Att se den andre

En del är jättearga på Carl Bildt. Alltid. Jag tycker det är bättre att vara arg för det man tycker är krokigt, och kanske i stället hålla med om det kommer något intressant och positivt från det hållet. Här är slutklämmen på hans senaste bloggpost, jag har kursiverat slutsatsen:

Vita Huset har nu bestämt att upp mot en tredjedel av kvarvarande amerikanska trupper i Tyskland skall dras tillbaka. Det sägs att beslutet togs utan att Berlin informerades i förväg.
Det är en betydande reducering. Det sägs att det innebär att det speciella förband med F16-flygplan som fortfarande finns i Tyskland tillhör de som nu dras bort, och det skulle innebära att F16-förbandet i Aviano i norra Italien är det enda kvarvarande amerikanska stridsflygförbandet på den europeiska kontinenten.
Samtidigt fortsätter man självfallet olika typer av viktiga gemensamma övningar.
Och det är viktigt, även om jag nog tillhör dem som tycker det är onödigt att flyga B1B-bombflygplan över områden alltför nära Ryssland, t ex när detta nyligen skedde också över Ukraina. Jag kan väl föreställa mig reaktionerna på någon typ av motsvarande ryskt uppträdande.
Det finns anledning till försiktighet med sådant som riskerar att uppfattas som provocerande.

Här ger Bildt ett exempel på att "se den andre". Det är inte alla som gör det. Han uppfattar att det kan vara provocerande för ryssarna att låta NATO-flygplan som kan utrustas med kärnvapen röra sig nära ryskt territorium. Och inte bara det, han säger att detta kan vara ett skäl att inte göra så. (Jag kan tänka mig att somliga snarare verkligen ser det som ett skäl - ju mer provokationer desto bättre, och svarar ryssen är det bara att köra igång stora mediedrevet om hur aggressiv "Putin" är, och blir det kärnvapenkrig kommer de evangelikala galningarna snabbare till himlen. Detta trots Putins coola konstaterande att "vi kommer till himlen, men ni kommer bara att dö".)

- Är det en fågel, Stålmannen - eller en NATO-bombare med kärnvapen som flyger däruppe?

Ryssen har också känslor, och tänk om ryska bombplan systematiskt började stryka längs NATO-staternas gränser. (Jag har för mig att upprörda känslor utbröt för några år sedan när ryska plan för första gången på många år flög utanför norska kusten, och att det blev oro när långdistansbombare flög till Venezuela och deltog i övningar i Karibien. Ryska flygningar över internationellt vatten i Östersjön gör också en del människor upprörda - att USA-plan är härinne upprör tydligen inte.)

Att USA minskar ockupationsstyrkorna i Tyskland är intressant. Hur skall det tolkas? - Jag vet inte. Kommer de att flyttas hem, eller till något slagfält i Tredje världen?

Tillägg: Pål Steigan skriver att trupperna skall flyttas till Polen. Sitter det månne någon och planerar operation Barbarossa 2.0?

Calle är rolig

Ibland är förre utrikesexcellensen Bildt rolig:

På den vidare scenen går det inte att undvika att notera att president Trump från olika golfklubbar hotar än det ena landet och än det andra med krig.

Man skulle önska att han i stället ägnade golfen större uppmärksamhet.

Medeltiden är bättre än sitt rykte!

Ibland är förre utrikesexcellensen Bildt faktiskt rolig:

Jag har heller aldrig känt någon drift i att delta i det allmänna smutskastandet av medeltiden. 

Detta på tal om Saudiarabien. Det tråkiga är nog inte att Saudiarabien befinner sig i medeltiden utan i vår tid. Dessutom försett med moderna vapen som mal sönder grannlandet Jemen.

För övrigt finns det historiker som hävdar att medeltiden verkligen inte var så mörk ("the dark ages") som det påstås. I mina hyllor står bland annat en bok som heter Den ljusa medeltiden. "Mörkret" var förtal av folk som ville återgå till tiden före medeltiden, till den klassiska romerska epoken. Renässansfolket alltså, de som i stället hyllade det antika Rom, den epok som låg innan medeltiden. En rörelse som i sina mål var reaktionär. Det misslyckades naturligtvis. Återupplivandet av romerska ideal satte igång oväntade processer. Några hundra år senare var kapitalismen i färd med att bryta ner såväl renässansens som medeltidens kvarlevor i Europa.

Carl rapporterar från Riga

Förre utrikesexcellensen Bildt har varit i Riga. Det står några intressanta saker i hans rapport:

Man har gått från en nivå på BNP per capita kring 50% av EU:s genomsnittliga till kring 75%. Bra så, men under senare år har konvergensen så gott som upphört.
Och det är farligt inte minst i ljuset av den andra utmaning jag talade om, nämligen den demografiska. Under det senaste kvartseklet har Lettland förlorat ca en tredjedel av din befolkning. Många finns i dag i Irland eller Storbritannien.

Hur hade BNP/capita sett ut om det inte skett en massutvandring då? Legat kvar på halva EU:s genomsnitt? Verkar som det där med EU-medlemskap och euro inte är något jätteklipp, särskilt inte för rätt små och svaga stater. (Det är andra som gör klippen.)

Ytterligare ett klipp som visar på hur resurser felfördelas:

Och Lettland storsatsar nu för att de egna försvarsutgifterna snart skall vara upp i 2% av BNP. Det är mer än en fördubbling under en rätt kort tidsperiod, och leder självfallet till att utrymmet för övriga också angelägna offentliga utgifter på t ex skola och sjukvård trängs tillbaka.

Vågar man tippa på att medel som kunde ha använts för skola och sjukvård i Lettland i stället på något underbart sätt ramlar ned i det USAmerikanska militärindustriella komplexets kassakistor?

- Oj, det där med EU och NATO blev inte riktigt så bra som vi trodde ...

Bildt om Lavrovs ryska synpunkter

Sålunda skriver förre utrikesexcellensen Bildt på sin blogg:

Hemma ser jag att det är viss upphetsning över vad Rysslands utrikesminister Sergey Lavrov sagt i en intervju om ett möjligt svenskt och finskt medlemsskap i Nato. Men jag tyckte nog att hans kommentarer, icke minst med hans mått mätt, var relativt försiktiga. Att Moskva inte skulle tycka om ett sådant steg förvånar väl knappast. Och att den ryska militären möjligen skulle göra vissa ändrade dispositioner är heller knappast sensationellt. Lavrov uttalar sig dessutom rent hypotetiskt – skulle han fråga dem skulle han med stor sannolikhet få beskedet att de redan gjort sådana dispositioner. Det var ett bra tag sedan Sverige lämnade neutralitetspolitiken – och också under dess skeden visste ju Moskva betydligt mer om våra också militära västkontakter än vad som berättades offentligt i Sverige.

Jag kursiverade ett par meningar som är extra intressanta: dels att det inte är konstigt att Ryssland reagerar om Sverige gör sig till utgångsplats för NATO-angrepp mot Ryssland. Dels att det länge ljögs om neutraliteten för det svenska folket, och att den politiken inte var riskfri.

Bildts kommentar

Förre excellensen Bildts kommentar till nedskjutningen av det ryska planet på Syrisk-Turkiska gränsen är anmärkningsvärt återhållsam. Hans ursäkter angående turkarnas beteende är ganska milda. Kan man tolka det så att man i hans kretsar inte är så glada över vad Erdogan håller på med? Man kan lätt få intrycket av att regeringen i Turkiet känner sig allvarligt pressad av vad som händer i det syriska kriget och försöker dra in hela NATO. Men vill 'hela NATO' vara med om det? Det är ju helt klart att Turkiet spelar en ful roll genom att på olika sätt stödja samma sorts islamister som agerar i Syrien, och senast i Libanon, Frankrike och Tunisien.

- Hur som helst, bara att sådana här saker händer är ett gott argument för att inte gå med i NATO.

Förresten, ni har väl hört det där om "Je suis Charlie" eller "Je suis Paris"? Men aldrig "Jag är Beslan". Närmare tusen människor dödades eller skadades när islamister angrep en skola i Beslan i södra Ryssland 2004. Många var just skolbarn. Men betraktades det som en världsangelägenhet där propagandan skulle dras upp på högsta volym? - Knappast, för islamisterna är ju inte några frisvävande dödsänglar. De jagas på av ... ja just det, en del stora spelare i världspolitiken, som exempelvis NATO.

Expansion/hot, hån, återhämtning utan lön (lönlös återhämtning)

 

Jaha, den här kartan visar väl (om vi frågar snillen som förre utrikesexcellensen Bildt) hur Ryssland hotfullt expanderar ut över världen. (Hittade f.ö. kartan på Stefan Lindgrens nyhetssidor på nätet. Han satte den genialiska rubriken Ryssen kommer, men lade inte till några ytterligare kommentarer. Men det behövs ju inte, vi ser ju ändå hur de ryska pansarkolonnerna rullar fram över Europa!)

Till råga på allt kommer ryssdj-a och hånar oss också. Är det tacken för vad vi gjort för dem (något har vi väl gjort, om man glömmer en pinsamhet som division Engelbrecht? Kan vi inte drömma oss tillbaka till de dagar när de virriga slaverna i Ryssland inkallade 'svenske Rurik' för att få lite ordning på deras kaos?):





Något annat nu: En notis från den syriskvänliga bloggen SyrPer (Syrian Perspective). Enda anmärkningen jag vill göra är ett frågetecken om hur 'svenska' de här gynnarna verkligen är:

We are delighted to report the deaths of 3 Swedish terrorists in Syria who left the the cities of Stockholm and Gothenburg to fight alongside ISIS (read: United States) in its was of nihilism against the people of Syria.  Two were killed in ‘Ayn Al-‘Arab (Kobaani) and the other in northern Aleppo.  Our middle fingers are extended out to the pack of rats who sired these vermin and we wish them all a swift descent to the Oven Roaster awaiting them.

