Trump mot Kim

(Och har man några fungerande atombomber i bagaget så blir ju saken inte sämre ...)

Trumps krig mot Europa, enligt Bildt

Trump förklarar krig - mot Europa, skriver Carl Bildt angående USA:s brytning med flerpartsavtalet om Iran. Hårt omdöme, men han har argument för det:

Trump valde hårdast möjliga linje, med så starka sanktioner som USA uppenbarligen hade möjlighet till.

Endast i undantagsfall – Boeing torde vara ett sådant – riktar sig dessa sanktioner mot amerikanska företag, utan det är i allt väsentligt europeiska företag som man vill drabba genom s k sekundära sanktioner. Och jag skulle tro att det är Frankrike som har störst ekonomiska intressen i sammanhanget.

Sekundära sanktioner av detta slag är någonting som EU tidigare motsatt sig med full kraft. Vi vill själva kunna bestämma vår politik – hur europeiska företag skall agera är inte någonting som skall dikteras från Washington.

Men sedan är detta enklare sagt än gjort, och det återstår att se om EU kommer att införa s k blockerande åtgärder. Logiskt borde det ske. Annars riskerar EU att förlora rätt rejält som allmän trovärdighet som utrikespolitisk aktör.

Detta låter ju rätt likt det som hävdats bland annat från ryskt håll ganska länge: sanktionerna mot Ryssland är mest skadliga för EU-staterna. Nu får vi veta att även sanktionerna mot Iran är skadliga för EU men berör USA rätt lite.

Om man nu ändå vill se något positivt här så kan det vara att Trump utan omsvep visar USA som det är: brutalt, skrytsamt, självupptaget, opålitligt, tjuvaktigt. Obama kunde dölja det genom att lägga ut dimridåer med sin väloljade trut. Ur Trumps trut trumpetas det mest tarvligheter. Till slut tvingas även de underdåniga europeiska politikerna att förhålla sig till det. Antingen ta förödmjukelsen, eller säga ifrån på allvar. Bildt skriver om Macrons försök att övertala Trump att stå fast vid avtalet om Iran:

Men för all sitt smickrande fick han [Macron] absolut ingen utdelning alls. I Paris måste det närmast kännas som en örfil.

Kanske tid för fransoserna att gräva upp l'esprit de de Gaulle och be jänkarna dra till ett varmare ställe?

Bara för någon dag sedan fick vi veta att Hultqvist (uppges vara Sveriges försvarsminister) skrivit på ännu mer militära avtal med USA. Hur försvarar försvarsministern det, i ett läge där de styrande i USA börjar verka bindgalna och mest applåderas av Israel och Saudiarabien? Kanske faktiskt styrs av Israel och Saudiarabien?

Det är klart att en del nog fortfarande tror att Trump har en plan. En jättesmart plan, vad den nu skulle handla om. Att göra bort USA överallt i utlandet så att man lika gärna kan åka hem och i stället "göra Amerika stort igen"? Jag tvivlar. USA behöver för övrigt knappast någon plan för att göra bort sig.

*************

PS: Segerdagen firas i Moskva. Det är nog läge att åter understryka vilka som vann andra världskriget i Europa!

Russia holds military parade at Moscow's Red Square to celebrate 73 rd anniversary of victory over Nazi Germany in World War II. pic.twitter.com/JqhFwO3tbc

— China Xinhua News (@XHNews) 9 maj 2018

Haha, han är ju rolig också ...

....Actually, throughout my life, my two greatest assets have been mental stability and being, like, really smart. Crooked Hillary Clinton also played these cards very hard and, as everyone knows, went down in flames. I went from VERY successful businessman, to top T.V. Star.....

— Donald J. Trump (@realDonaldTrump) 6 januari 2018

....to President of the United States (on my first try). I think that would qualify as not smart, but genius....and a very stable genius at that!

— Donald J. Trump (@realDonaldTrump) 6 januari 2018

För den som vill ha lite mer nyktra funderingar över vart USA:s utrikespolitik går kan exempelvis den här bloggposten från Moon of Alabama rekommenderas. Nu undrar jag ju hur mycket Trump egentligen styr över, men han är ju USA:s officiellt främste representant så något borde väl hans göranden och låtanden betyda? Detta även om det alltid är lite misstänkt när folk försäkrar att det minsann inte är något fel på deras mentala förmågor.

