Dags för årets hälsning!

Det är väl bäst att man håller med ...

... så folk inte tror att man är hedning eller något sådant hemskt!

Vad handlar nya kalla kriget om? - Tomtar.

Att hävda att den nya upplagan av kalla kriget handlar om Ukraina, eller ens om Krim, är ungefär som att påstå att första världskriget handlade om den tyska ockupationen av Belgien.

Nu som då: de stora imperialistmakterna leder varsitt anhang i kampen om världsherravälde. Vad betyder Belgien, Ukraina eller Krim i det sammanhanget? - Ingenting, annat än som symboler som i propagandakriget skall väcka människornas harm.

Det är dystert, men kanske lite sovjetisk julstämning kan hjälpa? Hittade bilderna hos Democracy and Class Struggle. 

Här är en intressant variant med omaskerad, civilklädd tomte som dessutom inte har stort vitt utan litet brunt skägg.

Här sitter skägget på plats, och med rätt färg. Är det Sankt Nikolaus eller Fader Frost som är i farten? Röd dräkt på tomten (eller vad han nu är) följer standard, men axelklaffar är väl inte så vanligt? Av någon anledning tycker jag att tomtens(?) ansikte påminner om skomakarens son - Josif Vissarionovitj. Men det kan vara en tillfällighet. Hoppas det lilla barnet med vidhängande blommor får komma in i stugvärmen snart. Eller det kanske är en härdig liten sibirier som ledigt knallar runt i kortbyxor i fyrtio graders kyla?

Här kan det vara värt att påminna om att tomten i Sverige är något annat än utlänningarnas grekiska biskop Sankt Nikolaus. Det var en sur liten gråklädd gubbe som höll ordning på gården och inte hade något med julklappsutdelning att göra. Det fick en elak julbock göra i stället. Med landsbygdens avfolkning bör framtiden för gårdstomtarna redan vara passerad.

Sankt Nikolaus var en diskret utdelare av gåvor, och har därmed inte så mycket med den skräniga anglosaxiska varianten att göra. Men så var ju 'marknadens' inflytande inte så bedövande på 'urtomtens' tid heller.

Hot om vit jul, men det kanske fixar sig ...

Om man granskar tiodygnsprognosen i diagramform för Stockholm så ser det hotfullt ut just på julafton. Notera det där molnet med snöflingor den 24 ...

... men i tabellform så räknar med SMHI med snö på natten och att eländet förvandlas till regn ungefär när det blir dags för julbordets frestelser! Vågar vi hoppas på en härlig snöfri juldagsmorgon där det inte glimmar det minsta i några snödrivor!

Ödelagda jultraditioner?

Medan jag ägnar mig åt julaftonförmiddagens (lustig sammanställning, va: afton/förmiddag!) småpyssel kan den som inte har något annat för sig läsa en upplysande artikel i DN, skriven av en historiekunnig person. Julen var ödelagd redan för länge sedan och gamla fina traditioner bortkastade till förmån för dumma nya påfund får vi veta!

Det är inte utan att man funderar på hur gamla jullekar som ”Myssla sko”, ”Tämja stutar”, ”Torka malt”, ”Spänna kyrka” och ”Markus, vill du ha dask” såg ut när det begav sig!

Och sedan kan man ju undra hur de ser ut i skallen som tycker att när USAmerikanska Disney klipper lite i en gammal film så ödeläggs svenska jultraditioner. Kanske ser de ut så här:

Nej, snart är det dags att sätta kurs mot julbordet. Avslutningsvis vill jag upprepa denna lilla dikt som jag författade för några år sedan, men som ju blir aktuell en gång om året:


Skämtan med herr Nilsson

Här går herr Nilsson med fjärrstyrd blick:
julbordet är i sikte
med Jansson och skinka och inlagd sill,
och därför hans främsta plikt e'
att äta och dricka med måtta och sans
så kroppen inte far ur sin balans -
det räcker med blott en nubbe
för julfrid åt denne gubbe!

God Jul!

God Jul!