På sätt och vis är det skönt att bli av med dem. Däremot håller jag inte med personer som tycker att det är bra att sådana figurer får sticka iväg och bedriva terror mot oskyldiga människor. Detta även om de förmodligen är så oskickliga som soldater att de nog ofta stryker med själva innan de hinner göra så mycket otäckt själva. Kanonmat som utnyttjas av mer erfarna gangsters antar jag (de kanske redan är vana vid det som kriminella här i landet?) Går det att få stopp på dem innan de drar iväg så se till att de stoppas!
 

Och så lite om ekonomi, eftersom det här delvis är en ekonomiblogg. Robert Reich skriver om USA-demokraternas senaste valnederlag. Han myntar också en term jag inte sett tidigare: 'wageless recovery". I samband med tidigare kriser och återhämtning har man talat om "jobless recovery", eftersom bättre tider inte har lett till fler arbeten. Nu förefaller en ny variant ha kommit fram: mängden arbeten ökar, men lönerna gör det inte. Snarare tvärtom, om man inte tillhör de absoluta toppskikten i samhället.

If you want a single reason for why Democrats lost big on Election Day 2014 it’s this: Median household income continues to drop. This is the first “recovery” in memory when this has happened. Jobs are coming back but wages aren’t. Every month the job numbers grow but the wage numbers go nowhere. Most new jobs are in part-time or low-paying positions. They pay less than the jobs lost in the Great Recession. This wageless recovery has been made all the worse because pay is less predictable than ever. Most Americans don’t know what they’ll be earning next year or even next month. Two-thirds are now living paycheck to paycheck. So why is this called a “recovery” at all? Because, technically, the economy is growing. But almost all the gains from that growth are going to a small minority at the top. In fact, 100 percent of the gains have gone to the best-off 10 percent. Ninety-five percent have gone to the top 1 percent. The stock market has boomed. Corporate profits are through the roof. CEO pay, in the stratosphere. Yet most Americans feel like they’re still in a recession.

Ja, i ett klassamhälle är väl detta ett väntat utfall när systemet börjar visa allvarliga tendenser till att bryta samman. 'Lönlös återhämtning' kan man ju skoja om. Fast det inte är så skojigt för den växande del av USAmerikanerna som lever nära eller under fattigdomsgränsen och knappast har några möjligheter att ta sig upp till bättre standard.

Och som jag skrivit någon gång tidigare så är det där med goda och dåliga konjunkturer olika beroende av var man befinner sig. I den extrema överklassen är det alltid högkonjunktur, i de nedre lagren i samhället är det permanent lågkonjunktur. Sedan finns det mellanskikt som kan tjäna på/drabbas av konjunktursvängningarna. Bland dessa finns mellanskikt av bättre betalda knegare ('medelklass') som kan börja föra ett jäkla liv om de ser sin standard sjunka. De har ju bättre tillgång till media och kan därmed effektivare föra sin talan än mer nedpressade skikt (de som verkligen borde bråka). "Yet most Americans feel like they’re still in a recession", men så tillbakatryckta som de USAmerikanska lönearbetarna är, är det fråga om de faktiskt väldigt mycket börjar likna det härjade proletariat som Marx beskriver i Kommunistiska Manifestet. Kommer marschen ner i avgrunden att fortsätta?

Bildt och hans vänner är dystra

Den här bilden fiskade jag upp från Russia Insider. Måste jag påpeka att 'Vlad the Hammer' ser jäkligt coooool ut!

Carl Bildt, om någon minns honom, fortsätter att förpesta cyberrymden med sitt evinnerliga bloggande. Nu är han och hans kompisar dystra. Det beror bland annat av detta [anmärkningar inom parentes kommer från bloggare Björnbrum]:

Det håller på att sjunka in att vi har att göra med ett Ryssland påtagligt annorlunda än vad vi kanske trodde och framför allt hoppades på. [Jaha, det har tagit tid att fatta att fyll-Boris Jeltsins vanstyre av ersatts av mer kompetenta krafter i Moskva.]

Och frågan som blev hängande i luften är om vi egentligen är förberedda för den utveckling som vi kan komma att ställas inför. [Tja, ni har ju hundrafemtioelva underrättelsetjänster fulla med analytiker, men ingen kunde tala om för er att Jeltsineran var slut för åratal sedan och att det nu gällde att tänka sig in i ett nytt läge.]

Jag tillhörde dem som noggrant hade läst president Putins anförande vid den s k Valdai-klubben för några veckor sedan.

Där framträder det revisionistiska Kreml med full kraft, och med en världsbild som inte kan annat än oroa. [Det finns flera som läst talet, och dragit slutsatser som går åt annat håll.]

Temat för det var en värld med nya regler eller en med inga regler alls för staters uppträdande. ['Inga regler' har ju varit regeln för Bildts verkliga chefer, nu slår det tillbaka mot dem själv och de kan inte göra något annat än att gnälla.]

Och i denna formulering ligger självklart att man avvisar de regler som vi hitintills tagit närmast för självklara för umgänget mellan stater också i det Europa som vuxit fram efter Berlin-murens fall. ['Självklarheten' var Jeltsinepokens kaos och ineffektivitet vad det gällde att få Ryssland på fötter och försvara landets intressen. Och vilka är "vi" som tar det ena och andra för 'närmast självklart'? Är det ett "vi" som när som helst kan ändra reglerna, godtyckligt och utan att bry sig om vad andra tycker?]

Att Kreml demonstrerat detta i fallet Ukraina är alldeles uppenbart. [Är det?] Men här upphöjs det till programmatisk politik för dagens Kreml. ['Kreml' verkar vara den ende nyktre och vuxne i det här sammanhanget, så sluta gnäll, lille Carl.]

Efter detta exempel på förre svenske utrikesexcellensens analytiska excesser föreslår jag att den intresserade läsaren går direkt till ryske presidentens hemsida och läser en engelsk översättning av vad Putin sade.

Så här såg han ut när han sa det

Putin tog upp det självklara, hur alla dessa 'regimförändringar', 'färgrevolutioner', och stöd till grupper med väldigt skumma agendor (= islamister) har orsakat kaos och elände i land efter land. Och detta beror enligt honom på att västmakterna drabbades av storhetsvansinne efter segern i Kalla kriget och trodde att de kunde diktera villkoren för hela världen. Verkligheten har visat något annat.

Ett citat bara, läs gärna hela talet!:

...international relations must be based on international law, which itself should rest on moral principles such as justice, equality and truth. Perhaps most important is respect for one’s partners and their interests. This is an obvious formula, but simply following it could radically change the global situation.

I am certain that if there is a will, we can restore the effectiveness of the international and regional institutions system. We do not even need to build anything anew, from the scratch; this is not a “greenfield,” especially since the institutions created after World War II are quite universal and can be given modern substance, adequate to manage the current situation.

This is true of improving the work of the UN, whose central role is irreplaceable, as well as the OSCE, which, over the course of 40 years, has proven to be a necessary mechanism for ensuring security and cooperation in the Euro-Atlantic region. I must say that even now, in trying to resolve the crisis in southeast Ukraine, the OSCE is playing a very positive role.

Det här ser inte ut som vad Bildt hävdar, nämligen att Ryssland kräver "en värld med nya regler eller en med inga regler alls". Regelverket kan byggas från en grund som redan existerar, men det kräver ömsesidig respekt från alla deltagare i det internationella systemet. Och är detta något som USA:s politiker, med deras 'exceptionalism', kan svälja? Som Putin säger så kan hela världsläget ändras om staterna börjar uppträda enligt ett fastlagt regelsystem i stället för som vissa makter uppträder idag.

Efter talet var det en frågestund där det också sades intressanta saker.

Så obeskrivligt trist, och farligt, och förfärligt

Några rader från Johan Cronemans hårtslående krönika i DN:

Svensk television, svenska nyhetsredaktioner, borde ju vara intresserade av hela sanningen, diskutera flera olika teorier, inte bara den politiska sanning som Carl Bildt ristade i sten bara timmar efter det att MH17 gått i marken. ...

... nej, här följer vi den officiella Bildt-linjen, och ingen annan.

Det är slappt, och det är ett svek mot läsare och tittare. ...

Jag vill ha hela sanningen – Carl Bildts politiska propagandanummer är jag inte ensam om att ifrågasätta. ...

Konsensus råder, tyst det är i husen. Så obeskrivligt trist, och farligt, och förfärligt.

Är det på detta sätt som västliga media uppträder när de letar efter nyckeln/sanningen?

Om man lägger ihop flygplanshistorien nu med ubåtsspektaklet på åttiotalet borde Bildt med rimligt kritiska media i hälarna, och en opposition på hugget, vara politiskt död vid det här laget. Men han bara seglar vidare. Undrar hur det går för Croneman efter den här attacken? Har han en sådan ställning som äldre erfaren journalist att det här är riskfritt (alternativt: går han i pension snart?), har han stöd från tidningsledningen, eller vad?

En del skäller ju på 'journalisterna' för vad media för ut, men i allmänhet torde det vara redaktionsledningarna och mediernas ägare som bestämmer vad som kommer ut till allmänheten. Journalisterna är knegare som sammanställer material, men de har inte sista ordet om vad som publiceras, i alla fall inte när det rör känsliga saker. Och att kritisera Bildt är känsligt, liksom att ifrågasätta den officiella versionen av vad som hände när det malaysiska planet störtade.

Sicken skojare. Håll huvet kallt!

Jaha, här har någon tagit en bild av den gamle skojaren Colin Powell (han som ljög om irakiska massförstörelsevapen inför FN) och moderniserat det hela något. Jag hittade bilden hos 'The Saker', och denne gamle kallakrigs-analytiker kallar den senaste utvecklingen vad det gäller USAmerikanska underrättelsetjänsternas kunskaper om vad som hände med flygplanet i Ukraina "The most pathetic case of backpedaling I have seen in my life". I klarspråk: de vet i stort sett ingenting annat än att planet störtat, och kan inte bekräfta Obamas och lillhunden Bildts anklagelser om ryssarnas roll i det hela. Hela historien verkar ingå i en lång serie mediekampanjer som syftat till krig, som mot Spanien 1898, det så kallade Tonkin-intermezzot 1964, Libyen, Irak, Syrien etc.