Det är faktiskt svårt att hålla borta tanken att det är rätt åt amrisarna som fått den här tokskallen och konkursartisten till president. Och det är lika svårt att hålla tanken borta att med Hillary Clinton hade världsläget kunnat vara ändå djävligare och att the Donald faktiskt är det bättre alternativet. Pest eller kolera - vad föredras?

Galen? - Kanske, men oproffsig!

En del människor tycker att Rex Tillerson, USA:s utrikesminister, är "den ende vuxne i rummet". (Avser väl USA-rummet, Tillersons motparter i Ryssland och Kina torde närmast kunna betraktas som jättar i det diplomatiska spelet.) Möjligen är han någorlunda vettig, åtminstone jämfört med en del andra tomtar i USA:s ledning. Jag undrar om han kan sitta kvar efter vad hans chef twittrade tidigare idag.

Det där med 'chef' är viktigt. En chef kan inte häva ur sig osammanhängande beslut till höger och vänster, det måste vara konsekvent så att personalen begriper vad som skall göras och inte drabbas av pinsamma kovändningar och kontraorder.

Enligt vad Tillerson har sagt så finns det kontakter med Nordkorea genom flera kanaler. Det handlar alltså om diplomati. Nu har chefen satt en stor vass kniv i ryggen på sin närmste underchef i utrikesförvaltningen. En del kanske tycker att det beror av att Trump är 'galen'. Är det inte snarare så att han är oprofessionell som chef när han sliter bort mattan under sin högste diplomats fötter? Möjligen beror det här av att neo-cons i Vita Huset tutar i Trumps öron att det bara är konfrontation i Korea som gäller, men det är ju Donald som är chefen.

Kanske desperationen stiger i USA när man får veta att Ryssland och Kina har planer på nya järnvägslinjer som går genom båda de koreanska staterna! Korea kopplas ihop närmre med Kinas nya sidenvägar och med transsibiriska järnvägen, och vad kan USA göra åt det? - Mera bombasmer? Mera bomber?

...Save your energy Rex, we'll do what has to be done!

— Donald J. Trump (@realDonaldTrump) 1 oktober 2017

Vuxna och inte vuxna

How the Germans viewed the G7: pic.twitter.com/cRM6wZVhRH

— ian bremmer (@ianbremmer) 29 maj 2017

Europe.
OK, we deserve that. pic.twitter.com/Q7fc6qc9QY

— ian bremmer (@ianbremmer) 29 maj 2017

Nyhetstorka - eller käftsmäll?

NATTENS NYHETSDRAMA utropar Aftonlövet. Vilket drama? kan man undra. Har kungen rymt med Lill-Babs? Hade någon femtonminuters-kändis från TV en "dödlig sjukdom" (förmodligen vanlig bondförkylning) för fem år sedan? Nja, något så viktigt verkar inte ha hänt för då hade man väl slängt upp det på löpet. Jag misstänker att "nattens nyhetsdrama" är en synonym för 'nyhetstorka'.

Men här är en nyhet - jag har klippt ut och lagt ihop två twittringar från herr Trump i Vita Huset:

The joint statement of former presidential candidates John McCain & Lindsey Graham is wrong - they are sadly weak on immigration. The two Senators should focus their energies on ISIS, illegal immigration and border security instead of always looking to start World War III.

Det här är ju en käftsmäll som heter duga! USA:s nye överkucku anklagar två ledande parlamentariker för att dels missköta viktiga säkerhetsärenden ... för att i stället ständigt försöka starta tredje världskriget!  Trumpen må vara en otrevlig buffel med ibland lite kufisk framtoning, men här verkar han ha hittat en svag punkt att slå emot, och upprördheten bland krigstörstande neocons och demokrater lär inte minska av det. Kommer de att försöka driva fram en så kallad färgrevolution i USA för att bli av med honom, skicka ut någon lämplig galning för att utföra ett mord, eller något annat? Det är väl ganska små kretsar i USA och världen i övrigt som vill ha ett tredje världskrig, så här bör Donald få några pluspoäng. På andra områden är det fortfarande mest frågetecken som gäller, och en del minuspoäng, men det vore fel att avvisa bra saker bara för att det kommer från fel person.

Vart går EU-ropa?

Så här säger Ungerns premiärminister Orbán:

Vi har fått tillåtelse från, om man så vill, högsta instansen i världen att prioritera våra egna intressen ... 

 ... och det är ju en intressant effekt av Trump-regimens tillträde i USA. Politiska riktningar i Europa som sätter oberoende nationella prioriteringar högt känner sig förmodligen uppmuntrade av det nya styret i Washington. Andra som ställt in sig på en tillvaro som lakejer och tjänstehjon och ja-sägare utan egen vilja lär få det besvärligare. Det verkar inte inte gå att springa till USA och få en klapp på axeln och lite understöd längre.

En annan effekt är tänkbara framtida omdirigeringar av världshandeln, och vilka intressenter som deltar, och hur. EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström säger:

EU kommer att vända sig mot andra länder, framförallt i Asien, när USA stänger dörren och blickar inåt. − Länderna står redan på kö. De ringer och undrar om vi kan vi skynda på nu när USA inte längre vill. Vi har Mexiko, Japan och Mercosur som vill ha bilaterala och multilaterala avtal med EU. Vår popularitet har faktiskt ökat. Det är bra.

Och vad betyder det med länderna i Asien?  Kan det innebära en glidning mot det euroasiatiska ekonomiska samarbetet med Kina och Ryssland som tyngsta medlemmar? Kineserna köper redan in sig i EU-området i stor skala. Med ekonomisk makt följer så småningom politisk, och kanske militär makt. Rimligen måste EU-topparna diskutera sådana frågor nu. "Hur blir västra Europa en stark partner i det Euroasiatiska samarbetet?" - det måste vara den stora frågan idag.

Och då måste rimligen folk i USA ställa frågan vad följderna blir om "America first" styr bort allt mer av världshandeln från det egna landet och dollarns värde som internationell valuta krymper.

Rätt namn för Trump?

Donald betyder "världshärskare" eller "stor hövding".

Nja, världshärskare är väl lite väl häftigt, även om USAmerikaner ibland har en tendens till storhetsvansinne. Men stor hövding kan man väl gå med på? I alla fall vad det gäller kroppshyddan till att börja med. Om eftermälet för herr Trump blir 'stor president' vågar jag verkligen inte sia om.

I det här sammanhanget kan det ju vara intressant att veta vad Vladimir betyder.

Vlad betyder härska. Mir betyder värld( ryskt ) och fred ( serbiskt ) och kan därför ha två olika betydelser: den som härskar över jorden ( ryskt ) och den som härskar över freden ( även "må det vara fred på jorden).

Nå, låt oss hoppas att 'världshärskarna' i fortsättningen härskar under fredliga och sympatiska former.

Kina nettoexportör av kapital

#China became a net #capital exporter in 2015, the 1st time that Chinese investments overseas > foreign investments. https://t.co/Lh9T3c4tWE pic.twitter.com/8ZzuRtOxZi

— People.cn.Nordic (@PDO_nordic) 24 november 2016

Är detta viktigt? - Jo, om vi är goda leninister (och efterföljare till liberalen J A Hobson) och ser kapitalexport som grundläggande för imperialism så är detta viktigt. Kapitalexport är en grund för konkurrens mellan olika stater, vilket i sin tur kan leda till våldsamma sammanstötningar, alltså krig. Jag är kanske dåligt informerad, men hur kan man kombinera en "socialism med kinesisk prägel" med kapitalexport i stor skala? Konstigt låter det!

 Här är lite siffror:

The Blue Book of Chinese Enterprise Globalization (2016), compiled by the Center for China and Globalization, pointed out that China’s outward foreign direct investment (OFDI) in 2015 topped $145.6 billion, up 18.3 percent year on year. This also marks the first time that China’s OFDI ranked second in the world. Meanwhile, the amount of foreign capital in China was $135.6 billion in 2015.

