Indikator?

Det finns olika sätt att bedöma samhällets utveckling och dess konjunkturer. Man kan sitta inomhus och gräva i statistik, diagram och tabeller. Eller också kan man ta en promenad på stan och titta efter hur det ser ut med aktiviteterna. Om det finns många anslag med texten "ledig lokal", "lokal uthyres" eller liknande kan det vara en indikator på någonting. Särskilt om lokalen har stått tom länge trots att den verkar vara i hyfsat skick, som den på bilden. (Det kan ju handla om krav på orealistiskt höga hyror också, men efter ett tag måste ju fastighetsägaren sänka kraven). Med busshållplats på en minuts promenadavstånd och sex-sju minuter till tunnelbanan kan läget inte vara så dåligt, exempelvis för ett mindre kontor eller en hantverkare med inte så stora krav på utrymme.

Tomma ytor i affärscentra (eventuellt maskerade på något sätt), glest besatta parkeringsplatser utanför storköpen - där kan vi ha konjunkturindikatorer. Dels den vanliga kortvariga dansen med hög- och lågkonjunkturer, men också de långsammare men på sikt betydligt kraftigare och samhällsomdanande förändringarna som knyts till teknikutveckling och resurstillgång. Lågkonjunktur i konsumtionssamhällets slutskede, kan det vara något att fundera över?

Hänga-med-huvet-index

Hushåll (CCI)

Jag klippte det här diagrammet från KI, Konjunkturinstitutets senaste konjunkturbarometer, för november detta år. Man kan ju se 'hushållens konfidensindex' som en beskrivning av hur folk än höjer huvudet i glädje och förväntan, än sänker det i oro för framtiden. Och nu går det utför igen. Inte lika våldsamt som när krisen bröt ut 2008, men vi får väl se - nivåerna börjar ligga lägre än under dot.com-krisen strax efter tusenårsskiftet och de globala konjunkturutsikterna börjar se dåliga ut. Sverige kan vara på väg in i en recession enligt KI:s generaldirektör.

(En språklig reflexion här: är 'recession' möjligen samma sak som tidigare kallades 'lågkonjunktur' eller 'depression'? Försöker man mildra språkbruket för att inte jaga upp folk, på samma sätt som när 'fattigvård' blev 'socialvård?)

Kanske hänger det nya deppandet samman med antalet varsel om uppsägningar som ökar, och om rubriker av den här sorten:

Lägre lön accepteras av SSAB-facket.  Fackklubben Metall går med på sänkt lön på SSAB i Luleå.

Lönesänkningsoffensiven börjar ta fart på allvar, fler företag hoppar på trenden. Arbetslösheten har bitit sig fast, den privata skuldsättningen i Sverige betraktas som farligt hög. Alltså finns det anledning att oroa sig för framtiden, åtminstone om man är osäker om jobbet och har bostadslån upp över öronen, eller bara råkar vara lågavlönad helt enkelt. För att citera KI:

... hushållens syn på ekonomin är mer negativ än normalt. Framför allt är hushållens syn på svensk ekonomi och utvecklingen på arbetsmarknaden betydligt mer negativ än normalt.

Här är en intressant notering angående byggsektorn:

Byggkonjunkturen har försämrats betydligt de senaste månaderna. I november sjönk konfidensindikatorn ytterligare ett par enheter och såväl orderingång som byggproduktion och sysselsättning har minskat. Byggföretagen är pessimistiska inför de närmast kommande månaderna och räknar med att såväl orderingång som byggande och sysselsättning fortsätter att minska. Dessutom aviseras ytterligare prissänkningar.

Annorlunda uttryckt: det uppstår utrymme för snabba insatser exempelvis vad det gäller bostadsbyggande. För det är ju så att det som är problem ur en synvinkel är lösningar ur en annan. Men om det finns oanvända resurser som borde användas, samtidigt som man tror att pengarna tagit slut, kommer man att få svårt med problemlösningen.

Lite om de parallella konjunkturerna

Enligt den "failed bank list" som jag brukar citera så har under årets fyra första månader summa 31 banker gått i konkurs i USA. Håller man den takten skulle det bli ett nittiotal konkurser det här året, men det kan lugna ner sig. Med 11 respektive 12 fall i januari och februari, och 3 respektive 5 i mars och april, ser det lugnare ut. Å andra sidan kan det bli värre också, beroende av hur den allmänna konjunkturen utvecklar sig.