Problemet med den ryska sidan verkar vara att den trycker på viktig militär spaningsinformation som man inte vill släppa ut. Ur viss synpunkt är det förklarligt: talar man om att man vet något så avslöjas förmodligen också en del om vilka resurser och kunskaper man har för att ta reda på det man vet. Och det vill ju militärer och spioner helst inte göra. Men i det här läget, när ryssarna förmodligen har järnkoll på det mesta som rör sig på marken och i luften i Ukraina, kunde man ju slå undan benen för NATO-sidan genom att publicera mer uppgifter om vad som hände när, och med vem inblandad. Det kanske är så att ryssarna förväntar sig att krisen ändå blåser över, som med de påstådda giftgasangreppen i Syrien som det ju knappast talas om numera. Samtidigt ödeläggs människoliv i onödan. Röda korset definierar situationen som krig i östra Ukraina. När elefanterna dansar är det synd om gräset.


Det gäller att hålla huvudet  kallt när det hetsas som värst i media. För övrigt: Vore det inte tid snart att ge Bildt sparken, innan han ställer till något verkligt allvarligt?

Personligen ...

... blir jag mer vantrivslad bland annat av den fruktansvärt utmärglade modell (tvångs- eller självsvält?) som H&M för närvarande använder för att göra reklam för sina klädes-paltor. Men det kanske inte gills att bli upprörd om budskapet är kommersiellt? Och jag vet inte om hon är upphängd i tunnelbanan heller.

Om vi tar till skrämseleffekter så är jag betydligt mer oroad av vad excellensen Bildt har för sig än vad herr Åkesson kan tänkas ha för åsikter. Detta även om Bildts flaxande runt i tillvaron kan ges en ironisk klackspark, som här av de odödliga Berglinarna ("kissnödig higgspartikel", haha!):

Är kriget oundvikligt men rättvist?

Det här ser ju dystert ut: gamle Myrdal varnar för krig i ett meddelande jag fick nyss. Men jag undrar: är USA:s ganska slitna krigsmakt redo för krig? Generalerna kan ju snacka offentligt, men säger de samma sak när de pratar mer i skymundan? Visserligen finns ju övriga NATO med avsevärda styrkor, men hur mycket entusiasm finns där för våldsamheter med osäker utgång? Att höga USA-företrädare tycker att man kan skita i vad EU säger och gör borde inte öka entusiasmen, snarare tvärtom.

Intressant att Myrdal hävdar att ett krig från rysk sida kommer att vara "rättvist". Antar att han menar att det är ett rättvist försvarskrig. - Och jag undrar om den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken skulle vara så mycket bättre även om Bildt ersattes av ambassadlöparen Urban Ahlin. Det viktiga är ändå att få ut NATO från svenskt område.

Över till Myrdal (lite förkortat från originalet):

Nu är ett storkrig i Europa möjligt; ja, nästan troligt. Kommentarerna från det som kallar sig vänster blir då lika typiska som under föregående kriser. Thomas Kanger hänvisar till att folket är den drivande kraften.  Vilket är sant men säger lika litet om hur den aktuella konflikten utvecklas som om skeendet sommaren 1914. Andra hänvisar till FN-stadgan. Vilket inte säger något om det som utvecklas kring Ukraina. Inte bara för att Förenta staterna och Storbritannien och för övrigt också sådant sekundärt som svensk socialdemokrati (Libyen) i praktiken torkat sig i arslet med dessa paragrafer. ...

Det är ingen svårighet att tolka skeendet. Förenta staterna drev med hjälp av sådana aktivister inom EU som vår utrikesminister fram den nuvarande krisen (och bröt medvetet den undertecknade februari-kompromiss som tycktes kunna avvärja konflikt). Om inte Ryssland denna gång – som Sovjet och Kina 1952 – med militär beredskap förmår tvinga Förenta staterna till reträtt (och/eller spränga EU-fronten) då blir kriget oundvikligt. Ryssland kommer då att tvingas inleda ett krig i Europa som blir vad som kan kallas ett “rättvist krig”. Detta är nu till och med troligare än det var 1952 ty de folkliga motkrafterna i Europa tycks denna gång helt förlamade. (De finns dock utanför Europa. Såvitt jag nu kan bedöma skulle BRIC-blocket inte ge sitt stöd åt Förenta staternas - och EU: s – krig.) Inget är ännu avgjort. Balansen väger.

 

Hur detta krig skulle utvecklas vet vi inte. Det bleve hur som haver en katastrof för folken i våra länder. Sverige skulle – på grund av den svenska utrikesledningens aktivism och våra generalers fnoskiga krigsplaner – drabbas mycket hårt. Tyskland – om inte dess storkapital av egna intressen tvingar Merkel till reträtt – skulle kastas tillbaka till ett noll-läge värre än sommaren 1945.

 

Vad det som kallar sig vänster beträffar bör vi minnas hur det gick till i Norge när den stora reformistiska arbetarrörelsens ledare togs upp i Förenta staternas knä och samtidigt beordrade utrensning av oppositionen. Eller hur den tyska socialdemokratin vek sig 1914. Eller hur det stora franska kommunistpartiet inte förmådde ta klar antiimperialistisk ståndpunkt i Algerietfrågan (fast de hade gjort det trettio år tidigare om Marocko).

 

Detta måste skrivas i klartext.

Ukraina katastrof för antifascistisk diskurs?

... om en ”quisling” är en person vars lojalitet ligger hos främmande makt är Carl Bildt inte den mest lämpade personen att använda sig av begreppet.

Ovanstående lustiga/elaka/bitande citat kommer från Tankesmedjan Motpol, en samlingsplats på nätet för några skribenter som enligt sin avsiktsförklaring bildar "en identitär och konservativ tankesmedja med två huvudsakliga mål:

1. Att lyfta ett spektrum av kultur som i allt väsentligt lämnas utanför ett allt trängre och enfaldigare svenskt offentligt rum.
2. Att tjäna som forum för presentation och debatt av politisk ideologi, teori och praktik."

Det där med "allt trängre och enfaldigare svenskt offentligt rum" är intressant. Det ordinarie politiska livet mal på tomgång, men samhällsbygget knakar och kritik kommer från olika håll. Och man behöver inte vara en skarpsinnig marxist för att peka på grava missgrepp och konstigheter i svensk och europeisk offentlighet idag.

Inledningscitatet kommer från en artikel som handlar om Ukraina, och där sätts fingret på det sjuka i hur Västeuropa uppträder. Författaren, Joakim Andersen skriver om krisens ...

... metapolitiska konsekvenser. Ukraina framstår då dels som en katastrof för den antifascistiska diskursen, dels som en inspirationskälla för radikala nationalister.

Är inte säker på begreppet 'metapolitisk', men 'meta' är grekiska för 'bortom'. Avses alltså konsekvenser bortom dagspolitiken, problem som kommer på sikt beroende av vad som görs eller inte görs idag? - Det verkar så av det fortsatta resonemanget

Den antifascistiska diskursen i Västeuropa, inklusive Sverige, har som bärande inslag att fascism är det yttersta onda och att även invandringskritik, populism och nationalism kan definieras som former av fascism. Denna diskurs har spelat en viktig roll i marginaliseringen av partier som utmanat etablissemanget i frågor som bland annat, men långt ifrån enbart, berör invandring. I Sverige har detta inte minst drabbat partiet Sverigedemokraterna.

Utvecklingen i Ukraina har dels underminerat den antifascistiska diskursen genom en relativisering av fascismen, dels bekräftat att etablerade antifascister är koopterade av ett system där deras roll dessutom är underordnad.

Om man uttrycker det på annat sätt: genom att acceptera partier som Svoboda och Högra sektorn i Ukraina som regeringsdugliga och goda nog att samarbeta med ändras reglerna för vilka som är olämpliga att samarbeta med. Sväljer man den här sortens människor i Ukraina (och på andra håll i centrala och östra Europa) kommer man att öka toleransen för deras motsvarigheter i Västeuropa. Det är det ena.

Det andra är hur "etablerade antifascister är koopterade" av systemet och dessutom "underordnade". Som jag förstår det betyder det att den officiellt godkända antifascismen, med sin invandrarvänlighet, hbtq-vänlighet, feminism etc. bara kan arbeta så länge som den har godkänt inifrån systemet. Om viktiga krafter inom systemet (som NATO) vill stödja sig på nazistliknande grupper i Ukraina (eller vi kan väl också ta islamister i Syrien som exempel) så kommer de etablerade antifascisterna tvingas att ligga lågt med sin kritik om de vill behålla sina positioner inom systemet. - Slutsatsen av det här sista blir ju att en verkligt pålitlig antifascism inte kan byggas inom det nuvarande systemet och med dess godkännande. För om den är pålitlig så måste den också vara systemkritisk, eftersom systemet i vissa lägen kommer att träffa överenskommelser med de fascister man vill bekämpa. När systemet krisar finns klara risker för att dess försvarare, trots sina liberala etiketter, kommer att ta hjälp av fascister för att hålla sig kvar vid makten och köttgrytorna. Så fattar jag saken.

Ironi à la Myrdal

Citatet nedan är plockat från Jan Myrdals twitterflöde. Numera talar man ju om 'högskolepoäng', inte om 'betyg', men vad som sägs är är att Bildt studerade på högskola i fem år. Det blir tio terminer då han var registrerad som student någonstans. En termin = ett betyg. Har man på fem år = tio terminer bara lyckats ta 1½ betyg i stället för åtminstone tio möjliga har man inte gjort så bra ifrån sig.
 

Den förrförre statsministern hette Bildt. Han var känd som akademiker då han legat vid högskola i fem år och med viss möda tagit ett och ett halvt betyg.

Jag skrev "åtminstone". En superbegåvning (?) som Carl Bildt skulle naturligtvis ha klarat av att läsa flera kurser parallellt och antingen avslutat utbildningen snabbare, eller ha fått ännu mer betyg = högskolepoäng. Normaltid för att läsa in en magisterexamen tror jag är sju terminer. Eller karln kanske inte är så smart i själva verket, utan snarare mest fräck, arrogant och väloljad i truten?