Det anmärks att kineserna är mer intresserade av att investera i fastigheter än i högteknologi, och det kan vara ett varningstecken om att de ger sig in i bubble-ekonomier. Var det inte så när svenskar gav sig ut i världen, London exempelvis, och köpte fastigheter som galningar innan den bubblan sprack på 1990-talet? Förmodligen krävs det mindre kunskaper för att köpa hus än att ge sig in i exempelvis avancerad bio-teknik. Riskerna kan vara höga på båda håll, men de långsiktiga vinsterna torde finnas i produktion av handfasta artiklar. Man kan undra om en del kinesiska uppköp utomlands snarare är kapitalflykt än investeringar. Om det skulle bli allvar med "socialism med kinesisk prägel" kanske en del rika kinesiska knösar föredrar att ha en flott boning väntande i New York eller London.

USA, Europa och en del länder i Asien anges som favoriter för kinesiska investeringar. Kanske det är där en sammanstötning kan komma, om inte USA lugnar ned sig. Kineserna investerar en hel del från Grekland och norrut, och skulle någon imperialistisk konkurrent vilja störa det kan man ju sätta igång storbråk i Makedonien exempelvis. Det skulle klippa av snabbjärnvägen som kineserna bygger mot Serbien och Ungern, och kanske skada andra investeringar i kraftverk, gruvor etc. Den krigiska aspekten av imperialismen handlar ju om att med våld omfördela makten över olika områden. Ofta slåss man ju i Tredje världen, men när det blir verkligt skarpt läge kan det bli väpnade uppgörelser även i industriländer. Det var det som hände 1914, när kampen om kolonierna flyttades över till imperialismens hemländer i Europa. Men möjligen blir det en lugnare politik från USA:s sida med the Donald i ledningen.

Men det här handlar inte om personligheter även om de heter Trump, Putin eller Xi Jinping, det är de stora historiska vågorna som avgör. George Monbiot har skrivit ett ganska pessimistiskt inlägg där han antar att dagens politiker inte klarar av framtidens utmaningar, utan krigsrisken kvarstår. När politikerna tappar kontrollen finns det inte mycket annat kvar än krig. Det låter inte uppmuntrande, men det torde vara i linje med Lenins tänkande: det är inte politikernas missgrepp, utan de stora ekonomiska rörelserna, som driver fram motsättningar och krig mellan makterna.

Clinton vann

... ja, tanten Clinton fick ungefär en tiondels procent fler av de avgivna rösterna än farbror Donald. Jag hittade några intressanta siffror:

231,556,622 röstberättigade
46.9% röstade inte
25.6% röstade på Clinton
25.5% röstade på Trump

Egentligen ser väl utfallet ganska vanligt ut för USA. Över hälften av de röstberättigade röstade inte i presidentvalet. Den valde  kandidaten (och därmed också den förlorande) har ungefär en fjärdedel av de avgivna rösterna bakom sig. Så brukar det vara. Det var inte Puuuuuuuuutin som gjorde att Trump kunde kamma hem en rejäl seger, det var systemet med elektorer. För det är ju de som väljer president. Ibland sägs det att USA är en republik, inte en demokrati, och systemet med elektorer torde bekräfta det påståendet. Med direktval hade Clinton vunnit/Trump förlorat med en hårsmån.

Den största gruppen i detta val var "den tysta majoriteten". Vad vill den egentligen? (Dum fråga, det går inte att fråga vad över hundra miljoner människor vill!) Var den icke-röstande gruppen helt passiv, eller ställde delar av den åtminstone upp i lokala omröstningar om olika frågor? Och vad blev utfallen där?

Alltså: Trump har inte ett massivt stöd i valmanskåren och han har en stor del av etablissemanget emot sig (inklusive förmodligen delar av "den djupa staten"). Men han kommer ändå ganska långt genom att vara stor i truten. Eftersom han ännu inte tillträtt ämbetet så måste det vara liiiite väl tidigt att uttala sig om hur han kommer att fungera som president.

PS. Här skriver jag som om det bara fanns två kandidater. Det fanns givetvis fler.

Trumpen idag? (Nu var jag väl rolig!)

Ett kanske ymnigt men knappast katastrofalt snöfall har stängt av mycket av kollektivtrafiken i Storstockholm. Hoppas att resten av landet lider med oss! Det här är ju huvudkommunen i alla fall!

