"Världsstatsmannens" planer (?)

Den ofta intressante kommentatorn och journalisten Pepe Escobar skriver om den kinesiske presidenten Xi Jinpings planer i samband med G20-mötet i Hangzhou:

Acting like the de facto World Statesman-in-Chief, Xi then proceeded at the summit opening to introduce a quite ambitious package – the result of excruciating planning for months in the run-up to Hangzhou. 

The package is designed to propel the global economy back to growth and at the same time install more made in China-friendly rules for global economic architecture and governance. 

The target could not be more ambitious: to smash mounting anti-trade and anti-globalization sentiment, especially across the West (from Brexit to Trump), simultaneously pleasing his select audience – arguably the most significant gathering of world leaders in China’s history – yet at the same time, in the long run, aiming at prevailing over US-led Western dominance for good. 

That’s a predictable but still remarkable turnaround for China, which benefited like any other nation from globalization – with growth over the past three decades mostly propelled by foreign direct investment and a deluge of exports.

Jag kursiverade det intressanta avsnittet om anti-antiglobalisering. Det betyder att nya motsättningar kommer att segla upp i världen framöver. I alla fall om de nationalistiska, anti-globalistiska krafter i Europa stärks ytterligare. 

Budskapet bör vara enkelt: se upp med vad kineserna kan tänkas vilja ta sig för. De är en positiv kraft när de begränsar USA:s inflytande, men hur positivt kommer deras eget inflytande att vara? I dagens läge handlar det mest om att sälja prylar, skaffa råvaror och kontrollera marknader, Kommer det att vara samma sak  i morgon? 

Ryssland och Kina samarbetar nu som det verkar bra, men kommer de ändå att vara i någon mån återhållande för varandras ambitioner? Kommer Kina att vara lika intressant för Ryssland om EU:s ofrivilliga sanktionspolitik mot Ryssland bryter samman? I de krafter som motsätter sig dessa sanktioner finns ju även starka nationalistiska och mer eller mindre anti-globalistiska grupper. Exempelvis Nationella Fronten i Frankrike och Alternativ för Tyskland. (Hur det tämligen lealösa sverigedemokraternas ställer sig vet jag faktiskt inte.) 

Nja, det här låter som krångliga ekvationer, men kanske slipade statsmän som Xi och Putin kan lösa dem? Det är väl i alla fall troligare än att Löfven och Wallström kan hitta på något konstruktivt.

Eller om Escobar missat någonting?

Norsk sammanfattning av maoism

Jag skrev för några dagar sedan ett något slingrigt inlägg om maoism. För den som vill ha en mer koncentrerad framställning så föreslår jag läsning av den här norska artikeln. Den kommer från den lilla gruppen Tjen folket. Detta är uppenbart ett maoistiskt namn: 'Tjäna folket' var en av de parollerna som framfördes under den kinesiska revolutionen.

Några av punkterna i framställningen är jag fortfarande kritisk till. Har aldrig sett någon trovärdig beskrivning av hur 'långvarigt folkkrig' antas fungera i de gamla industriländerna. I Tredje världen kan det fungera på sina håll, men de stora exemplen har misslyckats eller är under möjlig avveckling. Här i Europa verkar maoisterna se 'utanförskapsområdena' som tänkbara revolutionära baser, men det tvivlar jag på. Småglin som kastar sten på ambulanser och brandkår är inte lika trovärdiga i det här spelet som härdiga bönder i indiska djungler.

Den kinesiska kulturrevolutionen innehöll visserligen intressanta tankar, men ramen är tveksam som exportvara. Tänkte verkligen Mao att den metoden skulle fungera överallt, eller var det snarare hans ungdoms massrörelse från 1919 som transporterades till det kinesiska 1960-talet? Kina är stort, men Kina är inte världen. Revolutioner i länder med en övermogen kapitalistisk ekonomi och samhällsstruktur i stort kommer inte att se ut som revolutioner i fattiga, trasiga, mer eller mindre feodala bondeländer. Borde det inte räcka med att hänvisa till 'masslinje' och 'demokrati' om man vill förklara hur samhället kan utvecklas efter en eventuell revolutionär seger?

Och så saknar jag, som vanligt, ett resonemang om hur den teknisk-vetenskapliga revolutionen skapar möjligheter för den stora samhällsomvandlingen. Detta var grundläggande hos Marx. Ett problem med MLM-folket är att de driver bort från Marx och kanske lika gärna kunde slopa det första M-et. Mao må vara viktigast för revolutionärer i Tredje världen, men jag vill hävda att Marx står oss närmare i den här delen av världen. Eller är jag orättvis där?