Nåja, "känd som akademiker" är väl en passande ironi i detta sammanhang? Borde inte trollet Bildt spricka snart?

Snuvad på konfekten?

Så här skriver utrikesexcellensen Bildt, med anledning av att EU-förhandlingarna med Ukraina gått över styr:

När EU-närmandet läggs på is läggs också moderniseringen av Ukrainas ekonomi på is, man får inte det tillträde till EU-marknaden som hade varit viktig och man förlorar en attraktivitet för utländska investeringar man annars hade fått.

I stället är man nu i desperat behov av finansiellt stöd från Ryssland. Med all sannolikhet kommer vi nu att se Ryssland köpa upp för dem intressanta ukrainska industrier, och rimligen får vi också se en sänkning av det gaspris som i alla fall låg på en nivå som man i ljuset av nya omständigheter inte hade kunnat hålla.

Man skulle ju kunna tolka det som att  "fan också, vi blir snuvade, det var ju vi som skulle ta över dom ukrainska industrierna till vrakpris"! Den ryska imperialismen kanske är starkare än EU-dito, och den senare har ju inga gasleveranser att fresta med.

Bildts slutsats är nu att EU får kasta sig över Moldavien i stället. Det kommer säkert att orsaka entusiasm hos alla som redan är misslynta över att diverse fattiga länder med tvivelaktig inrikespolitik släpps in i EU (obs. ironi!). Vad ingår i Moldavien enligt EU? Är ryssarnas Dniester-republik med? - Jaja, när det feta bytet kanske slinker undan får man inrikta sig på magert småvilt i stället.

Nu syns de lite mer!

Här är en tidningsframsida med påståendet: Du, vi syns inte på stan:

Och det måste ju medföra åtgärder, som jag noterade på Långholmsgatan tisdag förmiddag:

Marx, Lenin och Mao, gamla kända ansikten. Men som alltid klagar jag över att min favorit Engels inte är med, och ändå är Engels vad jag tror minst lika viktig som Marx. - Nå, man kan ju inte få allt. Och nu är Oktoberrörelsen lite mer synlig på stan, även om själva affischen är undertecknad av Kommunistiska Arbetarkommunen. Tankarna bakom kampanjen beskrivs här. Bra attityd kallade jag det.

Som man ser på översta bilden ställs även frågan Tänkande eller "-ism"? Det handlar om det som tidigare kallades "Mao Tsetungs tänkande" (eller "Maotsetungtänkandet", och med olika stavningsvarianter av namnet Mao) och som numera kallas "maoism". Jag tänker inte referera artikeln, jag antar att innehållet är så pass grundläggande att det bör komma på hemsidan. Nöjer med mig med att klippa in en bild från just den artikeln:

Ja, här har vi upphovsmannen själv, gamle ordföranden Mao. Och bildtexten meddelar att "Mao var en munter person som rökte mycket cigaretter". Av någon anledning väckte detta min ådra som amatörpoet, och jag skaldade:

Hans skinn var gult
Hans hjärta rött -
Men lungan den blev svart!

Mindre lustig tycker jag en annan artikel i samma nummer är, betitlat Den tragiske Shibbye. Artikeln i sig utstrålar militans, men jag undrar om den är så vettig. Någon klok person i redaktionen borde ha ifrågasatt den.

Martin Shibbye gjorde med livet som insats en expedition för att undersöka de otäcka ryktena om vad som händer i Ogaden i Etiopien. Han höll på att förlora. Vem som helst skulle vara knäckt efter en sådan upplevelse. Om han nu är "affischnamn för Europarådets Demokrativecka" så kan han väl få vara det, även om Europarådet på sin höjd förespråkar en begränsad och villkorad borgerlig demokrati? Om man nu skall kritisera detta så borde det ske på ett mer återhållsamt och principiellt sätt, utan att gå in på personens moraliska halt. Han har ju ändå riskerat en hel del som jag antar att de flesta av oss andra på vänstra kanten aldrig skulle ställa upp på. (Av någon anledning kommer jag att tänka på den gamle svenske kommunisten Karl Staf som dömdes till döden av tyskarna under Andra världskriget, men klarade sig.) Visserligen är det sant som det står i artikeln att Shibbye inte har någon skuld till den svenska staten - man kan misstänka att Bildt inte var särskilt engagerad i frigivningen - men när artikelförfattaren ställer frågan till Shibbye "har de förtrollat dig med mediernas strålkastarljus?" är det inte smakligt.

Nåja, under artikeln finns i alla fall en bild som talar om att det är roligt att vara med i Oktoberrörelsen. Det tvivlar jag inte på. Fast alla medlemmar som är avbildade blir av någon anledning väldigt suddiga i nyllet. Konstigt.

Det där med ideologi och -ism är intressant. Jag kanske återkommer i ämnet. Stalltips: jag hävdar en uppfattning snarlik vad gamle Engels hade vad det gäller ideologi ...

