 |
| Nalle (?) fotograferad torsdag kväll på Söder Mälarstrand i Stockholm. Är det månne någon vitrysk reklambyrå som gått till motattack och börjar släppa nallar (?) från flyg över Stockholm för att protestera mot Reinfeldt-regimens terror? |
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
fredag 10 augusti 2012
Motattack?
onsdag 8 augusti 2012
Några funderingar över tre gubbar i en bild
För ett tag sedan körde jag en liten bildfråga med anledning av den pågående krisen mellan Sverige och Vitryssland. Tonen må ha varit lättsam, men frågan är mer allvarlig: hur påverkas vi, ofta omedvetet, av hur bilder läggs upp och kombineras?
Här är först ett original från Dagens Nyheter i eftermiddags. Man får intrycket av att de ilskna herrarna Bildt och Lukasjenko skriker åt varandra, och att konversationen går genom den stackars svenske ambassadörens öron. Han ser ju lätt lidande ut och med ett spänt drag runt munnen. Uppställningen visar på två flyglar som helt enkelt är förbannade på varandra. Möjligen kan dryg överklass-ilska tolkas hos mannen till vänster och något mer underklassigt folklig hos han till höger (som väl inte har någon adlig bakgrund?) Kompisar är de definitivt inte. Samtidigt är det av lättförståeliga skäl inte så lätt att få in gubbarna på samma bild för att skrika åt varandra, så det hela måste arrangeras. Som här då.
Jag tog mig för att flytta om i korten:
I den mån man ser någon konflikt här så ryar gubbarna åt personer som inte syns i bild. Varandra bryr de sig inte om. Och ambassadörens ansträngda min kanske beror av att ingen bryr sig om honom heller? Den mellanstatliga konflikten är upplöst på något sätt. (Förresten, borde inte Bildts motpart vara vem-det-nu-är som är vitrysk utrikesminister? Inte presidenten?)
Ett ytterligare alternativ kunde vara i den här stilen ...
... men inte ser killen i mitten gladare ut för det!
Nåväl, vem som är rätt välträndad hockey-lirarare, och vem som ser ut som en förvuxen gymnasist, är väl ganska lätt att urskilja i alla fall på de övre bilderna? Kanske bäst att de inte möts, då skulle risken vara att Lukasjenko med en elegant-brutal passning skickade Bildt över sargen!
Här är först ett original från Dagens Nyheter i eftermiddags. Man får intrycket av att de ilskna herrarna Bildt och Lukasjenko skriker åt varandra, och att konversationen går genom den stackars svenske ambassadörens öron. Han ser ju lätt lidande ut och med ett spänt drag runt munnen. Uppställningen visar på två flyglar som helt enkelt är förbannade på varandra. Möjligen kan dryg överklass-ilska tolkas hos mannen till vänster och något mer underklassigt folklig hos han till höger (som väl inte har någon adlig bakgrund?) Kompisar är de definitivt inte. Samtidigt är det av lättförståeliga skäl inte så lätt att få in gubbarna på samma bild för att skrika åt varandra, så det hela måste arrangeras. Som här då.
Jag tog mig för att flytta om i korten:
I den mån man ser någon konflikt här så ryar gubbarna åt personer som inte syns i bild. Varandra bryr de sig inte om. Och ambassadörens ansträngda min kanske beror av att ingen bryr sig om honom heller? Den mellanstatliga konflikten är upplöst på något sätt. (Förresten, borde inte Bildts motpart vara vem-det-nu-är som är vitrysk utrikesminister? Inte presidenten?)
Ett ytterligare alternativ kunde vara i den här stilen ...
... men inte ser killen i mitten gladare ut för det!
Nåväl, vem som är rätt välträndad hockey-lirarare, och vem som ser ut som en förvuxen gymnasist, är väl ganska lätt att urskilja i alla fall på de övre bilderna? Kanske bäst att de inte möts, då skulle risken vara att Lukasjenko med en elegant-brutal passning skickade Bildt över sargen!
måndag 6 augusti 2012
söndag 5 augusti 2012
Lite modern konsthistoria. Att skända det ena och andra.
I förrförra inlägget skrev jag beträffande den här banderollen från lördagens möte på Norra Bantorget ...
... att "Den som är lite initierad i modern svensk konsthistoria från 1960-talet känner dessutom igen en provokation här som en gång ledde till åtal för konstnären Carl Johan de Geer. Han frikändes, bör tilläggas." Det var den här klassikern från 1967 som avses:
de Geers uppmaning till vapenvägran är alltså fortfarande inspirerande för samhällsomstörtare och rabulister. När jag letade efter den bilden hittade jag ett par som ligger närmare i tiden:
Jag antar att en och annan vän av ordning fnyser om att "det här är inte konst!" Och det kan man väl också hålla med om, beroende av hur man definierar vad som är konst och konstigt. Men uppenbarligen fungerade de Geers ursprungliga målning som inspiration för senare tider, och då måste den ha några kvaliteer - konstnärliga eller ej - får man tänka!
... att "Den som är lite initierad i modern svensk konsthistoria från 1960-talet känner dessutom igen en provokation här som en gång ledde till åtal för konstnären Carl Johan de Geer. Han frikändes, bör tilläggas." Det var den här klassikern från 1967 som avses:
 |
| Skända flaggan Vägra vapen Svik fosterlandet Var onationell |
de Geers uppmaning till vapenvägran är alltså fortfarande inspirerande för samhällsomstörtare och rabulister. När jag letade efter den bilden hittade jag ett par som ligger närmare i tiden:
Jag antar att en och annan vän av ordning fnyser om att "det här är inte konst!" Och det kan man väl också hålla med om, beroende av hur man definierar vad som är konst och konstigt. Men uppenbarligen fungerade de Geers ursprungliga målning som inspiration för senare tider, och då måste den ha några kvaliteer - konstnärliga eller ej - får man tänka!
lördag 4 augusti 2012
Norra Bantorget, bråkets syften
Jag har aldrig varit någon storkonsument av demonstrationer, men några har jag deltagit i. Men idag, på Norra Bantorget, var det så vitt jag minns första gången jag sett våldsutbrott. Tidigare har det varit folk som skrikit och kanske sett hotfulla ut, men här kastades smällare och andra föremål, några raketer sköts iväg och det kom till handgemäng. Det är inte bra. Jag drog mig bort ganska snart.
"Qui bono?" är frågan som bör ställas. "Vems fördel?" Det är en bra fråga oavsett vad man anser i sakfrågan. Även om man är emot figurer av EDL-snitt är det värt att ställa frågan om kampen mot dem främjas av att några människor slänger smällare mot polisen. Är det i själva verket andra mål man har kanske det faktiskt är mödan värt att skada en demonstration - men då är frågan vilka dessa mål är? Och vad tycker andra närvarande om dessa mål? Vem bestämmer?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)