Jag hälsar våra norska systrar och bröder med ett glatt 'Tjänare, folket!'

Varför gynnar de sd som de säger sig vara emot?

Här är problemet idag: förnekelse tills det inte går att hålla emot längre.

I flera kommuner placerar man nu ensamkommande, som enligt kommunernas bedömningar är vuxna, på egna ”barnboenden”. Problemet med att åldersbestämma asylsökande gör också att vuxna kan placeras i en högstadieklass. – Framför allt i skolan blir det frustration – då går det ju vuxna män, som inte klarat gymnasiet, tillsammans med unga flickor i nian, säger Åsa Furén-Thulin, sektionschef på SKL. 

Det här är ju vad sverigedemokraterna hävdat i åratal. Vuxna utländska män som ljugit om åldern (och kanske om annat) placeras i svenska klasser - med svenska småflickor. Intresset från andra partier och myndigheter har inte varit överdrivet stort att ta itu med frågan. Vad tycker de äkta barnen, och deras föräldrar? Kanske har det rört sig om rädsla, att slippas utsättas för hysteriska angrepp från migrationsförespråkare. Samt media som länge tigit.

Förresten, "flickor"... hur är det för svenska pojkar i högstadieåldern om de tvingas dela klass med utlänningar som kan vara uppåt tio år äldre, och som inte är uppfostrade till att försöka lösa konflikter utan att skrika och slåss?

Men till slut blir trycket för hårt, felet för uppenbart. Det finns en del smartskallar som tycker att man inte bör peka på vissa problem, "för det skulle gynna sverigedemokraterna". Men är det inte snarare tvärtom: är det inte det envetna önskedrömmandet, ljugandet och under-mattan-sopandet, och aggressiviteten mot kritiska eller oroliga medborgare, som gynnar just politiska strömningar av sd-typ? Ett ganska solkigt, borgerligt parti, för övrigt, men det har ju kammat in del poäng och lär fortsätta med det. "Vad var det vi sa?"

Om alla lyder order att titta åt samma håll kanske man inte  ser om det händer något bakom ens rygg. Tänk om Stora Stygga Vargen smyger alldeles utanför bilden, bakom präriehundarna?

Grova respektive subtila dissar av Obama

Jaha, här ovan är den grova dissen av USA:s president, världens mäktigaste man, etc., etc. Trevligt att någon fortsätter Hugo Chávez direkta sätt att uttrycka sig.

Men det finns ju snyggare, diskreta men ändå tydliga sätt att visa vad man tycker. Det har kineserna gjort. Världens ledare anlände till G20-mötet i Kina. De flesta fick ett pampigt mottagande när de klivit ner från respektive flygplans huvudentré. Obama fick klättra ut ur en sidoingång till sitt plan. Ett sätt för de elakt artiga kineserna att tala om att "du räknas inte längre, putte". Klagomål från USAmerikanerna avvisades av kineserna med (den självklara) hänvisningen till att det här var deras land och deras flygplats! Undrar vad som kommer härnäst. Kinesisk militär närvaro på regeringens sida i Syrien har ju annonserats, och det lär inte glädja krigspartiet i USA. Men det kan nog hända värre saker, som direkt påverkar USA:s redan dåliga ekonomi. - Själv funderar jag på vad den kinesiska linjen vad det gäller globalisering (den är positiv) har för mål. Att ta över som världsmakt efter USA, eller något anspråkslösare?

Den här roliga bilden figurerar också i sammanhanget. Till höger talar Putin om för Erdogan var skåpet skall stå, och till vänster verkar Obama undra vad de pratar om. Merkel ser frånvarande ut och undrar nog om delstatsvalet i Mecklenburg-Vorpommern är ännu en spik i hennes politiska kista.

Ett parti upp, resten ner, i Mecklenburg-Vorpommern

Här har vi svenska anknytningar minsann: i tyska delstaten Mecklenburg-Vorpommern ligger flera ganska svenska områden. Det är staden Wismar, och det är hela Vorpommern. Nå, i praktiken var svenskarna ute ur det här området under tidigt 1800-tal, men på papperet var Wismar svenskt till 1903. Och nu har det varit delstatsval i de gamla 'svensk-länderna'.

Hur gick det? - Ungefär som väntat, tror jag. Den här sidan hos der Spiegel ger aktuell statistik vartefter röstsammanräkningen pågår. Alla partier backar, och Die Grüne hänger på femprocentsspärren.

Alla tappar röster utom ett, AfD, Alternative f'ür Deutschland, som seglat in som näst största parti efter socialdemokraterna med minst en femtedel av rösterna. På tal om 'svenskt' så heter ledaren för partiet Leif-Erik Holm, och det låter åtminstone skandinaviskt.