Och här kan man notera, vilket jag nog gjort tidigare, att två konjunkturer kan löpa samtidigt. Det låter kanske konstigt, men anser man att det finns en överklass och en underklass, och de har mycket olika livsvillkor, så blir det logiskt. När storbolag tjänar storkovan och aktier och utdelningar går i topp verkar det som högkonjunktur för eliten. Men samtidigt är det svårt med löner och arbeten, och alla de människor i USA vars förmögenhet ligger i det egna hemmet tvingas notera att fallande huspriser gör dem fattigare. Officiellt är lågkonjunkturen över, men en massa människor med låga inkomster anser att det fortfarande är dåliga tider - och de har ju naturligtvis rätt så länge de goda tiderna inte når fram till dem själva. Och med den skoningslösa klasskamp som överklassen bedriver lär lågkonjunkturen för underklassen fortsätta.

Samma ämne behandlas här, bland annat hävdas att räddningspengar som storbankerna i USA fick (de som är "för stora för att få gå i konkurs") har använts till spekulation som gjort exempelvis priser på driv- och livsmedel högre, och därmed försämrat ytterligare för vanligt folk. Man kan kalla det nationalekonomi, men man kan också ta upp den äldre och mer rättvisande termen politisk ekonomi - eller kalla det klasskamp helt enkelt. Kampen om samhällets samlade resurser.

Statistik: det senaste stora produktionsfallet i historiens ljus

Det här är delvis en fortsättning på vad jag skrev om industrirobotar och produktivitet för några dagar sedan, och funderingarna om vad som hänt med produktionen i Sverige det senaste året. Nu tänkte jag klippa in ytterligare ett par diagram från Statistiska Centralbyrån (databladet finns här) som visar industrinproduktionen under lång tid, från strax före Första världskriget och fram till förra året.

Först kommer den totala produktionen. Siffrorna på vänsteraxeln är index, och där har år 1935 satts som lika med 100. Som synes var fallet exempellöst de senaste åren. Det skall bli intressant att se om detta håller i sig.

Nästa diagram ger ett mycket slagigare intryck, och det visar på de procentuella förändringarna år för år. Fallet under den nuvarande krisen ser fortfarande extremt ut, men historiskt sett fanns en ännu värre utförsrusch, nämligen i början av 1920-talet. Det är dipp nummer två räknat från vänster. Då inträffade en period av våldsamma prisfall i Sverige (se mitt inlägg om varför deflation är dålig) och arbetslösheten blev kortvarigt väldigt stor. Efter det kom några nedgångar i samband med trettiotalskrisen och inledningen av Andra världskriget, men sedan har det inte skett någon rejäl kris förrän nu.

Då är frågan: hur mycket av den här nedgången består av kris (att industriresurser ligger oanvända i Sverige) och hur mycket beror av att produktionen i själva verket fortsätter, fast på andra håll i världen?

***

PS. Här kanske det kommer mer indikationer och svar på min sista fråga: expansionen fortsätter, fast på annat håll. De allt mindre svenska företagen växer utomlands. Eftersom tendensen är likartade på andra håll (tänk på USAmerikanernas skrik om att deras medelklass håller på att försvinna när det i själva verket handlar om normala arbetar- och tjänstemannajobb som försvinner ur landet) kan vi lugnt säga att det inte är några direkta nackdelar i Sverige som jagar bort kapitalisterna. Sverige är ett av de mest produktiva länderna i världen. Det kanske är lika bra att vi tar över själva innan det blir allmän konkurs. DS

Långa och korta konjunkturvågor?

Oxford street London, strax före julen. Inga lysande affärer direkt. Bilden kommer härifrån.

Kris var det, ja. En vågdal i konjunkturstatistiken. Sedan kanske det går uppåt igen. Men det finns kortsiktiga konjunktursvängningar och långsiktiga, och de är inte likadana. Några års överdriven spekulation i kombination med nedtryckt köpkraft kan orsaka en kris i stil med vad vi upplever nu. I grunden är det en klassisk överproduktionskris: det tillverkas mer än vad som går att sälja när konsumenterna inte kan handla på kredit.

