Napoleon har aldrig existerat

Kejsar Nappe: han har aldrig funnits, bergis!

Vi kunde dessutom anföra ett stort antal Kongl. Ordonnanser till bekräftande af vårt påstående, hvars säkra data stå i synbar motsägelse mot Napoleons förmenta regering; men som vi af vissa orsaker ej vilja anföra.

Detta är den underbara avslutningen till en liten skrift som bör vara obligatorisk läsning för alla som (o)gillar konspirationsteorier, och konstiga teorier över huvud taget. Det krävs att man har ork att läsa svenska som det såg ut på 1830-talet, men det orkar du med. Texten finns på den här kulturbärande bloggen. Läs och du kommer att finna ovädersägliga bevis för att kejsar Napoleon Bonaparte aldrig har existerat. Han var bara en omskrivning för solguden Apollon.

[Senare tillägg: länken ovan är tyvärr bruten, men försök den här i stället.]

Raderna som inledningsvis citerades påminner mig faktiskt om varghatare som påstår att det finns dokument som bevisar deras påståenden, men som de av någon anledning ("vissa orsaker" kanske?) måste ha inlåsta någonstans men som skall bevisa någon fantastisk konspiration för att inplantera varg i Sverige och för hur enormt farlig vargen är.

För en normal människa skulle det räcka med ett vanligt A4-papper där man lägger upp statistik över fatala möten mellan människa och varg i de länder där det finns större vargstammar, men för vargkonspiratörerna räcker det inte. För de lever ju i en värld där det finns en annan sanning som man inte hanterar enligt vanliga källkritiska regler. I all vetenskaplig forskning spelar fantasi en viss roll för att få olika data att passa samman, men när fantasin får ta över och fylla ut lite väl mycket av omvärldsbeskrivningen är det inte vetenskap längre.

Men så länge man håller sig på nivån "Napoleon har aldrig existerat" är det roligt.


Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Anders Borg och krisen i Baltikum, Anders_S skriver Det borgerliga Piratpartiet och EU-parlamentsgrupp, jesper skriver Vart skall man då skicka Schyman?, Kaj Raving skriver Lena Ek (C) utan koll, Haninge skriver Ibland blir man glad, cappuccinosocialist skriver Skicka inte Schyman någonstans

Att se tiger OCH skog, eller BARA tiger

Ett experiment antydde att kinesiska och amerikanska studenter uppfattar världen på olika sätt. När de fick titta på en bild med en tiger i en skog koncentrerade sig amerikanerna på tigern, medan kineserna såg hela bilden - tiger och skog.

Det kan förklara varför man reagerar olika i Kina och USA på samma problem, och varför USA är på väg utför stupet men inte Kina. (Det förklarar kanske inte varför Kina åkte utför stupet för ungefär 150 år sedan medan USA var på stark uppgång, men där kanske finns andra orsaker.) För dagen ser det i alla fall ut som om USA bara orkar med begränsade frågor - och där gör man gärna bort sig. Ta USA:s olika krig exempelvis, såväl de riktiga i Irak eller mer påhittade som mot "terrorismen". "Krigen" mot brottsligheten och narkotikan förlorades för länge sedan. Hemlandets enorma problem verkar man ha svårt att ta till sig och se varför de har uppstått.

Detta experiment nämns i en artikel som handlar om att den ekonomiska krisen kan göra Kina till ekonomisk supermakt. Kineserna studerar helheten och reagerar efter den, inte efter tillfälligheter och småsaker. En viktig företeelse som nämns i artikeln är en tidningsnotis för några år sedan som fick någon att dra slutsatsen att nu vill inte världen ta på sig några mer skulder. Sedan exploderade som bekant skuldkrisen och bubblan sjönk ihop. Och kineserna tittade på sina amerikanska skuldsedlar och drog sina slutsatser … .

Vad ser du här?

Kineserna sitter på enorma tillgångar av dollar med tvivelaktigt värde, det är en del av bilden och de gillar den inte. Men de har också ett förslag till lösning som lagts fram av Kinas riksbankschef Zhou Xiaochuan: dollarn skall ersättas av ny internationell valuta som inte är knuten till något särskilt land. Den kinesiske bankchefens uppfattningar finns här. f(Tänk bara, här sitter jag med en liten låda i knät och öppnar en förbindelse till Beijing och klipper ut ett stycke text med följande innehåll ... tänk om någon förutspått det för några årtionden sedan!):

Theoretically, an international reserve currency should first be anchored to a stable benchmark and issued according to a clear set of rules, therefore to ensure orderly supply; second, its supply should be flexible enough to allow timely adjustment according to the changing demand; third, such adjustments should be disconnected from economic conditions and sovereign interests of any single country. The acceptance of credit-based national currencies as major international reserve currencies, as is the case in the current system, is a rare special case in history. The crisis again calls for creative reform of the existing international monetary system towards an international reserve currency with a stable value, rule-based issuance and manageable supply, so as to achieve the objective of safeguarding global economic and financial stability.

Kinesen har faktiskt fräckheten att antyda att en sådan här lösning är bra för USA på sikt också.

Att det inte är bra med mängder av dollar av tvivelaktigt värde som internationell reservvaluta framgår av följande diagram från Wall Street Journal:


Att mängden USA-dollar i de olika ländernas kassor ökar skulle väl inte göra något - om det inte vore för att deras värde kan ändras väldigt fort och åt ett otrevligt håll. Det är ju som att äga aktier. Aktien har ett nominellt värde, men den dagen man vill sälja den för att man behöver köpa något kanske den inte är värd något. Och det bör oroa alla regeringar, inte bara Kinas.



Att stora mängder dollar ligger i bankreserver hos mindre utvecklade länder är ännu mer oroande. Skall de fattiga få betala extra mycket för den ekonomiska kraschen i USA? Det står inte varför u-ländernas dollarreserver ökat så kraftig, men en förklaring kan väl vara handel med och utlokaliserad tillverkning från USA till Asien.

Nå, det vore egendomligt att tro att inte världens folkrikaste land skulle ha synpunkter på hur världens affärer sköts. Det är en makt på uppåtgående, en makt vars ledare har en klarare syn på tillvaron än de små futtiga politiker som står i spetsen för "God's own country".

"När Kina reser sig kommer världen att skaka" lär Napoleon ha sagt någon gång. Och det ser ut som om Kina nu beslutsamt är på väg att resa sig och ta del i världens affärer.

Hur bevarar man ett imperium?

Vad skall man ha ett imperium till? Det har en tendens att på sikt kosta mer än vad det smakar, och dessutom kan det få ett tråkigt slut. Alla imperier har förr eller senare fallit samman så prognosen för eventuella nya försök i den vägen ser inte bra ut. Men det finns folk som inte ger upp så lätt.

Tidskriften Mother Jones skriver om ett dokumet som utarbetats av ett gäng inom Pentagon som kallas the Pentagon's Office of Net Assessment (ONA). Det är någon sorts framtidsforskare som försökt lista ut hur USA skall bevara sin imperieställning, och det gör man genom att titta på äldre förebilder: Vad kan man lära av Alexander den stores välde, romarriket, Djingis Khans jätterike och Napoleons kejsardöme? Vad kan man lära sig från dessa gamla väldens metoder?

Den som är lite bevandrad i historia vet ju att Alexanders välde inte överlevde sin grundares död (men i och för sig skapade en högtstående hellenistisk kultur). Napoleon själv överlevde sitt väldes fall – det var kortlivat alltså. Mongolriket som Djingis skapade höll ut under några efterföljare, men mongolerna har ju inget vidare rykte som kulturbärare (vilket kanske inte bekymrar icke-kulturbärarna i Pentagon). Romarriket däremot var ju seglivat – om man räknar med det östromerska riket fanns det i ungefär tvåtusen år, men östrom brukar man bortse ifrån så det fanns väl i ungefär tusen år. Föll ihop gjorde det lik förbaskat. Skälen till detta var flera. Dålig ekonomi, politisk vanskötsel och evinnerliga krig på olika fronter bidrog. - Man kunde helt enkelt dra slutsatsen att ett imperium inte är en god idé, men det har tydligen inte gossarna i Pentagon gjort.

Nu skjuts det intensivt i Georgien. Orsakerna är flera. En viktig faktor är att USA vill ha ett säkert grepp över oljetrafiken från Kaspiska havet, samt baser för en eventuell framtida uppgörelse med Ryssland. Nu stöter alltså två darriga imperier samman i ett oroligt område. Båda har sett bättre dagar och vill återuppliva den gamla glansen – det är inte bra när sådana figurer vill hävda sig. Någon kan tappa huvudet och ta till storsläggan.

Och samtidigt noterar den stora kinesiska draken vad som händer. När de gamla imperiemakterna i Europa slog sönder varandra under Första världskriget – och för säkerhets skull en gång till under det Andra världskriget – klev det nya imperiet USA ut på världsscenen. När USA är på nedgående och Ryssland svagt kan utrymmet för Kina växa. Ur kinesisk synpunkt kanske det inte är helt fel om USA och Ryssland bråkar med varandra och glömmer de asiatiska angelägenheterna för en tid? Då blir det lättare för Kina att återta sin gamla ställning som Mittens rike!

En alternativ linje vore naturligtvis att skrota alla imperiedrömmar, särskilt de som går ut på att behärska världen med väpnad makt. Det skulle frigöra oerhörda resurser som skulle kunna användas på vettigare sätt. Och det mänskliga lidandet skulle bli mindre. Men har man imperiedrömmar väger nog sådana argument ganska lätt.