Några funderingar över tre gubbar i en bild

För ett tag sedan körde jag en liten bildfråga med anledning av den pågående krisen mellan Sverige och Vitryssland. Tonen må ha varit lättsam, men frågan är mer allvarlig: hur påverkas vi, ofta omedvetet, av hur bilder läggs upp och kombineras?

Här är först ett original från Dagens Nyheter i eftermiddags. Man får intrycket av att de ilskna herrarna Bildt och Lukasjenko skriker åt varandra, och att konversationen går genom den stackars svenske ambassadörens öron. Han ser ju lätt lidande ut och med ett spänt drag runt munnen. Uppställningen visar på två flyglar som helt enkelt är förbannade på varandra. Möjligen kan dryg överklass-ilska tolkas hos mannen till vänster och något mer underklassigt folklig hos han till höger (som väl inte har någon adlig bakgrund?) Kompisar är de definitivt inte. Samtidigt är det av lättförståeliga skäl inte så lätt att få in gubbarna på samma bild för att skrika åt varandra, så det hela måste arrangeras. Som här då.

Jag tog mig för att flytta om i korten:

I den mån man ser någon konflikt här så ryar gubbarna åt personer som inte syns i bild. Varandra bryr de sig inte om. Och ambassadörens ansträngda min kanske beror av att ingen bryr sig om honom heller? Den mellanstatliga konflikten är upplöst på något sätt. (Förresten, borde inte Bildts motpart vara vem-det-nu-är som är vitrysk utrikesminister? Inte presidenten?)

Ett ytterligare alternativ kunde vara i den här stilen ...

... men inte ser killen i mitten gladare ut för det!

Nåväl, vem som är rätt välträndad hockey-lirarare, och vem som ser ut som en förvuxen gymnasist, är väl ganska lätt att urskilja i alla fall på de övre bilderna? Kanske bäst att de inte möts, då skulle risken vara att Lukasjenko med en elegant-brutal passning skickade Bildt över sargen!