Det här fotot fanns på bloggen för länge sedan, 1 september 2007. Jag var i Farsta centrum och tog några bilder på ett protestmöte mot ett överfall på en ungvänster-fest. Skrev om det här och här. Kom dessutom med en uppföljare några år senare.
För att återgå till där jag började: det är dumt att hota med uteslutning och uppträda på ett sätt som om partiledningen struntar i hot mot medlemmar ute på fältet. 2007 ställde partiledningen, samt LO, upp för de som överfallits. Avslöjande nog ville de borgerliga i Farstas stadsdelsnämnd inte göra det. De borde inte ha släppts vidare med det, utan ständigt påminnas om vad de tycker om politisk våld. I stället backar bara v när borgarna skriker "backa". Vad hittar de på nästa gång?
Rent generellt, vad det gäller Revolutionära Frontens metoder, så ligger problemet inte i att de ställer upp och skyddar annan vänster mot aggressiva högerextremister. Tyvärr är en käftsmäll ibland bästa argumentet mot folk som är påflugna. Problemet kommer när RF öppnar för statlig repression genom att agera offensivt och med skadegörelse och misshandel angripa motståndaren i hemmet. Då är det svårt att argumentera för självförsvarslinjen längre. Det blir ungefär som att "jag slog bara tillbaka - först". Som vi ser fungerar det rätt dåligt. Och det är ju de praktiska resultaten som på sikt är viktigast.
9 kommentarer:
Jag sympatiserar med både AFA och RF. Man skall ha klart för sig att när AFA bidades hade högerextremisten Ausonius redan dödat en person och skjutit totalt 11 personer. Det är i relation till det som man skall sätta AFAs våld. AFA har under 20 års tid i Sverige inte dödat en enda person, eller ens försökt, detsamma kan verkligen inte sägas om de högerextrema grupperingarna. Man kan vara hur mycket pacifist man vill, men naister, det skall man ha klart för sig, de har aldrig besegrats utan våld. De är inte demokratiska organisationer som blir ett hot först när de når en viss storlek. De är ett hot redan när de är mer än en, att säga sig vara nazist är att uttala ett dödshot emot varenda jude, rom och vänstermänniska. Att vara nazist är dessutom i allra högsta grad att agera på detta hot.
Våld är kontraproduktivt menar vissa som inte anlägger en extrempacifistisk ståndpunkt. Nja, det finns inte många nazister i göteborg längre och ingen fungerande organisation. Alla deras organisationer har slagits sönder av AFA. Kampanjen i göteborg mot de organiserade Nazisterna är ett tydligt exempel på vad som kan åstadkommas med militanta medel, opositionen gick under av pressen som de militanta vidmakthöll under flera år.
Nej, från det ögonblick någon öppet säger sig vara nazist, så uttalar han ett dödshot emot dig som vänstermänniska, då är självförssvarsrätten tillfredsställd och är det tills den dag han slutar uttala dödshot emot dig, slutar vara nazist.
Jag har i Stockholm blivit dödshotad för min politiska åsikt vid flera tillfällen, bara helt ur det blå på stan, på en krog. Någon som överhört en konversation har kommit fram till mig och hotat mig till livet med "Du skall dö ditt jävla kommunistsvin.", iofs för att sedan avlägsna sig.
Dessutom, efter Breivik så bör det vara slut på fördömmande om militant motstånd. Man måste bekämpa dem militant.
Att påstå att militansen spär på något vänsterhat är en dålig analys av utvecklingen. Det är det fascistiska våldet som fyller vänsterhatet som alltid funnits med mod att öppna truten. Det är släpphäntheten emot högern och extremhögern i synnerhet som gynnar vänsterhatet.
Man har fått det helt om bakfoten om man sitter och markerar åt VÄNSTER!
Man skall markera HÖGER!
Jag är lite försiktig i mina sympatier, men rejält självförsvar har jag inget emot. Kan man säga att vänstern varit dålig på att framhålla att en del av motståndarna bevisligen är beredda att begå mord, att det finns en teflonhögerextremism? Minns någon namn som John Hron eller Björn Söderberg längre?
Sedan gäller det att hålla resonemanget klart och inte automatiskt jämföra alla sd-are med nynazister.
SD?! De är beredda att göra avbön på fläcken om det blåser minsta bris i motvind. En mikrofon under hakan och man säger att det är ens dotter som yttrat ens åsikter. Men det är när man trycker tillbaka som de backar från sin position.
Björn Söderberg är et tydligaste exemplet för mig efter Breivik. Man måste se sakerna i sitt rätta sammanhang. Samanhanget är Breivik, Hellekant, Jacckie Arklöv, Ausonius och flera som är det sammanhang detta våld skall sättas.
Det är med våld som med hat-debatten, man är helt kategoriskt emot, utan undantag. Men som Doktor Kosmos sa: Om inte min farfar hade hatat statarsystemet hade du plockat potatis åt greve von Röv idag.
