Nu över till dagens ämne: stadierna i en samhällskollaps. Det är en ryss som heter Orlov som står för listan. En version finns här,
Stage 1: Financial collapse. Faith in "business as usual" is lost. The future is no longer assumed resemble the past in any way that allows risk to be assessed and financial assets to be guaranteed. Financial institutions become insolvent; savings are wiped out, and access to capital is lost.
Stage 2: Commercial collapse. Faith that "the market shall provide" is lost. Money is devalued and/or becomes scarce, commodities are hoarded, import and retail chains break down, and widespread shortages of survival necessities become the norm.
Stage 3: Political collapse. Faith that "the government will take care of you" is lost. As official attempts to mitigate widespread loss of access to commercial sources of survival necessities fail to make a difference, the political establishment loses legitimacy and relevance.
Stage 4: Social collapse. Faith that "your people will take care of you" is lost, as local social institutions, be they charities or other groups that rush in to fill the power vacuum run out of resources or fail through internal conflict.
Stage 5: Cultural collapse. Faith in the goodness of humanity is lost. People lose their capacity for "kindness, generosity, consideration, affection, honesty, hospitality, compassion, charity". Families disband and compete as individuals for scarce resources. The new motto becomes "May you die today so that I die tomorrow". There may even be some cannibalism.
Man kan ställa samma fråga här som angående 'behovstrappan': kommer de här händelserna en efter en, eller kan de vävas samman? Och viktigare fråga kanske är hur troligt hela scenariot är. Femte stadiet påminner för övrigt om den gamla isländska 'Valans spådom'.
Bröder skola kämpa, varandras banemän bliva, systrars barn sin släktskap spilla; hårt är i världen, hordom mycken, yxtid, klingtid, kluvna bliva sköldar, vindålder, vargålder, innan världen störtas; ingen man skall den andre skona
De här stadierna kan ses som typfall dragna till sina extremer och i verkliga livet bör man nog snarare vänta sig mindre extrema varianter, dock sammanvävda med varandra på ett sätt som gör saken illa nog. Ordningsföljden kan ju vara annorlunda, och dessutom kommer olika grupper att reagera med olika takt utifrån de egna intressena. De som sist fattar allvaret torde vara de härskande eliterna, för de kommer att vara de sista som får svårt med pengar, mat, uppassning och liknande. I själva verket kan kriserna enligt de två första stadierna på ett tidigt stadium vara lönsamma för de extremt rika. Och eftersom eliterna härskar men inte reagerar kommer kriserna att bli värre än nödvändigt innan de kan lösas.
Tredje stadiet låter nästan som resultatet av nyliberalernas härjningar. Eftersom det rör sig om samhälleliga processer baserade på mänskliga beslut är de också möjliga att påverka genom att ta andra beslut. I klartext: sparka ut eliter i samhällstoppen som missköter sig, och eventuellt andra samhällsfarliga grupper. Sedan bygger man om för bättre anpassning till samhällets resurser och behov. Resultatet kan bli en förbättring, och katastrofen/utplåningen slår mot gamla härskar- och parasitgrupper. (Katastrofer orsakade av naturkrafter kan vara en annan sak, som när den mäktiga mayakulturen drabbades av långvarig torka. Eller om vi fläskar till med ett jättelikt meteornedslag. Men det senare fixas med ett rejält luftvärn och förmåga att upptäcka faran i tid.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar