Änkans gåva
Han tittade upp och såg hur de rika lade sina gåvor i tempelkistan. Men han såg också en fattig änka lägga ner två kopparslantar, och då sade han: "Sannerligen, den där fattiga änkan gav mer än alla de andra. De tog av sitt överflöd och lade det bland gåvorna, men hon gav i sin fattigdom allt vad hon hade att leva på." (Luk. 21:1-4)
Herrar Persson & Leksell har förmodligen börjat känna ett visst kallt drag om öronen. Det är inte lika kul som tidigare att kamma in allt större vinster när finanskrisen sätter in och det även från borgerligt håll muttras om "girighet". Inledningen till deras artikel borde egentligen torpedera resten. Fundera på vad det här betyder:
Sverige är det enda landet i EU förutom Slovakien som inte erbjuder någon möjlighet till skatteavdrag för oegennyttiga gåvor.
Avdrag? För oegennyttiga gåvor? Detta är sannerligen inte den fattiga änkan som talar, det är skrymtarna som ställer sig mitt i templet och skall visa upp sin helighet och få betalt för det. Detta är sannerligen egennytta så det skriker om det! Kan det möjligen finnas något samband mellan företagens trixande för att betala så lite skatt som möjligt och de behov som de här herrarna påstår skall finnas och som de oegennyttiga företagen skall bidra till att lindra? Vill de vara oegennyttiga betalar bolagen skatt helt enkelt. Enda nackdelen med det är att de inte kan ge oegennyttiga gåvor och sedan sätta upp en skylt och tala om att "titta här, här har just vi gett en oegennyttig gåva! (... som är avdragsgill, så egentligen betalar vi ingenting, dumsnut) så tänk så fina människor vi är, det håller ni väl med om, va!".
(Förresten, i en bibel tryckt på 1800-talet men med en mycket äldre översättning till svenska kallas berättelsen "Enkans offer":
Och han såg till, aftandes på, huru de rike lade sina gåfwor uti offerkistona. Så fick han ock se ena fattiga enko, som lade der twå skärfwar in. Och han sade: Sannerligen säger jag eder: Denna fattiga enkan lade mer in, än alle de andre; Ty de hafwa alle inlagt, till Guds offer, af det dem till öfwerlopps är; men hon hafwer, af sin fattigdom, inlagt allt det hon ägde.
Det är sådana här inslag i Bibeln som gör att den kan vara lite "knepig" ur vissa synvinklar. Likaväl som högern och överklassen har sin Bibel kan vänstern och underklassen ha sin. När Jesus accepterade företagare som syndat krävdes det att de vill bättra sig, inte att de utförde någon oegennyttig handling och sedan fortsatte att plundra folk som vanligt.)
4 kommentarer:
Oegennyttigt....vilket ord!
Jag växte upp i ett Sverige där det sociala tog hand om de behövande. Jag har ett mentalt problem med att se företag och privatpersoner skänka pengar och andra gåvor till behövande (och dessutom ha rätten att göra avdrag på sin skatt för detta).
Använder jag enbart matematiken så ser jag inget problem.
Om ett företag (eller privatperson) tjänar 100, skall detta beskattas med säg 30. Den som har skatteintäkten kan då spendera dessa 30 för att via det social hjälpa någon. Om istället 100 skänks till någon behövande och det vore avdragsgilt, skulle skatteintäkten minska med 30, men den behövande får 100. Donerade belopp dras mig veterligen inte av på skatten utan på inkomsten.
Det märkligt är att om ett företag i Sverige bestämmer sig för att sponsra en segelbår i en kappsegling, eller annat idrottsevenmang så är det avdragsgillt. Men inte om pengarna skänks till en som verkligen behöver hjälp. Skillnaden är lite reklamskyltar, för då är det plötsligt egennytta.
Jag försöker trots allt se det pragmatiskt, det viktigaste är att behövande får hjälp, från vilket håll är mindre väsentligt. Får aktieägarna mindre pengar och det är neutralt i skattesynpunkt är det väl bra.
H2
Har läst - för länge sen - en amerikansk undersökning som visade att vid insamlingar (välgörenhet förekommer mycket där) så var det de mindre bemedlade som var mest hjälpsamma - både sett relativt deras ekonomi, men också den totala mängden av insamlingsresultat. Förklaring är väl att de som själva är nära de drabbade eller kan drabbas själva skänker vad de kan.
Vet inte om liknande undersökningar i Sverige. Här har vi dessa galor där stora bidrag lämnas av företag, men är det inte så att det är de många med hundralappar som bär upp det hela?
Sixten frågar.
Vi hade ett skattesystem i Sverige en gång där företagsinkomster (= vad vissa skattebönder kunde prestera) var anvisade till speciella ändamål, men jag tror inte det systemet är bra. Att låta stöd till olyckligt lottade samhällsmedborgare vara beroende av de rikas välvilja är sannerligen inte trevligt. Dessutom är det ett osäkert stöd. Vem vet om det finns kvar i morgon. Och när det blir dåliga tider och fler som behöver stöd kommer förmodligen företagen att dra in på sådant som inte rör "kärnverksamheten". Att hjälpa Stadsmissionen under högkonjunktur går väl bra, men krisar det till sig för företag och rika människor kan man ju undra hur det kommer att gå. Det där med företagsvälgörenhet uppfattar jag som en anglosaxisk modell, och den funkar väl inte så jäkla bra ens i England eller USA. Däremot tror jag att frivilliga medborgargrupper, folk som själva inte har det så fett kanske, kan göra bra insatser.
Björn, jag tror mycket på att det är de sämst lottade som är mest generösa. Bibeln har en poäng i änkan med skärvorna.
Välgörenhet och socialt stöd är två olika saker även om ändamålet är liknande. Hur man stöder är ibland kulturellt betingat och jag tror inte välgörenhet funkar så bra i tex Sverige.
För mig själv kan jag bara säga att jag gärna ger några dollar till någon som står i en gatukorsning med en tiggarskylt.
När jag är hemma i Stockholm vänder jag bort blicken när dessa behövande kommer.
Varför? Jo i min naivitet tror jag att det finns hjälp i det sociala systemet i Sverige medans jag vet att det inte är någon höjdare i USA
H2
Skicka en kommentar