Somliga verkar ha det roligt, trots världens alla bekymmer!

Vi kan också notera att trots den livliga propagandan för fru Clinton i de flesta svenska media, och mot herr Trump, så tycks den senare nu definitivt ha kammat hem valet i USA. (Om nu inte någon rik oljeshejk kan muta tillräckligt många elektorer att rösta på kärr... Clinton i alla fall, och därmed enligt USA-konstitutionens regler kunna åsidosätta folkets röst.) Varför bryr sig inte den trumpröstande delen av USA:s valmanskår om vad svenska media skriver eller säger? Eller (nästan) alla media, opinionsundersökare, underhållare, clowner etc etc? Det är ju en massa tyckare och förståsigpåare som får gå med huvudet sänkt och skämmas idag! Det kan inte vara roligt!

Nu vet vi ju inget om hur USA:s politik kommer att utvecklas under Trump, och om han ens kommer att få möjligheten att utveckla någon politik. Det finns andra maktcentra i USA, det som man kan kalla "den djupa staten", som kan stoppa honom. I värsta fall med hjälp av en "galning" med ett skjutvapen. Och även om Trump pratar yvigt så är han nog affärsrealistisk nog att ta beslut som är mindre yviga och mer realistiska. Om man skall hoppas, så kan man hoppas att detta innebär att risken för en konfrontation av våldsam natur mellan Ryssland och NATO i Östersjön inte blir av, att kriget i Syrien kan avvecklas, liksom krisen i Ukraina. Och vare sig man är "klimatförnekare" eller inte så kommer det att bli nödvändigt att ta hand om Atlanten när den väller upp över USA:s östkust och jagar även Trumpväljare på flykten.

Undrar om den svenska utrikesledningen har fattat att nya tider kommer, nya möjligheter utvecklas för den som fattar signalerna, och att det inte fungerar att bara vänta på order från USA hela tiden? Eller om det är så illa att de inte ens väntar på order, utan uppför sig som de tror att farbror USA önskar. Är det inte dags att öppna falluckan under tant Wallström och skaffa fram en riktig utrikesminister och skicka våra bästa diplomater till Moskva och Beijing? - Putin och Lavrov och Xi Jinping kan nog se ljusare på tillvaron idag.

Om man vill göra bra analyser måste man se långt och djupt, och det är inte alltid så lätt. Vad finns det för problem för the Donald, riktigt tunga problem som inte löses med snack? - Det torde handla om ekonomin. Den marxistiske ekonomen Michael Roberts skriver om USA-ekonomin som en giftbägare. Den mår inte bra, och de mediciner som kunde tillgripas 2008/2009 hjälper inte längre. Det har jag nog skrivit själv någon gång tidigare: centralbankernas verktygslåda håller på att tömmas. Det kan ju också bero av att verktygen används på fel sätt, av fel människor. Jag får nog återkomma till den saken i ett annat inlägg, för det här rör hela världens ekonomi.

Stockholm idag - illa, illa!

Knöl, opportunist - men nog inte krigsförbrytare!

Slutklämmen i en krönika av Carsten Palmaer i Aftonlövet:

Knölen och opportunisten Trump säger nej till flera militära äventyr, för vad det nu är värt. Den renhåriga Clinton tänker kriga för USA:s intressen i hela världen. Ingen kan förneka att det är ett historiskt framsteg om en kvinna blir vald till USA:s president. Risken är att vi får hurra hela vägen ner i skyddsrummet.

Två tvivelaktiga figurer tävlar om presidentposten i USA. Den ene är kvalificerad till att anklagas för krigsförbrytelser. Den andre är Trump. Följaktligen älskar även större delen av vår svenska "vänster" den första. Så kan det gå! Vänstern blev "vänster" och till och med bombvänster. Men Palmaer sätter fingret på den sjuka punkten. Tanten Clinton är bokstavligen livsfarlig. Det har vi facit på. Trumpen har inte, så vitt jag vet, bombat sönder ett enda land i denna värld.

(Jag antar att det där om "den renhåriga Clinton" är en palmaersk ironi. Undrar om Carsten möjligen kan vara släkt med den gamle 1800-talsskämtaren Henrik Bernard P? )