävlarna till USA, Ryssland och Kina står för 3 respektive 5 procent. De 15 största slösarna står för hela 83 procent av världens militärutgifter.

Att i det läget bli upphetsade över att ryssarna ser över sin krigsmakt och varnar aggressorer, eller att behandla påhitt som NATO-manövrer i norra Skandinavien som harmlösa och inget att bry sig om, är inte särskilt klokt.

Någon kanske trodde att bytet av president i USA skulle betyda en fredligare utrikespolitik. Det ser snarare ut som om en dum krigshetsare bytts mot ett smartare exemplar. Och bakom denne smartskalle (finns det fortfarande någon som tror att Obama är en sympatisk vänsterkille?) finns ett militärindustriellt komplex som bara blir allt mäktigare. Ständig spänning och gärna lite krig då och då betyder oerhörda inkomster för alla möjliga sorters privata företag. De går bokstavligen över lik för att dra in mer pengar.

Högern viftar med rysskräcken och vill dessutom vifta med riktiga vapen så nära Rysslands gränser som vanligt. Bakom dem finns profitörerna. Och protesterar ryssarna kan man ju alltid skriva bekymrade ledarartiklar om hur oroande det är med Rysslands oerhörda upprustningar, och flytta de militära styrkorna ännu närmare Ryssland eftersom ryssarna är så hotfulla och totalitära. Blir det verkligen hotfullt är det ju alltid ryssarnas fel, och då kan ju det militärindustriella komplexet i väst hävda att det måste ha ännu mer pengar för att ta fram ännu mer vapen ... .


Från Konfliktportalen.se: admin skriver presskonferens, Jinge skriver Sverige - Lämna Afghanistan!, Anders_S skriver Sametingsval idag, MJE skriver Till ljudet av barnskratt - politisk likgiltighet och bostadsbrist., Björn Nilsson skriver Uppsala - nu blommar det