"Största delen av Västeuropa skulle då anta samma utseende och karaktär som nu präglar områden i Syd-England, på Rivieran samt i de av turister hemsökta och av rikt folk bebodda trakterna i Italien och Schweiz - små kolonier av rika aristokrater, vilka erhåller dividender och räntor från Fjärran östern, med en något större grupp av anställda yrkesutövare och handlare och en stor stab tjänstefolk samt arbetare inom transportväsendet och i slutstadierna av produktionen av färdigfabrikat: alla de viktigaste industrigrenarna skulle ha försvunnit och livsmedlens stora massa samt halvfabrikaten skulle strömma in som tribut från Asien och Afrika" ... "Vi har förutsett möjligheten av en än mera vittgående förening av väststater, en europeisk stormaktsfederation, vilken långt ifrån att främja världscivilisationens sak, skulle frambesvärja den oerhörda faran av en västlig parasitism, en grupp framskridna industrinationer, vilkas övre klasser erhåller en väldig tribut från Asien och Afrika med vilken de underhåller stora dresserade massor av anställda, vilka inte längre sysselsättes med produktion av stapelvaror i jordbruket eller industrin, utan med personlig tjänst eller med underordnat industriarbete under en ny finansaristokratis kontroll. De som är böjda för att avfärda en sådan teori och hävdar att den inte förtjänar prövning, bör tänka sig in i de ekonomiska och sociala förhållandena i de trakter av det nuvarande Syd-England som redan nu råkat i en sådan ställning, och betänka, vilken oerhörd utvidgning av detta system som skulle bli möjlig, om Kina underkastades ekonomisk kontroll av liknande grupper av finansmän, av 'kapitalinvesterare' och politiska och handelstjänstemän, vilka skulle utpressa profit ur den största potentiella reservoar, som världen någonsin känt, för att förbruka den i Europa. Situationen är alltför invecklad, världskrafternas spel alltför svårberäkneligt, för att göra denna eller någon annan entydig tolkning av framtiden mycket sannolik: men de inflytanden, vilka nu styr Västeuropas imperialism, rör sig i denna riktning, och om de inte motverkas eller avledes, verkar de för en sådan utgång."Nu sprack ju industriländernas försök att erövra och underkuva Kina även om de var på gång ett tag. Det kom några världskrig också. Men om man tar de stora dragen i Hobsons tankar, träffade han inte ganska rätt? (Och ha ungefär rätt är bättre än att ha exakt fel, som något slughuvud har påpekat.) Mycket av de gamla industristaternas produktionsapparat har flyttats bort, vi har fått en "stormaktsfederation" (EU) som styrs av en liten politisk-finansiell grupp och som efter förmåga försöker utplundra bland annat de gamla kolonierna, etc.
Det som ändrats handlar dock om nästa steg i systemets utveckling. Gamla kolonier och underordnade stater nöjer sig inte längre med att vara nedtryckta och utplundrade. Och det är farligt för gamla makter som gjort sig beroende av resursflöde utifrån, i stora mängder och till låga priser. Kina nöjer sig inte med att vara en billig verkstad för västs kapitalister, Latinamerika och Afrika handlar alltmer med Kina och tar in kinesiska investeringar. Europa hamnar i bakvatten och dess usla ledare vet inte vad man skall göra åt det - men det är ju trevligt om kineser kommer och köper upp några hamnar eller industrier i alla fall! Kraftförhållandena i det globala ekonomiska systemet förskjuts hela tiden och västra Europa får allt svårare att hävda sig. Man kan undra om de som utformar den svenska politiken planerar för detta eller om man bara vimsar fram och åter mellan bossarna i Bryssel och Washington får att få direktiv?
Mr. Hobson himself |
3 kommentarer:
Den brittiske militärhistorikern Terry Crowdy redogör t ex för händelseförloppet i sin bok The Enemy Within: A History of Spies, Spymasters and Espionage (2011). Av denna framgår att Tyskland bekymrade sig över att ha ett tvåfrontskrig. Flera tyska aktörer leker med tanken att en ytterligare destabilisering av Ryssland skulle gynna Tyskland. Det gör t ex tyska utrikesförvaltningen, med statssekreteraren Zimmermann i spetsen. I Stockholm sprider den estländske nationalisten Aleksander Kesküla i egenskap av tysk agent politiska pamfletter till ryska sjömän så att de skulle göra uppror eller desertera. Kesküla och chefen Hans Steinwachs vill använda bolsjevikerna. Således pumpar tyska underrättelsetjänsten in pengar i partiorganisationen. Det är Kesküla som i september 1915 träffar Lenin i Bern och kommer överens om att Lenin ska avsluta kriget med Tyskland, om hans ”revolution” lyckas.
Det är ur detta perspektiv man ska se att Tyskland släpper igenom Vladimir Lenin med sällskap våren 1917. Transittillståndet genom Tyskland gavs ju under förutsättning att avtalet skulle hållas! Lenin anlände till Petrograd den 16 april 1917 lagom till att slutföra den planerade statskuppen. Den 6 mars 1918 undertecknas freden i Brest-Litovsk. Lenin hade fullföljt sitt avtal som tysk agent.
Gäsp. Det var väl tyskarna som organiserade ryssarnas ineffektiva krigföring och despotiska vanstyre också, antar jag.
Vad jag menar står i texten och där står att Lenin tjänade den tyska kapitalismen genom att begå landsförräderi mot sitt eget folk.
EFtersom detta är en bokstavlig sanning förstår jag att kommunister har svårt att ta till sig det.
Skicka en kommentar