Valdeltagandet ser ut att bli 55-60%, vilket är lite bättre än förra valet. Kan AfD ha dragit upp en del tidigare passiva väljare ur passiviteten? Det räcker dock inte för att förklara framgången. Det är inte otroligt att man tagit röster från i stort sett alla de andra partierna, hela vägen från kryptonazister i NPD till vänstern i die Linke, från CDU och socialdemokraterna. De sittande politikerna har fått sig en snyting, och det torde mycket handla om hur Tyskland hanterat strömmen av migranter under det gångna året. Nu blir det högern (eller 'socialkonservativa', eller vad man nu kallar dem) som formulerar politiken och driver på. AfD kan utnyttja ett politiskt tomrum som de andra partierna skapat.

Fem stadier i samhällskollapsen

En tanke innan vi låter samhället kollapsa: stadieteorien nedan fick mig att tänka på Maslows behovstrappa. Den verkar logiskt. Man måste ha vissa grundläggande behov tillfredsställda, medan andra kan vänta till bättre tider. Några dagar utan mat, och så är man ute ur leken. Men kan man verkligen skilja behoven ovanför de mest grundläggande åt på det här sättet? Jag tror den saken har kritiserats.

Nu över till dagens ämne: stadierna i en samhällskollaps. Det är en ryss som heter Orlov som står för listan. En version finns här,

Stage 1: Financial collapse. Faith in "business as usual" is lost. The future is no longer assumed resemble the past in any way that allows risk to be assessed and financial assets to be guaranteed. Financial institutions become insolvent; savings are wiped out, and access to capital is lost.

Stage 2: Commercial collapse. Faith that "the market shall provide" is lost. Money is devalued and/or becomes scarce, commodities are hoarded, import and retail chains break down, and widespread shortages of survival necessities become the norm.

Stage 3: Political collapse. Faith that "the government will take care of you" is lost. As official attempts to mitigate widespread loss of access to commercial sources of survival necessities fail to make a difference, the political establishment loses legitimacy and relevance.

Stage 4: Social collapse. Faith that "your people will take care of you" is lost, as local social institutions, be they charities or other groups that rush in to fill the power vacuum run out of resources or fail through internal conflict.

Stage 5: Cultural collapse. Faith in the goodness of humanity is lost. People lose their capacity for "kindness, generosity, consideration, affection, honesty, hospitality, compassion, charity". Families disband and compete as individuals for scarce resources. The new motto becomes "May you die today so that I die tomorrow". There may even be some cannibalism.

Man kan ställa samma fråga här som angående 'behovstrappan': kommer de här händelserna en efter en, eller kan de vävas samman? Och viktigare fråga kanske är hur troligt hela scenariot är. Femte stadiet påminner för övrigt om den gamla isländska 'Valans spådom'.

Bröder skola kämpa, varandras banemän bliva, systrars barn sin släktskap spilla; hårt är i världen, hordom mycken, yxtid, klingtid, kluvna bliva sköldar, vindålder, vargålder, innan världen störtas; ingen man skall den andre skona

De här stadierna kan ses som typfall dragna till sina extremer och i verkliga livet bör man nog snarare vänta sig mindre extrema varianter, dock sammanvävda med varandra på ett sätt som gör saken illa nog. Ordningsföljden kan ju vara annorlunda, och dessutom kommer olika grupper att reagera med olika takt utifrån de egna intressena. De som sist fattar allvaret torde vara de härskande eliterna, för de kommer att vara de sista som får svårt med pengar, mat, uppassning och liknande. I själva verket kan kriserna enligt de två första stadierna på ett tidigt stadium vara lönsamma för de extremt rika. Och eftersom eliterna härskar men inte reagerar kommer kriserna att bli värre än nödvändigt innan de kan lösas.

Tredje stadiet låter nästan som resultatet av nyliberalernas härjningar. Eftersom det rör sig om samhälleliga processer baserade på mänskliga beslut är de också möjliga att påverka genom att ta andra beslut. I klartext: sparka ut eliter i samhällstoppen som missköter sig, och eventuellt andra samhällsfarliga grupper. Sedan bygger man om för bättre anpassning till samhällets resurser och behov. Resultatet kan bli en förbättring, och katastrofen/utplåningen slår mot gamla härskar- och parasitgrupper.  (Katastrofer orsakade av naturkrafter kan vara en annan sak, som när den mäktiga mayakulturen drabbades av långvarig torka. Eller om vi fläskar till med ett jättelikt meteornedslag. Men det senare fixas med ett rejält luftvärn och förmåga att upptäcka faran i tid.)