Men de långvariga konjunkturerna är något annat. De är beroende av djupare samhälleliga förändringar, som när helt ny teknik införs. Ta utvecklingen på 1800-talet och 1900-talet: När ångkraft, elektricitet och förbränningsmotor slog igenom ledde det till att helt nya industrigrenar uppstod, att samhällena och deras ekonomi kunde byggas på nya sätt (och att gamla näringar gick under). Den nya teknologin under några tiotals år kunde skapa en god konjunktur. Inom ramen för denna långsiktiga konjunktur förekommer också de vanliga kortsiktiga svängningarna, men man får väl tänka sig att en vanlig lågkonjunktur är lättare att uthärda om den inträffar när den teknologiska konjunkturen är på väg uppåt än när den har uttömt det mesta av sina krafter. Ta Sverige i slutet av 1950-talet och 1960-talet exempelvis: då var det några mindre konjunkturnedgångar men eftersom landet i stort ändå gick framåt gick det ganska lätt att uthärda såväl det som att äldre industrier och jordbruk slogs ut i massomfattning.

Ingen bra paroll för att få folk att handla mer: Ni kan väl köpa något, era aschlen! Härifrån.

Idag finns mindre av de möjligheterna, det är svårt att tänka sig nya stora näringar som på kort tid kan dra till sig hundratusentals människor. Alltså: när den långsiktiga konjunkturcykeln går över i en långsiktig kris i väntan på nya samhälleliga lösningar, och det samtidigt inträffar en vanlig kortsiktig kris, kan följdverkningarna bli verkligt svåra. Kanske vi har det läget idag. Förutsägelser (vet inte hur allvarliga de är, kan vara branschintressen som larmar också) hävdar att uppåt en fjärdedel av detaljhandlarna i USA kan vara borta inom två år. Det är dels ett resultat av att konsumtionen faller, men man kan också gissa att tekniska förändringar (som näthandel) spelar in.

Kanske EU:s utveckling kan ses i detta sammanhang? Organisationen bildades under den långa uppgångsperioden efter Andra världskriget, med grund i kol- och stålindustrierna. Det finns förvisso kolgruvor och stålverk kvar, men att de här branscherna drabbats av stora nedläggningar antyder att fokus för EU låg fel. Man tittade på näringar som tillhörde historien, inte på framtidens branscher. Även 1960 var det mer framtid i datamaskiner än kolgruvor.

Utslagen från marknaden. Kanske är det den "kreativa förstörelse" som Josef Schumpeter diskuterade, men det finns väl förstörelse som är allt annat än "kreativ"?

En artikel i nationalekonomiska VoxEU frågar varför internhandeln inom EU inte ökat med mer än 10-15 procent sedan euron infördes. Ekonomer hade trott på större utfall tidigare, med ledning av historiska erfarenheter från andra mindre valutaunioner. Några alternativ ges, men inte det att valutaändringar i vissa lägen inte ger så stor draghjälp för handel. Pengar är ett medel, inte ett mål i sig, och medlet kan ha större eller mindre verkan beroende på var och hur det används.

De historiska förutsättningarna kanske helt enkelt har ändrats? Är EU-ländernas ekonomier inne i en period där den långsiktiga tekniska utvecklingen håller på att stanna av, och den kortsiktiga konjunkturen är dålig, kan man inte vänta sig stora ökningar av handeln. Sedan euron infördes 1999 har vi haft två stora kortsiktiga ekonomiska kriser och en permanent underliggande tillbakagång, så varför förvänta sig en enorm tillväxt? Den gamla långa konjunkturvågen byggd på industrier som krävde äldre typer av industri har ebbat ut, den nya vågen med datorisering och bioteknik verkar har svårt att slå igenom på samma sätt som industrierna tidigare - och det är problematiskt så länge det dominerande politiska tänkandet domineras av gammalt industriellt tänkande.

Tidigare kunde människor i massomfattning överföras från hantverk och jordbruk till nya fabriker, kontor och service (förvisso fanns det problem längs vägen!) men hur blir det i det nya efterindustriella samhället där servicesektorn förmodligen är den som mest behövs utvecklas i vår del av världen, men där den härskande eliten snarast vill strypa den? Är inte service det bärande elementet i nästa långa konjunkturvåg som skall föra oss in i en lycklig framtid? - Har en känsla av att jag kommer att återkomma till den här "lilla" frågan.