Kanske viktigare?

Tänk om det här på sikt är en viktigare nyhet än att pladder-tomten Obama är i Stockholm? - Ryssland stärker banden med stater i sitt närområde. Den lille/medelstore hunden Bildt är bekymrad, å husses vägnar får man anta.

Bildt: "Äventyrlig väg"

Ekot Dela

Riskerar relationer med EU. Armenien ger sig in på en "äventyrlig väg", säger utrikesminister Carl Bildt efter beskedet om att landet ska gå med i en ryskledd tullunion.

Ökat beroende av Ryssland

Armenien i rysk tullunion

Hot mot planerat frihandelsavtal. Armenien har överraskande meddelat att man ska gå med i en tullunion som leds av Ryssland. 

Recension av Twitter-Calle

Via ett tips på Pirat-Anna Trobergs blogg hittade jag en artikel som diskuterar Carl Bildts twittrande och där man bland annat kan läsa:

Den formulering som bäst beskriver mitt intryck av hans twitterflöde är filmtiteln Eternal sunshine of the spotless mind. Bildt flyger alltid ovanför molnen, i det torra intellektets eviga solsken. Att läsa hans tweets är som att titta in i utrikesministerversionen av ett sådant spotless mind: det är som om hans skalle var täckt av teflon på insidan likaväl som på utsidan. Orepad, möjligen oanvänd; det är inte helt lätt att avgöra. Och ett par gånger om dagen känner detta repfria intellekt ett behov av att meddela sig med världen.

Det var väl fyndigt uttryckt!? "Orepad, möjligen oanvänd ..."

Utrikesministern om Iran

Utrikesexcellensen Bildt tillhör inte toppskiktet bland  mina favoriter, men ibland skriver han intressanta saker, som i samband med installationen av Irans nye president:

På sina håll kommer man alldeles säkert att försöka säga att ingenting förändrats för att på det sättet cementera en mer konfrontatorisk hållning till Iran också under dess nyvalda nya president.

Ett rätt remarkabelt exempel på detta var när ett uttalande av Hassan Rouhani som riktade sig mot ockupationen av Palestina feltolkades – dock först av iranska media – och på sina håll omedelbart basunerades ut som att han krävt att Israel skulle förgöras.

Men det försöket tror jag snarast blev en bumerang.

Och till de mindre konstruktiva insatserna just nu hör ju också försök i den amerikanska kongressen att just nu – av alla tillfällen! – pressa fram nya sanktioner.

Med all sannolikhet spelar det snarast de mer fundamentalistiska krafterna i Teheran i händerna.

Det här är ju utskåpningar åt flera håll, inte bara slarvande iranska media. I första hand är det en känga åt de ("på sina håll") ständigt aggressiva israelerna och deras lakejer i USA som ständigt skriker om mer sanktioner och hotar med krig. Och som dessutom inte bara skriker utan utför rena krigshandlingar mot Iran, bör tilläggas.

Det är ju svårt att veta hur det verkligen är när ministrar meddelar sig bloggmässigt med yttervärlden, men låt oss anta att detta är Sveriges officiella utrikespolitik. Det är ju utrikesministern som för ordet, och det kan han knappast göra som privatperson. Man kan undra hur USA/Israelfantasterna i de svenska småpartierna uppfattar det här - men å andra sidan, bryr sig Bildt om vad de tycker? Han kanske dessutom har annan information om vad stormakterna har för planer och anpassar retoriken efter det?

Ett Iran bortom Teheran

Ett artikeltips via Pierre Gilly:

Närmare bestämt ett AP-reportage från Iran som går en bit utanför de hippa engelsktalande kvarteren i Teheran, till ett land som västerländska media vanligen inte vill se. Ett land där president Ahmadinejad inte betraktas som en pajas eller livsfarlig galning, utan en som gör gott för folket. Det folk som inte deltar i "gröna revolutioner", utan kanske snarare deltar i att slå ned dem när de övergår till gatustrider. Detta för att man redan lagt sin röst för presidenten (som uppfattas som småfolkets man) och inte gillar alternativen (svinrika överklassare och uppblåsta storstadsbor med tvivelaktig moral).

På köpet får vi veta att presidenten och de ledande prästerna inte är riktigt kontanta med varandra. Den detaljen är väl lite mer känd, men rapporteras inte så ofta i alla fall eftersom det kan störa den officiella versionen av hur det är i Iran. Landet passar ju illa för grovt tillyxade beskrivningar. Att man har en författningsdomstol som kallas "väktarråd" och som godkänner/förkastar kandidater till högre befattningar och kan annullera parlamentsbeslut är inte bra. Men ... För att återigen citera en viss C. Bildt:

Den islamska republiken Iran är förvisso ingen fullfjädrad demokrati, och situationen vad gäller mänskliga rättigheter är i flera avseenden dyster.
Men det hindrar inte att det finns en spännande pluralism inom ramen för det existerande systemet, och att valet inom de ramar som definierats faktiskt är genuint. Att det mobiliserat ett brett engagemang för förändring är ett tydligt tecken på detta.