Honduras - ett år efter kuppen

Det är ett år sedan den eländiga kuppen i Honduras. Trots rätt omfattande internationell isolering sitter kuppmakarna kvar och förtrycket fortsätter.

De som trodde att Obama skulle föra en mer civiliserad politik mot Latinamerika och avvisa kuppmakare av gammalt trist slag kan känna sig blåsta. USA har hållit sina skumma kompisar under armarna och verkar genom uttröttningstaktik få regimen internationellt accepterad.Illusioner om USA:s hållning kan ha betytt att kuppregimen har kunnat sitta säkert medan honduraner förgäves väntade på hjälp från "den fria världen". Men vid det här laget bör väl de flesta människor ha lärt sig att Obama och hans gäng är absolut opålitliga ur demokratisk synpunkt och att de är slugare och farliga än den ganska öppne Bush. Det kanske snart bara återstår gammalt hederligt våld för att bli kvitt kuppmakarna.

Porfirio Lobo som lyftes fram som kuppmakarnas president - drar sig inte för att mörda folk i oppositionen

Motstånd finns dock och nyheter förmedlas bland annat via hemsidan Resistencia (på spanska, engelska och franska). Där förs en del diskussion inte bara om honduranska utan om andra begivenheter också. Jag såg den här sidan där någon som arbetat länge i Sverige bemötte påståendet om att Sverige skulle motsvara någon sorts underbar krisfri medelväg mellan kapitalism och kommunism (jösses, jag trodde det där med "blandekonomi" och "tredje vägen" var bortglömt för länge sedan!).

I Stockholm andra juli förra året - möte mot kuppen i Honduras och mot USA:s politik i Latinamerika.

Ett par lästips

Här är ett par artiklar ni kan läsa medan jag sysslar med lite andra grejor:

HuffPo skriver om Honduras. Där har det långhalats med Gorillettis kuppregim länge, men nu har den legale presidenten Zelaya ställt saken på sin spets genom att återvända. Kuppregimen svarade först med vanliga metoder från den sortens människor, men börjar nu bli ordentligt nervös. Förhoppningsvis är de där kuppgubbarna snart förpassade någon annan stans.

Och så en lång artikel på bloggen Fragment. Egentligen gör sig inte långa inlägg i det här mediet, men har man något väsentligt att meddela är det förlåtet. Och kanske till och med något att uppmuntra: i stället för bara korta och snärtiga inlägg så kan det sitta bra med något längre och mer eftertänksamt ibland. - Det handlar om verkligheten, den som vi ser och den som vi inte ser, och om medelklassen, denna eländiga ...

Legendariskt?

Det finns alltid saker att reta upp sig på. Exempelvis uttrycket "legendarisk" som dyker upp på de fånigaste ställen.

"Den legendariske sopåkaren Jöns Mohammedsson",

eller

"Det legendariska sjukvårdsbiträdet Kunigunda de la Patrie" ...

... eller om jag fattat det fel, för det är ju i själva verket musiker, idrottare och liknande som av någon anledning blir "legendariska". Vad har de gjort för att uppnå detta status? Gått på vattnet? Botat sjuka eller uppväckt döda till livet? Förvandlat vatten till något billigt vinmärke?

Nej, för att hitta något sådant får man gå till den historiskt svårbevisbare Jesus Josefsson som verkligen kan kallas "legendarisk". Om han var en hejare på cellospel eller att springa hundra meter på rekordfart, det får vi inte veta. Men han kände genvägar förbi normala naturkrafter och kunde därför uträtta så kallade under. Det är av sådant material de sanna legenderna smids, inte av att man kan steppa och spela banjo samtidigt inför en gapande publik.

Gammalt helgon - Augustinus, biskop av Hippo i Nordafrika i början av 400-talet

Även helgonen är legendariska. Aldrig hört talas om helgonlegender? Men "den legendariske orkesterledaren Wilbert Halamahera" - det håller inte bara, hur duktig han än var på att svänga taktpinnen!

Slutsatsen är hur som helst att en vanlig knegare aldrig blir "legendarisk". Och det gäller även rubriksättaren på Dagens Nyheter, även om man nu lyckas förvandla Honduras laglige president till "expresident". (Artikeln som följer är däremot OK.) Vad händer när kuppregimen åker ut och Zelaya återvänder? Blir han exexpresident då?


Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Wallenstam – göteborgsbyggare som gynnades av miljonprogrammet, boladefogo skriver När JDL försökte mörda Chuck D, Johan Frick skriver Tid för lycka, Jinge skriver Guillou om en tigande vänster, Björn Nilsson skriver Några funderingar om Jan G:s senaste krönika

Kuppmilitär pratar bredvid munnen

En hög militärjurist i Honduras erkänner att det var en militärkupp mot president Zelaya och att den var olaglig.

"We know there was a crime there," said Inestroza, the top legal advisor for the Honduran armed forces. "In the moment that we took him out of the country, in the way that he was taken out, there is a crime."

Anledningen till kuppen skulle vara att militären genom sin skolning aldrig skulle kunna ta order från en vänsterman. En intressant motivering. Vem har stått för den skolningen? Vad är det för annat land som också har några hundra soldater i Honduras?

Det finns en principiell fråga här, just för vänsterfolk, och det handlar om statsmakten. Militären är ju den viktigaste stödjepelaren för den härskande klassen, och hur skall en tillträdande vänsterregering hantera en krigsmakt som tillhör den gamla regimen? Skall man lita på att den består av professionella militärer som accepterar order från den lagliga regeringen, eller ...?


Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Folkliga protester mot kuppmakarna i Honduras, jesper skriver Läsning i hängmattan (Slavoj ZiZek), cappuccinosocialist skriver Bunta ihop dom, kimmuller skriver I den liberala världen är psykologin den enda förklaringsmodellen, Björn Nilsson skriver more militarismo, but with a smile …?

more militarismo, but with a smile ...?

"Mer militarism, men med ett leende", kommer det att bli Latinamerikas slutgiltiga dom över USA och Obama? För medan juntan i Honduras griper till extremt våld för att hindra president Zelaya att återvända ifrågasätts USA:s position mer och mer. Vad är USA ute efter egentligen? Är det så att den öppning som Obama verkade innebära i själva verket bara innebär en massa snack om "ändring" men en fortsättning av USA:s politik? Ju längre tiden går, desto mer får man intrycket av Obama som en USAmerikansk Tony Blair, en pajas som tror att han kan förändra världen genom att låta retoriken flöda över alla bräddar - medan världen går sin egen gång.

Nu har Honduras blivit en symbol för kampen för demokrati i Latinamerika. För att kunna hålla kvar sina förbindelser i landet har USA inte fördömt det skedda som en kupp. Hade man gjort det officiellt hade man blivit tvunga att klippa av alla förbindelser.

Kanske finns det en tanke att med tiden skall protesterna sina ut och en mer traditionell regim kan fortsätta regera i Honduras. En med de traditioner som flertalet latinamerikaner inte vill ha kvar längre. Genom att försöka dribbla med ord hit och handlingar dit som inte hänger ihop tror kanske Obama och Clinton och deras kompisar att de kan lura folk. Några kanske blir det också, men som Lincoln sa: Man kan inte lura hela folket hela tiden. Det bör finnas gott hopp om att Latinamerika i förbund med flertalet av folket i Honduras gör rent hus med kuppmakarna.

Om det här fortsätter med USA:s misstänkta dubbelspel finns det verkligen täckning för en del av de banderoller och plakat som jag fotograferade för några dagar sedan.

Mot kuppen i Honduras

Här är bilder från manifestationen mot honduraskuppen som jag nämnde i föregående inlägg. Men först några bilder från själva Honduras, en stat där militären visar sitt normala militaristiska nylle. DN rapporterar från Tegucigalpa:

Utegångsförbud har rått i Tegucigalpa samtliga nätter sedan statskuppen i söndags. Men på onsdagen fick den nya regeringen i Honduras också parlamentets godkännande för att sätta flera av de grundlagsskyddade fri- och rättigheterna på undantag.

Det innebär att polis och militär nu får rätt att bryta sig in i personers hem utan husrannsakan under de timmar då utegångsförbudet gäller (för närvarande från tio på kvällen till sex på morgonen). De kan också hålla folk fängslade i upp till 24 timmar utan brottsmisstanke. Medborgarna förlorar samtidigt sin föreningsfrihet, rätten att demonstrera, rätten till fri rörlighet, fri information och frid i sina hem.

Varför är folk så rädda fast man bara vill rädda dem från den hemske folkvalde diktatorn?