Var det inte en våldsam revolution som befriade folken i världen, så var det ett mycket verklig hot om en.
Jag skakar på mina glesnande hår och suckar "det är inte lätt det här". Det gäller att hitta rätta tiden och platsen både vad det gäller att slå till respektive att inte göra det. Så länge höger-excesserna inte uppfattas som organiserade övergrepp utan individuella påhitt (mord kan ju hänföras till "galningar" som lämnade vår rörelse för flera månader sedan)är den typen av rörelser svåra att komma åt. Då är frågan hur opinionen skall hanteras. Tydligt är att v:s ledning inte är den rätta för opinionshantering eftersom det tycks som om man tror att polisen (som ingår i den stat man formellt vill bli av med) skall vara den viktigaste kraften för att hålla högerns slagskämpar på avstånd. Och det fungerar ju inte.
Sedan är ju frågan om hur mycket insikter jag själv har för att uttala mig om det här. När jag var ung fanns det också nazister, men de var så vitt jag vet några gamla herrar som knappast hade kapacitet för att slåss på gatorna.
Om man ska försvara sig handgripligt är det absolut nödvändigt att det är angriparen som framstår som the bad guy i allmänhetens ögon. Inte bara den allmänhet som råkar titta på, utan den bredare allmänhet som regeringen (i vid mening) måste appellera till för att få handlingsfrihet.
Och att få angriparen att framstå som the bad guy kräver ett långt förberedelsearbete (som RF nu har förstört för överskådlig tid).
En maffia eller en subkultur har råd med att strunta i sina överväganden. Den som strävar efter att skapa en bred allians mot den nyliberala politiken har det inte. Det skulle vara bra att släppa de moralistiska argumenten för eller mot våld och närma sig de praktiska - vad får våldet för allmänpolitiska konsekvenser?
Jan,
precis såna övervägande som gör de parlamentariska organisationerna så oerhört arroganta, de tror det är deras värld och deras överväganden som är viktigast av allt. Fotfolket skall bara finna sig i mord och överfall, det är viktigt att ni dör och blöder, så att vi kan få in lite mer tjänstemän i statsapparaten är ju det budskap som V sänder. Kan vi få in en tjomme till i kultur och fritidsnämnden, då jävlar.
Eller, låt nazisternas organisationer växa sig starka, så de kan utföra riktigt ordentliga övergrepp, så skall ni se att vi får den allmänna opinionen bakom oss för att göra något åt det hela. Förutsatt att pressen faktiskt skriver rapporten om nyheten på ett sådant sätt att de faktiskt framstår som "the bad guy".
Jag tycker nog det verkar som du gör en parlamentarisk argumentation. Motvåldet sänker högerextremisternas självförtroende och minskar angreppen på de som faktiskt försöker engagera sig i det öppna samhället. De som försöker organisera lite folkrörelser kan ta avstånd från våldet, men de kan arbeta i fred för att det högerextrema våldet är uppbundet på annat håll.
Jag anser att den som framstår som "the bad guy" i det korta perspektivet inte måste göra det i det långa perspektivet.
När du kämpar emot nazisterna så kan du inte framstå som en "good guy", för detta är ditt motstånd:
http://www.expressen.se/gt/ledig-polisman-gick-med-nazistledare/
Det är inte du som bestämmer hur du skall se ut. Din lilla manifestation kommer att urarta när den där tjommen dyker upp och gör som polisen brukar, börjar slå för att skapa en arrestsituation.
Martin, kan inte hålla med dig. Rekommenderar läsning av Kajsa Ekis Ekmans artikel i dagens DN om hyckleriet beträffande Mandelas syn på våld. Själv minns jag i min ungdom i Clarté 1856 långa diskussioner om Ungernrevolten. De ledde till mångas utträde. Dock inte mitt, trots att jag var ung och grön. Några äldre som troligen var kommunister tog upp att våld har en viktig roll i historien. Men som Lenin vänder jag mig mot individuellt våld. (Hans storebror avrättades ju för förberedelse av attentat mot tsaren). Ditt resonemang, Martin, innebär tydligen att en nazist bara bör mötas med våld. Kan du inte tänka dig att en sådan människa kan ändra sig?
Sixten,
jo, en sådan människa kan ändra sig, AFA har ofta sträckt ut en hand till fienden och låtit nazister göra avbön och slippa vidare aktioner emot sig.
Jag kände efter jag skrev detta att jag kanske var väl militant i min syn och har gått omkring och grubblat lite på mina slutsatser. Men efter händelserna i Kärrtorp idag är allt tvivel bortblåst.
Militansen måste man vidmakthålla konsekvent även om man i det korta loppet framstår som "the bad guy", idag i Kärrtorp har breda folklagren upplevt något som för dem närmare militansen.
Rekommenderar att läsa lite bland SD:s följare. Våldsromantik står som spön i backen. Deras självförtroende får sig en rejäl knäck när de upplever att det inte är "de" som äger våldet.
Skicka en kommentar