Det här är min kompis "den roliga lilla ljus- och julhunden" (om det nu är en hund, eller är det i själva verket Rudolf med röda näsan?) som tillsammans med mig önskar läsekretsen

God Jul och Gott Nytt År

Varför ljus- och julhund? Jo, om man tittar närmare ser man en veke som sticker upp ur kompisens huvud. Nu skulle man alltså kunna bränna ner den, men den här gynnaren har stått hemma hos mig i många år nu, och inte eldar man väl upp en kompis, va?

På tal om Rudolf med röda näsan så var det någon som för några dagar sedan hävdade att rentjurarna tappar hornen ungefär vid den här tiden medan renkorna har dem kvar. I så fall skulle Rudolf vara Rudolfina. Jag vet inte om det gäller generellt för alla renar det där med hornen, eller om det är ett påhitt mer specifikt för den nordamerikanska cariboun. Den gamla nordiska julbocken, som numera i stort sett är utkonkurrerad av aggressiv utländsk marknadsföring, har dock hornen kvar.

Julkul med nassar

Om man börjar med den här länken kan man få se der Führer själv och andra brunfärgade gossar som firar jul på stamkrogen i Nürnberg. Det är en serie bilder, i färg faktiskt (brunaktiga, får man säga) som LIFE fått tag på. Om man klickar sig genom serien av bilder och fortsätter exempelvis här så finns en bildserie av exekutionen av ett antal unga samarbetsmän efter att det tyska väldet i Frankrike rasade samman 1944. Typiskt nog var det ett fåtal personer i toppen, och småhandlare i botten av tyskarnas samarbetsorganisationer som drabbades av de våldsamma utrensningarna. Mellanskikten kunde fortsätta ungefär som tidigare efter ett tag - som nassesympatisörer var de pålitliga antikommunister, och sådana fanns det  marknad för även efter att det nazistiska "korståget mot bolsjevismen" krossats av just de elaka bolsjevikerna.

"Julkul", förresten - här sitter der Führer och några kompisar under en mäktig julgran, men inte verkar de vara så livade direkt. Hoppas inte LIFE blir ledsna för att jag klippte ur en bit av en bild för att få fram centralmotivet bättre.

Framförhållning

Midsommar i all ära, men alla som har lite talang för framförhållning konstaterar att det idag inte är mer än sex månader kvar till julafton - det är ett faktum att noga begrunda. Jag är säker på att trollkottarna på bilden ovan (som av någon anledning publicerades för sex månader sedan på denna blogg) också ägnar frågan intensiva tankar.

Men som en eftergift till årstiden får jag önska alla läsare trevlig midsommar, och så blir det dags att ta sig en promenad i det vackra vädret och beskåda en och annan blomma som pryder årstiden därute.

Troll betraktar ljus

Det är dags att tända det tredje adventsljuset. Även de små kotte-trollen (eller om de är troll-kottar?) står i begrundan inför ljusens milda sken. Är det inte trevligare så än med jagandet efter den stora julupplevelsen i köptemplen?

Kanske får vi åter höra att julhandeln i år "slagit rekord" igen. Undrar vad som händer om julhandeln något år inte verkar vara på väg att "slå rekord"? Tänker staten gå in med stödköp då?

Det vore faktiskt ett hälsotecken för vår Jord om detta rekordslående förvisades till historien ... och vi kanske i likhet med små troll gjorda av tallkottar och annat organiskt material kunde nöja oss med att betrakta och begrunda några stilla brinnande ljus.

När juldagsmorgon glimmar ....

... så glimmade den i alla fall inte i det område söder om Stockholm där jag tillbringade julhelgen. I alla fall inte om man tänker sig att vinterns stjärnor skall glimma i meterdjupa drivor av snö där pigga slädpartier jagar fram mot julottan. Men vad gör det när man har trevligt sällskap och god mat?

Så här såg det ut när jag kikade ut på juldagsmorgonen. Gatlyktor stod för ett knappast glimmande ljus i morgondiset, marken var lite vit av frost (med betoning på lite) och temperaturen några grader under noll. Vad kan man kalla det? - Västkustvinter kanske? Visserligen är mina erfarenheter av vintrar på västkusten mycket begränsade, men de gånger jag varit där har det varit ett jäkla väder. Men med klimatförändringarna ... jo, jag minns tidigare vintrar och jular som sett lika gröngrå ut, men det var tidigare ett undantag snarare än en regel. Nu drar det iväg mot regel.

Nåja, vintermånaden är först i februari, så hoppet är inte slut för de (galningar) som älskar snö. Och med detta lätt förvirrade resonemang vill jag önska god fortsättning på helgerna till alla mina trogna läsare.

Da'n före doppareda'n

Ja, hallå, det är dax att vakna till därute i stugorna - imorgon den 24 (om bara fyra månader) är det doppareda'n! Jag har redan parerat för detta faktum genom att slå in ett antal julklappar som nu ligger i ett hörn i avvaktan på leverans. Därmed är större delen av årets julförberedelser avverkade.

- Och varför denna brådska? månne någon undrar. Då kan jag svara: - Sinnesfrid! Tänk vad skönt att kunna vegetera sig genom resten av hösten och vintern fram till jul utan att bry sig om den allt tidigare julskyltningen, att inte behöva ge sig ut i den hysteriska julhandeln. Man kan lugnt invänta ett litet trevligt julbord med diverse godsaker, och kanske då och då titta ut mot julnatten och möjligen nedfallande flingor.

I övrigt ägnar jag en del tid åt att spela över de gamla vinylplattorna (och faktiskt några 78-or också) till datorn. Min första platta köpte jag lite före mitten av 60-talet. Antagligen var det en Spotnicks-LP men jag är inte säker på vilken. Jag har för mig jag har skrivit tidigare att det inte är så konstigt att vinylplattorna har trängts undan av nyare media. Skrap och hack och klick och elände. CD:n har ju både fördelar och nackdelar, pluttigt format tycker en del, men den blir inte sliten på samma sätt som en vinylare (man får undvika att tumma för mycket på spelytan naturligtvis). Samtidigt är CD:n kanske på utgående, och jag tycker det är bättre att lägga överspelningarna direkt på hårddisken.

Jag minns inte när jag slutade köpa LP och gick över till CD, men det bör väl ha varit i mitten av 80-talet ungefär. Och när man sitter och spelar över samlingen finns det anledning att fundera över skivval och musikaffärer. Det fanns ju flera stora ställen nere i centrala Stockholm. Ett av de intressantare kanske var Nordiska Musikförlaget. I dess lokaler är det numera skoaffär - den ligger alldeles ovanför trapporna från Drottninggatan ner till "Plattan" på Sergels torg. Där köpte jag såväl klassisk som annan musik. Det var hos Nordiska Musikförlaget som jag hittade utgåvor från det grönländska skivbolaget ULO. Det verkar fortfarande finnas kvar och är specialiserat på inuitisk musik. "Ulo" är en kvinnokniv har jag lärt mig. Där fanns hela registret från rock (ofta melodisk) till gammeldans och trumdans.

En annan som jag fyndade där var Henry Purcell, ytterligare en var The Clash. Frans Berwalds musik köpte jag i en stor box med fyra LP, liksom ett par kompletta operor av Händel. Det är trevligt med ställen där man kan göra oväntade upptäckter. En fördel med att stoppa in en opera i datorn är att det som tidigare fanns på exempelvis sex skivsidor nu kan läggas ihop till en lång fil. Man kan sitta och njuta utan att behöva rusa upp och mixtra med grammofonen stup i kvarten. Det är bra.

En varning i god tid!

Du har väl tänkt på ... ATT DET BARA ÄR ETT HALVÅR KVAR TILL JUL! Till den riktiga svenska julafton alltså, och inte utländska påfund som verkar kunna inträffa nästan när som helst. Med andra ord: börja plita på listor för julklappar och julkort, förbered julmaten, ladda upp för att riktigt kunna njuta av den härliga julskyltningen när den börjar någon gång i månadsskiftet oktober-november, boka upp julbordet (om det inte redan är för sent), köp köp köp ... !

... och en fridefull jul till er alla!