Och nu över till Söder i Stockholm, och Medborgarplatsen. Ett antal människor, kanske de flesta var latinamerikaner, samlades på gräsmattan vid Björns trädgård och lyssnade till tal. Man kan notera av banderoller och plakat att vid sidan av solidariteten med Honduras var misstänksamheten mot gringostaten i norr betydande. En talare undrade om kuppmakarna hade hjälp från folk i USA som ville göra det besvärligt för Obama.

Men det är ju dock en mycket viktig sak att ingen stat har stött kuppen och att den därmed är enormt isolerad ur diplomatisk synvinkel. En fråga är dock hur EU kommer att uppträda när Carl Bildt sitter i ledningen under det närmaste halvåret - omnämnande av Honduras på hans blogg har kommit sent och knappast sagt så mycket.












Det är bra med solidaritet över gränserna. Jag hoppas dock att det här är sista gången vi skall behöva se en demonstration i Stockholm som riktar sig mot kuppande militärer och civila eliter i Latinamerika. Kontinenten har fått mer än sin beskärda del av den sortens elände!


Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Piratpartiet, porren och politiken, Björn Nilsson skriver Manifestation mot militärkuppen i Honduras, Jinge skriver Datanördarnas Riksförbund, 1915 skriver På fest med Revolutionära Fronten, tusenpekpinnar skriver Försäljningen av The Pirate Bay är positiv för fildelningen

Manifestation mot militärkuppen i Honduras

Att notera:

>> Manifestation mot militärkuppen i Honduras
>> Torsdag 2 juli, kl 18.00
>> Medborgarplatsen, Stockholm.
>> Sprid vidare till alla era vänner i Stockholmsområdet!
>> arr: Latinamerikagrupperna, RESOCAL, Foro Latinoamericano,
>> vänsterpartiet m fl

De liberaler som eventuellt stödjer kuppen i Honduras får väl ordna en motdemonstration någonstans,


Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Datanördarnas Riksförbund, Anders_S skriver Åtal mot rasistiska poliser inte nödvändigt, 1915 skriver På fest med Revolutionära Fronten, tusenpekpinnar skriver Försäljningen av The Pirate Bay är positiv för fildelningen, cappuccinosocialist skriver “Of course, the mighty Mos Def is a real life documentarian…”, Kristoffer Ejnermark skriver Vackert

En sorts järnridå

Bild från TeleSur - klicka på bilden så kommer du till artikeln som jag nödtorftigt kunde stava mig igenom. Du som kan spanska flytande har inget problem med den naturligtvis!

Nåväl, en sorts järnridå har fallit runt kuppmakarna i Honduras. FN:s generalförsamling har med acklamation fördömt dem och kräver att president Zelaya återinsätts. Inget land har erkänt kuppen officiellt. De som eventuellt skulle vilja göra det kniper käft, och det är fråga om administrationen i Washington är så förtjust i de här spökena från det förflutna. Det verkar faktiskt inte så. Med den dåliga press man har i Latinamerika är det knappast önskvärt att plötsligt sitta med en civilmilitär junta i knäet som under "den gamla goda tiden". Den typen av politik tillhör det förflutna.

Vad som är viktigt vid sidan av det internationella trycket är vad som händer inne i Honduras, exempelvis hur olika folkrörelser kan organisera motståndet och om det uppstår sprickor inom militären. Mer om det finns här, fast det ibland ser ut som obekräftade rykten. Faller kuppen ihop och blir till ett ömkligt fiasko ökar möjligheterna för olika sociala rörelser att flytta fram positionerna, och det var nog inte det som kuppmakarna hade tänkt sig.

Bild från nyhetsbyrån ABN, Venezuela

Människor har dödats och skadats. Man får hoppas att de ansvariga inte slipper undan och att länder som Honduras kan koncentrera sig på behövlig social utveckling.


Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Människorna bakom Pirate Bay cashar in, cappuccinosocialist skriver Björklundlagen, Jinge skriver Mördande varmt, andread0ria skriver Slutord om Humanisternas kampanj, Björn Nilsson skriver Gamla och nya media (miss)lyckas i Irak och Iran, snatterskan skriver Konstig matematik, Handels

Uppdateringar om Honduras

29/6 . 14:25 CET

Radio La Primerísima i Managua uppger att folkrörelserna i Honduras har bildat Folkets Motståndfront mot diktaturen FPR. Fronten uppmanar till fredligt motstånd mot kuppmakarna och vädjar till världens solidaritet med det honduranska folket.

Löpande uppdateringar av nyheter från Honduras kan man hitta här. Ovanstående kom upp alldeles nyss. Om den folkliga mobiliseringen lyckas kan den här kuppen sluta precis motsatt till vad som var avsett: en ytterligare radikalisering av landet och minskad makt för eliten.

Sade inte Hugo Chávez för ett tag sedan att det var slut med gerillaepoken i Sydamerika? - Om det är sant så är det lika sant att det bör vara slut med epoken av militära kupper.


Från Konfliktportalen.se: andread0ria skriver Björklund pissar på Sveriges ungdomar, Björn Nilsson skriver Tid att “ersätta” Dagens Nyheters redaktion?, Kristoffer Ejnermark skriver August Strindberg – Röda Rummet, Jinge skriver Vänsterpartiet och EU och sponsring, kimmuller skriver Don’t mourn, moralize!, Anders_S skriver Idiotiskt förbud mot gatumusik

Tid att "ersätta" Dagens Nyheters redaktion?

Vad jag ser i bloggosfären (de få bloggar jag läser) var jag inte den ende som lyfte på ögonbrynen i morse när jag läste rubriken i DN: Honduras president ersatt.

Vad sägs om den här rubriken?: DN:s redaktion ersatt. Och så framgår det i en bisats någonstans att ersättandet gick till så att ett beslutsamt gäng utrustade med automatvapen slog sig förbi receptionen på Gjörwellsgatan, åkte upp till styrelsevåningen och utan vidare hivade ut alla misshagliga knäppgökar till redaktörer. Sedan skjutsades redaktionen till Arlanda och sattes på ett flygplan till Yttre Mongoliet.

Undrar om det var en semestervikarie som satte den där rubriken, eller om ett annat journalistproblem (sänkt omdömesförmåga pga övermåttan spritförtäring, vilket aldrig är nyttigt och särskilt inte nu i sommarvärmen) var med i bilden? För hur kan en nykter och erfaren och omdömesgill journalist kalla en statskupp för något annat än en statskupp?

Däremot skriver lokalkorren Erik de la Riguera vad jag kan förstå bra och balanserat även om rubriken där, att kuppen är en tragedi för Latinamerika, kan vara väl skruvad. Kuppmakarna har gjort diverse dumheter, som att ge sig på ambassadörer från andra länder, och det kan hända att Venezuela skickar trupper för att lära dem veta hut. Bananrepublikerna håller på att bli historia, och det är bra. Men i höghuset vid Gjörwellsgatan verkar det fortfarande finnas viss bananstämning kvar.


Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Idiotiskt förbud mot gatumusik, Björn Nilsson skriver Mer om Honduras, jesper skriver Facebook bestraffar laglig fildelning, Johan Frick skriver Om Michael Jacksons död, Jinge skriver Jäkla Dell

Mer om Honduras

Mer om Honduras, och en störtskur av fördömanden från många stater, kan man läsa här. Tydligen har en ny figur svurits in som president i stället för den laglige president Zelayas som nu är i Costa Rica, men förhoppningsvis blir kuppmakaren inte långvarig i presidentpalatset. Förhoppningsvis är det här verkligen den sista militärkuppen i Latinamerika. Finns det stöd för den i omvärlden är det tydligen hittills ingen som har uttalat detta stöd offentligt.


Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Honduras – militärkupp, Anders_S skriver Förvirrade älgar i centrala Göteborg, Jinge skriver Jäkla Dell, H Palm skriver Om en konstnärs död.

Honduras - militärkupp

Man skulle kunna tro att militärkuppernas tid är över i Latinamerika, men uppenbarligen gäller det inte smårepublikerna i Centralamerika. Militären verkar ha avsatt presidenten i Honduras just innan landet skall gå till folkomröstning. Hur kommer folket att reagera på det? Och övriga Latinamerika? Och vem kommer att tro på skumrasket i Washington när/om de försöker påstå att de inte är inblandade på något sätt?


Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Ett utseende …, Jinge skriver Almedalsveckan – Mediejippo för losers, Anders_S skriver Flyktingvänliga Sverige och de flyktingvänliga svenskarna, H Palm skriver Om en konstnärs död.